Sv: HJälp mig komma på ngt 'sysselsättningsförslag' för boxvilekonvalescent?
Levern tar stryk, njurar troligtvis med och som du skrev det går åt en burk lugnande på en dag eller två? Och jag är ganska säker på att hästen fått butta med eller? Och det är ett riktigt rävgift och fö livstidskarens. Den kanske har fått ännu flera sorter och vem vet hur länge det ligger kvar i kroppen??
Hästen har inte fått minsta lilla påse butta för sina gaffelbandsbesvär. Dosen lugnande som du tar upp var 12 mått fördelat/dag under en period av en knapp vecka - ja. Innan dess har den fått lugnande en gång/dag, inför promenaden. Dosen var från början 2 mått och nu på slutet 6 mått. Lugnande för promenaderna har han fått from vecka 8 i konvalescensen btw.
Så, jag undrar fortfarande var den massa medicineringen du i princip ansåg skulle vara åtalbar är? För det kan väl inte vara så att du uttalade dig utan att ha en aning?
Men det verkar ju vara du som tar insiativet till ex mera lugnande. Och ja, det finns faktiskt veterinräer som inte bör vara just veterinärer iaf inte på vissa djurslag.
Initiativet hur menar du? Att jag har en kommunikation med veterinären ang hur lugn/inte lugn han är på promenaderna, och följer hennes råd ang öka dosen lugnande eller ej? Jo, jag tenderar att berätta för veterinärerna hur det går, det underlättar deras arbete. Sen, jag tar ju initiativ till att hämta ut nya burkar på receptet när de gamla är slut.
Men vad tycker du alternativet skulle vara? Att han hoppade och skuttade på promenaderna? Eller den sista halva veckan (från tors - mån) låtit honom fara omkring istället för att kontakta vet och fråga vad göra, och ge lugnande spritt över dagen fram till ÅB när det var ultraljudat igen och utefter hur det såg ut kunde få en rekommendation från veterinären?
Just nu är det väl metformin, som tydligen inte var så utprövat på häst? (eller var det den andra hästen?) Lugnande och det var några sorter du räknade upp bla Vetranquil, hur vet du hur dom reagerar med varann om den ena burken tar slut ena dagen och du tar från någon annan sort den andra? Och nu var det något mera som du fick tips om. Och även "naturläkemedel" kan reagera och interagera med de receptfria. (Jag har jobbat inom psykvården och vi fick inte ens ge de boende handkräm iom att det reagerar med olika sorters mediciner)
Metformin ja. Och nej det är få studier på häst där, det finns en del dock, och så finns det klinisk erfarenhet. Men det är en ny behandling. Dock, den har fungerat suveränt för min herre, och alternativet utan metformin hade tyvärr inneburit en gigantisk fångrisk.
Sen, nu tror jag du får läsa igen? Han har inte fått varken flera eller olika sorters lugnande? Utan han har fått vetranquil, inget annat. Han får inga naturläkemedel, var har du fått dte ifrån och varför skulle han få det?
Att det FINNS andra sorters lugnande (varav den ena är exakt samma substans som vetranq dock), och att det FINNS naturmedel och jag fått tips om sådana - vad har det för relevans?
Jag jobbar också inom vården, och är dessutom även utan det fullt medveten om att saker kan interagera. Därför är jag mycket noga med att dels informera veterinären om allt han äter och får, och höra så det är okej, samt så brukar jag dubbelkolla själv. Sen, givetvis är en medicnfri häst idealet. Men står valet mellan hög fångrisk etc, och att ge metformin, då är det lätt för mig, speciellt som han svarat underbart bra på det. Jag hoppas dock att det med kan tas bort när jag kan motionera.
Ex att du går ut och går emd hästen, sysselsätter den, som någon skrev så finns det trickträning osv att göra.. Hästen behöver säkert inte lugnande om den inte är stressad över sin situation. DÄR kommer du in..
Han fick inte gå mer än han gjorde. Och jag kan tyvärr inte vara 12 h/dygn med hästen, jag har ett jobb osv. Det handlade dock inte om stress/frustration annat än den där knappa sista veckan, då var han väldigt less och frustrerad över sin situation. Men innan så handlade det om ren överenergi och glädje över att vara i friska luften under promenaderna som gav bus och brall. Vilket jag gärna unnat honom OM det inte varit så stor risk för gaffelbanden. Så, jag vet inte riktigt var du fått bilden av en stackars stressad häst? Min har stått lugnt, snällt och soligt, kunnat ha boxdörren öppen utan att han gått ut, stått lös på stallgången etc. Han är en mönsterpatient på boxvila. Men frisk luft triggade bus och brall - vilket är fullt förståeligt. Men, efter fyra månader, då började han tycka det räckte och det kan man förstå. Så i en halv vecka där sederades han även i boxen. På dig låter det som det är jordens undergång och stackars stackars häst, och jag förstår inte det? Hade i min värld varit mer stackars att låta honom stressa, att släppa ut och riskera att han fick BÖRJA OM med fyra nya månaders boxvila?
för att hålla dom i skapligt skick för attkunan ha dom börjar dra mot djurplågeri. Och för att förklara djurplågeri i mina ögon är när man håller djuren på ex medicin eller på ett sådant sätt att djuret inte kan vara den dom den är. När en häst ex inte kan göra det en häst ska kunna, ex gå ute, med kompisar, rulla sig, kunna springa osv för sin sjukdom och ägaren håller hästen vid liv med mediciner eller håller den borta från det som hästen ska kunna för att ha hästen kvar. DÅ är det inget hästliv.
Då anser du alltså att din egen ska tas bort, den med hovsprickan? Den kan ju inte gå ute med kompisarna och springa? Så du anser att det ska tas bort fast det är ett tillfälligt/temporärt inskränkande i 'hästlivsmöjligheterna'? Då delar vi helt enkelt inte uppfattning. Jag anser att har hästen god prognos att få ett fullgott liv OCH hanterar konvalescensen väl (t ex boxvila, sjukhage etc) så är det värt den inskränkning som tveklöst är i X veckor/månader - för ett förhoppningsvis långt hästliv som det ska vara sen.
Däremot, jag har haft individer som jag hade valt att ta bort i samma ögonblick som t ex en gaffelbandsskada konstaterats. Helt enkelt för jag vetat att de aldrig mentalt kommer palla den typ av konvalescens som krävs för läkning. Den här är dock inte tillhörande den kategorin, och det var en av de saker som var så skönt - att slippa oroa sig för att han skulle få spunk/må dåligt/bli deprimerad eller apatisk etc av en lång boxvila. Däremot finns ju alltid en gräns, och han nådde den en knapp vecka innan vi var säkra på att kunna flytta fram den. Han har dock fortfarande ett bra tag kvar till stor hage och bus med kompisarna. Men det är inte bara min intention ATT han ska komma dit, utan att göra det UTAN att vi måste börja om från noll pga en massa bus och brall.
Jag tror du, kanske omedvetet, jämför lite för mycket i tanken med de hästar som verkligen blir stressade och mår blä av boxvila, likt ditt sto? (Och två av mina tidigare ston). Och drar på tok för stora växlar av 3-4 dagars 'nu är jag less!' där innan återbesöket?