Highly sensitive person

[EmmaW]

Sv: Highly sensitive person

Känner igen mig i mycket, blev oerhört glad när jag läste den här tråden. Känns lite som om en pusselbit i mitt liv fallit på plats efter en massa googlande

Men jag undrar, vad jobbar ni med om dagarna? Orkar ni arbeta heltid?

 

[Santa]

Sv: Highly sensitive person

Jag har en livspartner som är totalt olik mig i det känsliga, han är en varm och snäll person men inte alls lyhörd för känsloutspel. Det tror jag är väldigt bra. Jag kan inte tänka mig något värre än två HSP i en relation...

Jag kan verkligen rekommendera att man läser de böcker som finns om HSP, ju mer man vet desto lättare blir det att förstå hur man själv fungerar och hur andra fungerar. Jag tror inte att man ska hoppas på att man kan sluta ta in andras känslor (det känns ungefär som att försöka sluta kunna cykla eller se färger - omöjligt). Däremot kan man öva sig på att känna igen sina egna reaktioner när de kommer och förstå vad de beror på. Och välja bort det man inte mår bra av så mycket som möjligt. Min erfarenhet är att som HSP blir man inte starkare av att utsätta sig för jobbiga situationer, "det som inte dödar, härdar" gäller verkligen inte för oss. Det som gör oss starka är lugn och distans, då kan man lättare klara enstaka kriser. Det gäller val av partner och det gäller livet som helhet.

 

[staaria_]

Sv: Highly sensitive person

*kl*

Funderar på om lika många hade känt igen sig i definitionen av "HSP" om det hade varit mer accepterat av samhället att alla är olika och helt enkelt orkar med olika mycket.

Bara för att man är trött i huvudet efter en dag på jobbet, eller efter att man varit i stora folksamlingar betyder ju inte att man är HSP. Det tycks ju vara det minst accepterade i dagens samhälle, att bara ta det lugnt för att man behöver det. Att säga "nej idag behöver jag bara ta det lugnt" känns som någonting som är oacceptabelt att säga för många. Istället behöver man en anledning till det, som berättigar en till att ta det lugnt, t.ex HSP. Ungefär "Jag måste ta det lugnt idag, jag har en diagnos". Man ger både sig själv och andra en anledning, och slipper således att ha dåligt samvete över att inte räcka till.

Jag vill med detta inte på något sätt säga att de som postat i denna tråd inte är HSP. Dock är jag allergisk mot detta överdiagnosticerande hit och dit. Passar man inte in i normen eller i tempot i samhället måste man ha en "ursäkt" till detta. Räcker det inte med att alla är olika?

Sen är jag medveten om att en "diagnos" kan hjälpa många till ett lättare liv. Dock är ju HSP inte direkt, vad jag förstått, lätt att diagnosticera? Är det inte snarare delarna som att man har ett rikt inre liv, reagerar starkt på saker som andra inte märker och den biten som verkligen definierar HSP, snarare än delen att man reagerar negativt på folksamlingar/har ett behov av ensamhet för att sortera tankar/ångest till följd av detta mm. De senare nämnda symptomen är ju även tecken på stress, som någon nämnde tidigare i tråden.

 

[EmmaW]

Sv: Highly sensitive person

Delvis KL:

Jag funderar på samma sak. jag kan dock inte upplysa själv då jag är ny på detta "begrepp". Jag vet själv att jag har en stressproblematik i grund och botten, men å andra sidan har jag jobbat mycket med den och ändå kvarstår mycket som tex varför luften "går ur mig" totalt efter tex en fika, umgås med många människor, eller varför jag är så otroligt lättdränerad på energi för minsta lilla och jag känner mig tyngd av andra människors känslor och livsöden osv. Lite svamligt men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Ska ta en tur till bibblan i dag och fördjupa mig i det hela, jag är inte själv ute efter en "diagnos" utan mer om att hitta ett sätt att få mitt liv att fungera bättre än det gör just nu och gjort tidigare.

 

[staaria_]

Sv: Highly sensitive person

Jag tror att stress och begreppet HSP går i varandra väldigt mycket. Är man HSP blir man lätt stressad i en viss typ av situationer (som man oftast dagligen hamnar i). Stressen leder sedan till ytterligare ökad överkänslighet och det blir en ond spiral. Det är nog så att vissa personer är mer känsliga än andra, vissa såpass känsliga att de går under begreppet HSP. Börjar man i andra änden kan ju stress orsaka högkänslighet, utan att det i grunden betyder att man faktiskt är HSP.

Oavsett känns det bra att problematiken lyfts, för att hjälpa de som upplever en ökad känslighet och inte har någon förklaring till varför. Jag kan samtidigt ändå tänka att det är tur att det inte ses som en sjukdom som ska behandlas eller medicineras, då många säkert känner igen sig i symptomen (till stor del pga stressen i det samhälle vi har idag) då många säkert känner igen som i symptomen utan att vara HSP.

Jag önskar att det var mer okej att bara ta det lugnt när man känner sig stressad utan att behöva ha en anledning eller ursäkt till det. Dessvärre inbjuder ju arbetsklimatet idag inte precis till att stressa ner, utan de som (av någon anledning) inte passar i i mallen ska helst medicineras eller behandlas för detta.

 

[hindalhunned]

Sv: Highly sensitive person

jag är självdiagnosticerad....jag läser folk som tidningar, kan instinktivt tycka illa om folk , sen visar dom sig vara jättetrevliga men efter ett tag manipulativa lögnare... ..slår aldrig fel att första intrycket är rätt. Men jag vill ge folk chansen , då jag är väldigt social.

har dom en gång visat sina fula sidor kan dom aldrig få mig att ändra mig , en gång falsk, alltid falsk.

har jättemånga ytliga vänner, några ( en handfull) riktiga vänner, och är nöjd så

en del tycker säkert detta är flum, men för mig är det verkliga livet .

Precis sådär fungerar jag också, jag vill verkligen ge människor en chans men ångrar många gånger att jag gjorde det. De flesta människor är ganska falska och visar de dessa sidor för mig har jag svårt att umgås med dem.

Efter en dag på jobbet/stan/en fest kan jag vara så slut att jag inte orkar med någonting annat. Jag fick byta arbete för att jag inte orkade med förskolan/fritids, jag tog in alla barnens känslor och intryck.

Jag har tyvärr inga råd att ge ännu men jag går i terapi för att få råd om bla det.

 

[hvala]

Sv: Highly sensitive person

En stor anledning till att jag misstänker att jag är en HSP är beskrivningen av hur HSP-barn (ofta) är - där känner jag verkligen igen mig från min barndom. Min barndom var inte speciellt stressig. Det finns överlag många kännetecken på HSP som inte handlar om stress, ex. ökad "mottaglighet" av andras sinnesstämningar. För mig stämmer de "generella" beskrivningarna av HSP-personer läskigt bra, och pekar ut personlighetsdrag hos mig där jag vet att jag skiljer mig från de allra flesta i min omgivning. Däremot blir jag lite tveksam när jag läser vissas personliga beskrivningar av hur det är att vara en HSP. Jag var duktig i skolan, har en hög utbildning, har aldrig gått på antidepressiva och har inga problem att arbeta heltid. Det får mig att anta HSP-personer är väldigt olika ändå, att HSP-egenskaperna bara är en del av våra personligheter och att det finns mycket annat som påverkar oss. Jag är inte ute efter att kalla mig HSP för att få något att skylla min personlighet eller mitt beteende på, men kanske att jag kan lära mig något av de andra som "är som jag". Efter att ha läst på om HSP kan jag dessutom peka ut flera i min närhet som jag tror också är HSP, och det hjälper mig att förstå dem och deras behov bättre.

För övrigt tror jag att det är extremt svårt för någon icke-HSP att förstå vad det verkligen handlar om och hur det känns.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Heltid absolut och faktist ännu mer, jag är en riktig arbetsmyra men arbetstiden är faktist mycket beroende av arbetssitvationen.
Det spelar stor roll för mig vilket yrke jag har arbetat med och vilka jag arbetar tillsammans med.
Saker som arbetseffektivitet, arbetsredskap öhuvudtaget klimatet på arbetsplatsen som gör att jag har en chans att göra ett bra arbete och kunna utvecklas är mycket viktig.
Viktigt med chefer och kollegor som det går att diskutera med, att den finns en posetiv anda med ett konstuktivt arbetssätt, att alla problem är till för att lösas.

Har dock funnits perioder med anställningar med svåra psykiska lidande från min sida sätt.
Sätter spår och verkningar både psykiskt/fysiskt.

Har provat att arbeta inom ridssporten som ridlärare men det är jätteproblematiskt.
Det finns så många ridmänniskor som har ett konstigt synsätt på djur, som inte kan se det jag ser, dvs alla små signaler de sänder ut och för det är faktist så, att om man inte lyssnar på djuren så slutar dom att kommunicera.
De djuren blir introverta och tappar tilliten som är grunden till ledarskapet.
Lyssnar man så växer de, blir individer som visar all sin personlighet och man har en mycket stor plattform för att bli en posetiv ledare.

Har haft en egen verksamhet, utbildning elev+häst som var mycket lättare förstås men då stötte jag på andra problem.
Ett utav dom var att hitta elever/hästägare som var öppna för att ta in det jag kan lära ut, lära dom att se alla signaler och att tolka dom.
Få de att se djuret som individ som måste respekteras.
Idag har få, väldigt väl, selekterade privatelever.

I de stall jag har stått har jag oftast mobbats ut, blivit utfryst från stallgemenskapen, riktig vuxenmobbing.
Det har alltid gått snack om mig, snack som- hon har sååån pli på sina djur- såå duktig att utbilda/rida- sååå bra sätt att få djuren att lyda mm mm
men det är inte många som ber om hjälp, inte många som är villiga att ändra sitt egna sätt, ändra sin uppfattning om hur djur tänker och reagerar.

Hade en clinic i ledarskap/grunder i lösgörande från backen där en utav de deltagande kom till mig efteråt och grät.
Hen sa att hen hade efter att förstått det jag hade att förmedla, varit oerhört dominant, behandlat både djur och människor runt sig på ett destruktivt sätt och var mycket tacksam att jag öppnat hens ögon för sin omgivning och sitt sätt att behandla dom.

Jag har lärt mig att hantera mobbningen, lärt mig att inte ta detta personligt utan att se det som att det är hos de andra som problemet ligger hos.
De vill helt enkelt inte öppna sina egna sinnen och ändra sitt sätt att vara för att kunna ta in andra individer på ett annat sätt, både andra människor och djur.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Du har så rätt i det du skriver.
Idag är samhället och arbetsmarknaden så effektiviserad och vardagen så fylld av så många måsten och där finns det inte plats för olikheter.
Trycket att följa normen blir stor, ursäkten i att få en diagnos blir viktigare.

Olikheterna hos de som har HSP har naturligtvis med många faktorer att göra.

Är det inte snarare delarna som att man har ett rikt inre liv, reagerar starkt på saker som andra inte märker och den biten som verkligen definierar HSP, snarare än delen att man reagerar negativt på folksamlingar/har ett behov av ensamhet för att sortera tankar/ångest till följd av detta mm. De senare nämnda symptomen är ju även tecken på stress, som någon nämnde tidigare i tråden.

Jag antar att det var min text du refererar till då du skriver just folksamlingarna.
Att HSP-en blir en negativ kraft i detta samanhang för mig, har med att för många personer sänder ut så många signaler i mående, kroppsspråk mm mm att det naturligtvis ger ett stresspåslag.
Nu är detta mycket lättare nu, värre i yngre år då jag lättare nu kan "stänga av".

 

[staaria_]

Sv: Highly sensitive person

Vill först förtydliga att mina tankar var inte menade som kritik, eller att jag tror att säga att man är HSP är ett sätt att skylla ifrån sig. Jag ville bara belysa det faktum att jag tror många känner ett behov av att ha en anledning till att vara annorlunda, och att jag inte tycker att det borde vara så. Det borde vara mer okej att ta en paus i en stressig miljö, för att man inte orkar med, utan att behöva ha en diagnos som backup. Men det har egentligen mer att göra med överdiagnosticering i allmänhet, än just gällande HSP.

Vad det gäller stress och HSP, så är det ju ett faktum att stress har symptom som är identiska med en del av symptomen på en HSP, och de kan vara svåra att hålla isär.

HSP är ju, egentligen, på pappret en ganska snygg diagnos. Den antyder ju faktiskt att man är lite mer perceptiv, har starkare upplevelser och förstår världen på ett helt annat sätt än andra. Beskrivningen av HSP är ju dessutom luddig. Läser man vad Elaine Aron skrivit, så är det ju bara en lista på möjliga symptom, mer än något annat. Det beror antagligen på att den, precis som du säger, är väldigt individuell.

Är man högkänslig och har upplevt, genom livet, alla symptom på HSP i olika sitationer (stressande eller inte) så har man antagligen mer eller mindre tvingats till att själv ta initiativ till att ordna sitt liv för att få det att fungera. Att nu kunna sätta en etikett på det är kanske mer en bekräftelse på att "japp, såhär är det" än någonting livsomvälvande.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

För övrigt tror jag att det är extremt svårt för någon icke-HSP att förstå vad det verkligen handlar om och hur det känns.

Det tror jag med.
Dessutom så gör vi det nu också i skrift, gör saken inte lättare direkt.

Angående att få diagnos, för en del är det viktigt.
Faktist mest för att omgivningen ska sluta döma, att äntligen våga vara sig själv.

 

[Dentaku]

Sv: Highly sensitive person

Sen är jag medveten om att en "diagnos" kan hjälpa många till ett lättare liv. Dock är ju HSP inte direkt, vad jag förstått, lätt att diagnosticera? Är det inte snarare delarna som att man har ett rikt inre liv, reagerar starkt på saker som andra inte märker och den biten som verkligen definierar HSP, snarare än delen att man reagerar negativt på folksamlingar/har ett behov av ensamhet för att sortera tankar/ångest till följd av detta mm. De senare nämnda symptomen är ju även tecken på stress, som någon nämnde tidigare i tråden.

Fast vad jag har kunnat läsa mig till så är inte HSP en diagnos utan ett medfött karaktärsdrag som så många som 15-20% av alla människor har. Så det kan vara bra att man uppmärksammar det både på samhälls- och individnivå, men HSP är inget som är särskilt speciellt eller unikt.

 

[staaria_]

Sv: Highly sensitive person

Jag antar att det var min text du refererar till då du skriver just folksamlingarna.
Att HSP-en blir en negativ kraft i detta samanhang för mig, har med att för många personer sänder ut så många signaler i mående, kroppsspråk mm mm att det naturligtvis ger ett stresspåslag.
Nu är detta mycket lättare nu, värre i yngre år då jag lättare nu kan "stänga av".

Delvis, men också egna upplevelser. Känner igen mig väldigt mycket i det du skrivit.

 

[staaria_]

Sv: Highly sensitive person

Fast vad jag har kunnat läsa mig till så är inte HSP en diagnos utan ett medfött karaktärsdrag som så många som 15-20% av alla människor har. Så det kan vara bra att man uppmärksammar det både på samhälls- och individnivå, men HSP är inget som är särskilt speciellt eller unikt.

Därav "diagnos" inom citationstecken. I brist på bättre ord.

 

[DressyrMupp]

Sv: Highly sensitive person

Fast vad jag har kunnat läsa mig till så är inte HSP en diagnos utan ett medfött karaktärsdrag som så många som 15-20% av alla människor har. Så det kan vara bra att man uppmärksammar det både på samhälls- och individnivå, men HSP är inget som är särskilt speciellt eller unikt.

När jag skriver diagnos, menar jag egentligen att ett proffs faktist uttalar sig i frågan om man kan klassa in sig i karaktärsdraget.
Att HSP-en inte är särskilt unikt håller jag deffenitivt inte med om.
Jag närmar mig 50 år och jag har inte funnit så många personer med liknande drag.

 

[Fan of Bill]

Sv: Highly sensitive person

Martha, flum ÄR ju bäst! Skulle aldrig orka leva utan flum

Håller med det där om folk. Man ser direkt vad dom går för. Om dom är nåt att ha eller inte. Tyvärr vill man ibland ge folk chanser man egentligen redan vet dom inte borde få. Men man kan gilla nån ändå, även om man fattar att detta kommer inte gå på en månad. Men jag har slutat "bygga upp" andras självkänsla och välmående. Det kostar för mycket.

Ibland utläser man någons historia bara genom att titta på kroppsspråk och sätt att bete sig. Blickar säger mer än tusen ord. Lättast är att se vilka som blivit mobbade i livet. Eller dom som bär på tunga sorger. Dom är speciella.

Jag säger som nån annan i tråden. Jag tror att jag tagit till mig detta karaktärsdrag, för att överleva mentalt med en förälder som var ytterst okänslig. Samtidigt som jag är hyperkänslig gjorde denna barndom mig även ganska hård och kall. Vid behov. Man skulle väl kunna säga att jag inte är någon mes även om jag är rätt snäll och vill väl.

 

[Dentaku]

Sv: Highly sensitive person

Att HSP-en inte är särskilt unikt håller jag deffenitivt inte med om.
Jag närmar mig 50 år och jag har inte funnit så många personer med liknande drag.

Det är Elaine Aron, som myntat begreppet, listat karakteristika och utformat självtest, som menar att andelen personer med HSP ligger på 15-20%.

 

[Santa]

Sv: Highly sensitive person

Jag tycker att det är direkt olämpligt att prata om det som en diagnos: som något som behöver förändras och behandlas för att personen ska bli funktionsduglig. Det är en personlighetstyp och det råkar vara en personlighetstyp som (särskilt i USA där detta först beskrevs) är mot normen för hur man ska vara idag, dvs utåtriktad, ha ledaregenskaper, vara framåt och stort socialt nätverk, mm. Därför kan det vara bra att diskutera HSP-personligheten och lyfta fram styrkorna med den eftersom motsatsen alltid framhålls som det normala.

jag tycker inte att det är så svårt att känna av vilka HSPs man har runt sig, dels genom att man känner igen beteendemönster från sig själv men också på hur djup kontakt man får med dem. Många av oss har lärt sig att gömma sin personlighet och låtsas vara utåtriktade men rätt snabbt så märker man hur det verkligen ligger till.

 

[tuaphua]

Sv: Highly sensitive person

Halft kl

Exakt det där med att kunna läsa av folk tycker jag är specifikt för hsp.

Jag kan ofta mkt fort läsa av människor. Jag vet direkt om de är falska. Jag har en betydligt skarpare radar för sånt än de flesta. Jag vet också då folk ljuger.
Och jag har mycket, mycket svårt att glömma sånt eller förlåta det.
Om man säger till mig att man hatar mig eller tycker jag är en katastrof tycker jag det är sorgligt, smärtsamt, blir arg etc först. Men jag köper det och respekterar det. Om man däremot ljuger om aldrig så små saker så blir jag mycket illa till mods. Jag mår rent dåligt av att umgås med såna människor.
Jag vet att många andra klarar det betydligt bättre.
Just därför umgås jag helt enkelt inte med såna. Pratar knappt med dem.
Förut försökte jag. Nu orkar jag inte med den energi det tar.

Mina hästar brukar ofta ogilla de jag ogillar, spec den yngre. Och de brukar ha problem att hantera hästarna också.

Jag är väldigt snäll och empatisk för det mesta. Men även jag har en mkt kall och hård sida som inte är konflikträdd. Det krävs dock just falskhet och elakhet för att den sidan ska komma fram. Den sidan har funnits sen dagis, då jag som liten tunn flicka slog ner dagisets mobbare. Sån har jag varit livet igenom.

Jag har ett väldigt rikt inre liv: Jag känner mycket åt alla håll. Jag försöker just därför fokusera på att omge mig med energier som ser till att jag kommer uppleva mycket positivt. Det gör jag genom härliga, givande och ärliga människor och kul aktiviteter/upplevelser.
Jag försöker också att omge mig med djur. För de ger mig otroligt mycket positiv energi.

Ang förhållanden så har jag aldrig haft problem att träffa män. Tvärtom - just så som Martha nämde. Att jag känner och så mycket och är lite annorlunda har upplevts som mkt fängslande(givetvis i komb med resten av det som är jag). Jag själv däremot tröttnar tyvärr oftast mkt fort. Jag blir uttråkad eller ser brister i människan. De blir för förutsägbara.
De killar jag fastnat för har vart de jag inte kunnat förutse riktigt vad de ska göra. Och de är få! Till slut klurar jag ut hur de funkar och så ledsnar jag.

De som känner mig upplever att jag ser igenom dem. Jag får ofta stora förtroenden där människor berättar sina livs sorger, hemligheter etc just därför.
Jag brukar ha det man kan kalla god intuition. Som jag eg beror på att jag tar in så mycket olika små signaler att jag kan räkna ut hur saker kommer bli, vad som borde funka etc.

Jag tror många riktigt bra hästtränare är hsp. De som har god hand med problemdjur etc. Inte helt sällan kommer de från problemhem och har varit tvungna att i unga år lära sig tyda små, små signaler som betyder att man ska passa sig. Såg man dokumentären och Buck Brannaman kan man nog lite grann förstå hur jag menar.
Jag valde i unga år djuren istället för människor. Genom terapi har jag återfått förtroende för människor och börjat välja mänskligt umgänge också. Men jag har fortfarande superkoll på vilka som man ska passa sig för. Tyvärr ger även jag dem lite för många chanser fortfarande.
Man blir dock en jäkligt bra tränare av det. För man får öga för detaljer i både människors och djurs agerande. Och man kan om man bara kan sortera det och har ett system för träning/utbildning bli mycket bra på att lära ut. Bara man orkar med det.
För som Dressyrmupp sagt är det ett för jäkla slitigt yrke. Och man måste lära sig att lämna sakerna på jobbet. Det är inte bara utbildning man sysslar med som tränare. Det är svårt!
Och det är en jäkla skitig branch där alla ska tycka om alla.

Som hsp behöver man inte bli utåtagerande i sina känslor. Man kan vara utåtagerande i det sociala. Men lära sig maskera alla sina känslor iom att man just är så bra på att studera detaljer kan man genom träning lära sig spela mkt övertygande och detaljerat med. Det är farligt om man döljer ett dåligt mående bakom en så välarbetad fasad. Den ser inte ens proffs igenom, tills man själv lär sig släpa den masken.

Självdiagnosticering är väl farligt vad man än tror man har, fysiskt som psykiskt. Jag har haft bekanta och vänner som dignosticerat sig med allehanda saker. Antingen själva eller för att en läkare någon gång i förbigående nämt att de kanske kan ha ngt.
Gör man det dock endast för att hitta vägar till rätt hjälp är det helt ok. Men som bortförklaringar eller för att få ta på sig offerkoftan.. njaaaee..

Fler skulle må bra av att lära sig om psyket, friska, sjuka - alla!
Och att lära sig hantera sina issues. Allt för många mår dåligt idag.

 

[martha]

Sv: Highly sensitive person

Känner igen mig i mycket, blev oerhört glad när jag läste den här tråden. Känns lite som om en pusselbit i mitt liv fallit på plats efter en massa googlande

Men jag undrar, vad jobbar ni med om dagarna? Orkar ni arbeta heltid?

Jag jobbar heltid natt + att jag har tre hästar och är i stallet ca 6 timmar om dagen varje dag ....kanske har lite damp också då

Nej jag älskar hästar o måste bara ha dom ...