Hjälp med hunduppfostran!

[Totte]

Hej!

Jag hittade det här forumet när jag desperat googlade runt efter tips på schnauzeruppfostran. Mina föräldrar (nyligen förtidspensionerade) köpte för drygt ett år sedan sin andra svarta Schnauzer.Vår första schnauzer, Alpha (tik), är 14 år gammal idag och har varit en exemplarisk hund sedan dag ett. Lättränad, oerhört lydig, fantastisk med barn och andra hundar, alltid sprungit lös och haft respekt för hela familjen. Den enda negativa har väll egentligen varit att hon varit väldigt reserverad och inte så "kjelig" som vi önskat alla gånger.

För ett år sedan bestämde sig mamma och pappa för att köpa en till. Valet föll på Totte, en till svart mellanschnauzer, men den här gången en hane eftersom de var sugna på "lite utmaning", förtidspensionärer med mycket tid och allt. Och utmaning har de fått...Nu är han förvisso bara ett år gammal och jag säger till mina föräldrar att det är viktigt med uthållighet. MEN det är näst in till omöjligt att gå ut på promenad med Totte. Möte med andra hundar är direkt otrevligt och när han inte drar så det låter som han ska kvävas beter han sig aggressivt. Han har även, ett fåtal gånger, uppvisat aggressivt beteende när min pappa råkat trampa på honom (något som vår andra hund genom åren har reagerat på med ett pip och svansen mellan benen). Han får mycket motion (ca 2 timmar om dagen) och har en stor tomt där han utöver promenader springer lös hela dagarna. Mamma och pappa går även på hundkurs där han får öva på att träffa andra hundar cirka en dag i veckan, utan resultat.

Vänder mig nu till er eftersom mamma idag sa att de på fullaste allvar funderar på att sälja honom. Han är otroligt mysig och kärleksfull i övrigt och det gör otroligt ont i mig att de funderar på att göra sig av med honom för att de inte längre orkar, och eftersom de är rädda att hans aggressiva beteende en dag ska "gå för långt". Har ni några tips på uppfostran i liknande situationer? Finns det något tips man kan ta till i möte med andra hundar? Har ni hört om något liknande när det kommer till schnauzerhanar eller andra raser? Är det första året ofta så här, och handlar det helt enkelt "bara" om att konsekvent fostra tills han bli äldre?

Otroligt tacksam för svar!

Vänligen,

Karin

 

[dpmatte]

Skvallerträning, har de testat det? Man använder klicker, så man måste klicka in hunden t ex hemma i köket eller på tomten utan störningar. Så gör man det efterhand svårare o svårare och till sist så funkar det i "alla" lägen. Man börjar med att hunden ska titta på husse/matte, då klickar man o ger beröm o godbit. Och man gör det många gånger så hunden vet exakt vad som gäller. Inget negativt får förekomma, alltså inga nej eller fy när den inte tittat på husse/matte. Sånt lämnar man bara helt utan kommentarer. Man ska vara het tyst när man tränar, alltså inte kalla o locka på hunden.

Så finns det olika slags aggressivitet. Ofta beror det på osäkerhet som slår över i aggressivitet. Då gäller det att träna hunden att bli så säker på sig själv som möjligt i olika situationer. Det behövs kanske en instruktör som har lite andra kunskaper än en vanlig lydnadsinstruktör. Både utfall mot andra hundar och när han blev trampad på kan alltså bero på rädsla.

 

[Is]

Jag tycker @dpmatte utrycker sig fint och googlar du skvallerträning så får du massor av hjälp. tyvärr kräver just skvallerträning att hunden är så pass intresserad av det godadaste godiset du kan hitta eller en boll som han är fixerad vid eller liknande - hundar som har är väldigt självständiga eller helt ointresserad av mat kan vara svårare men inte omöjliga.

Sedan ska det ju sägas att om hunden är precis 1år så är det ju oftast värsta tiden i det avseende att det är mycket hormoner som snurrar runt och ställer till det för dem och om ni i värstafall bara lyckas få igenom att det han gör inte är ett önskat beteende så kan det myckeväl lugna ner sig inom några månader.

Jag är dock lite nyfiken på vad instruktörerna på kursen säger? Tänker att om kursledarna inte har den kunskap som krävs borde de kunna hänvisa dig vidare till någon som har andra kunskaper. Olika metoder funkar olika på olika hundar och det gäller att hitta den där gyllene knappen. För vissa är klicker den bästa uppfinningen som uppfunnits och för andra kanske det är rena krav som krävs där hunden inte får välja. Det sistnämnda är det jag fick göra på jakthunden, jag krävde inte att han var tvungen att kolla på mig men jag lärde in ett kommando som ändå sa honom att " nu går du här och du får inte kolla in dig på nått annat" och det kravet fungerade, idag räcker det oftast med ett kort nej när han börjar kolla in sig på nått så förstår han att det inte är okej att låta styggt. Men det var hans grej för andra kan det vara nått helt annat.

Lycka till

 

[Glimfeather]

Jag hade en liten terrier som var jobbig i hundmöten. Jag gjorde en variant på skvallertidning med honom. Jag gjorde så att så fort vi såg en hund på promenad blev jag översvallande i mitt beröm och stack en näve godis framför hundens nos. Hunden reagerade direkt och efter ett par hundmöten behövde jag bara säga "bra" så slöt han upp vid min soda och väntade på godis. Brydde sig inte ett dugg om den andra hunden.

Jag belönade alltså innan min hund hann reagera på den andra hunden.

Välj det godaste godiset du kan komma på, min hund var ett riktigt matvrak så där fungerade allt, men för andra kan man behöva ta till godare grejer.

 

[Belethien]

Vad gör dem när hunden uppvisar ett "aggressivt" beteende? (t. ex. när din pappa trampar på honom)

Hur hanterar de hundmöten?

 

[Totte]

Hej.

Tack för alla svar. Just nu går de som sagt på hundkurs hos en korrigerare. De andra hundarna övar mycket på lydning men mamma och pappa övar på att gå förbi de andra hundarna utan att han ska "hetsa upp sig". Om jag har förstått det rätt är målet att Totte ska ha ögonkontakt med mamma och pappa och inte titta för mycket på de andra hundarna. Jag kommer inte ihåg exakt vad korrigeraren heter men har för mig att mamma och pappa sagt att hon vunnit något pris, så hon kan förhoppningsvis sina saker.

Den senaste tiden (på grund av sjukdom i släkten) har vi ett par gånger lämnat båda hundarna på hundpensionat över helgen. Hon som driver pensionet har en teori om att Tottes aggressivitet kan grunda sig i att han försöker "beskydda" vår äldre hund. Kan det ligga någonting i det? Hon är inte med när vi går långa promenader och hans beteende är ju likadant då?

När dem är ute och går med Totte och det kommer andra hundar så drar han så mycket att man ofta får ha midjebälte för att kunna hålla emot. När han börjar morra eller skälla är det fy och "nackskinn" som gäller. Jag har varit inne på om det kanske är helt fel metod men samtidigt känner man sig så hjälplös när man står där och folk knappt vågar passera än...Har ni några andra tips?

Han älskar godis, så tror att skvallerträning absolut kan vara något. Har inte hunnit införskaffa en klicker ännu men pappa hade prövat att gå runt kvarteret idag och en gång i minuten vissla på honom. Så fort han fick ögonkontakt med pappa fick han godis. Han ska fortsätta med det och se om det fungerar för att påkalla hans uppmärksamhet. Tror ni det kan vara en metod som fungerar?

Vänligen,

Karin

 

[skrabbe]

Hej!

Jag hittade det här forumet när jag desperat googlade runt efter tips på schnauzeruppfostran. Mina föräldrar (nyligen förtidspensionerade) köpte för drygt ett år sedan sin andra svarta Schnauzer.Vår första schnauzer, Alpha (tik), är 14 år gammal idag och har varit en exemplarisk hund sedan dag ett. Lättränad, oerhört lydig, fantastisk med barn och andra hundar, alltid sprungit lös och haft respekt för hela familjen. Den enda negativa har väll egentligen varit att hon varit väldigt reserverad och inte så "kjelig" som vi önskat alla gånger.

För ett år sedan bestämde sig mamma och pappa för att köpa en till. Valet föll på Totte, en till svart mellanschnauzer, men den här gången en hane eftersom de var sugna på "lite utmaning", förtidspensionärer med mycket tid och allt. Och utmaning har de fått...Nu är han förvisso bara ett år gammal och jag säger till mina föräldrar att det är viktigt med uthållighet. MEN det är näst in till omöjligt att gå ut på promenad med Totte. Möte med andra hundar är direkt otrevligt och när han inte drar så det låter som han ska kvävas beter han sig aggressivt. Han har även, ett fåtal gånger, uppvisat aggressivt beteende när min pappa råkat trampa på honom (något som vår andra hund genom åren har reagerat på med ett pip och svansen mellan benen). Han får mycket motion (ca 2 timmar om dagen) och har en stor tomt där han utöver promenader springer lös hela dagarna. Mamma och pappa går även på hundkurs där han får öva på att träffa andra hundar cirka en dag i veckan, utan resultat.

Vänder mig nu till er eftersom mamma idag sa att de på fullaste allvar funderar på att sälja honom. Han är otroligt mysig och kärleksfull i övrigt och det gör otroligt ont i mig att de funderar på att göra sig av med honom för att de inte längre orkar, och eftersom de är rädda att hans aggressiva beteende en dag ska "gå för långt". Har ni några tips på uppfostran i liknande situationer? Finns det något tips man kan ta till i möte med andra hundar? Har ni hört om något liknande när det kommer till schnauzerhanar eller andra raser? Är det första året ofta så här, och handlar det helt enkelt "bara" om att konsekvent fostra tills han bli äldre?

Otroligt tacksam för svar!

Vänligen,

Karin

 

[skrabbe]

Får hunden någon utmanande mental träning? Min erfarenhet är att många schnauzrar kräver MYCKET för att må bra. Rejäla spår eller viltspår är bra för en krävande hjärna. Får hunden inte ordentligt med mental stimulans kan det resultera i diverse problembeteenden. Vissa schnauzrar kanske nöjer sig med att bara vara rent sällskap, men jag har stött på varianter som kräver nästan lika mycket som en brukshund...

 

[baraclara]

När han börjar morra eller skälla är det fy och "nackskinn" som gäller.

Att bestraffa en hund som morrar leder med största sannolikhet till en upptrappning av beteendet. Hunden får ytterliggare en anledning att inte vara trygg i situationen (utöver främmande människor/hundar), eftersom han inte kan lita på sin matte/husse. Strunta helt i att fya. Belöna bra beteenden istället! Skvallerträning är super!

 

[vallhund]

Att bestraffa en hund som morrar leder med största sannolikhet till en upptrappning av beteendet. Hunden får ytterliggare en anledning att inte vara trygg i situationen (utöver främmande människor/hundar), eftersom han inte kan lita på sin matte/husse. Strunta helt i att fya. Belöna bra beteenden istället! Skvallerträning är super!

 

[Milosari]

Var bor ni? Jag känner till några bra instruktörer här i Skåne men det hjälper ju inte om ni bor i Norrland . Jag tycker som flera andra att ni ska prova skvallerträning, men när man som hundägare är så desperat att man överväger att göra sig av med hunden är det nog ändå bättre att träffa en bra instruktör som kan guida steg för steg hur man ska göra i ett antal situationer.

Om hunden är 1 år så är det också dags att göra någon form av mental utvärdering, antingen MH i brukshundklubbens regi, eller BPH i svenska kennelklubbens regi. OM det skulle bli så att föräldrarna ändå väljer att sälja hunden så lockar det fler seriösa intressenter dessutom. Testet kan ge en liten hint om vad det är för hund, som om han blir för arg för fort eller om han bara är "mycket hund". Vid samma ålder brukar man röntga armbågar och höfter och de kan ju be veterinären att lite snabbt klämma igenom honom i samma veva så han inte har uppenbart ont någonstans, smärta kan utlösa aggressivitet.

 

[sussisus]

Jag är definitivt ingen expert eller så. Dock har jag levt ihop med en dvärgschnauzer i nio år nu, och umgås med andra dvärgar en gång i månaden sedan 2011, då hundarna får leka med varandra och vi ägare jämför våra hundar och deras beteenden.
Kan konstatera att många av de saker Izor gör och som jag trodde var unikt för min hund faktiskt är rasbundet.

En sak som är gemensam är att de flesta upplever att man inte bör bestraffa med nyp för det triggar hundarna, och det borde ju även gälla en schnauzer.
En annan är att flera hundar i gruppen har en benägenhet att dra i kopplet så att det låter som de stryper sig själva. Izor var en av dem och har därför fått byta till sele som kopplet hakas på fram på bringan, han drar inte alls numera så han tyckte helt enkelt inte om halsbandet (pratade med uppfödaren och det visade sig att Izors föräldrar inte heller gillar att ha halsband på sig).

Izor kan vara besvärlig i hanhundsmöten och det löser vi genom att jag försöker vara så avslappnad som möjligt och försöker ignorera den mötande hunden, belönar med mycket berömmande ord så att Izor fokuserar på mig (har aldrig godis med mig längre).
Jag pratar mycket med Izor, så han reagerar på mitt tonläge, och han reagerar definitivt om jag sänker rösten eftersom jag normalt har ganska ljus röst.

Motion är bra, men mental stimulans är nog ännu mer viktigt.
Izor älskar godissök eller att följa med mig in till stan (Stockholm), han blir trött på rätt sätt av det.
Tyvärr har Izor Spondylos annars så hade agility passat honom som handen i handsken.

 

[Red_Chili]

Han älskar godis, så tror att skvallerträning absolut kan vara något. Har inte hunnit införskaffa en klicker ännu men pappa hade prövat att gå runt kvarteret idag och en gång i minuten vissla på honom. Så fort han fick ögonkontakt med pappa fick han godis. Han ska fortsätta med det och se om det fungerar för att påkalla hans uppmärksamhet. Tror ni det kan vara en metod som fungerar?

Det låter som en jättebra början! Allt som gör att hunden får samarbeta och söka kontakt med sin människa är positiv. Satsar man på samarbete och kontakt istället för bestraffningar och obehag så blir vardagen otroligt mycket trevligare för alla inblandade

 

[Totte]

Tack igen för alla svar. Om jag är ute och går med honom och han gör utfall och hugger i luften mot en annan hund ska jag då inte fya? Många av er är inne på att det kan vara osäkerhet som ligger bakom. Jag tror absolut att det kan vara så. Är det då bara massa beröm som gör att han bygger upp sitt självförtroende eller finns det andra knep?

Vi övar en hel del "leta godis" och dylikt men har inte blivit ngt av mer avancerad sökträning i form av spår eftersom vi inte kan ha honom lös. Två gånger när vi haft honom i lång löplina har han dessutom sprungit efter hästar med ryttare på och slitit av linan så vi är nog lite för fega för att pröva det igen. Nu gick det som tur var bra men jag är gammal hästtjej och vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända.

Mina föräldrar bor i Skåne, närmare sagt Borstahusen i Landskrona. Tips på bra instruktörer mottas väldigt gärna.

Jag ska bo hos mamma och pappa i en månad nu och har lovat att ta mig an Totte så gott jag bara kan. Tror ni man kan se resultat efter en månad om man lägger mycket tid på skvallerträning?

Vänligen,

Karin

 

[Red_Chili]

@Totte, precis, inte fya då. MEN jag kan slå vad om att han INNAN utfallet visar att han kommer göra utfall. Mest troligt går det till ungefär såhär:
1. Han får syn på annan hund.
2. Han funderar på vad det är för någon.
3. Han kommer inte på något bra, blir osäker och spänd.
4. Han spänner upp sig, kanske morrar och stirrar på andra hunden.
5. Han gör utfall.
Det kan gå väldigt fort. Steg 1-4 kan ta 30 sekunder eller ännu kortare om hundmötet blir "pang på" och väldigt plötsligt. Men det är redan vid steg 1, senast 2 och i nödfall vid steg 3 som du har möjlighet att göra hundmötet till något bra genom att få honom att tänka på annat. Ta ut svängarna så att han inte behöver möta hundarna så nära, gå till andra sidan gatan och försök gärna locka med honom så att han inte blir bortsläpad (blir han släpad så är ju även det obehagligt). Det allra bästa är om ni kan göra det redan innan han själv får syn på andra hunden, så att han är på ett för honom lämpligt avstånd när han sedan får syn på hunden. Beröm när han gör rätt. Håll koll på allt i omgivningen så att ni är beredda när det dyker upp andra hundar.

Och hela tiden, kom ihåg att det är lönlöst att skälla på honom när han är osäker, det kommer bara förstärka osäkerheten och känslan av obehag. Har det väl gått så långt som till steg 4, själva utfallet mot andra hunden, försök att bara få med honom därifrån utan att göra någon stor sak av det.

 

[Christensen1]

Det brukar vara bra att förekomma hundens beteende när de börjar spänna sig. Möter man en hund brukar det vara lönsamt att gå åt sidan och sätta den (förslagsvis lär man in ett sitt i lugn hemmamiljö, företrädesvis med godisbelöning tex mjukost i tub). Skvallerträning är bra men kanske inte något jag skulle råda en vanlig familj att hålla på med då det brukar anses vara besvärligt av människor som bara har hund som sällskap. Bättre att lära hunden att andra hundar innebär att en osttub sticks i ansiktet isåfall då det är enklare för ägarna. Min erfarenhet är att om det blir krångligt så kommer träning inte att genomföras..
Fråga de som har hunden om fy och ryckning i nackskinn funkar. Ändrar hunden beteende? Om inte kanske det är bättre att pröva något annat.
Att en hund biter ifrån om det gör ont är inte konstigt alls- inte märkligare än att vi människor reagerar med skrik och slår ifrån oss. Att sedan människor tycker att det är besvärligt är en annan femma...

 

[lady_vip]

Du har fått massor med bra svar, men jag vill bara inflika att jag tror dina föräldrar måste sysselsätta hunden ordentligt. Mitt tips är viltspår, alternativt rallylydnad om han gillar den typen av träning. De måste arbeta med hunden för att bilda en god relation till honom.

Och byta instruktör, någon som kallar sig korrigerare låter lite väl tråkig.

 

[Milosari]

Det brukar vara bra att förekomma hundens beteende när de börjar spänna sig. Möter man en hund brukar det vara lönsamt att gå åt sidan och sätta den (förslagsvis lär man in ett sitt i lugn hemmamiljö, företrädesvis med godisbelöning tex mjukost i tub). Skvallerträning är bra men kanske inte något jag skulle råda en vanlig familj att hålla på med då det brukar anses vara besvärligt av människor som bara har hund som sällskap. Bättre att lära hunden att andra hundar innebär att en osttub sticks i ansiktet isåfall då det är enklare för ägarna. Min erfarenhet är att om det blir krångligt så kommer träning inte att genomföras..
Fråga de som har hunden om fy och ryckning i nackskinn funkar. Ändrar hunden beteende? Om inte kanske det är bättre att pröva något annat.
Att en hund biter ifrån om det gör ont är inte konstigt alls- inte märkligare än att vi människor reagerar med skrik och slår ifrån oss. Att sedan människor tycker att det är besvärligt är en annan femma...

Om hunden gör kopplingen annan hund = mjukost så ÄR det skvallerträning. Om den inte gör kopplingen så är det en muta vilket kan vara effektivt för stunden men har noll inlärningseffekt och då kan man aldrig ta bort mjukosten för beteendet finns kvar. Men mutor är underskattade tycker jag . I vissa situationer behöver man ingen inlärning utan klarar sig med mutor hela hundens liv.

 

[Christensen1]

Om hunden gör kopplingen annan hund = mjukost så ÄR det skvallerträning. Om den inte gör kopplingen så är det en muta vilket kan vara effektivt för stunden men har noll inlärningseffekt och då kan man aldrig ta bort mjukosten för beteendet finns kvar. Men mutor är underskattade tycker jag . I vissa situationer behöver man ingen inlärning utan klarar sig med mutor hela hundens liv.

Det kan vara skvallerträning som du skriver. Många kör dock skvallerträning med klicker och det tror jag definitivt är för avancerat. Vanliga hundägare vill ha enkla lösningar som fungerar och av den anledningen har alla som kör quickfix en stor marknad. Man bör av den anledningen inte hålla på för mycket med inlärningsteorier och inlärningspsykologi utan förklara enkelt varför ryck i nacken inte är den enklaste metoden och varför mat ofta fungerar.
Jag har inga som helst problem med att lära ut avledning då det ofta ger bättre resultat än ryck i nacken och för vanliga hundägare är det huvudsaken.
Sen kan vi nördar hålla på att nörda in oss på inlärning istället..

 

[Milosari]

Det kan vara skvallerträning som du skriver. Många kör dock skvallerträning med klicker och det tror jag definitivt är för avancerat. Vanliga hundägare vill ha enkla lösningar som fungerar och av den anledningen har alla som kör quickfix en stor marknad. Man bör av den anledningen inte hålla på för mycket med inlärningsteorier och inlärningspsykologi utan förklara enkelt varför ryck i nacken inte är den enklaste metoden och varför mat ofta fungerar.
Jag har inga som helst problem med att lära ut avledning då det ofta ger bättre resultat än ryck i nacken och för vanliga hundägare är det huvudsaken.
Sen kan vi nördar hålla på att nörda in oss på inlärning istället..

Jag säger att de får välja om de vill ha klicker eller inte. En sekundär förstärkare ger snabbare inlärningseffekt, men det är inte nödvändigt. Hunden kan mycket väl göra koppling främmande hund = godis utan klicker eller andra ljud. Men skvallerträning är det hur som helst även om vi aldrig tar oss förbi inlärningsfasen utan alltid ger godis vid hundmöten.

Men jag håller med om att avledning/mutor är bättre för den valhänte eller den som inte har något intresse i hundträning. Whatever works liksom. Majoriteten av människor vill använda någon form av bestraffning på hunden när den beter sig illa och då är mutor så himla mycket bättre! Det kan ju som du skriver användas som en permanent lösning.