Hjälp med extremt rädd häst

[Mickizz]

Holy Moly bukefalare! Nu behöver jag tips och råd av er. "varning för lång text"
Jag är i grund och botten en rätt så orädd hoppryttare, har för närvarande en egen uppfödd 2 åring en rätt tuff 7 åring och nu har jag köpt mig ett sk "projekt"

Det är en kille på 6 år som jag hittade i ett försäljningsstall söderut. Såg en film med ryttare samt en bild, blev nyfiken och ringde stället. Det var alltså en häst som är osäker, flyr om han blir rädd och man inte har kedja över näsan. Bockat en gång och de är en häst som man måste lära känna innan man kan sätta sig upp, Dom var schyssta och lät mig fundera några dagar, tänkte för och nackdelar (trodde för stunden att jag hade fler som kunde hjälpa mig än vad jag eg verka ha). Men tillslut tänkte jag "hur svårt kan de va" har ju trotsallt haft bockande hästar förut i mitt stall.

Hästen kom. En häst som såg rätt nere ut, inte tunn men väldigt omusklad.
Eftersom han varit svårfångad i hagen hade jag han i en mindre hage, gick många ggr in till han med gotta och öste kärlek. 2 dagar senare släppte jag ihop han med resten av flocken i en stor gräshage vilket gick över förväntan bra. Han kom fram till mig dock alltid med ett öra riktat mot mig spänd som en fiol.

Han gick där 2 v. Tog upp han till stall igen. Han blev verkad utan större problem trots att han tidigare fått lugnande för att han inte skulle bli skrämd.
Det har gått några veckor, allt har gått jättebra tills några dagar sen, skulle ta ut han från hagen och plötsligt fick han panik och slet sig. Igår efter några gånger longerande med sadel, träning vid pall osvosv skulle ja hoppa upp. Vi gick 3 m innan han fick panik och bockade av mig så att jag bokstavligen flög ut från banan genom stängslet. Hoppade upp igen men han var inte tillfreds för 5 öre och vägrade gå fram om jag inte blev ledd.
Idag tog vi en promenad med utr och påväg hem från ingenstanns stack han, trots kedja över näsan och mina 80kg hade jag ingen suck.
Vad jag har fått höra var han inte osäker sim föl utan hab har mest troligt hamnat i fel händer. Varje gång jag longerar, stannar han för att gå fram är de som att han tror att han ska få sig en smäll. Klappar jag han hoppar han till. Ja han är rent ut sagt livrädd för människan. Är det någon utav er som haft en kortsagt livrädd häst som blev vad ska man säga. "normal"? Mina känslor tar över - jag kan inte sälja denna häst i dagsläget till nån som ska ha en häst för att rida till å sen sälja. Allt han behöver är en person att lita på. Så om ni har läst ända hit-
Jag behöver alltså TIPS på bra övningar, stärkande övningar från marken, kontakt övningar ja ALLT som kan tänkas hjälpa!! Att låna ut han kommer jag inte att göra, tanken är att ta hjälp av en kunnig person men. Vem vill hoppa upp på en häst som bockar like hell. Det är en fantastisk häst som jag verkligen gillar!

 

[Jerseyite]

Jag har verkligen inga tips att komma med men ville säga att det är hjärtevärmande att hästen har hamnat hos dig. Sådana hästar brukar ju bli vandringspokaler och det är ju exakta motsatsen de behöver: lugn och ro och rutiner och trygghet. Lycka till!

PS: en sådan häst hade jag varit extremt medveten om ridbanan/ridhusets "inredning" med. En pall på fel ställe när man trillar av med huvudet först så bryter man ju nacken. Jag hade absolut försökt att rida i en så säker omgivning som överhuvudtaget är möjligt och aldrig suttit upp ensam heller.

 

[Shaggy]

Jag skulle lägga ner ridningen helt och börja försöka desensibilisera hästen. Låta det hända saker omkring den i kontrollerade former.

 

[TinyWiny]

Jag har haft några sådana. Min ena jag har nu var sådan när han kom. För mina har tiden, respekten, tydliga enkla regler, konsekvent hantering och kroppsspråket varit viktiga faktorer. Tid att bygga upp förtroende och tid för hästen att landa. Ena hästen fick bara gå i hagen och vara häst något halvår-år. Han behövde verkligen det och fick bara den mest grundläggande omsorgen under den tiden. Han var vettskrämd för all berörning och rörde man hans ben fick han panik. Han utgick ifrån att människor alltid ville honom illa. Lugnande vid skoning var ett måste. Han slogs för sitt liv vid första försöket så vi avbröt såklart men efter 3-4 gånger med lugnande och med en tålmodig, lugn och sansad hovslagare gick det sedan bra utan lugnande bara han fick stå och äta hö under tiden.
Han blev nästan som vilken häst som helst. Från att ha kastat sig i väggen och visa ögonvitorna av rädsla så var det enda som kunde rubba hans trygghet barn i låg-mellanstadieåldern. Det gick aldrig helt ur men var jag med honom och aldrig lämnade honom ensam med någon annan (det gällde även andra vuxna) så var han okej med det med. Tyvärr fick han en så allvarlig skada att han fick somna in.

Nuvarande var så rädd att han drog om han ens bara hörde sambon. För honom är kroppsspråket så enormt viktigt och någon som inte kan läsa honom eller själv ge rätt signaler med sin kropp gör honom förtvivlad. Även där var det tid som behövdes. Tid att bygga upp förtroende och tid att landa. Med rätt människor är han nu den coolaste hästen.

För mig har det alltid haft högsta prioritet att respektera varandras gränser och med sådana hästar är det viktigare än någonsin. Att aldrig missbruka förtroendet, aldrig gå för fort fram, aldrig göra mer än vad hästen är okej med. En panikslagen häst kan aldrig lära sig något så man måste avsluta långt innan man ens närmar sig den gränsen. Hästen är ju aldrig dum. Börjar man tänka så så kan det bara bli fel. En häst reagerar på vad hen tror kan vara farligt och dess överlevnadsinstinkt slår till.

 

[Mia_R]

Tid, tid, tid. Låt det ta tid och då pratar jag om år. Bygg förtroende genom rutiner, utsätt er inte för situationer som ger bakslag som exvis ridning i dagsläget. Hantering från marken, promenader, smek och klia istället för klappa. Låt honom landa och bygg upp förtroendet och tilliten mer några månader innan du börjar rida igen, det låter som en häst som har mycket dåliga erfarenheter och nära till flykt.

 

[TinyWiny]

Tid, tid, tid. Låt det ta tid och då pratar jag om år. Bygg förtroende genom rutiner, utsätt er inte för situationer som ger bakslag som exvis ridning i dagsläget. Hantering från marken, promenader, smek och klia istället för klappa. Låt honom landa och bygg upp förtroendet och tilliten mer några månader innan du börjar rida igen, det låter som en häst som har mycket dåliga erfarenheter och nära till flykt.

Bra att du skrev det där om att klappa. En klapp som låter är aldrig skön för någon. Hästar har ju som med mycket annat lärt sig att hantera människan dumheter men ingen häst njuter någonsin av att få klappar som låter. En häst som är rädd tar definitivt inte en klapp som låter som något beröm utan som det straff det faktiskt är. Vilket påminner mig om en liten elev jag hade en gång som inte ville klappa hästen för det gjorde så ont på henne... Hon hade lärt sig att det skulle eka i ridhuset, annars var det inte tillräckligt och hästen kände inte hennes beröm Så sorgligt och så idiotiskt. Hon fick lära om såklart men att bara tro, att ha fått lära sig, att en klapp, ett beröm, ska vara som hårda smällar

 

[Unafraid]

Jag har haft en som var livrädd för människor. Värre än det du beskriver. Nu är hon nästan normal, jag och min medryttare gör allt med henne, hon är glad och framåt och vill vara med på allt! Men skulle någon okänd sitta upp skulle hon nog bli rädd.

Jag hade henne hemma i tre månader innan jag provade sitta upp.

Jobbade mycket med horsemanship, tog ut en tränare några gånger, bland annat för att hon var väldigt rädd om sina ben, så hovslagaren var en utmaning.

Jättemycket övningar från marken, ökade svårigheten sakta. Mycket "tjoller", jag hoppade omkring, klev upp på grejer, viftade med konstiga saker osv - för varje grej som hon klarade av, desto mer självförtroende fick hon. Första gången vi skrittade ett varv runt ett ridhus tog det kanske 15-20 minuter. En kompis fick gå före med godis för att hon skulle våga röra sig. Det tog kanske 5-6 månader innan vi kunde rida i alla gångarter. Efter det så har hon stadigt blivit bättre och bättre.

Om den sliter sig, du kanske blir starkare i en repgrimma?

 

[Sel]

Jag säger som de andra. Tid och små, små steg. Jag skulle inte heller sitta upp i dagsläget utan se till att förtroendet byggs upp från marken med mycket beröring och övningar som är lätta att klara av.
Klickerträning är fantastiskt! Skulle använda klickern och belöning i vardagshantering - nu gick det ju bra vid verkningen, men för att underlätta inför framtiden skulle jag lägga rätt mycket energi på just sådana grunder.

Lycka till med pålle. Håller med om kli och smek.

 

[lovehorses]

Jag har en häst som var rädd för sin egen skugga emellanåt. Inridningen tar långsamt. Det är först nu efter tre år som han känner sig trygg.
Jag jobba mycket med ttouch, vilket fungera super.
Fasta rutiner, har eget stall så kunde själv jobba fram en rutin som passa honom. Han vill Helst komma in innan han tränar för att kissa, gärna ha lite mat att han inte är hungrig.
Och att han vet vad som händer. När jag har jobbat med honom ex i stallgången hade jag i början fasta rutiner, ex med borstande och vilka borstar, att han vet precis vad som händer. Likadant i träningen samma rutiner. När han blir trygg så kan man ändra på rutinerna.
Det blir lite enformigt liv för en själv ett tag men jag mäkte att min häst lugna ner sig ordentligt.

Satsa på att ha det mysigt tillsamans och göra saker som du vet att han klarar av. Ex. stå i stallgången bli borstad få en massa beröm och ut i hagen. " se vad enkelt de va och de var det ända jag ville av dig".

Med promenader så hade jag i början longerlina ifall han sprätta/stack. då kunde jag stoppa honom iallafall efter ett tag.
Det är att tänka mycket utanför lådan så att säga. Testa i lugn och ro vad som passar honom. De brukar visa tydligt bara man lyssnar!
Lycka till!

 

[Görel]

Jag säger som många andra, tid, trygghet och rutiner. En sådan häst mår bra av att veta vad som kommer att hända och vad som förväntas av den.

Man får göra samma sak på samma sätt vecka efter vecka.. Ta hästen ut och in från hagen, sköt om den och klappa på den så att den lär sig att dina händer är snälla. Gör så i en månad minst. Därefter kan du lägga till att leda hästen på inhägnad bana/ridhus. Gå bredvid den och prata med din, jag lär alla mina hästar röstkommandon så att man slipper slita och dra i dem. Det skulle jag gjort under flera veckor, därefter skulle jag tillföra sadel.
Gör allt långsamt och tillför något nytt efter flera veckor. Då lägger man bara till en sak och därefter befäster man det. Ridning skulle jag vänta med minst tre månader. Och då bara rida där jag lett runt hästen. När jag gjort det och hästen känner sig trygg där skulle jag börja leda ut hästen där jag tänkte rida, helst ihop med den häst som jag tänkte rida ihop med. Jag har också varit tydlig med att när hästen har grimma på sig är det fritid och när den har träns är det jobb. Jag har lett ut hästen i träns med delta och longerlina.

Köpte själv en häst som var som din med tillägget att hon slogs om hon blev för trängd. Ovanpå det så vägrade hon röra på sig om ingen annan häst var med och reste sig på bakbenen om man pressade henne. Jag kände hästen sedan flera år tillbaka, men det tog nio månader innan vi kunde rida ut ensamma i skogen.

 

[Mickizz]

Jag har verkligen inga tips att komma med men ville säga att det är hjärtevärmande att hästen har hamnat hos dig. Sådana hästar brukar ju bli vandringspokaler och det är ju exakta motsatsen de behöver: lugn och ro och rutiner och trygghet. Lycka till!

PS: en sådan häst hade jag varit extremt medveten om ridbanan/ridhusets "inredning" med. En pall på fel ställe när man trillar av med huvudet först så bryter man ju nacken. Jag hade absolut försökt att rida i en så säker omgivning som överhuvudtaget är möjligt och aldrig suttit upp ensam heller.

Tack snälla!!

 

[Mickizz]

Jag skulle lägga ner ridningen helt och börja försöka desensibilisera hästen. Låta det hända saker omkring den i kontrollerade former.

Absolut! Men jag kände att iomed att han ej hade gjort nått utav de förra ägaren sa så ville jag se "vart ligger vi?" självklart kommer ja inte rida på ett tag.

 

[Mickizz]

Tid, tid, tid. Låt det ta tid och då pratar jag om år. Bygg förtroende genom rutiner, utsätt er inte för situationer som ger bakslag som exvis ridning i dagsläget. Hantering från marken, promenader, smek och klia istället för klappa. Låt honom landa och bygg upp förtroendet och tilliten mer några månader innan du börjar rida igen, det låter som en häst som har mycket dåliga erfarenheter och nära till flykt.

men om jag inte ska göra situationer där de mäjligtvis finns chans till bakslag så ska jag inte ens röra honom typ. igår när jag promenerade med han och han stack så blev han sen rädd å spänd för mig, han har stuckigt när jag tagit ur han från hagen. så vissa situationer ska ju bara gå ex ta in från hagen, ta på grimman osv.

 

[Mickizz]

Jag har haft en som var livrädd för människor. Värre än det du beskriver. Nu är hon nästan normal, jag och min medryttare gör allt med henne, hon är glad och framåt och vill vara med på allt! Men skulle någon okänd sitta upp skulle hon nog bli rädd.

Jag hade henne hemma i tre månader innan jag provade sitta upp.

Jobbade mycket med horsemanship, tog ut en tränare några gånger, bland annat för att hon var väldigt rädd om sina ben, så hovslagaren var en utmaning.

Jättemycket övningar från marken, ökade svårigheten sakta. Mycket "tjoller", jag hoppade omkring, klev upp på grejer, viftade med konstiga saker osv - för varje grej som hon klarade av, desto mer självförtroende fick hon. Första gången vi skrittade ett varv runt ett ridhus tog det kanske 15-20 minuter. En kompis fick gå före med godis för att hon skulle våga röra sig. Det tog kanske 5-6 månader innan vi kunde rida i alla gångarter. Efter det så har hon stadigt blivit bättre och bättre.

Om den sliter sig, du kanske blir starkare i en repgrimma?

Ja jag för nog göra sånt.. jag har ingen kunskap om repgrimma. förra ägaren sa arr ja skulle ha kedja över näsan på han. å igår när han stack hade ja kedja och bett...:/

 

[Amanda_F]

Min häst har haft en del panikattacker, av sorten du bestämmer. man har inte en suck när de bestämt sig. Det visade sig att han inte fick luft för han var struppipare, och då slog flyktinstinkten till. Vi åkte in till Ultuna och kollade och sen opererades han och har blivit som en annan häst. Den här hästen var dock i grunden trygg, men när han blev rädd kopplade inte alla nerver rätt. Han var också stundtals rätt trock att rida för han tyckte att det var jobbigt, nu är det oftast bättre.

Jag fick också hjälp av en duktig person som jobbar med problemhästar och spända hästar. Att få hästarna fungera i speciella miljöer och sånt. Han lärde mig att om hästen har huvudet lågt kan den inte gå upp i adrenalin. Så vi jobbar mycket med det. Nu visslar jag bara om jag vill att han ska ta ner huvudet. Då brukar han återgå i pratbart läge igen. Men ibland får vi stå så och vila till det värsta adrenalin-påslaget gått över.

 

[Alexandra_W]

men om jag inte ska göra situationer där de mäjligtvis finns chans till bakslag så ska jag inte ens röra honom typ. igår när jag promenerade med han och han stack så blev han sen rädd å spänd för mig, han har stuckigt när jag tagit ur han från hagen. så vissa situationer ska ju bara gå ex ta in från hagen, ta på grimman osv.

Är han uppstallad eller på lösdrift? Alltså måste han ledas?

En sån häst skulle jag leda minimalt. Och faktiskt - extremt sällan jag resonerar så - om möjligt ge just möjligheten att reagera med att fly utan att försöka hindra.

Dvs jag skulle strunta i kedja och ha något som säkert kan släppas. Och hägna in korridor till/från hage tex. Lära honom att det inte finns tvång. Ingen kommer hålla emot eller slåss med honom.

För mig kommer repgrimma och försöka hålla osv när hästen är trygg med att vara hos mig. Ingen vits försöka hålla en häst som får panik på riktigt. Det är en förlorad strid och han behöver inte lära sig mer att han kan slita sig. Utan att han inte behöver slita sig.

 

[Mickizz]

Är han uppstallad eller på lösdrift? Alltså måste han ledas?

En sån häst skulle jag leda minimalt. Och faktiskt - extremt sällan jag resonerar så - om möjligt ge just möjligheten att reagera med att fly utan att försöka hindra.

Dvs jag skulle strunta i kedja och ha något som säkert kan släppas. Och hägna in korridor till/från hage tex. Lära honom att det inte finns tvång. Ingen kommer hålla emot eller slåss med honom.

För mig kommer repgrimma och försöka hålla osv när hästen är trygg med att vara hos mig. Ingen vits försöka hålla en häst som får panik på riktigt. Det är en förlorad strid och han behöver inte lära sig mer att han kan slita sig. Utan att han inte behöver slita sig.

han står på box nattetid iomed att min ena häst inte vill stå ute, vandrar å är på resten av gänget, hmm där är vi lite olika, min ena häst slängde sig när hon satt fast, fick tips att ha säkerts spännen så att hon tog sig lös, hon slet sig heeeela tiden. Tills min hovslagare satte fast henne, hon kastade sig 2 ggr sen aldrig mer. Nog att de är 2 helt olika hästar men min tanke är att han aldrig ska få komma lös och aldrig i den situationen bli arg på han.

 

[Mickizz]

Min häst har haft en del panikattacker, av sorten du bestämmer. man har inte en suck när de bestämt sig. Det visade sig att han inte fick luft för han var struppipare, och då slog flyktinstinkten till. Vi åkte in till Ultuna och kollade och sen opererades han och har blivit som en annan häst. Den här hästen var dock i grunden trygg, men när han blev rädd kopplade inte alla nerver rätt. Han var också stundtals rätt trock att rida för han tyckte att det var jobbigt, nu är det oftast bättre.

Jag fick också hjälp av en duktig person som jobbar med problemhästar och spända hästar. Att få hästarna fungera i speciella miljöer och sånt. Han lärde mig att om hästen har huvudet lågt kan den inte gå upp i adrenalin. Så vi jobbar mycket med det. Nu visslar jag bara om jag vill att han ska ta ner huvudet. Då brukar han återgå i pratbart läge igen. Men ibland får vi stå så och vila till det värsta adrenalin-påslaget gått över.

Okej ja dock känner jag att detta är 2 helt olika situationer men jag vet hur du menar när man inte har en chans när dom väl har bestämt sig...

Ja jag har hört om de förut av en western ryttare! lite fränt

 

[Gnapp]

hmm där är vi lite olika, min ena häst slängde sig när hon satt fast, fick tips att ha säkerts spännen så att hon tog sig lös, hon slet sig heeeela tiden. Tills min hovslagare satte fast henne, hon kastade sig 2 ggr sen aldrig mer. Nog att de är 2 helt olika hästar men min tanke är att han aldrig ska få komma lös och aldrig i den situationen bli arg på han.

Men om hästen verkligen får panik så kommer han inte att säga ”ojdå, jag sitter visst fast”, han kommer att försöka sticka, oavsett om han går sönder på kuppen. Tänk att du fastnat med foten i järnvägsspåret och du hör tåget komma. Den känslan. Du kan inte hålla emot, enda sättet att klara situationen - tills han börjar lita på att du kan reda ut den, och inte längre får panik - är att inte hamna i den. Gör saker ni kan reda ut och lär honom att du går att lita på, och inte sätter honom i paniksituationer istället.

 

[Efwa]

Men om hästen verkligen får panik så kommer han inte att säga ”ojdå, jag sitter visst fast”, han kommer att försöka sticka, oavsett om han går sönder på kuppen. Tänk att du fastnat med foten i järnvägsspåret och du hör tåget komma. Den känslan. Du kan inte hålla emot, enda sättet att klara situationen - tills han börjar lita på att du kan reda ut den, och inte längre får panik - är att inte hamna i den. Gör saker ni kan reda ut och lär honom att du går att lita på, och inte sätter honom i paniksituationer istället.

Här tycker jag att det finns två sorters hästar. En av den sorten du beskriver där det liksom bara eskalerar men det finns de som är som @Mickizz beskriver, lever ut paniken och aldrig får det igen.

Det svåra är ju att veta vilken sort ens häst är och jobba efter det. Man kan ju inte sätta fast en sådan häst du beskriver och hoppas på det bästa utan där är ju ditt tillvägagångssätt det allra bästa.

Jag har förr bara haft den första typen men har nu en av den andra typen.