Hjälp med gynproblem, jag skäms.

[anonymosy]

Ååh, jag sitter på jobbet och har inte läst alla inlägg men jag känner så igen mig!

Nu hade jag lyckats ha sex, men det gjorde alltid förjävla pissont, och jag var tajt som fan. Fick inte in två fingrar osv, fast det blev ju lite bättre när jag var väldigt upphetsad, men en penis var galet smärtsamt.

Long story short, efter några år av självpåtvingat celibat gick jag till gynekolog som sa "det är inget fel, slappna av" osv. Tänkte för mig själv att hon är en idiot, och gick till en annan gynekolog som sa - och detta är verkligen inget skämt - "drick lite vin, låt honom trycka på även om det gör väldigt ont, det är ingen fara" Dåligt råd, han slaknade när jag började gråta, så klart...

I alla fall, sen provad jag en tredje gyn, som lyssnade bättre, skickade mig till nån specialist där de gjorde ett litet ingrepp på fem minuter (under narkos) och snittade lite i slidkransen, och en tid senare kunde jag ha sex utan smärta!



Väldigt förkortad historia. Men gå och få hjälp! Det löser sig! Heja heja!

Så underbart att dy fick hjälp och va duktig och stark du var som kämpade på!
Låter som vi har liknande problem bara det att jag inte ens får in ett finger

Men vilka idioter du kom till!! Jag är då rädd att jag bara ska nicka och tacka och gå, är så dålig på att ta fajter. Alldeles för mesig men måste bli modigare. Jag hoppas jag också får hjälp. Måste bara ta mod att ringa. Finns inte några alternativ på gyn hos mig, närmsta är fem mil bort och sen vet jag inte. Försöker söka men hittar dåligt.

Hade du ont av ingreppet? Så pass att du blev sjukskriven?

 

[anonymosy]

När jag av olika skäl var väldigt orolig och osäker inför en vanlig cellprovskontroll sade jag det redan när jag bokade tiden. De satte då in mig på en dubbeltid så jag inte skulle känna någon stress och press.

Jag tycker att du ska försöka berätta om din oro(alltså inte i detalj, men säg att du är rädd) redan när du bokar tiden.

Får göra det. Hatar art prata i telefon, tänk om man kunde skicka ett mail och skriva det man vill i lugn och ro. Blir så nervös och konstig i telefon.

 

[Koltrast]

Får göra det. Hatar art prata i telefon, tänk om man kunde skicka ett mail och skriva det man vill i lugn och ro. Blir så nervös och konstig i telefon.

Skriv upp på en lapp vad du vill få sagt i telefon. Det går alltid att inleda med att berätta att man inte riktigt vet vad man ska säga eller att det här är jobbigt att prata om. Bara säg precis som det är, alltså. Tex "Jag har lite telefonfobi, så du får kanske hjälpa mig lite på traven här"

 

[anonymosy]

Absolut gynekolog, det där är utanför en bm:s kompetensområde.

Tack, då får jag ta mod till mig.

 

[Stereo]

Så underbart att dy fick hjälp och va duktig och stark du var som kämpade på!
Låter som vi har liknande problem bara det att jag inte ens får in ett finger

Men vilka idioter du kom till!! Jag är då rädd att jag bara ska nicka och tacka och gå, är så dålig på att ta fajter. Alldeles för mesig men måste bli modigare. Jag hoppas jag också får hjälp. Måste bara ta mod att ringa. Finns inte några alternativ på gyn hos mig, närmsta är fem mil bort och sen vet jag inte. Försöker söka men hittar dåligt.

Hade du ont av ingreppet? Så pass att du blev sjukskriven?

Om du inte får in ett finger lär inte de få det heller, och då upptäcker de problemet omedelbart.

Att be dem ta det försiktigt är helt normalt, du anar inte hur hysterisk jag var första gången. Allra första gången blev jag inte ens undersökt utan vi pratade bara. Många tårar blev det, jag tror jag snöt upp hela deras förråd av näsdukar...

Efter ingreppet hade jag inte ont alls faktiskt, var hemma resten av dagen mest för att jag var så satans trött efter narkosen. Fick ha binda ett par dagar medan det läkte, och tog en sån där jätte-Alvedon innan jag åkte hem från kliniken, men sen behövde jag inget mer. Det stramade kanske lite när jag böjde mig mycket framåt eller satt på huk, men ingen jobbig smärta utan bara en känsla av att nån varit där och petat. Typ som man kan få efter sex ibland tänkte jag säga, men det hjälper ju inte som beskrivning.

Men vet du, hela den här grejen var som ett stort trauma för mig och sen jag fick hjälp har det lett till att jag blivit mycket mer öppen om allt möjligt. Och det har i sin tur lett till att jag fått höra om alla möjliga åkommor och problem som folk har, och din grej är "bara" en av många saker folk kan ha. Och väldigt väldigt lätt att åtgärda bara du hamnar rätt.

Vi kvinnor behöver inte skämmas så mycket. Det är så onödigt. Jag kan t ex berätta att jag har lite problem med återkommande milda svampinfektioner just nu. Inte för att du är intresserad säkert, men du vet du det.

 

[anonymosy]

Skriv upp på en lapp vad du vill få sagt i telefon. Det går alltid att inleda med att berätta att man inte riktigt vet vad man ska säga eller att det här är jobbigt att prata om. Bara säg precis som det är, alltså. Tex "Jag har lite telefonfobi, så du får kanske hjälpa mig lite på traven här"

Bra tips, ska absolut sätta mig ner och skriva ner lite punkter. Känns jobbigaste att prata om problemet över telefon och inte se personen

 

[Stereo]

Herregud!!!

Eller hur. Exets MIN när jag berättade vad gyn sagt. "Vadå, ska jag VÅLDTA dig eller?" eller nåt sånt, var hans reaktion.

 

[Gnist]

Tack för tips! Jag ska satsa på gyn och inte BM? Vet inte vem jag ska vända mig till fot bäst hjälp.

Definitivt ska du vända dig till gyn och som sagt berätta att du är orolig inför ev undersökning så vet de om det redan innan du kommer dit och kan anpassa tiden du får och hur de ska behandla dig när du kommer efter det Underlättar alltid om de vet om att den som kommer är orolig och spänd inför en ev undersökning.

 

[anonymosy]

Om du inte får in ett finger lär inte de få det heller, och då upptäcker de problemet omedelbart.

Att be dem ta det försiktigt är helt normalt, du anar inte hur hysterisk jag var första gången. Allra första gången blev jag inte ens undersökt utan vi pratade bara. Många tårar blev det, jag tror jag snöt upp hela deras förråd av näsdukar...

Efter ingreppet hade jag inte ont alls faktiskt, var hemma resten av dagen mest för att jag var så satans trött efter narkosen. Fick ha binda ett par dagar medan det läkte, och tog en sån där jätte-Alvedon innan jag åkte hem från kliniken, men sen behövde jag inget mer. Det stramade kanske lite när jag böjde mig mycket framåt eller satt på huk, men ingen jobbig smärta utan bara en känsla av att nån varit där och petat. Typ som man kan få efter sex ibland tänkte jag säga, men det hjälper ju inte som beskrivning.

Men vet du, hela den här grejen var som ett stort trauma för mig och sen jag fick hjälp har det lett till att jag blivit mycket mer öppen om allt möjligt. Och det har i sin tur lett till att jag fått höra om alla möjliga åkommor och problem som folk har, och din grej är "bara" en av många saker folk kan ha. Och väldigt väldigt lätt att åtgärda bara du hamnar rätt.

Vi kvinnor behöver inte skämmas så mycket. Det är så onödigt. Jag kan t ex berätta att jag har lite problem med återkommande milda svampinfektioner just nu. Inte för att du är intresserad säkert, men du vet du det.

Åh, va du är härlig! Tack för jättebra inlägg och hjälp! Känns lite bättre nu om det skulle vara samma problem. Att det inte är en big deal utan enkelt fixat. Min fantasi tänker att alla ingrepp där nere bland allt känsligt kommer göra så ont! Jag vet ju inget, jag har ju inte ens lyckats ha sex än :/

Vi kvinnor behöver fler som du! Tusen tack för hjälpen att mildra ångesten lite >3

 

[anonymosy]

Definitivt ska du vända dig till gyn och som sagt berätta att du är orolig inför ev undersökning så vet de om det redan innan du kommer dit och kan anpassa tiden du får och hur de ska behandla dig när du kommer efter det Underlättar alltid om de vet om att den som kommer är orolig och spänd inför en ev undersökning.

Vore ju jättebra om man kunde få komma in och kanske bara prata först som några sagt. Tror det skulle kännas lättare att veta vad de gör och varför osv.

 

[athena_arabians]

Om du inte får in ett finger lär inte de få det heller, och då upptäcker de problemet omedelbart.

Att be dem ta det försiktigt är helt normalt, du anar inte hur hysterisk jag var första gången. Allra första gången blev jag inte ens undersökt utan vi pratade bara. Många tårar blev det, jag tror jag snöt upp hela deras förråd av näsdukar...

Efter ingreppet hade jag inte ont alls faktiskt, var hemma resten av dagen mest för att jag var så satans trött efter narkosen. Fick ha binda ett par dagar medan det läkte, och tog en sån där jätte-Alvedon innan jag åkte hem från kliniken, men sen behövde jag inget mer. Det stramade kanske lite när jag böjde mig mycket framåt eller satt på huk, men ingen jobbig smärta utan bara en känsla av att nån varit där och petat. Typ som man kan få efter sex ibland tänkte jag säga, men det hjälper ju inte som beskrivning.

Men vet du, hela den här grejen var som ett stort trauma för mig och sen jag fick hjälp har det lett till att jag blivit mycket mer öppen om allt möjligt. Och det har i sin tur lett till att jag fått höra om alla möjliga åkommor och problem som folk har, och din grej är "bara" en av många saker folk kan ha. Och väldigt väldigt lätt att åtgärda bara du hamnar rätt.

Vi kvinnor behöver inte skämmas så mycket. Det är så onödigt. Jag kan t ex berätta att jag har lite problem med återkommande milda svampinfektioner just nu. Inte för att du är intresserad säkert, men du vet du det.

Håller så med dig

Nu var ju inte det här ett gynekologiskt problem men min magdiagnos blev försenad i ca 6 månader pga att jag inte berättade om alla besvär jag hade för läkaren. Det berodde iofs delvis på att han var en dryg idiot som inte lyssnade men också att jag tyckte att en del av problemen var så pinsamma (jag kunde knappt gå pga en analfistel som gjorde så pass ont och den var orsakad av min inflammatoriska sjukdom).

Det jag vill komma till @anonymosy med min utvikning är att man ska berätta allt för doktorn och inte hålla tillbaka för att det känns pinsamt plus att det viktiga är att man tagit steget att be om hjälp.

En annan sak jag lärt mig på mina vändor inom sjukvården är att det är jättebra att jag ett block med sig. Dels kan man skriva ner frågor och saker man vill berätta i förväg men också göra anteckningar när man är där. Man tror man ska komma ihåg svaren men det gör man inte.

Lycka till!

 

[anonymosy]

Håller så med dig

Nu var ju inte det här ett gynekologiskt problem men min magdiagnos blev försenad i ca 6 månader pga att jag inte berättade om alla besvär jag hade för läkaren. Det berodde iofs delvis på att han var en dryg idiot som inte lyssnade men också att jag tyckte att en del av problemen var så pinsamma (jag kunde knappt gå pga en analfistel som gjorde så pass ont och den var orsakad av min inflammatoriska sjukdom).

Det jag vill komma till @anonymosy med min utvikning är att man ska berätta allt för doktorn och inte hålla tillbaka för att det känns pinsamt plus att det viktiga är att man tagit steget att be om hjälp.

En annan sak jag lärt mig på mina vändor inom sjukvården är att det är jättebra att jag ett block med sig. Dels kan man skriva ner frågor och saker man vill berätta i förväg men också göra anteckningar när man är där. Man tror man ska komma ihåg svaren men det gör man inte.

Lycka till!

Tack för all hjälp och tips. Ska skriva ner allt och ta med mig, inte för att jag har så många fler symptom men lite frågor iaf.

 

[SpanskaLoppan]

Du har som sagt rätt till hjälp. Och de flesta som jobbar inom vården vill verkligen väl, de få som inte bryr sig är förstås hemskt men stöter man på en sådan så bara håll i minnet att det är dom det är fel på.

Jag har gråtit många gånger när jag gått från kvinnokliniken för att jag kännt mig nedtryckt och förminskad. Och för att jag avskyr konflikter men ändå känt mig tvungen att ta till ilska för att bli lyssnad på.
Under och efter båda de besök jag hann med hos privata gynekologen grät jag också. Fast då för att jag var så lättad av att han verkligen lyssnade, att jag fick veta vad som var fel och att det gick att göra något åt.

Jag jobbar själv i vården fast väldigt långt neri hierarkin, jag gör allt det som läkare och sjuksköterskor inte hinner /vill göra. Har hört många prata om besvär i både ena och andra kroppsdelen och kroppsöppningar och beskådat de nämnda delarna. Och jag tror att de flesta som jobbar i vården upplever det likadant, för oss är det kliniskt och yrkesmässigt. Jag tittar på det besvärade området som vilken kroppsdel som helst. Man lägger märke till om något ser ovanligt ut, luktar konstigt, är rött/svullet etc. Kan inte komma på att jag någon gång tänkt något om personen så att säga.
Nåja annat än att man bryr sig om patienten och vill hjälpa henne/honom att må bättre. Inte tänker man på det när man går hem heller, då vill man ju släppa jobbet
Så det går att tala om alla symtom. Utelämnar man detaljer är det ju svårt att få (rätt)diagnos.
Även om jag fullt ut kan förstå att det känns jobbigt förstås, men träna lite hemma. Vi är nog ofta ovana vid att nämna vissa kroppsdelar högt och vissa besvär pratar man ju aldrig annars om, att vänja sig vid att säga det högt kan faktiskt göra en bekvämare att prata om det.

 

[em-pirre]

Du kan säkert mejla en privatklinik. Då kan du berätta allt som de skrivit här i tråden, helt i lugn och ro.

 

[Teilani]

Så länge jag kan minnas har den känts så här, inte att den dragit ihop sig. Inte heller att den känns annorlunda under olika tillfällen. Alltid samma lilla, lilla hål.

Kan man få ställa så många krav? Tänker att de blir irriterade om jag inte går med på undersökning och tycker jag tar upp tid eller att jag inte vill ha hjälp. Jag vill mem vågar inte.

Klart du ska ställa krav på att bli bemött på ett sätt så att du känner dig trygg! Det är faktiskt din kropp och även om sjukvården finns här för att hjälpa dig så är det på dina villkor. Ingen kan tvinga på dig undersökningar eller behandlingar du inte vill ha, vård är frivilligt.

Efter vad du har beskrivit så har du ingen farlig sjukdom, och det finns goda chanser att du kan få hjälp med problemet. Så jag hoppas verkligen att du tar mod till dig och kontaktar gyn.

Extra pepp!

 

[sweep]

Får göra det. Hatar art prata i telefon, tänk om man kunde skicka ett mail och skriva det man vill i lugn och ro. Blir så nervös och konstig i telefon.

En del vårdcentraler är länkade till mina vårdkontakter och då kan man skriva och boka tid till dom där. Om du vill gå via vårdcentral och BM. Jag gjorde så och fick en tid där hon kikade hur de såg ut och sa att hon kunde inte se nått men hon skickade en remiss till gynmottagningen på sjukhuset så jag kunde bli kollad mera och bättre.
Nu avbokade jag den tiden för jag blev för feg men jag kan skicka in en egen remiss via mail om jag vill. Så de går att få kontakt utan att ringa
Bara ett tips att ibland går det att slippa ringa

 

[Whirlie]

Så underbart att dy fick hjälp och va duktig och stark du var som kämpade på!
Låter som vi har liknande problem bara det att jag inte ens får in ett finger

Men vilka idioter du kom till!! Jag är då rädd att jag bara ska nicka och tacka och gå, är så dålig på att ta fajter. Alldeles för mesig men måste bli modigare. Jag hoppas jag också får hjälp. Måste bara ta mod att ringa. Finns inte några alternativ på gyn hos mig, närmsta är fem mil bort och sen vet jag inte. Försöker söka men hittar dåligt.

Hade du ont av ingreppet? Så pass att du blev sjukskriven?

Har du sökt vårdgivare på 1177.se och kollat så du inte missat någon? Gör det annars är mitt tips.
Och jag tycker du ska gå direkt till gyn istället för omvägen förbi en allmänläkare på vårdcentralen. Jag tror detta kan vara utanför deras specialistområde och kunskap. Och du kommer ändå få remiss till gynekolog (som man kan söka själv).

 

[Whirlie]

Och just ja! De gånger jag har bokat tid hos gyn har de inte velat ha så mycket info via telefonen. De har bara bokat in mig på en tid.

Ofta är det ganska lång väntetid, en 4-6 veckor om det inte är akut. Du hinner förbereda dig. Sedan är det kortare väntetid till besök två. Så rikta in dig på att besök ett blir samtal och besök två kanske undersökning. Och var jättetydlig med vad du har för besvär, att det alltid varit så och att du funderar på om slidkransen är för trång (en klok läkare googlar då om denne inte har koll direkt).

Lycka till!

 

[Fan of Bill]

Skriv upp på en lapp vad du vill få sagt i telefon. Det går alltid att inleda med att berätta att man inte riktigt vet vad man ska säga eller att det här är jobbigt att prata om. Bara säg precis som det är, alltså. Tex "Jag har lite telefonfobi, så du får kanske hjälpa mig lite på traven här"

Det är en väldigt god regel att alltid skriva upp vad man vill få sagt. Vad det än handlar om egentligen. Och som @Koltrast säger - säg precis som det är att du inte är bekväm att prata i telefonen.

Om man berättar som det är får man oftast god hjälp, människor är välvilliga och hjälpsamma. Sen finns det alltid nån stressad och kort människa någonstans som man råkar på, men det hör till ovanligheterna.

Lycka till

 

[tanten]

Alldeles OT men...

Jag tycker det är sorgligt att vi tycker att det är mer genant med besvär i vissa delar av kroppen än andra. Hade vi ett öra som vi inte hörde på skulle det inte vara "pinsamt"

Varför tillåts kvinnor än idag, 2015, att gå med kroppsliga besvär och tycka att de är pinsamma. Det är sorgligt, märkligt och ganska förfärligt.