Mitten
Trådstartare
Jag skulle så gärna vilja få hjälp med hur vi skall hantera vår situation... Många här har ju vana med både barn och hund, och jag behöver verkligen råd! Det är lite komplicerat så jag hoppas jag lyckas ge rätt bild...
Min pappa och hans familj har 2 golden retrievers. De lever ganska för sig själva, hela familjen, och hundarna är verkligen deras bebisar ( = ingen direkt uppfostran). Familjen är 3 personer, pappa, hans fru och deras vuxne son.
Problemet är att hundarna inte går att lita på omkring barn. De liksom tramsar runt på goldenvis, skäller rätt mycket, hoppar lite, ja ni vet det vanliga med 'ouppfostrade' hundar. Det beteendet har de jämt, mot alla. Problemet är att den ena kan få väldigt aggressiva attacker, han liksom morrar och skäller otäckt. Han har fått sådana utbrott ett par gånger med mina brorsbarn (tack och lov har det stannat vid morr & skäll), vilket resulterat i en väldig osämja mellan pappas familj och min brors familj. Jag vill ju helst undvika detta, trots att pappa är lite speciell vill jag ha en bra relation!
När vi är där är både pappa och resten av familjen lite nervösa liksom, de klappar hela tiden på hundarna 'för att de inte skall bli avundsjuka' och håller hela tiden koll på dem.
Hittills har vi inte haft problem med Elina, men nu när hon rör sig och hoppar och springer är det en annan femma. Idag hade vi vår första incident.
Jag och min man turas om att liksom vara hos Elina hela tiden (= precis intill) när hon går omkring. Ibland kommer hundarna och nosar och slickar på handen, och Elina tycker bara det är kul. Oftast betraktar de henne lite på avstånd, ELLER så blir de lite maniska och är 'på' henne. Idag skulle hon hämta en bok, jag gick bredvid henne (mellan henne och hunden). Plötsligt får han ett sånt utbrott och liksom morrar/skäller och lägger sig låg intill marken och hoppar på framtassarna. Elina tittade inte ens på honom, hon skulle iväg med sin bok och läsa. Jag lyfter upp henne, hon blir ju lessen och gråter och skakar. Det går över efter en stund och sen är det som om inget hänt, hunden blev lugn och Elina lugnade ner sig.
HUR skall jag hantera situationen ?? Jag vill ju inte riskera något alls. Jag och maken är inte det minsta rädda för hundarna, men däremot litar jag inte på dem om inte Elina är i mitt knä/min famn. Hittills har han ju bara markerat men man vet ju inte .
Jag tror att en stor del av problemet är att deras familj blir så stressade, jag försöker säga att de skall släppa hundarna som vanligt, så vaktar vi Elina helt enkelt. Men det är skitsvårt att säga något om deras 'bebisar', beteendet förringas ofta som att 'han blev bara rädd'. Att be dem låsa in hundarna skulle vara som att bli osams, typ.
Helst vill jag ju ha ett bemötande som ligger i mina och makens händer - alltså, ett sätt att förhålla sig. Just nu vaktar vi bara Elina, ser till att vara nära så vi kan lyfta upp henne om det blir läskigt. Blir detta 'vaktande' något som oroar hundarna mera? Skall vi göra på något annat sätt? Jag vill verkligen ha tips och råd, hjälp mig !
Min pappa och hans familj har 2 golden retrievers. De lever ganska för sig själva, hela familjen, och hundarna är verkligen deras bebisar ( = ingen direkt uppfostran). Familjen är 3 personer, pappa, hans fru och deras vuxne son.
Problemet är att hundarna inte går att lita på omkring barn. De liksom tramsar runt på goldenvis, skäller rätt mycket, hoppar lite, ja ni vet det vanliga med 'ouppfostrade' hundar. Det beteendet har de jämt, mot alla. Problemet är att den ena kan få väldigt aggressiva attacker, han liksom morrar och skäller otäckt. Han har fått sådana utbrott ett par gånger med mina brorsbarn (tack och lov har det stannat vid morr & skäll), vilket resulterat i en väldig osämja mellan pappas familj och min brors familj. Jag vill ju helst undvika detta, trots att pappa är lite speciell vill jag ha en bra relation!
När vi är där är både pappa och resten av familjen lite nervösa liksom, de klappar hela tiden på hundarna 'för att de inte skall bli avundsjuka' och håller hela tiden koll på dem.
Hittills har vi inte haft problem med Elina, men nu när hon rör sig och hoppar och springer är det en annan femma. Idag hade vi vår första incident.
Jag och min man turas om att liksom vara hos Elina hela tiden (= precis intill) när hon går omkring. Ibland kommer hundarna och nosar och slickar på handen, och Elina tycker bara det är kul. Oftast betraktar de henne lite på avstånd, ELLER så blir de lite maniska och är 'på' henne. Idag skulle hon hämta en bok, jag gick bredvid henne (mellan henne och hunden). Plötsligt får han ett sånt utbrott och liksom morrar/skäller och lägger sig låg intill marken och hoppar på framtassarna. Elina tittade inte ens på honom, hon skulle iväg med sin bok och läsa. Jag lyfter upp henne, hon blir ju lessen och gråter och skakar. Det går över efter en stund och sen är det som om inget hänt, hunden blev lugn och Elina lugnade ner sig.
HUR skall jag hantera situationen ?? Jag vill ju inte riskera något alls. Jag och maken är inte det minsta rädda för hundarna, men däremot litar jag inte på dem om inte Elina är i mitt knä/min famn. Hittills har han ju bara markerat men man vet ju inte .
Jag tror att en stor del av problemet är att deras familj blir så stressade, jag försöker säga att de skall släppa hundarna som vanligt, så vaktar vi Elina helt enkelt. Men det är skitsvårt att säga något om deras 'bebisar', beteendet förringas ofta som att 'han blev bara rädd'. Att be dem låsa in hundarna skulle vara som att bli osams, typ.
Helst vill jag ju ha ett bemötande som ligger i mina och makens händer - alltså, ett sätt att förhålla sig. Just nu vaktar vi bara Elina, ser till att vara nära så vi kan lyfta upp henne om det blir läskigt. Blir detta 'vaktande' något som oroar hundarna mera? Skall vi göra på något annat sätt? Jag vill verkligen ha tips och råd, hjälp mig !