Mirtai
Trådstartare
Jag vill börja med att säga att jag vet att det inte finns några klara svar men jag behöver få ventilera lite tankar och förhoppningsvis få lite bra input 
Ber om ursäkt om det blir långt och rörigt!
Jag ska snart få mitt första barn, bf 22/2 är alltså i 36 +5. Har foglossningen från helvetet, är i stort sätt sängliggandes och rullstol är ett måste om jag ska ta mig runt längre sträckor. I nödfall fungerar det med kryckor men då är jag ett vrak resten av dagen/natten.
Jag har blivit lovad att man ska försöka sätta igång förlossningen i v 38 +3 även om de inte tror att det kommer blir då men de kommer iaf kontrollera möjligheten. Är det inte moget den dagen får vi komma in någon dag senare och kolla igen osv.
Fick också veta igår att bebis troligen ligger i snedläge och väntar nu på tid för ett ul för att kunna bestämma exakt hur läget är.
Det jag funderar på är följande (och det blir många om, men jag vill ha tänkt igenom alternativen innan)
Om bebis ligger på tvären när vi kollar nästa vecka, ska vi då göra vändningsförsök och sedan försöka få igång förlossningen veckan efter som utlovat? Eller ska vi strunta i vändningsförsöket och se om det går att få ett snitt samma vecka som de vill sätta igång förlossningen?
Jag vill helst föda vaginalt men känner att det börjar blir så mycket läkarbesök och krångel att jag knappt vet vad som upp och ner längre.
Funderar om det blir mycket för bebis att försöka vända ena vecka och sedan upprepade försök att få igång förlossningen veckan efter. Inbillar mig att ett vändningsförsök kan vara stressande för bebis? Eller så är det bara mig det riskerar att bli för mycket för
Som sagt, vet att ingen annan kan säga vad vi ska göra, behöver bara ventilera lite och kanske få lite klok input. Alla tankar tas tacksamt emot!
Ber om ursäkt om det blir långt och rörigt!
Jag ska snart få mitt första barn, bf 22/2 är alltså i 36 +5. Har foglossningen från helvetet, är i stort sätt sängliggandes och rullstol är ett måste om jag ska ta mig runt längre sträckor. I nödfall fungerar det med kryckor men då är jag ett vrak resten av dagen/natten.
Jag har blivit lovad att man ska försöka sätta igång förlossningen i v 38 +3 även om de inte tror att det kommer blir då men de kommer iaf kontrollera möjligheten. Är det inte moget den dagen får vi komma in någon dag senare och kolla igen osv.
Fick också veta igår att bebis troligen ligger i snedläge och väntar nu på tid för ett ul för att kunna bestämma exakt hur läget är.
Det jag funderar på är följande (och det blir många om, men jag vill ha tänkt igenom alternativen innan)
Om bebis ligger på tvären när vi kollar nästa vecka, ska vi då göra vändningsförsök och sedan försöka få igång förlossningen veckan efter som utlovat? Eller ska vi strunta i vändningsförsöket och se om det går att få ett snitt samma vecka som de vill sätta igång förlossningen?
Jag vill helst föda vaginalt men känner att det börjar blir så mycket läkarbesök och krångel att jag knappt vet vad som upp och ner längre.
Funderar om det blir mycket för bebis att försöka vända ena vecka och sedan upprepade försök att få igång förlossningen veckan efter. Inbillar mig att ett vändningsförsök kan vara stressande för bebis? Eller så är det bara mig det riskerar att bli för mycket för
Som sagt, vet att ingen annan kan säga vad vi ska göra, behöver bara ventilera lite och kanske få lite klok input. Alla tankar tas tacksamt emot!
