Hjälp att välja nästa katt

[EmmaBovary]

Jag förlorade min partner in crime sedan nästan femton år, i fredags. Saknaden är avgrundslös och jag tycker att allt saknar mening. Börjar dock inse att jag nog behöver ha ett djur för att känna mig hel, fast inte riktigt än såklart. Men jag upptäckte igår att jag återfann viss lindring i att se sig om efter lämplig katt för framtiden. Skulle bli jätteglad om någon eller några kom med lite förslag, trots att det är planer som kanske inte riktigt kommer sättas i rullning riktigt än (det skulle nog bli jättedumt).

Har hittills haft två huskatter, den ena fanns redan innan jag föddes och levde fram tills jag var 18. Efter det så införskaffades nästa ganska snart, alltså den som fick somna in i fredags. Så jag har aldrig riktigt satt mig in val av kattras, det liksom bara blev i båda fallen. De var dessutom utekatter, och ensamkatter. Nu vill jag att nästa katt ska bli en innekatt, med tanke på att jag inte lär bo kvar i villan jag bor nu för evigt. Sedan vill jag helst bara ha en katt, därför funderar jag på om man kanske bör skaffa en vuxen, så man på förhand vet att den inte avskyr det livet? Jag är hemma mycket, och det kommer liksom inte ändras pga. sjukdom som gör att jag behöver återhämta mig i min ensamhet ofta. Funderar också på raskatt vs. huskatt. Utseendemässigt har jag alltid velat ha en Russian blue, men är osäker på om de är för livliga. Listar det jag är ute efter nedan. Ska jag undersöka raskatter, adoptera en katthemskatt, skaffa en kattunge eller en vuxen? Jag är svag för olika nyanser av grått och vitt (fast det senare vet jag inte att jag vågar i och med hälsan). Några spontana tankar?

• Innekatt
• Ska trivas som ensamkatt
• Hyfsat lugn, men hemskt gärna pratig och social
• Skarpa ansiktsdrag, korthårig päls (och absolut inte orange)
• Hankatt, kastrerad såklart
  

 

[athena_arabians]

@EmmaBovary: Jag säger spontant vuxen omplacering. Då vet du om den funkar som innekatt och kan bedöma om ni passar ihop. Kattungar är söta men ungkattstiden kan vara rätt jobbig plus att du vet ju inte vad du får sas.

Är du sugen på en Russian kan du ju kontakta rasföreningen och kolla om de har någon omplaceringsförmedling och om de tror att en sådan skulle passa hos dig.

 

[EmmaBovary]

@EmmaBovary: Jag säger spontant vuxen omplacering. Då vet du om den funkar som innekatt och kan bedöma om ni passar ihop. Kattungar är söta men ungkattstiden kan vara rätt jobbig plus att du vet ju inte vad du får sas.

Är du sugen på en Russian kan du ju kontakta rasföreningen och kolla om de har någon omplaceringsförmedling och om de tror att en sådan skulle passa hos dig.

Ja, det är lite så jag tänkt. Föredrar överlag vuxna djur, och är inte lika förtjust i kattungar som vuxna katter. Det är väl mer rädslan att inte kunna knyta an lika mycket, fast innerst inne så vet jag ju att det inte är så och att man kommer att formas efter varandra ändå.

Det kanske vore en idé, fast det känns liksom schysstare att vara lite mer färdig i tanken, för att inte ta upp tid i onödan på samma vis. Men tack för input iaf

 

[MJLee]

Jag förlorade min partner in crime sedan nästan femton år, i fredags. Saknaden är avgrundslös och jag tycker att allt saknar mening. Börjar dock inse att jag nog behöver ha ett djur för att känna mig hel, fast inte riktigt än såklart. Men jag upptäckte igår att jag återfann viss lindring i att se sig om efter lämplig katt för framtiden. Skulle bli jätteglad om någon eller några kom med lite förslag, trots att det är planer som kanske inte riktigt kommer sättas i rullning riktigt än (det skulle nog bli jättedumt).

Har hittills haft två huskatter, den ena fanns redan innan jag föddes och levde fram tills jag var 18. Efter det så införskaffades nästa ganska snart, alltså den som fick somna in i fredags. Så jag har aldrig riktigt satt mig in val av kattras, det liksom bara blev i båda fallen. De var dessutom utekatter, och ensamkatter. Nu vill jag att nästa katt ska bli en innekatt, med tanke på att jag inte lär bo kvar i villan jag bor nu för evigt. Sedan vill jag helst bara ha en katt, därför funderar jag på om man kanske bör skaffa en vuxen, så man på förhand vet att den inte avskyr det livet? Jag är hemma mycket, och det kommer liksom inte ändras pga. sjukdom som gör att jag behöver återhämta mig i min ensamhet ofta. Funderar också på raskatt vs. huskatt. Utseendemässigt har jag alltid velat ha en Russian blue, men är osäker på om de är för livliga. Listar det jag är ute efter nedan. Ska jag undersöka raskatter, adoptera en katthemskatt, skaffa en kattunge eller en vuxen? Jag är svag för olika nyanser av grått och vitt (fast det senare vet jag inte att jag vågar i och med hälsan). Några spontana tankar?

• Innekatt
• Ska trivas som ensamkatt
• Hyfsat lugn, men hemskt gärna pratig och social
• Skarpa ansiktsdrag, korthårig päls (och absolut inte orange)
• Hankatt, kastrerad såklart

Förstår dig så innerligt väl. Precis som @athena_arabians sa så är det definitivt en vuxen omplacering du borde sikta in dig på. Då vet du att katten trivs ensam och som innekatt. Fördelen med en vuxenkatt är också att du slipper just de där odrägliga åren med en tonårskatt, särskilt om du vill ha en social och pratig ras. Jag skulle nog börja på det lokala katthemmet och se om de har en katt som skulle passa dig, de är experter på att para ihop katt och kattslav.

Om du vill ha en raspomplacering så håll koll på rasringen, kontakta uppfödare (de vet ofta om någon behöver omplaceras även från andra uppfödare). Kollade lite snabbt och det registrerades 91 ryssungar 2017 så det är en relativt liten ras i Sverige vilket kan göra det svårare att hitta en omplacering. Har hört lite blandade recensioner om Ryssar, vissa säger att de är lite standoffish och kan vara lite nerviga. Har en kompis som födde upp ryssar tidigare och hennes var otroligt gosiga och sociala. http://www.ryssfolket.se/

Jag slår naturligtvis ett slag för min älskade burma, precis vad du vill ha om du kan hitta ett exemplar (som Nikita) som inte behöver annat kattsällskap men de är faktiskt inte så ovanliga. Särskilt om du är hemma mycket själv och det är en vuxenkatt så brukar det inte vara nödvändigt med annat sällskap. Hanar är även mer chilla och inte lika mycket på som honor i allmänhet.

Om du vill ha lite utpräglade drag så har du abby/somali - men där skulle jag definitivt rekommendera en vuxen omplacering Och långnäsorna (orientaler). Har du tid/möjlighet så gå på en utställning och kolla runt lite. Tro mig, det finns ingenting utställarna vill prata om mer än sin ras Då får du en bra start i vad du vill ha och kan knyta kontakter så när det finns en omplacering så har de dig i minne.

 

[MJLee]

Ja, det är lite så jag tänkt. Föredrar överlag vuxna djur, och är inte lika förtjust i kattungar som vuxna katter. Det är väl mer rädslan att inte kunna knyta an lika mycket, fast innerst inne så vet jag ju att det inte är så och att man kommer att formas efter varandra ändå.

Det kanske vore en idé, fast det känns liksom schysstare att vara lite mer färdig i tanken, för att inte ta upp tid i onödan på samma vis. Men tack för input iaf

Såg ditt andra inlägg, att knyta an till en vuxen katt är inte ett problem, tro mig jag och Nikita har kamperat ihop i några år och anknytning på båda sidor - fast mest min tror jag - är det inga fel på.

 

[Sonic76]

Säger samma
Jag och Ija är rätt tighta
Fast hon älskar alla människor så hon är rätt lätt så sett

 

[EmmaBovary]

Visa bifogad fil 16290

Förstår dig så innerligt väl. Precis som @athena_arabians sa så är det definitivt en vuxen omplacering du borde sikta in dig på. Då vet du att katten trivs ensam och som innekatt. Fördelen med en vuxenkatt är också att du slipper just de där odrägliga åren med en tonårskatt, särskilt om du vill ha en social och pratig ras. Jag skulle nog börja på det lokala katthemmet och se om de har en katt som skulle passa dig, de är experter på att para ihop katt och kattslav.

Om du vill ha en raspomplacering så håll koll på rasringen, kontakta uppfödare (de vet ofta om någon behöver omplaceras även från andra uppfödare). Kollade lite snabbt och det registrerades 91 ryssungar 2017 så det är en relativt liten ras i Sverige vilket kan göra det svårare att hitta en omplacering. Har hört lite blandade recensioner om Ryssar, vissa säger att de är lite standoffish och kan vara lite nerviga. Har en kompis som födde upp ryssar tidigare och hennes var otroligt gosiga och sociala. http://www.ryssfolket.se/

Jag slår naturligtvis ett slag för min älskade burma, precis vad du vill ha om du kan hitta ett exemplar (som Nikita) som inte behöver annat kattsällskap men de är faktiskt inte så ovanliga. Särskilt om du är hemma mycket själv och det är en vuxenkatt så brukar det inte vara nödvändigt med annat sällskap. Hanar är även mer chilla och inte lika mycket på som honor i allmänhet.

Om du vill ha lite utpräglade drag så har du abby/somali - men där skulle jag definitivt rekommendera en vuxen omplacering Och långnäsorna (orientaler). Har du tid/möjlighet så gå på en utställning och kolla runt lite. Tro mig, det finns ingenting utställarna vill prata om mer än sin ras Då får du en bra start i vad du vill ha och kan knyta kontakter så när det finns en omplacering så har de dig i minne.

Tack så mycket för ett långt och utförligt svar Jag inser förresten att när jag pratar om en social och pratig individ, så kan det nog skilja dig ganska mycket från en huskatt och en raskatt, det är möjligt att jag skulle få mer än jag önskar när det kommer till olika raskatter. Gällande ryssar så vet jag att det är en ganska liten ras, och att det kanske mest är en fin tanke. Sedan blir jag nog lite skrämd av tanken på utställningsfolk, eftersom att jag bara haft huskatter innan och aldrig närt en sådan ådra. Det kändes ju redan innan som att det vore bäst med en vuxen omplacering, blev väl bara rörig i tanken när allt är så nära inpå, så det känns väldigt bra att alla ni som svarat är inne på samma sak.

Angående det jag skrev med att knyta an, så var det kanske ett lite olyckligt ordval. Jag knyter an till i stort sett varenda katt jag stöter på, och har tex. ett gäng kattkompisar som jag brukar hälsa på längs min vanliga promenad. Bland annat en som kommer springande till mig när hon ser mig, och som försöker klättra upp på axlarna på mig när jag böjer mig ner för att klappa Tanken rör väl egentligen att min senaste katt verkligen var allt jag kunde önska, och katten innan dess var väldigt lik personlighetsmässigt, dvs. antar jag att de blivit formade till viss del efter mig (och tvärtom).

 

[MJLee]

Tack så mycket för ett långt och utförligt svar Jag inser förresten att när jag pratar om en social och pratig individ, så kan det nog skilja dig ganska mycket från en huskatt och en raskatt, det är möjligt att jag skulle få mer än jag önskar när det kommer till olika raskatter. Gällande ryssar så vet jag att det är en ganska liten ras, och att det kanske mest är en fin tanke. Sedan blir jag nog lite skrämd av tanken på utställningsfolk, eftersom att jag bara haft huskatter innan och aldrig närt en sådan ådra. Det kändes ju redan innan som att det vore bäst med en vuxen omplacering, blev väl bara rörig i tanken när allt är så nära inpå, så det känns väldigt bra att alla ni som svarat är inne på samma sak.

Angående det jag skrev med att knyta an, så var det kanske ett lite olyckligt ordval. Jag knyter an till i stort sett varenda katt jag stöter på, och har tex. ett gäng kattkompisar som jag brukar hälsa på längs min vanliga promenad. Bland annat en som kommer springande till mig när hon ser mig, och som försöker klättra upp på axlarna på mig när jag böjer mig ner för att klappa Tanken rör väl egentligen att min senaste katt verkligen var allt jag kunde önska, och katten innan dess var väldigt lik personlighetsmässigt, dvs. antar jag att de blivit formade till viss del efter mig (och tvärtom).

Utställningsfolk är roliga men kan vara lite, um, överentusiastiska ibland och är man oförberedd kan man lätt komma hem omtumlad och inse att man nästan blivit med katt. Men man kan även ställa ut huskatter. Jag tänker mer på att du kan gå runt i lugn och ro och se på olika raser, prata med folk och se vad du gillar. Det är faktiskt jättekul och absolut inte något att vara rädd för. Vissa som hänger här ställer ut och du kan kanske kolla om de ställer någonstans nära dig så du känner någon redan.

Jag förstår att han var katten i ditt liv och att försöka jämföra honom med din nya katt gör er båda en björntjänst. Utan du och nya katten kommer hitta er egen relation. Jag och Nikita har till stor del formats efter varandra. Hon var mycket mer en typisk social burma som hoppade upp i alla knän. Numera är hon mycket mer en enpersonkatt även om jag vet att när jag inte varit där har hon varit extremt gosig och extrovert med andra.

Och absolut inte, en huskatt kan vara precis (eller mer) lika pratiga och aktiva som en raskatt, den enda skillnaden är väl att det är mer individuellt för en huskatt medan man mer vet lite vad man får när det kommer till en raskatt både temperamentsmässigt och exteriört.

 

[EmmaBovary]

Utställningsfolk är roliga men kan vara lite, um, överentusiastiska ibland och är man oförberedd kan man lätt komma hem omtumlad och inse att man nästan blivit med katt. Men man kan även ställa ut huskatter. Jag tänker mer på att du kan gå runt i lugn och ro och se på olika raser, prata med folk och se vad du gillar. Det är faktiskt jättekul och absolut inte något att vara rädd för. Vissa som hänger här ställer ut och du kan kanske kolla om de ställer någonstans nära dig så du känner någon redan.

Jag förstår att han var katten i ditt liv och att försöka jämföra honom med din nya katt gör er båda en björntjänst. Utan du och nya katten kommer hitta er egen relation. Jag och Nikita har till stor del formats efter varandra. Hon var mycket mer en typisk social burma som hoppade upp i alla knän. Numera är hon mycket mer en enpersonkatt även om jag vet att när jag inte varit där har hon varit extremt gosig och extrovert med andra.

Och absolut inte, en huskatt kan vara precis (eller mer) lika pratiga och aktiva som en raskatt, den enda skillnaden är väl att det är mer individuellt för en huskatt medan man mer vet lite vad man får när det kommer till en raskatt både temperamentsmässigt och exteriört.

Haha, kan tänka mig den överentusiastiska sidan. Jag menade mer kanske utställning som fenomen, jag vill ju bara ha en slags livskamrat. Men det låter vettigt, och kanske något jag gör. Jag är ju lite äldre nu än senast jag skaffade en ny katt, och därmed så hoppas jag att hela grejen blir mer genomtänkt. Även om det såklart blivit bra innan också.

Och det vet jag! Det är därför jag nosade på möjligheten att skaffa en ryss, för att det skiljer sig något åt. Det var mer en tanke gällande att förra och förrförra påminde så mycket om varandra till sättet att det knappast kan ha varit en slump.

 

[Killaloe]

först och främst så vill jag beklaga sorgen och förlusten

Jag har vuxen omplacering från min lokala djurskyddsorganisation och det har varit guld värt för mig - jag vet väldigt mycket vad jag får för katt (om än inte alltid vad den har varit med om såklart) och har möjlighet att träffa den några gånger innan den flyttar hem.

Både nuvarande, förra och båda föräldrarnas kommer från djurhem och vi är så himla himla nöjda med dom individerna vi fått hem och även all stöttning/hjälp vi fått från djurhemmet. Så ja, kan verkligen rekommendera det för det låter ju som om det skulle vara möjligt att hitta en individ som stämmer in på dina önskemål om du har lite tid att vänta på just den individen

 

[vallhund]

Trevligt med presumtiva slavägare som gör så ingående förarbete.

 

[Sonic76]

Skiljer ju mellan individer även hos raskatter
Min siames är lite väl närgången och pratar hela tiden och jämt typ
Hennes dotter är inte alls social eller så himla pratig.
Så en vuxen omplacering är ju bra för då ser man vad man får.

 

[MJLee]

Jag hade en ganska specifik kravlista: Brun burmahona som gillade att vara ensam, mycket social och orädd för nya miljöer och att åka bil/buss/tåg. Hade egentligen inte alls tänkt köpa katt just då, men så damp en annons om omplacering av Nikita ner och jag kastade mig på telefonen. Kärlek vid första ögonkastet Hon flyttade hem en vecka senare och jag har aldrig ångrat det en sekund.

 

[tott]

Skiljer ju mellan individer även hos raskatter
Min siames är lite väl närgången och pratar hela tiden och jämt typ
Hennes dotter är inte alls social eller så himla pratig.
Så en vuxen omplacering är ju bra för då ser man vad man får.

...fast om min vuxna Siames-omplacering sades det att han pratar lite ibland, men om man inte svarar så slutar han. Jojo - pratar lite ibland??!!?? Stundvis pratar han så mycket att jag håller på att bli galen!! ...men däremellan är han absolut världens bästa - alla kategorier . Väldigt skönt med en vuxen omplacering. Rumsren och förståndig och klättrar inte (riktigt) överallt

En som kände min katt innan var och hälsade på för typ ett år sedan. Hon sade att katten hade förändrats massor (till det bättre) och var antagligen deprimerad innan. Nu får han ju bestämma...

 

[athena_arabians]

...fast om min vuxna Siames-omplacering sades det att han pratar lite ibland, men om man inte svarar så slutar han. Jojo - pratar lite ibland??!!?? Stundvis pratar han så mycket att jag håller på att bli galen!! ...men däremellan är han absolut världens bästa - alla kategorier . Väldigt skönt med en vuxen omplacering. Rumsren och förståndig och klättrar inte (riktigt) överallt

En som kände min katt innan var och hälsade på för typ ett år sedan. Hon sade att katten hade förändrats massor (till det bättre) och var antagligen deprimerad innan. Nu får han ju bestämma...

Låter som en väldigt rastypisk siames

 

[EmmaBovary]

först och främst så vill jag beklaga sorgen och förlusten

Jag har vuxen omplacering från min lokala djurskyddsorganisation och det har varit guld värt för mig - jag vet väldigt mycket vad jag får för katt (om än inte alltid vad den har varit med om såklart) och har möjlighet att träffa den några gånger innan den flyttar hem.

Både nuvarande, förra och båda föräldrarnas kommer från djurhem och vi är så himla himla nöjda med dom individerna vi fått hem och även all stöttning/hjälp vi fått från djurhemmet. Så ja, kan verkligen rekommendera det för det låter ju som om det skulle vara möjligt att hitta en individ som stämmer in på dina önskemål om du har lite tid att vänta på just den individen

Tack, det här var ett jättebra svar. Att jag tänkte lite raskatt en stund, förutom att jag är svag för ryssar, har ju att göra med att jag vill veta lite mer vad jag får. Men du har såklart rätt i att man kan få det genom den lokala djurskyddsorganisationen också. Jag tittade på hemsidan för den som ligger närmast, och man kan tydligen köpa en billig fika där och de hade ganska generösa öppettider över sommaren. Så jag börjar nog så, lite mer "informellt" eftersom att jag inte vill råka få med mig första bästa hem.

 

[Killaloe]

Tack, det här var ett jättebra svar. Att jag tänkte lite raskatt en stund, förutom att jag är svag för ryssar, har ju att göra med att jag vill veta lite mer vad jag får. Men du har såklart rätt i att man kan få det genom den lokala djurskyddsorganisationen också. Jag tittade på hemsidan för den som ligger närmast, och man kan tydligen köpa en billig fika där och de hade ganska generösa öppettider över sommaren. Så jag börjar nog så, lite mer "informellt" eftersom att jag inte vill råka få med mig första bästa hem.

Det låter som en väldigt bra plan! Och generellt skulle jag säga att ingen seriös organisation skickar med katterna med en gång (det finns vissa undantag såklart) eftersom det är viktigt att alla får landa i beslutet (så du inte tror att dom kommer kasta katter efter dig bara för att du är intresserad av att ev hitta en ny vän )

 

[Vallmo]

Jag förlorade min partner in crime sedan nästan femton år, i fredags. Saknaden är avgrundslös och jag tycker att allt saknar mening. Börjar dock inse att jag nog behöver ha ett djur för att känna mig hel, fast inte riktigt än såklart. Men jag upptäckte igår att jag återfann viss lindring i att se sig om efter lämplig katt för framtiden. Skulle bli jätteglad om någon eller några kom med lite förslag, trots att det är planer som kanske inte riktigt kommer sättas i rullning riktigt än (det skulle nog bli jättedumt).

Har hittills haft två huskatter, den ena fanns redan innan jag föddes och levde fram tills jag var 18. Efter det så införskaffades nästa ganska snart, alltså den som fick somna in i fredags. Så jag har aldrig riktigt satt mig in val av kattras, det liksom bara blev i båda fallen. De var dessutom utekatter, och ensamkatter. Nu vill jag att nästa katt ska bli en innekatt, med tanke på att jag inte lär bo kvar i villan jag bor nu för evigt. Sedan vill jag helst bara ha en katt, därför funderar jag på om man kanske bör skaffa en vuxen, så man på förhand vet att den inte avskyr det livet? Jag är hemma mycket, och det kommer liksom inte ändras pga. sjukdom som gör att jag behöver återhämta mig i min ensamhet ofta. Funderar också på raskatt vs. huskatt. Utseendemässigt har jag alltid velat ha en Russian blue, men är osäker på om de är för livliga. Listar det jag är ute efter nedan. Ska jag undersöka raskatter, adoptera en katthemskatt, skaffa en kattunge eller en vuxen? Jag är svag för olika nyanser av grått och vitt (fast det senare vet jag inte att jag vågar i och med hälsan). Några spontana tankar?

• Innekatt
• Ska trivas som ensamkatt
• Hyfsat lugn, men hemskt gärna pratig och social
• Skarpa ansiktsdrag, korthårig päls (och absolut inte orange)
• Hankatt, kastrerad såklart

Jag har en Russian blue och tycker att den motsvarar de flesta krav på din lista.
Min är ganska lugn. I och för sig jämför jag med min andra katt, en Cornish Rex som är allt annat än lugn, men i alla fall.
Min Russian blue pratar en hel del, men jag har fått för mig att de flesta inte är lika pratiga.
Funkar alldeles utmärkt som innekatt. Gillar att klättra, så det gäller att ha bra kattmöbler om man vill ha gardinerna ifred.
I början var min Russian blue ganska skygg, men det har blivit mycket bättre. Det är tålamod som gäller och absolut ingen katt man kastar sig över. Däremot kommer den gärna själv och kryper upp i knät och vill kela eller bara vara där.
Jag tror min skulle funka som ensamkatt. Hon har inget överdrivet aktiveringsbehov. Ligger mest och sover på dagarna om vi är på jobbet.
Upplevde att hon blev mer tillgänglig efter kastreringen också. Vi kastrerade ganska sent (8 mån) men hankatter kommer ju i regel kastrerade från uppfödaren.
Pälsen är kort och lättskött. Fäller inte särskilt mycket. Brukar räcka att borsta ca en gång i veckan.

Om du vill ha en Russian blue så är mitt tips att kontakta rasklubben och uppfödarna via den.

Det är inte en jättevanlig ras i Sverige. Finns ca 1500 stycken av dem. Katterna är populära så de som föds säljs fort. Det gäller att ligga på lite och kanske ställa sig i kö för kommande kullar.
Vi betalade 15.000 kronor för vår så det är inte en jättebilligt ras. Tror inte du hittar en seriös uppfödare som säljer för under 10.000 kronor.

 

[Sassy]

Beklagar sorgen

Skulle en korat kunna passa? De är social krävande, vill ha närhet och hjärngympa, men vuxna hanar är sällan härjiga eller stökiga på det sättet. Det är en Sveriges mest ovanliga raser men tyvärr vet jag en eller två hanar (6-7 år) som eventuellt måste omplaceras framöver för att de inte funkar ihop med sin kattflock. En avelshane (som ju därmed är regelbundet hjärtscannad och besiktigad på alla håll och kanter) och en annan som jag fött upp och som kommit på kant med sin kattkompis när deras matte blev sjuk och barnen inte alls förstod sig på katter.

Korater har snudd på löjligt lätt att knyta an till människor, men kan vara ganska tuffa mot andra katter om de inte blir bundisar. Ovanstående skulle säkert kunna bli goda vänner med en annan hankastrat, men bör inte bo med fertila honor.

 

[Lager]

Innekatt. Ska trivas som ensamkatt. Hyfsat lugn, men hemskt gärna pratig och social

Mäh. Britt såklart!


Skarpa ansiktsdrag, korthårig päls (och absolut inte orange)

Eh. Ah. Korthårig stämmer.


Hankatt, kastrerad såklart

Just kön och kastration är inte rasrelaterat vad jag vet...