dee79
Trådstartare
Nu är jag tillbaka igen. Min son är 5 månader nu på söndag och hans sovvanor är om möjligt sämre än någonsin.
På natten vaknar han oftast varannan timme och ska snutta,många gånger vaknar han en gång i halvtimmen-timmen och snuttar för att kunna somna om. Jag kan garantera att han inte är hungrig, utan det är bara för sovandet som han snuttar. Enstaka gånger sover han 3 timmar. Han sover inte om jag inte ligger med honom, så att amma till sömns och kliva upp är bara att glömma.
Visst, detta är naturligt för bebisar, det köper jag.
MEN
från att ha sovit i vagn (nåja, om man vagnat över tröskeln i 10-30 minuter) på dagtid så går det verkligen inte att få honom att somna. Han bara gråter och gallskriker. Ett tag löste vi det med att ta ut vagnen och gå en kort promenad vid insomning, men nu kan jag inte ens promenera honom till sömns. bärsele funkar om jag är i konstant rörelse - dvs häromdagen fick jag 5 timmars motion för att han skulle ova. Nog för att fläsket ska bort, men det är ju helt galet.
Regnar det, så att han inte kan sitta i sittdelen i vagnen på promenaden (regnskyddet är så konstruerat att han är för kort för att se ut), eller om det blåser så är promenad i vagn eller bärsele uteslutet. Han somnar absolut inte i dessa väder. Då är vi tvingade att vara inne och där som bekant sover han inte. Såvida inte jag ammar honom till sömns i soffan.
Idag när vädret varit kasst har jag alltså suttit över 4 timmar i soffan. Visserligen kan jag surfa, men intresset för internet dör efter en halvtimme eller så. Dessutom vaknar han till och snuttar mellan var 15-var 30 minut, ibland med 5-10 min mellanrum, men minst 2 timmar i stöten vill han sova. Han är alltså precis lika trött som andra bebisar i hans ålder, behöver precis lika mkt sömn men vi får inte till det. Jag blir GALEN! Hur livegen ska man vara som mamma?
MÅSTE jag sitta i soffan 4-6 timmar varje dag?
MÅSTE jag lägga mig 20 för att han är trött då, men inte vill/kan sova själv?
MÅSTE jag lägga ner hela mitt liv för att ungen ALDRIG sover. JAg kan inte åka bort en helg för då är han vaken hela dygnet och hela behållningen av resan/utflykten är borta.
Jag älskar honom mer än livet. Han är alltid superglad och go, utom kring sömnen. Jag känner mig skithemsk (och vet samtidigt att jag säkert inte skulle klara att genomföra det) men tankar om att låta honom skrika ettt par kvällar och dagar när han ska somna börjar kännas lockande. SOm det är nu ger jag upp när han skriker redan innan tårarna har börjat komma. Det är ju delvis jag som hela tiden ger honom tutten som har satt de här vanorna, men mitt mammahjärta mår dåligt när han skriker och gråter.
om en och en halv månad börjar jag jobba. Då måste han klara sig utan att snutta. För då finns jag inte där.
Är det någon som hänger med och som kan hjälpa mig nysta i mina tankar, för alla alternativ är lika pissiga som jag ser det. Att hjälpa honom att kunna somna själv känns som en bra gåva att ge sitt barn, men hur ska det gå till?
Det är just att både nätter OCH dagar har blivit sämre och sämre gradvis som gör att jag känner att jag måste bryta detta. Han är dessutom stor och tung och mycket knubbig, så mat får han så det räcker till och blir över. Hungrig är han inte.
Ursäkta om jag upprepar mig och snurrar, men snurrigt är det.
På natten vaknar han oftast varannan timme och ska snutta,många gånger vaknar han en gång i halvtimmen-timmen och snuttar för att kunna somna om. Jag kan garantera att han inte är hungrig, utan det är bara för sovandet som han snuttar. Enstaka gånger sover han 3 timmar. Han sover inte om jag inte ligger med honom, så att amma till sömns och kliva upp är bara att glömma.
Visst, detta är naturligt för bebisar, det köper jag.
MEN
från att ha sovit i vagn (nåja, om man vagnat över tröskeln i 10-30 minuter) på dagtid så går det verkligen inte att få honom att somna. Han bara gråter och gallskriker. Ett tag löste vi det med att ta ut vagnen och gå en kort promenad vid insomning, men nu kan jag inte ens promenera honom till sömns. bärsele funkar om jag är i konstant rörelse - dvs häromdagen fick jag 5 timmars motion för att han skulle ova. Nog för att fläsket ska bort, men det är ju helt galet.
Regnar det, så att han inte kan sitta i sittdelen i vagnen på promenaden (regnskyddet är så konstruerat att han är för kort för att se ut), eller om det blåser så är promenad i vagn eller bärsele uteslutet. Han somnar absolut inte i dessa väder. Då är vi tvingade att vara inne och där som bekant sover han inte. Såvida inte jag ammar honom till sömns i soffan.
Idag när vädret varit kasst har jag alltså suttit över 4 timmar i soffan. Visserligen kan jag surfa, men intresset för internet dör efter en halvtimme eller så. Dessutom vaknar han till och snuttar mellan var 15-var 30 minut, ibland med 5-10 min mellanrum, men minst 2 timmar i stöten vill han sova. Han är alltså precis lika trött som andra bebisar i hans ålder, behöver precis lika mkt sömn men vi får inte till det. Jag blir GALEN! Hur livegen ska man vara som mamma?
MÅSTE jag sitta i soffan 4-6 timmar varje dag?
MÅSTE jag lägga mig 20 för att han är trött då, men inte vill/kan sova själv?
MÅSTE jag lägga ner hela mitt liv för att ungen ALDRIG sover. JAg kan inte åka bort en helg för då är han vaken hela dygnet och hela behållningen av resan/utflykten är borta.
Jag älskar honom mer än livet. Han är alltid superglad och go, utom kring sömnen. Jag känner mig skithemsk (och vet samtidigt att jag säkert inte skulle klara att genomföra det) men tankar om att låta honom skrika ettt par kvällar och dagar när han ska somna börjar kännas lockande. SOm det är nu ger jag upp när han skriker redan innan tårarna har börjat komma. Det är ju delvis jag som hela tiden ger honom tutten som har satt de här vanorna, men mitt mammahjärta mår dåligt när han skriker och gråter.
om en och en halv månad börjar jag jobba. Då måste han klara sig utan att snutta. För då finns jag inte där.
Är det någon som hänger med och som kan hjälpa mig nysta i mina tankar, för alla alternativ är lika pissiga som jag ser det. Att hjälpa honom att kunna somna själv känns som en bra gåva att ge sitt barn, men hur ska det gå till?
Det är just att både nätter OCH dagar har blivit sämre och sämre gradvis som gör att jag känner att jag måste bryta detta. Han är dessutom stor och tung och mycket knubbig, så mat får han så det räcker till och blir över. Hungrig är han inte.
Ursäkta om jag upprepar mig och snurrar, men snurrigt är det.