Hjälp, jag är med barn igen!!!!

[WeepingLady]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Tack alla för kloka och uppmuntrande svar!
Jag kunde inte hantera alla känslor själv, så jag ringde min sambo och "släppte bomben" och han kastade sig hem. Vi hade väl egentligen samma åsikt (och det visste jag ju redan innan) att abort var uteslutet. Precis som någon skrev så har vi ju alla möjligheter att ha 4 barn och skillnaden mot 3 är kanske inte jättestor. Det var nog mest chocken som gav mig känslan att "Nej, inte börja om med en bebis till..." Efter att ha läst och begrundat era svar, och faktiskt visat dem för min sambo också, så kvarstår i dagsläget "Bara" ett jätteproblem - jag vill inte föda barnet!! Jag kontaktade sjukhuset idag och fick tid för ett samtal nästa vecka så tills dess får jag väl stå ut. Och visst, jag har fött 3 barn innan och överlevt...
Tack än en gång för era svar! Det hjälpte verkligen mig att se saken lite annorlunda.

 

[Dorinda]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Grattis till graviditeten!
Vad skönt att du och din sambo verkar vara på samma våglängd

Lycka till!

 

[ako]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Skönt att det känns bättre ! Nu kanske man t o m kan säga Grattis utan att det känns avigt? Skönt att du fått samtalstid!
Lycka till med allt!!

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Självklart svarar alla utifrån sina erfarenheter. Eftersom jag har erfarenhet av en traumatisk förlossning, och mot bakgrund av det har pratat om saken med en del psykiatriker, så skulle jag säga att medicinskt sett (alltså även med tanke på den psykiska hälsan), så är traumabehandling bättre mot förlossningsrädsla än att odla rädslan och tigga sig till ett snitt.

Nja, det beror ju på vad som gick snett vid förlossningen. Har man förlorat 4 liter blod och varit nära att stryka med är det ofta både medicinskt och psykologiskt motiverat att välja snitt. Jag har en kollega som inte fick snitt andra gången och hon var mycket, mycket nära att dö. För att inte tala om hennes barn. Nu får hon inte föda vaginalt mer.

Jag tycker också att förlossningsrädsla ska behandlas om det går, men det är stor skillnad på rädsla hos någon som inte fött barn och någon som har gjort det och nästan dött, tex.

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Fast här var det ju fråga om just trauma, inte att det föreligger fysiska skäl att inte föda vaginalt.

Sen jan det säkert stämma att behandlingen är annorlunda om man inte fött barn, det vet jag inte så mycket om, utan minaråd var utifrån TS stuation - att man genomgått en traumatisk förlossning,och därför blivit rädd att föda.

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Fast här var det ju fråga om just trauma, inte att det föreligger fysiska skäl att inte föda vaginalt.

Det är ju svårt att uttala sig om. Att barn fastnar är en allvarlig komplikation, och oavsett hur mamman tar smärtan kan barnet fara mycket illa.

 

[turbofling]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jag tycker att det är bra att TS tar tag i sin rädsla och bearbetar den, för även om det blir snitt så kan det aldrig vara bra att må dåligt (tex drömma mardrömmar).

TS- Grattis till graviditeten

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Det är ju svårt att uttala sig om. Att barn fastnar är en allvarlig komplikation, och oavsett hur mamman tar smärtan kan barnet fara mycket illa.

Men TS skriver ju att hon är rädd och fortfarande drömmer mardrömmar om förlossningen? Är det inte uppenbart att sista förlossningen satt psykiska spår?

Eftersom hon fött två barn tidigare som inte fastnat, så verkar det orimligt att TS skulle ha någon anatomisk märklighet som gör att hon inte kan föda vaginalt.

Finns det fysiska skäl att inte föda vaginalt, så brukar man få veta det på en gång. En kompis till mig blev akutsnittad med t-snitt, och fick veta på en gång att hon inte kommer få prova att föda vaginalt nästa gång, utan det blir planerat snitt. De chansar inte om det finns fysiska skäl att inte föda vaginalt.

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Finns det fysiska skäl att inte föda vaginalt, så brukar man få veta det på en gång. En kompis till mig blev akutsnittad med t-snitt, och fick veta på en gång att hon inte kommer få prova att föda vaginalt nästa gång, utan det blir planerat snitt. De chansar inte om det finns fysiska skäl att inte föda vaginalt.

Självklart var orsaken till att barnet fastnade i grunden fysisk. Sedan, om det är troligt att det händer igen, är en helt annan femma. Och det kan ingen sia om. Jag tror inte TS är så korkad att hon inte förstår det.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jo i mitt fall tänkte överläkaren chansa, så visst händer det. Han ansåg inte att fysiska skäl förelåg, han gick därmed mot kollegor som är expertis inom det området där mitt problemet ligger för en vaginal förlossning.

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Självklart var orsaken till att barnet fastnade i grunden fysisk. Sedan, om det är troligt att det händer igen, är en helt annan femma. Och det kan ingen sia om. Jag tror inte TS är så korkad att hon inte förstår det.

Det är klart man kan sia om det. Man kan inte säga säkert, men självklart kan man säga något om risken.

Alltså, genomgår man ett trauma kan man bli traumatiserad. Traumatiseringar kan behandlas. Behandlar man så slipper man fortsätta vara traumatiserad, och det lidande (t ex att vakna kallsvettig av mardrömmar) som TS nu genomgår.

Hon förefaller alltså i nuläget ha en obehandlad förlossningskomplikation, som ställer till det inför förestående förlossning (eftersom TS nu fått förlossningsrädsla av sitt obehandlade trauma). Eftersom komplikationen går at behandla, så verkar det i mina ögon klokt att göra det. Snitt kommer inte att bota traumat. Traumabehandling gör förmodligen det.

Med andra ord, det finns bättre och mer riskfria behandlingar mot förlossningstrauma än kejsarsnitt.

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jo i mitt fall tänkte överläkaren chansa, så visst händer det. Han ansåg inte att fysiska skäl förelåg, han gick därmed mot kollegor som är expertis inom det området där mitt problemet ligger för en vaginal förlossning.

Jo, men då fanns det ju ändå kollegor som pekade på den fysiska risken.

Men att det finns en stor fysisk risk, och samtliga läkare ignorerar den och hindrar kejsarsnitt fast de vet att det innebär risk för mor och barn - det tror jag inte är så farligt.

Däremot, att man på grund av en dålig förlossningsupplevelse utvecklar förlossningsrädsla och inte vill föda vaginalt en gång till - det är jättevanligt. Det är rent av den vanligaste orsaken till att man är så rädd att man vill ha snitt. Inte alls som många tror nervösa förstföderskor, utan kvinnor som haft en dålig förlossning, och pga den utvecklat en (fullt begriplig) rädsla.

 

[mimmipigg]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Grattis till en ny världsmedborgare!
Förlossningen kommer du nog att få bra hjälp att både bearbeta den förra och förbereda denna av sjukvården.
Enligt min kompis så spelar ett barn mer eller mindre efter nr 3 ingen roll man har i allafall ett knä för lite hon har 10 barn så hon borde väl ha lite koll

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Alltså, genomgår man ett trauma kan man bli traumatiserad. Traumatiseringar kan behandlas. .

Absolut. Och det ställer ju frågan: varför blev inte TS behandlad efter förlossningen, om hon utsatts för ett trauma som av vissa läkare likställs med tortyr? Vad säger det om förlossningsvården, egentligen? Jag tycker med andra ord att det ena inte utesluter det andra.

Jag tror inte alls att man kan sia om risker. Däremot kan man sia om kostnader. I mitt fall fick jag veta att jag rekommenderades vaginal förlossning, om jag ville ha fler barn. Det var ingen svår förlossning för mig, men däremot för barnet, som var mycket nära att dö.

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Däremot, att man på grund av en dålig förlossningsupplevelse utvecklar förlossningsrädsla och inte vill föda vaginalt en gång till - det är jättevanligt.

Det förvånar mig inte alls. Kan tänka mig att många kvinnor helt avstår från att skaffa fler barn också.

 

[Lenis]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Vad är det för fel på att ducka för sin rädsla?

Nu är ju iofs naturlig förlossning ansedd bättre och mer riskfri för både mor och barn, men tycker inte det finns ngt direkt moraliskt fel i att ducka för sin rädsla.

Man kan ju få både terapi och kejsarsnitt om det är så.

(Om du verkligen inte vill ha barnet så kan du väl diskutera abort med en bm och sedan bestämma dig för att behålla barnet?)

Senaste studien från Karolinska säger att det inte är nån skillnad mätbar på vaginalt o snitt, dock har barnen i den studien inte hunnit bli mer än ett par år.

Dock florerar det en massa skitsnack o antipropaganda ang snitt.

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Absolut. Och det ställer ju frågan: varför blev inte TS behandlad efter förlossningen, om hon utsatts för ett trauma som av vissa läkare likställs med tortyr? Vad säger det om förlossningsvården, egentligen?

Det är väl snarare kanske så att man måste säga att man har problem för att få hjälp. BB-personalen är ju inga tankeläsare.

Jag kan bara tala för mig själv, men jag fick enormt mycket hjälp på en gång via förlossningsvården med min traumatisering. Jag fick träffa både kurator och psykiatriker omgående medan vi var kvar på BB, fick stanna extra länge på BB tills situationen var någotsånär stabil, och när vi sen åkte hem var det med både kuratorsamtal och tid på psyk bokade veckan därpå, plus möjlighet att ringa jour om jag blev sämre. Och en månads sjukskrivning, så att min man kunde vara hemma och hjälpa till. Gick sen på behandling hos kurator och psyk (som dock mest var i bakgrunden, som support ifall jag hade blivit deprimerad) tills jag var frisk.

Men många vill inte be om hjälp, och inte prata om det jobbiga. Man är glad att det är över och vill bara åka hem och glömma, eller man är så fokuserad på bebisens mående att man glömmer sig själv i början, och sen kommer alltihop tillbaka några månader senare, när bebis är utom fara. Men det är ju svårt för förlossningsvården att veta.

Det knixiga med traumatisering är att det är upplevelsen som skapar den, inte i första hand de medicinska omständigheterna. Därför kan en medicinskt sett normal förlossning vara traumatiserande, medan en mycket komplicerad förlossning inte behöver vara det. Så om man inte var där och såg saken från patientens synvinkel, så är det svårt att veta om en förlossning var traumatisk eller inte.

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Senaste studien från Karolinska säger att det inte är nån skillnad mätbar på vaginalt o snitt, dock har barnen i den studien inte hunnit bli mer än ett par år.

Dock florerar det en massa skitsnack o antipropaganda ang snitt.

Nej, för barnen är det ingen större skillnad. Det är väl för mamman det är sämre?

Sen håller jag med om att det florerar enormt mycket antipropaganda om snitt - de flesta som blir snittade har ju inte valt det själva, och då är det inte så upplyftande att läsa allt om hur dumt och dåligt det är.

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Nej, för barnen är det ingen större skillnad. Det är väl för mamman det är sämre?

Sen håller jag med om att det florerar enormt mycket antipropaganda om snitt - de flesta som blir snittade har ju inte valt det själva, och då är det inte så upplyftande att läsa allt om hur dumt och dåligt det är.

På tal om antipropaganda, när jag fick dottern för snart 19 år sedan fick jag höra att jag hade förstört hennes framtida förmåga att uppleva sex som något positivt Snitt med en flicka skulle på något sätt göra att hon inte skulle kunna njuta av sex som vuxen.
Jaha svarade jag, om de inte hade snittat hade hon inte kunnat uppleva något alls och inte jag heller. Hade det varit bättre?

Man får höra så mycket dumt när folk får veta att ens barn har kommit till världen genom snitt och det märkliga är att mångas tankar går till lyxhustrur som väljer att planera in på dagen när barnet ska komma och som inte vill veta av någon smärta runt förlossningen. Att min dotter behagade komma sex och en halv vecka för tidigt och att jag hade värkar i 36 timmar innan hon föddes brukar dock få de flesta att bli tysta

Jag tror att det är ett försvinnande litet antal som tror att kejsarsnitt är som att öppna en dragkedja och plocka ut bebisen och sedan stänga dragkedjan igen. De flesta inser nog att oavsett vilken typ av förlossning det i slutänden blir så har det sina sidor.
Det viktiga är ju ändå att mor och barn mår bra, inte på vilket sätt bebisen kommer ut.

Skönt att ny forskning visar att barnet mår bra i vilket fall för då när min dotter föddes så var det mycket skuldbeläggande på mammor som inte födde vaginalt oavsett orsak. Vanligtvis så har man ju faktiskt inget val.

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Det är väl snarare kanske så att man måste säga att man har problem för att få hjälp. BB-personalen är ju inga tankeläsare.

Det är väl rimligt att barnmorskorna/läkarna frågar i samband med jobbiga förlossningar och erbjuder kontakter. De frågar ju om allt annat märkligt under graviditeten, många gånger om saker de inte har med att göra. Särskilt om så många kvinnor går omkring med jobbiga minnen och ber om snitt vid nästa graviditet.

I mitt fall fick jag frågan av alla möjliga människor om jag ville prata om det som hänt och om jag hade några funderingar. Jo, det hade jag. På alla dessa var svaret i stort sett "Vi vet inte varför det blev som det blev, men det var inte vårt fel."