Sv: Hjälp! (Att komma vidare.) Tips och förslag mottages.
Kom på en grej till också Lite allmänt pepp till alla kämpande ridskoleryttare därute också...
Många ridskoleryttare sitter i all ambition och välmening och försöker använda fjäderlätta tygeltag och försiktiga höftrörelser på avtrubbade hästar som dag ut och dag in får väldigt många olika signaler, och tyvärr därför ofta inte riktigt svarar på de hjälper som det "står i boken" att man ska använda. Nu menar jag inte att man ska börja banka och dra, men att man får försöka acceptera omständigheterna och inte bli alltför sänkt
Självklart är även ridskolehästar som vilka andra hästar som helst. De är ju trots allt välutbildade i grunden, och de går att rida på fina hjälper - men det kräver att man hittar knapparna på dom, vilket blir väldigt svårt på ett 45-minuterspass en gång i veckan, och man kanske inte rider samma häst igen förrän flera månader senare.
Jag tycker inte att man ska döma sig själv för hårt som ryttare för att man inte klarar av att få en ridskolehäst att arbeta ordentligt. De hästarna kan ofta vara väldigt svåra! Första gången jag satt upp på en privathäst var en enda stor "aha"-upplevelse för mig. Det gick att rida så där som man annars bara hade läst om...
En tjej jag känner fick en gång rida i mitt ställe på en lektion. Hon hade erfarenhet av egna tävlingshästar sedan tidigare. Hästen gick inte i form en sekund av det ridpasset, och hon satt av alldeles röd i ansiktet och sa bara "Puh! Vilken pärs!". Det var en riktig självförtroendeknäck för henne..
Kom på en grej till också Lite allmänt pepp till alla kämpande ridskoleryttare därute också...
Många ridskoleryttare sitter i all ambition och välmening och försöker använda fjäderlätta tygeltag och försiktiga höftrörelser på avtrubbade hästar som dag ut och dag in får väldigt många olika signaler, och tyvärr därför ofta inte riktigt svarar på de hjälper som det "står i boken" att man ska använda. Nu menar jag inte att man ska börja banka och dra, men att man får försöka acceptera omständigheterna och inte bli alltför sänkt
Självklart är även ridskolehästar som vilka andra hästar som helst. De är ju trots allt välutbildade i grunden, och de går att rida på fina hjälper - men det kräver att man hittar knapparna på dom, vilket blir väldigt svårt på ett 45-minuterspass en gång i veckan, och man kanske inte rider samma häst igen förrän flera månader senare.
Jag tycker inte att man ska döma sig själv för hårt som ryttare för att man inte klarar av att få en ridskolehäst att arbeta ordentligt. De hästarna kan ofta vara väldigt svåra! Första gången jag satt upp på en privathäst var en enda stor "aha"-upplevelse för mig. Det gick att rida så där som man annars bara hade läst om...
En tjej jag känner fick en gång rida i mitt ställe på en lektion. Hon hade erfarenhet av egna tävlingshästar sedan tidigare. Hästen gick inte i form en sekund av det ridpasset, och hon satt av alldeles röd i ansiktet och sa bara "Puh! Vilken pärs!". Det var en riktig självförtroendeknäck för henne..
Senast ändrad: