HJÄLP! Kris i familjen!!!

[millus]

Sedan en tid så är mellansonen, 9 år och pappa i huset ständigt i luven på varann. Senast i dag så skrek sonen att han hatar sin pappa o önskade att han var död! Till saken hör att sonen är väldigt avundsjuk på sin pappa och skulle vilja vara lika "viktig" som honom. Alltså, han vill också ha ett arbete och papper att pyssla med!

Det här tär naturligtvis på pappan, mig och de övriga syskonen. Jag föreslog den, faktiskt något opsykologiske fadern, att han och sonen kunde hitta på ngt bara de två utanför vår gård. Och att de får sätta sig o prata igenom hur de vill ha det i sin relation.

Kloka föräldrar, har ni några förslag. Och ni som inte har några barn svara gärna ni med. För nu orkar jag inte mer bråk.

millus, hötussen mellan åsnorna.....

 

[Jane_Done]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Det låter som om sonen känner sig osedd. Ett ansvarsområde som pappan uppmärksammar regelbundet kanske?

/Jane

 

[Magdalena]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Alltså, han vill också ha ett arbete och papper att pyssla med!

Går det inte att fixa då? 9 år, då kan man ju läsa och räkna. Kanske han kan få ta hand om att sortera och organisera betalda räkningar? Eller något annat smart

 

[Missemyran]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Jag har inga barn men massa tankar om hur jag ska göra när jag och min man får egna juveler.

Om mina barn framledes skriker "Jag hatar dig" till mig skulle jag inte ta det som en förolämpning, eller säga som mina föräldrar alltid sagt till mig att "det här gör/säger du BARA för att vara elak mot mig". Då lägger man in sitt ego i det hela och det är ju inte mitt ego, eller i ditt och din mans fall era egon, utan barnet och dess känslor som är det viktiga. Uppenbarligen är barnet mycket frustrerat. Barnet bråkar ju inte för att det tycker att det är så fruktansvärt roligt att bråka - utan för att det inte vet något annat sätt att framföra sina känslor.

Ett sätt kan väl vara att på allvar och med både energi, tålamod och medkänsla försöka få barnet att på ett annat sätt att uttrycka sig.

Barn ska inte behöva känna att de ska vara viktiga på samma sätt som vuxna är det (det borde iofs inte vuxna heller) utan få känna sig viktiga och värdefulla bara för att de är just de de är!

 

[Bubbla]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Min första reaktion är att sonen skriker efter uppmärksamhet från pappa, kan man inte få positiv så är negativ bättre än ingen...
Även om pappa är upptagen och har mycket jobb kanske han kan få in en stund i veckan när de gör något som bara är deras? de kanske har något gemensamt intresse?

 

[millus]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Ja, de har gemensamma intressen, men hur mkt pappan försöker så slutar det med att sonen blir jättearg, börjar skrika och går hem. Jag har föreslagit att de ska hitta på saker på neutral mark, eftersom vår gård är min sambos arbetsplats och där är han ju alltid
överlägsen sonen i kunnande och har så klart sina ordningar hur saker o ting ska gå till.

Till saken hör att vår son har ett VÄLDIGT hett humör som svänger som en pendel....Dessutom har han jobbigt att visa starka känslor som är positiva.

Vår son bråkar naturligtvis med mig med, men jag har varit hemma mkt mer med barnen och min sambo har alltid jobbat 60 tim/vecka, så han känner naturligtvis inte sonen på samma sätt som mig.

Jag önskar så att de kunde vara som andra fäder och söner, fy vad ledsen jag blir när jag sitter och skriver.....

millus// med en ledsen klump i halsen

 

[Inte_Ung]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Jadu.
Du får ta och skicka bort dem tillsammans en vecka på neutral mark.
De skall vara hänvisade till bara varandra så att de måste kommunicera.
Ingen av dem skall komma undan, utan till slut så blir det ju tråkigt för dem att vara osams.

Ni andra har inte med saken att göra, de måste fixa detta själva.
Så det är pappans ansvar att se till att det fungerar. *Punkt*

 

[Bubbla]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Jag har haft (har) lite samma problem med min dotter, inte alls lika grovt men vi ryker ofta ihop när vi ska göra något som är på mitt domän (t ex stallet tyvärr).
Det verkar inte spela någon större roll hur jag beter mig så jag tror inte det är det som är problemet. Men för oss fungerar det bättre när vi gör något helt annat, t ex bara går och fikar eller går på stan eller tittar på TV tillsammans. Det behöver inte vara något stort egentligen, bara att man har tid för bara det barnet, att det får all uppmärksamhet. Om man ska göra något speciellt blir det lätt att båda tar i för mycket för att det bara SKA bli bra och kul, då kan det slå tillbaka.
Men kanske behöver din sambo också ge sonen något hemma på gården som han kan bestämma över, kanske någon liten grej som pappa kan tänka sig att släppa?

 

[millus]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Pappan har också gjort allt han kan och har börjat ge upp, därav min tanke på att göra något på neutral mark. Nu har det faktiskt ta iträ varit lugnt i dagarna två, detta efter att jag sa att jag skiter i deras bråk och påminde pappan att han är den vuxne och därför får ta ansvaret själv . Jag frågade sonen om han önskade att vi skulle lämna pappa och bo själva(bara för att se vad han svarade). Det ville han absolut inte och det är ju skönt!

Senaste dagarna har de fått ett gemensamt neutralt intresse, de spelar hockey på x-box. Fast när sonen vann stort så trodde pappan att sonen hade mixtrat med spelet, så det är nog en del prestige och tävlan i deras relation!

Tack för alla råd som jag har läst högt för pappan, och han hälsar och tackar också, han tycker ni i alla ovanstående inlägg har kommit med bra råd!

millus// idag utan en liten tår i ögonvrån

 

[superbusan]

Sv: HJÄLP! Kris i familjen!!!

Jag läste i nån bok om barnens åldrar att 9-årsålders är en ny trotsperiod och väldigt jobbig för vissa barn. Min pojk var väldigt jobbig i övergången 9/10, blev arg för ingenting, bara teg och gick iväg, eller skrek som en vettvilling. Försök bevara lugnet och prata med barnet när det lugnat ner sig. Om jag lät pojken vara i fred när utbrotten kom och pratade i lugn och ro, ej anklagande, efteråt, så förmådde han förklara varför han blev så arg. Lycka till!