Hemska tankar=hemskt beslut?

[Denisflicka]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Jag hade avlivat om jag var i din sits. Som många säger ovan så skall det vara KUL att ha häst. Man ska inte känna att det är jobbigt och känna att man tröttnar. Hästen är 21 år och t-märkt, det hade inte varit snällt mot hästen och sälja den.

Uppdatera gärna i hur du gör.

Mvh

 

[Sickan]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Håller med dig. Alltid finns det någon som "vet bättre" och som ska klanka på allt andra gör.

 

[hindalhunned]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Låt hästen somna in, du har gjort vad du kan och jag tycker att det är fel att sälja en så gammal häst.

 

[syrran]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Jag hade tagit bort hästen.... och det hade jag gjort med gott samvete...

Personligen är jag av den inställningen att hellre lite för tidigt än lite för sent..

Varför måste det gå så långt att djuret har ont och tappat livsgnistan innan man tar beslutet?? I min värld är det inte värdigt...

 

[LillaGubben]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

"Tänk om man fick somna in när man blev gammal i lugn och ro och bara ha njutit av livet utan en massa skador och behandlingar och smärta under sina sista dagar...."

Tycker faktiskt att hur hårt det än låter det bästa du kan göra för din häst är att låta den somna in. Det är ett tufft beslut och man är för j-la lessen MEN ibland är det faktiskt det bästa. Jag har i min närhet flertalet människor med skadade eller riktigt gamla hästar som försöker och försöker hålla dem vid liv och testar behandling efter behandling. Jag är absolut för att man ska försöka behandla i första hand men ibland måste man nog fråga för vems skull man försöker. Mer än en häst ser direkt olycklig ut, visar tydligt att de har ont eller är utan livsgnista.

Lite OT
Jag red och tränade en häst åt ägaren för ganska länge sen. Då den blev äldre fick han trappa ner och mina ritter blev färre (han fick gå som barnhäst) för att spara på honom men det hände att jag satt upp då och då när han blev för busig. Sista månaderna började han till och från vara halt och även när han inte haltade så hade jag känslan av att han hade ont så jag blånekade att rida och lyckades övertala ägaren att han skulle inte ridas alls helst och att hästen inte längre ville. Det satt hårt åt att ta beslutet för denne ägare om avlivning men beslutet togs och jag informerades. Ägaren sa efteråt att min reaktion (jag blev lättad över att hästen inte längre skulle behöva gå omkring med tappad livsgnista (det syntes på ögonen) och ev ont) efter att hen pratat med mig om beslutet klargjorde för denne att det var rätt beslut.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

*delvis knapplån*

Vi är nog många som är uppväxta med Wahlströms Ponnyböcker och deras "Hästens Bön" som satt på väggen. Nog kommer några av er ihåg den? Slutet på den bönen tror jag vi alla har nytta av att hålla i minne så länge vi tar på oss ansvar för levande djur.

---
Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg ska jag dig bära
i galopp, på solskensritt.
Men tillbaks till stallet kära
låt då få gå i skritt.

Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall,
tänk på att det är mitt hem!
Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara
om min bön du nu förstår.
Då ska jag för alltid vara
din bästa vän i många år.

Och när mitt levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära
till hästens eviga gröna land.
---

Det är vårt ansvar; att ge dem ett värdigt liv och låta dem somna in före värdigheten tar slut.

 

[Merwen]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Avlivat helt klart. Det ska vara roligt med hästar, precis som du säger! Och det är inte shysst mot hästen att sälja den i det här tillståndet. Så avliva skulle jag ha gjort, utan tvekan det bästa

 

[sorgsen]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

*kl*

Tack alla för era stöttande kommentarer.

Tyvärr kan jag inte behålla henne som sällskap åt en ny häst, drömmen hade ju varit att ha eget stall och kunnat ha det så...

Efter att ha läst vad ni alla skrivit och efter att ha snackat med en gamal vän i telefon så har jag kommit fram till att hon får somna in.

Fast det känns tungt så känns det ändå som om jag omedvetet redan bestämt mig för det... Begövde nog bara få reda på att jag kanske inte är så hemsk för att ha tagit det beslutet och för att jag längtar efter en ny häst.

Nu ska bara allt det praktiska ordnas, måste fråga ögaren till sommarbetet om jag får avliva henne där och om inte får jag fråga stallägaren om jag kan få det gjort där... annars får vi helt enkelt ta en sista promenad (de gånger vi bytat stall och till olika sommarbeten har vi alltid gått till platserna) till något ställe där hon kan få avsluta...

Har hittat ett par i närheten av där vi finns som kommer ut tillsammans och gör trotjänaravlivning, vågar/orkar/kan inte vara med henne till slutet... Hon kommer direkt känna vad jag känner och stirra upp sig och det här paret jobbar tillsammans så jag behöver inte vara i närheten alls.
Svärmor använde dem själv när hennes pålle fick gå vidare och hon hade bara gott att säga om dem.

Tack än en gång till er alla!

 

[palle]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Har fortfarande den affischen kvar

 

[Sandra78]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Jag hade tänkt skriva ett inlägg och hålla med alla andra, men jag såg att du redan var inne på den linjen.

Tänkte i alla fall berätta hur det var för mig... Min häst var 22 år, sedan 20 års ålder kroniskt sjuk i en konstant nedbrytande sjukdom (PPID) och hade pålagringar i bägge fram. Hon var trots det pigg och levnadsglad, men varje gång hon snubblade på en ridtur, varje gång hon hostade till, varje gång hon såg lite trött ut så fick jag hjärtklappning - "är det nu det tar slut?". Hon blev dessutom svårare och svårare att hålla i hull. Nu i våras fick hon en hovböld som vägrade läka ut, utan istället blev det nya "dotterbölder". Till slut var det aktuellt med en smärre operation där hon skulle få stå på box hela sommaren, så där och då valde jag att låta henne gå vidare

Jag saknar henne fruktansvärt mycket, det går inte en dag utan att mina ögon tåras vid tanken på henne.
Har inte råd/tid/lust att köpa en ny häst, men har en medryttarhäst. Snubblar hon så tänker jag "hoppsan", hostar hon tror jag att hon svalt en fluga men tempar förstås om hon verkar hängig. Jag törs, inom rimliga gränser förstås, låta henne busa när jag rider och tycker det är kul istället för att oroa mig för att det ska bli "för mycket".

Jag saknar förstås min häst som den hon var som ung (hade henne i 15 år) men jag saknar inte den ständiga oron som hennes krämpor medförde. Istället har jag återfått glädjen i ridningen.

Ursäkta för en väldigt lång utläggning

 

[MiaMaria]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Håller med helt och hållet.

 

[Liten]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Den biten har jag i bakhuvudet i alla lägen.

 

[iNHALE]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Jag hade låtit hästen somna in. Tycker det är mest humant att hon får somna in medan hon fortfarande är frisk sas och på ett ställe hon känner väl istället för att ev behöva nödslaktas ute i en lerig hage, mager och sjuk för att hon hamnat hos fel människor.

 

[Lejonstjarna]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Jag vill ge dig en *kram*

Jag tycker du gör helt rätt även fast det inte är lätt. Det yttersta kärleksbeviset mot någon är att låta den gå vidare för den skull. Du har inte misslyckats , du visar din häst kärlek iom att du fattar ditt beslut. Du hedrar din häst genom att gå vidare och ta de lärdomarna du lärt dig av henne och praktiserar de på en ny häst.

 

[Nebraska]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

STOR tumme upp på det!

 

[MamaJustify]

Sv: Hemska tankar=hemskt beslut?

Bra beslut och vi tänker på dig, det känner du nog, du har stöd här