Highly sensitive person

[Lilla Grodan]

Sv: Highly sensitive person

Ni som är det hur ser era liv ut? Hur blir ni om det blir för mkt olika intryck på en dag? Hur kopplar ni bort känslan för att inte vara så mottagliga?

Vad spännande! Inte visste jag att det fanns ett "syndrom" för detta. Åh, vad jag känner igen mig i era beskrivningar. Min dotter är nog likadan. ;-)

För min del händer det alltför ofta att jag märker att jag har utsatts för för många intryck i efterhand. Då behöver jag vila å helst ensam eller tillsammans med karln.

Jag sovrar friskt bland mina bekantskaper, undviker människor som jag upplever som falska, skvallriga eller negativa. Jag blir så himla upprörd över såna människor och förstår givetvis vad det beror på först i efterhand... Då är det mer upplyftande att umgås med positiva människor.

Jag är dålig att koppla från "mottagarna". De tillfällen jag gör det uppfattas jag nog som tyst och stel. Hehe. Jag har god användning av "mottagarna" när det gäller att bemöta människor. Precis som någon skrev blir det en slags strategi för att kunna samarbeta eller förhandla. Givetvis även ett skarpt verktyg i en konflikt för det fall man skulle komma i klinch med någon och vilja drämma till med storsläggan eftersom man nog ofta intuitivt "fått reda på" en persons svaga punkt, om man nu är lagd så att man vill hämnas. Hu, för sådant.

 

[prallan]

Sv: Highly sensitive person

KL

OJ, vad jag känner igen mig själv! Det var ett nytt begrepp för mig, ska fortsätta läsa!! Har en del problem, som jag kanske kan få klarhet i nu!!!

 

[cahs]

Sv: Highly sensitive person

Det är mina fd psykologer och psykiater som sagt att jag är högkänslig. Någon tror det är medfött och någon att jag blivit så för att överleva i ett konstigt liv där man behövde vara så uppmärksam på minsta lilla signal för att klara sig(mentalt).
.

Enligt självtest på nätet så är jag också klart högkänslig. Men jag har även fått konstaterat till 95% att jag har Asperger med lite ADHD. Utifrån mig själv och min utbildning så blir jag nervös av denna tråden. Det skulle nämligen inte förvåna mig att av dessa 10-20% med HSP så har en del av dem Asperger/ADD, diagnoser eller personlighetstyper där tjejer är färre till antalet.

Men det viktigaste är trots allt att hitta sätt att handskas med sina känslor och problem så det inte är omfattande och svåra hinder i ens liv. Men jag är lite tvär till naturen och anser att man inte ska självdiagnosera då det man diagnoserar kan vara ett symptom eller försvar av något annat.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Nu känner inte jag dig men tror inte att du ska oroa dig för diagnoser, inte självdiagnoser eller gjorde efter konstens alla regler.
Vi är bara människor i grunden som har vissa drag i allt möjligt, vissa har starkare drag till tex asperger, bokstavskombinationer eller annat.

Det som är viktigt är hur man nu själv fungerar, med andra och i arbetssivationer, viktigt hur man själv kan utveckla sig själv och bygga på allt som är posetivt.
Det man vill veta om sig själv, kan man ta reda på och man kan själv ta reda på hur man kan hantera sina styrkor - svagheter.
Det finns KBT eller liknande som kan hjälpa men då gäller det att hamna hos rätt terapeut som stämmer med sin egna personlighet och har advekat utbildning/erfarenhet.

Visst finns det personer inom autismspektrat som ofta har flera diagnoser som HSP eller add, men det är inte viktigt i sammanhanget tycker jag.
Oavsett diagnoser så är alla varjefall olika, hanterar saker olika och styrker-svagheter ser annorlunda ut, allt efter sin personlighet och vad man varit med om.

Tillägger också att det stämmer inte riktigt med att det finns färre kvinnor antal kvinnor inom autismspektrat eller med bokstavskombinationer, HSP.
Kvinnor har oftast lite lättare att lära sig att anpassa sig, mindre utåtagerande så dessa diagnoser missas till en del.
Många kvinnor ber om diagnoser sent i livet, ofta när deras barn ärvt en del gener och blir utredda, diagnoserade.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Highly sensitive person

Vill bara förtydliga att hsp inte är en sjukdom! Det är ett karaktärsdrag. Vi har våra sinnen mer öppna än majoriteten av befolkningen. På gott och ont. Vilket för min del som liten var en ren plåga med tanke på situationen. Därefter försökte jag stänga av men detta jobbar jag på än idag.

Har ingen adhd lr annat diagnos. Så hade jag haft det hade jag säkert varit på annat sätt. Vem vet. Men detta med känsligheten har varit lite jobbig. Däremot dövar jag mig inte längre då det i längden skadar kroppen och leder till beroende - vill vara någon annan = omöjligt!

Hur var ni som barn?

Jag har fått höra att jag var väldigt fantasirik (fast det är väl iofs de flesta barn?) lekte oftast själv. Och på dagiset var jag tydligen bossen enligt pappa. Fast en snäll sådan. Var nån elak nåt nån annan kom jag och skalla ner dem fast jag var mindre. Minns dock inte detta själv om hur det nu var. Sen väldigt mkt sjuk, astma då vi bodde i mögelhus. Och en massa allergier. Var ofta inlagd på sjukan.

Men i skolan funkade det dåligt... Lågstadiet: slagen vilket ledde till att jag fick tuffa till mig vilket ledde till att många blev rädda för mig. Utom ett gäng som var på mig, de var äldre. Och när jag inte gjorde som de ville fick jag minsann veta var skåpet skulle stå... Byte skola fler ggr då jag flytta runt. Till moster mfl... Mellanstadiet var dock helt ok.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Kl
Vill också förtydliga att verken bokstavs kombinationer eller något ur autisspekterat räknas som sjukdomar, klassas som ett medfött funktionshinder, alltså något man inte blir botad ifrån, likaså HSP.
Själv ser jag allt i just karaktärsdrag, precis som redan är skrivet med positiva och negativa delar.
Gällar att förstärka det som är just posetivt, och arbeta/hantera/utveckla det som är negativt till det bättre.

Vill dela med mig lite....

Utåt ser jag exakt ut som er, andas, äter existerar.
Utåt sett skulle du aldrig kunna skilja mig från mängden.
Och ändå är jag inte en av er.

Jag tar in allt, mina öron är känsligare, min känsel högre.
Jag är mer av en kännare än er. Men ingen av er kan se det.
Min kropp skvallrar inte.
Jag känner lukter du inte kan urskilja, hör ljud du inte hör, blir stressad av för mycket sinnesintryck.

Jag kan formulera mig vilket även är mitt fördärv.
En problemlösare som ser i bilder. En igenkännare som kan jämföra smaker och lukter och bryta dem samman.

Jag är den ärligaste människan jag känner och anser att alla där ute är lögnare. Men har insett att det gäller att sålla ut vilka av er lögnare det är värt att älska och vilka som inte är det trots lögnerna.

Jag försöker lära mig att tänka mer med hjärtat men min hjärna är i vägen.
Min kropp skvallrar inte. Och jag förmedlar inte hemligheter.

Jag har en egen skattkammare inombords, en skattkammare jag inte vet hur jag skall göra för att några få skall få ta del av.
Jag tänker i bilder, ljud, känsel, lukt och smak.

Den enda jag litar på är naturen, hon är min bästa vän. Hon ändrar inte åsikt och talar alltid sanning. Min samvaro med henne är inte ansträngande utan ger mig energi. Människor tar min energi. Och ändå är jag liksom ni ett flockdjur. Ett djur som kämpar för att passa in. Ett djur som inte förstår alla sociala regler, eller hur ett lynne kan ändras snabbare än vädret.
Jag förstår djur lättare än människor, ett djur visar klart vad det vill och vad det känner. Ett djur tar inte min energi på samma sätt som ni människor gör. Jag känner mig mer hemma med djur än med er, ni människor.

Det kan ta dagar för mig att inse att jag blivit sårad av något, för varje händelse jag upplever måste sorteras och varsamt gås igenom när jag varit bland folk. Detta förbryllar många av er. Då jag i just den stund något hänt eller sagts inte visat på något sätt att jag kunnat ta åt mig. Inte heller kan jag vara varse om det heller i den stund det sagts något. Det enda jag känner då eller därefter är att något blev fel. Men jag vet inte vad. Just då.

Jag har lärt mig att jag fungerar bäst då jag får vara bland er i små perioder. Så jag i lugn och ro efteråt inte har lika mycket att sortera efter samvaro. Få av er vet hur jag blir om jag fått för mycket sinnesintryck, när jag träffat för mycket människor eller varit länge med en person som pratar om allt möjligt utan att denna information leder någonvart, för mig. Jag blir trött efteråt. Får yrsel, panikångest som leder till depression. Till och med i min sömn efteråt försöker min hjärna sortera allt jag varit med om. Beroende på tiden jag blivit utsatt för sinnesintrycken kan det ta veckor eller månader innan jag är mig själv igen. Men få har fått ta del av hur illa jag far efteråt.

Utåt sett verkar jag vara exakt som er. Men min hjärna bearbetar inte livet som eran gör, min hjärna kan ni inte heller ta del av.
Och ändå är jag lika mycket människa som er.
Bara känsligare, men min kropp kan inte skvallra.

Jag tror på rätt och fel mer än vad ni människor gör. Och ändå är jag en av er.
Min åkomma har ett namn, men jag är ändå lika mänsklig som du.
Varken sämre eller bättre.
Jag är jag, men tänker inte som du och är känsligare.

Diagnos. Människa, bara lite mer.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Jag som barn var också väldigt fantasirik, lekte mycket för mig själv om jag inte hittade någon äldre att leka med.
Lite "lillgammal" med en ohygglig massa energi, ständigt på jakt efter något nytt att lära.

I skolan var jag också en sk tuffing, då lät de andra mig vara men det var bara en överlevnadsstrategi.
Försökte anpassa mig och tryckte undan mycket av de sinnen HSP ger oss eftersom jag snabbt kom underfund med att detta var udda.

Det var inte förren i vuxen ålder, strax innan 30, som jag verkligen anammade vad jag står för och hittade en balans i livet.

 

[martha]

Sv: Highly sensitive person

jag har heller inga diagnoser vad jag vet och har aldrig käkat några piller för antidepp eller sånt , men jag är ganska trygg i att vara annorlunda och har alltid varit det....dock fick jag också ge igen på lågstadiet så många var rädd för mig ( iallafall dom som bråkade med mig )

Jag är glad att jag inte är som alla andra, det berikar mitt liv jättemycket ...skulle aldrig orka vara normal tror jag

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Jag är glad att jag inte är som alla andra, det berikar mitt liv jättemycket ...skulle aldrig orka vara normal tror jag

Jag med

Sen kan man ju undra vad "normal" är egentligen...

 

[martha]

Sv: Highly sensitive person

normal är väl en norm...man ska ju inte leva i normer men fan den som inte gör det

jag brukar vara steget före de flesta, men tillslut kommer dom i kapp och då är det dom skrattat åt inget att skratta åt mer..det är ganska kul

( ärligt , vilka fula smileysar det är nu )

 

[cahs]

Sv: Highly sensitive person

Jag säger inte att det är ett dumt påhitt. Det är en bra sak att HSP finns som personlighetstyp! Men jag måste belysa att HSP inte bör va lösningen på ens känsla av att va annorlunda. HSP stämmer in på stresssymptom också, och hur bra är det att någon som är mer stressad än vad den mentalt klarar säger, "nej, men det är bara min personlighet"?

Jag blir återigen nervös över tråden. Jag blir nervös för att HSP kommer bli den nya borderline.

Jag blir inte nervös över de råd som ges när man läser, råd som många kan behöva oavsett känslighet.

Det spelar mig ingen roll om vad jag har och vad jag haft för diagnoser, det enda som spelar roll är vad och hur och om något upplevs som problem. Det är inte många problem som löser sig av att läsa sig till sin personlighet eller passande diagnos. Bara du kan förändra ditt liv. Du kan däremot behöva guidning, stöttning utifrån.

Nu ska jag sova och lämna tråden ifred.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Jag förstår inte riktigt vad du blir nervös av, varför skulle HSP bli den nya borderlinen?
Det är en viss, stor skillnad på dessa.

Självklart kan man inte läsa sig till något om sig själv genom av vad andra skriver, allt måste bygga på sina egna upplevelser men för mig ger det mycket att läsa.
Förut trodde jag att jag var helt ensam i värden med de problem jag tragglat med, nu vet jag bättre och det ger mig en större bild, en insikt över hur problemen bara är till att lösas/hanteras.

Kan andra så kan jag!

Martha- jag tycker smileyserna blivit bättre, tur att vi är olika

 

[Hallonsoda]

Sv: Highly sensitive person

kl

Jag har gjort de självtest som finns och de stämmer in bra. Psykologer, psykiatriker och vänner har också sagt att jag är ovanligt tunnhudad och känslig. Min tillflykt som ung blev hästarna och så är det väl delvis nu också . Sedan har jag lärt mig att selektera vilka jag har i mitt liv mycket; bara ärliga och roliga människor får ta plats. De får gärna dela HSP-dragen också , relaterandebiten blir enklare så!

Jag är jätteduktig på att läsa in folk och anpassa mig i sociala situationer. Vet inte om det härrör från någon extra känslighet eller god uppfostran. Är en typiskt "extrovert" variant av HSP, var visserligen extremt introvert som barn men det har ändrats diametralt av många anledningar. Så ja, sättet jag hanterar det på är helt enkelt som jag skrev ovan, rätt människor på rätt plats liksom! Sen är det rätt soft att jag kan bli så rörd att jag gråter av att himlen är extra snygg en vinterdag typ. Jag försöker rida på de där vågorna av glädje som jag också får!

 

[Santa]

Sv: Highly sensitive person

Som många har skrivit så är HSP inte en diagnos utan en personlighetstyp. Av de böcker jag har läst så har jag kommit fram till att det inte heller är exakt samma för alla, utan det beror också på hur man har blivit präglad under uppväxten.

Har ni sett Susan Cains TED-tal?
http://www.ted.com/talks/susan_cain_the_power_of_introverts.html

 

[Lilla Grodan]

Sv: Highly sensitive person

Ullo m fl Hur gör ni för att inte "ta åt er" av andras känslor?

Jag påverkas alldeles för mycket av andras krångligheter runt ikring... Svårt att undvika om man är i en nära relation som man helst inte vill bryta. Jag försöker sätta gränser, men men... Tips någon? :-)

 

[martha]

Sv: Highly sensitive person

..jag har nästan blivit lite kall istället...orkar verkligen inte känna allt , eller så känner jag och sen bort med det ...känn, acceptera, titta på det och sen bort..man kan verkligen inte bära världens ansvar på sina axlar.

För mig är saker som det är, har folk problem så är det deras problem , orkar dom inte ta tag i det själva efter dom fått stöttning o hjälp så skiter jag i dom ...jag kan inte förändra människor om dom inte själva kan eller vill, bara att acceptera .<det är mitt sätt att hantera sånt så man slipper ta sönder sig själv.

 

[sarabaran]

Sv: Highly sensitive person

KL

Åh vad Jag känner igen mig i allt ni skriver! Jag trodde jag var ensam om att känna såhär...

Förut hade jag ett mycket socialt jobb med mycket kunder och saker som hände runt om kring mig vilket resulterade till att jag blev utbränd och mådde dåligt, nu har jag bytt jobb till ett lugnare och inte lika socialt som passar mig mycket bättre!

har ni haft svårt att hitta kärleken? och hur har det funkat för er att leva i relationer?
För mig har det vart svårt, både att hitta någon och relationerna har inte funkat så bra heller, tror det kan ha att göra med HSPn och att jag ser så mycket mer än min partner...

 

[martha]

Sv: Highly sensitive person

Har inte tänkt på det där med partner, jag har haft 2 st längre förhållanden , ett i 6 år och ett i 20 år ...är nog ganska svårflörtad, när jag "träffar" män så blir i stort sett samtliga vansinnigt förälskade i mig direkt ( alltså såna man träffat o hånglar med lite )och då vill jag inte träffa dom mer ...har väldigt stor integritet och störs av sånt.

jag vet att jantelagen inte tillåter att man skriver så, men så är det

 

[Fan of Bill]

Sv: Highly sensitive person

..jag har nästan blivit lite kall istället...orkar verkligen inte känna allt , eller så känner jag och sen bort med det ...känn, acceptera, titta på det och sen bort..man kan verkligen inte bära världens ansvar på sina axlar.

För mig är saker som det är, har folk problem så är det deras problem , orkar dom inte ta tag i det själva efter dom fått stöttning o hjälp så skiter jag i dom ...jag kan inte förändra människor om dom inte själva kan eller vill, bara att acceptera .<det är mitt sätt att hantera sånt så man slipper ta sönder sig själv.

Ungefär så för mig med.

Jag har empati för hela världen, står ständigt på de svagas sida och samtidigt kan jag var helt kall. Men då gäller det idioterna. De onda, de elaka och avskyvärda. Sen finns det ett annat sätt att stänga av oxå. Man ser, men man tar inte in. Det är ett slags försvar för man orkar inte axla hela världen hur länge som helst, särskilt när man inte kan göra nåt åt det ändå.

Så jag gör gott där jag kan, så mycket jag kan och sen får det helt enkelt duga åt mig.

Men när det gäller folk som har problem och som inte förstår hur dom ska göra för att få det bättre, blir jag frustrerad om jag försöker hjälpa men inte når fram. Jobbar på att försöka skita i det och låta folk sköta sig själva, men det är verkligen svårt!

 

[martha]

Sv: Highly sensitive person

står också på de svagas sida och blir ursinnig på elaka , spydiga människor som bara njuter av att trycka ner andra....