Hemkär

Jag kör hem efter en arbetsdag och diverse ärenden och kliver ut ur bilen och möts av detta:

I bakgrunden hör jag för första gången i år tranornas rop, annars är det tyst och stilla.

Jag bara stannar upp och stirrar och känner att jag är tamejfan kär.

Det är kanske lite knasigt att göra som jag har gjort. Det är kanske lite knasigt att som ensam tant köpa ett gammalt obebott hus långt ute i ödemarken – åtminstone tycker ”alla” runtomkring mig det. Men själv tycker jag att det är roligt, spännande och lockande. En utmaning som jag inte visste om jag skulle klara. Livet blir ju så mycket mer spännande med såna kryddor…
Och jag blir bara mer och mer kär i det här stället. Älskar att vara hemma! Älskar att åka hem från jobbet, rakt ut på landsbygden, passera det fantastiskt vackra landskapet och bara åka längre och längre bort från all civilisation och veta att ”jag bor här!”. Jag känner mig så stolt, så fnissig, så busig, så ”not worthy”!... Jag har nästan lite svårt att tro att det är sant.
Men just idag är det faktiskt sant.
Just idag kan jag njuta ohejdat!

 

[Keb71]

Jag är på ditt lag!
Åldersmässigt räknas jag väl också som tant.

Bor inte mitt i obygden, men har mitt eget lilla hus där ursprungsdelen är byggd 1870-någonting och ingen insyn på tomten.
Tacksamheten när jag kommer hem till det varje dag är stor!