Helt plötsligt kan jag ingenting...

Camilla_H

Trådstartare
Hej.

Jag är för tillfället lätt förvirrad och det känns som jag har noll koll på hur man tränar en distanshäst... :confused:

Det sägs ju att ju mer man lär sig desto mindre kan man, men det här är ju direkt löjligt. :crazy:

Förr så tyckte jag att jag hade mycket god koll men efter förra vintern då Spirre drog på sig känningar i tre kotor och karpallederna så har jag plötsligt ingen idé om hur jag ska träna för att han ska hålla.

Fram till i vintras gick allt spikrakt. Vi tränade massor av långt-långsamt och mycket styrka. Så förra vintern då han skulle fylla 10 år så tänkte jag att det var dags att börja ställa lite tuffare krav så jag red mer och mer intervallbetonat och tittade en del på Stillings träningskoncept. Jag hade tills dess svårt att få upp Spirre i riktig arbetspuls (vet att jag och Maja diskuterade detta lite) och jag körde därför på lite hårdare.

Spirre svarade jättebra ända till början av mars då han inte längre hade samma driv framåt. Red Grytritten godkänt men med anmärkning på rörelse i mål och då började felletandet och som flera av er vet så har han därefter blivit behandlad och har nu satts igång mycket långsamt i höst.

Även fast att jag vet att det antagligen berodde på att träningsformen inte passade honom eller att det blev för tufft så är jag ändå osäker nu. Vad jag vet är att Spirre inte ska gå för några placeringar det här året utan vi kommer att satsa en ritt i taget och rida långsamt och stabilt. Och sen får vi se vad som händer. Förhoppningen är att kunna gå upp på 12-mil och bara genomföra.

Vad jag inte vet är hur jag ska träna nu när jag vet hur han reagerade. Hur mycket törs jag öka intensiteten? Som veterinären sa så kan jag inte bara lulla omkring heller för då håller han iaf inte för tävling så jag har svårt att veta var balansen ligger.

Detta är förstås svåra frågor för oss allihopa som håller på men jag är särskilt förvirrad nu och skulle vilja bolla lite med er just på den typ av häst som Spirre är:
*Veka kotor, ffa vänster fram som är hans akilleshäl
*Stor och stark (156 cm) men lättränad och verkar ha mycket bra lungor och hjärta. Har inte bara en andra andning, utan 3-4-5 andningar ffa på tävling...;)
*Har dålig trav men underbar skritt och galopp.

De åtgärder jag vidtagit är att:
*jag regelbundet böjer honom och ser efter kotornas reaktioner
*han numera får glucosamin, MSM och Kondroitin som tillskott (Glucovett).
*efter lite tuffare pass, kyls han och lindas med BoT.
*jag bytte sadel till en bomlös.
*han inte får trava fort utan ska det gå lite fortare får han gå i galopp istället.
*ett pass i veckan är bara skritt men i rask takt och länge.
*ett pass i veckan är styrka; snöpuls, klättring, mm.
*nu går han återigen långt och långsamt tills konditionstestet på Wången i februari då jag jag får se vad det säger.

Just nu känns han som en rund miljon och till och med ryggproblemen är borta. Men osäkerheten ligger i att han inte blev direkt halt förra gången heller och därför känner jag att jag trots dagsformen inte kan slappna av utan hela tiden letar tecken på att något kan vara fel. :crazy:

Någon som orkat läsa hit, har erfarenheter av liknande häst och vill bolla lite med mig?

/Camilla
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Ja, den som visste hur man skall göra. Det är väl detta dilemma som vi alla dras med. Att inte veta om det kommer att gå. Allt kan gå som på räls tror man och så plötsligt har man en utdömd häst (talar av egen erfarenhet).

En sak som man nog skall inse är att distans är krävande och tufft när man ger sig på längre distanser, detta även om man tänker gå långsamt. Alla hästar har inte det som krävs för att hålla för detta. Det är nog bara några få juveler som har det. Att dessutom kunna gå fort och ta placeringar kräver sin järnhäst.

Då står man inför valet vad man skall göra med den häst man har och som man satsat tid och kärlek på och som borde vara där. I ditt fall låter det ju som om det kan gå och jag skulle inte kasta in handduken ännu. Hur många säsonger har han gått och hur många kilometrar? Åldersmässigt borde han ju vara där, där han kan gå långt och några få snabba per år med.

Hade jag varit du hade jag lagt upp en träningsplan för vårvintern och gett det en chans. Långsamt ökande i ansträngning, men inte ett mesigt program. Nu bör han tåla tufft. Sedan vara uppmärksam för minsta smågrej och återkommer problem i kotor, bara det minsta lilla, så är det bara att lägga in bromsen direkt. Men ge åtminstone hästen en chans till.

Framförallt är det nog viktigt att själv slappna av och räkna med att det kommer att gå bra. Vara uppmärksam men inte för den skull i jakt efter problem. Inte rida och känna efter hälta. (Tror att ens egen ridning kan framkalla orytmiskt steg och man förväntar sig att finna ett.)

Sedan om det inte går så får du väl se vad det är du vill. Få din häst fräsch igen och fundera sedan om du vill leva livet med just Spirre och då på hans villkor utan tufft distanstävlande eller om det är distans du vill rida och därmed dags för en annan häst.

Jag valde den andra vägen - den att satsa på en annan häst - detta efter en utdömd distanshäst (12 mils häst) och en påläggskalv som jag gav 6 år av träning (längre än jag borde) innan jag gav upp. Nu är påläggskalven en fräsch och glad promenadridningshäst hos en mycket trevlig kvinna. Kvinnan är SÅ förtjust över denna väluppfostrade och underbara häst, som ju distanshästar av all träning och omvårdnad blir.

Hälsning Maja
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Liksom Maja har jag också tyvärr erfarenhet av att allt går som på räls och sedan stått där med en utdömd häst. Suck.. Jag känner igen din noja över att inte längre veta varken ut eller in. Allt man trott på känns som bortblåst och man vågar knappt ta i sin nya häst som man hoppas så mycket på inför framtiden. Jag tror att du gör rätt i att göra en sån där lista på förbättringar och förändringar i din utrustning och träning. Det är nog också väldigt viktigt att dokumentera sin träning mycket noggrannt och hästen status varje dag för att kunna reagera snabbt vid en förändring och dessutom att se mönster i sin träning och utveckling. Jag vet inte hur du känner det, men jag kände mig så fruktansvärt skyldig när det hände. Jag lade all skuld på mig själv och frågade mig själv varför jag inte såg det komma? Men sen är det ju så att det är en extrem sport och väldigt få hästar håller för hårt tävlande oavsett hur bra förutsättningar de ges. Det är så otroligt mycket som spelar in. Man kan inte göra annat än sitt bästa när man väljer utrustning, tränare, tränings/tävlingsupplägg och skötsel! Man får göra en analys, lägga upp en strategi och lita på sig själv. Som en toppryttare i hoppning sagt till en veterinär (inga namn..): "Tänk att det skulle krävas fem trasiga hästar innan jag förstod hur jag skall träna!"

Om ett proffs misslyckas med fem hästar, hur skall då en amatör som jag kunna ha alla svar?
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Tack för svar! Känns skönt att man inte är ensam om problemet, precis som Moheed skriver så kände jag enorm skuld och misslyckande som hästmänniska när Spirre visade reaktioner, ÄVEN fast att det inte var så allvarligt generellt sett, men för mig var det stora skammen - jag tycker verkligen att jag borde sett detta tidigare och kunnat träna bättre... :(

Som Maja skriver så tänker jag ge Spirre en chans till, just därför att han är stark i lägre hastigheter (orkar gå länge och blir ofta bara piggare och piggare) och just därför att det finns förklaringar till varför det blev så här. Även mina två veterinärer tycker att jag ska göra så här och de tror att det kommer att gå bra.

Spirre har inte gått så många km, lite drygt 300 bara, då jag har haft kass ekonomi senaste åren så har vi satsat på ett fåtal tävlingar och lite högre status (typ DM och så).

OM han inte håller för nästa säsong blir det inte distansritt för honom något mer utan då håller vi oss till dressyr och western. Detta är ett enkelt beslut för mig då jag har artros i vänster höft och faktiskt inte ens vet om jag själv klarar nästa säsong... Just nu är det helpissigt och så pass dåligt att jag ibland funderar på att kliva ur sadeln och gå hem igen. Men nu ska jag få smärthjälp av sjukgymnast och så länge jag vet att ridningen inte försämrar så biter jag ihop för det ger ju både motion och mental lycka för mig.

OM nu inte Spirre kommer att fungera så finns det ju fortfarande stora möjligheter att komma igen med nästa häst. Det som är bra med distans är att man inte blir för gammal själv! Och då kanske med opererad, fräsch höft! ;)

Min ET har haft pep-talk med mig det senaste halvåret och hon trycker på att det är viktigt att jag fokuserar på att Spirre är frisk och mår bra, för börjar jag fokusera på problem så kommer de att komma. Jag försöker och har faktiskt börjat att ha roligare på ritterna än tidigare - mindre kontroll på hastighet och minuter och mer lustfyllt ridande. I förrgår kändes han verkligen som en rund miljon - högt långt travsteg och svikt i steget som om han hade fjädrar under hovarna och det kan man leva länge på.

Tack återigen för era svar och jag ser gärna fram emot fler idéer, synpunkter.

/Camilla
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Hoppas på ett gott nytt skadefritt år till alla! :confused:
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Oh jaaaa tack! :bow: Det vore väl skönt!? Hur gör man? Vet du...?
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Jag vet nog minst! Känns som att min häst alltid ska vara skadad:cry: .. I somras blev han sönderkickad på Greveritten när vi blev omridna :devil: . O när han precis hade blivit frisk så kom en annan häst in till honom i hagen o jag vet inte va de höll på med men Imran fick de största såret nånsin. Sen efter en massa medicin nu från oktober så ser benet ut som ett hästben igen, ungefär iaf. Nu har jag skrittat honom 20 minuter 2 ggr sen dess o de gick bra! Men är säker på att de händer igen. Han är visserligen lite x-bent men de har han inga problem med som jag märker men va ska jag göra med allt sparkandet??? Känns som att såfort nån annan häst ser min tänker de - Den ska kickas!! Kul att ha en 7åring eller just de, 8 nu, som bara går ihagen pga av att alla ska sparka på honom :confused:. Några tips? Måla han röd så att alla andra hästar blir rädda för honom? Skaffa rustning? Lite jobbigt för en häst bara o springa några mil med järnrustning på sig. Nån som provat?
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Lady Stardust skrev:
Några tips? Måla han röd så att alla andra hästar blir rädda för honom? Skaffa rustning? Lite jobbigt för en häst bara o springa några mil med järnrustning på sig. Nån som provat?

:rofl: :rofl: :rofl: Lycka till med järnutrustningen!...
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Tack de kommer nog behövas :bow: !!

Lova att du hejar på mej då om du ser en järnhäst komma springande! Jag kommer ju troligtvis inte bli utesluten av hälta snarare utmattning/överhettning!!
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Lady Stardust skrev:
Tack de kommer nog behövas :bow: !!

Lova att du hejar på mej då om du ser en järnhäst komma springande! Jag kommer ju troligtvis inte bli utesluten av hälta snarare utmattning/överhettning!!

ska heja på dig så du åtminstone kommer över startlinjen men järnhästen..heja heja järnhästan!!:banana: :banana: :banana: :D
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Jag funderar allvarligt på att komma på nått! Bara jag inte har en sparkskadad häst i trailern på väg hem från tävlingen. De känns bättre att åka ut för att han skulle bli halt av min dåliga planering och tokridning på banan. Då får jag helt och hållet skylla mig själv då är det inte mer än rätt att jag åker ut. Men nu rider jag omkring helt hjälplös och väntar på att en spark kommer..:crazy: :crazy: :crazy: Eller släpper ut honom i hagen så den kommer där...
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Om jag hittar en järnrustning så ska jag döpa om pålllen till :banana: Ironman! :banana:
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Lady Stardust skrev:
Om jag hittar en järnrustning så ska jag döpa om pålllen till :banana: Ironman! :banana:

:D Inte lätt, man vill skydda sina älsklingar...men man får väl acceptera att hästvärlden är en hård och grym:smirk: ;) Hittar du min häst så är det inga problem om någon nosar lite på baken, så länge det är en snygg kille..hon brukar få killarna att vilja det(efter matte;) )!

I högtalaren hörs: Och här kommer järnhästen Ironman över startlinjen med en 300kg utrustning..:D
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Behöver ju inte fundera på vikter i alla fall...får ju försöka se det positivt:banana: :banana:
 
Sv: Helt plötsligt kan jag ingenting...

Ju mer jag tänker på järnrustningen desto bättre verkar de va! Får ta en tripp till b*rjes eller h**ks och kolla in utbudet!:bump: Smart tanke racer!
 

Liknande trådar

Hästhantering Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre? Varning för lång text: Köpte min dam i februari, känslig men...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
13 991
Kropp & Själ Aspbergers fanns inte hos kvinnor när jag var liten, inte ens ADHD diagnostiserades hos tjejer. Jag är född 1987. Min mamma är utbildad...
5 6 7
Svar
130
· Visningar
10 187
Senast: cirkus
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
8 138
Senast: Migo
·
Hundhälsa Ska försöka fatta mig kort om min hunds mer eller mindre diffusa symptom och historiken av dem... är givetvis under utredning hos...
2
Svar
30
· Visningar
5 980

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Promenadskor vinter
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • "Sitt som ett m**go" - Aftonbladet
  • Uppsittningspall?!

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp