Ny gyn idag. "Tyvärr" under en bättre period.
Men jag höll på riktigt att börja grina därinne. Vilken underbar människa! Lyssnade, ställde alla frågor som jag tyckt saknats innan. Frågade direkt "'men har ingen odlat?!?" Tyckte att av det jag berättade har de ju inte ens försökt behandla, det krävs minst 6 mån med flukonazol om man ska gett det "ett seriöst försök". Att oavsett vad det beror på, om det är svamp, eksem, nåt annat, en blandning så måste man ju hitta en behandling. "Bättre kan alla bli, men jag kan inte lova helt bra".
Nu fanns ju inte mkt att titta på iom hyfsat bra, men rött och irriterat är det. Och hon tyckte att "det är det patienten berättar som är det viktigaste - och allt du berättar tyder på svamp". Om odlingen är negativ "då tar vi en ny, man ska inte bara ge upp". Om odlingen är negativ så ska hon även se till så det finns möjlighet för mig få en akuttid med kort varsel, så de kan se och ta prov när det är illa.
Och sa flera flera gånger att "att jag inte ser något speciellt idag betyder inte att jag inte tror att du har problem, bara att jag just idag inte vet vad jag ska göra för att hjälpa dig. Men ingen hittar på de besvär du nämner, och de är typiska. Vi ska bara hitta hur vi kan hjälpa dig även om det kan ta ett tag"
Pratade även - vilket jag tyckt andra nonchalerat - att det är vad det än beror på viktigt att bryta det, dels för min skull ("såhär kan man inte ha det") och dels för att det är meningen man ska kunna ha ett samliv, och risken är enorm det blir psykologiskt om det hela tiden gör ont/man är rädd att det ska göra ont.
Som sagt jag blev så jäkla lättad att jag hade tårar i ögonen och hade lust att kasta mig om halsen på människan!
Tillägg: Hon frågade redan innan hon undersökt om ingen hade pratat med mig om lichens (svar nej). Men såg inga sådana tecken vid us.
