Den absolut säkraste värderingen av en vara eller en tjänst är väl vad någon är beredd att betala för den.

Ja, värderingen av varan är inte det jag invänder mot, det kan t ex marknaden visa. (Jag skulle dock snarare säga att det är priset som sätts av marknaden, och inte värdet.) Men hur tillskriver du person a, b och c, som har varit inblandad i framtagningen av varan, respektive arbetsinsats för att kunna bestämma deras respektive arbetstid och/eller lön? En kan jobba med planering av produktion, en själva produktionen och en med leveransen? När vet man att person a, b och c har jobbat tillräckligt för att ha jobbat klart med sitt uppdrag? Min poäng är att mångas arbete är väldigt svårt att mäta i effekt på organisationens produktionsresultat, och då är arbetstid ett mått att sätta förväntat arbetsinsats och lön. Inte perfekt, men än så länge har ingen övertygat mig om att produktionsresultat skulle vara ett bättre mått.

Du säger att vård o omsorg inte kan värderas, det stämmer inte, vi alla har ett pris som vi är beredda att betala, vissa accepterar ett skattetryck på 80% för anda är taket 50%

Nej, jag sa inte att vår och omsorg inte kan prissättas. Jag skrev att allt som är värdeskapande inte är så lätt att mäta. Mätbarhet är en grund för att vi ska kunna upphandla och följa upp det sätt som en stor del av den offentliga verksamheten numera bedrivs på. Nämligen genom upphandling av privata alternativ på marknaden, enligt LOU (Lagen om Offentlig Upphandling). När man sätter ihop ett underlag för vad leverantören ska åstadkomma så landar det ju i vad som går att kontrollera, annars faller hela uppföljningen av leveransen. I praktiken skrivs det ofta "vi vill ha god kvalitet", men det blir totalt meningslöst om du inte också preciserar vad som menas med "kvalitet". Och det är där man ofta landar i det som är enkelt att mäta. T ex betygsresultat. Men mäter registrerade slutbetyg det vi är intresserade av? Det är det som är min poäng.
 
Man får absolut inte använda tid till att hamna långt över "tillräckligt bra".

Och det är ju det som är frågan, vad är "tillräckligt bra"? När vet man att ytterligare kvalitetshöjning inte ger något ökat värde, nu eller i framtiden för någon? Jag förstår naturligtvis att det i många arbeten är mer eller mindre binärt, antingen är det klart eller så är det inte klart, men så fort man går mot lite mer komplexa arbeten så blir det snabbt väldigt mycket svårare. Jag tror t ex att min organisation vinner på att jag lär mig av att förstå dagens resultat lite bättre, för att kunna använda de insikterna till morgondagens uppgifter, även om dagens projekt inte fick någon produktionsökning. Den extra timme jag lägger på mitt arbete idag blir en investering i mig själv, som morgondagens projekt får ut. Hur mäter man det?

Sedan är det en utmaning i att få det att fungera väl; eftersom vi är så fast vid att mäta insats och resultat med stämpelklocka.

Jag vill gärna se hur det är tänkt att fungera innan det ändras, för som det är nu så fungerar det (på vissa håll) så att de som är ambitiösa jobbar mer än 40 h/v (och då utan ersättning för mertiden) och de som är mindre ambitiösa jobbar mindre. Och eftersom produktionsresultatet inte direkt går att mäta så är det inte lönegrundande.
 
Ja, värderingen av varan är inte det jag invänder mot, det kan t ex marknaden visa. (Jag skulle dock snarare säga att det är priset som sätts av marknaden, och inte värdet.) Men hur tillskriver du person a, b och c, som har varit inblandad i framtagningen av varan, respektive arbetsinsats för att kunna bestämma deras respektive arbetstid och/eller lön? En kan jobba med planering av produktion, en själva produktionen och en med leveransen? När vet man att person a, b och c har jobbat tillräckligt för att ha jobbat klart med sitt uppdrag? Min poäng är att mångas arbete är väldigt svårt att mäta i effekt på organisationens produktionsresultat, och då är arbetstid ett mått att sätta förväntat arbetsinsats och lön. Inte perfekt, men än så länge har ingen övertygat mig om att produktionsresultat skulle vara ett bättre mått.

I de flesta fall, när någon erhåller ett uppdrag så fastställer an ersättningen. Ersättningarna brukar baseras på ingående kvalifikationer. Vid ren tillverkning så är det lätt att ha prestationslön, du får ex 1 spänn för varje glass maskinen du jobbar vid tillverkar. I vården, ser man ofta lika krasst på det hela, det tar en viss normaltid att byta blöja på en senildement åldring = så får du ut ungefär hur många blöjor som ska bytas för att timlönen ska anses vara väl förtjänt.

Nej, jag sa inte att vår och omsorg inte kan prissättas. Jag skrev att allt som är värdeskapande inte är så lätt att mäta. Mätbarhet är en grund för att vi ska kunna upphandla och följa upp det sätt som en stor del av den offentliga verksamheten numera bedrivs på. Nämligen genom upphandling av privata alternativ på marknaden, enligt LOU (Lagen om Offentlig Upphandling). När man sätter ihop ett underlag för vad leverantören ska åstadkomma så landar det ju i vad som går att kontrollera, annars faller hela uppföljningen av leveransen. I praktiken skrivs det ofta "vi vill ha god kvalitet", men det blir totalt meningslöst om du inte också preciserar vad som menas med "kvalitet". Och det är där man ofta landar i det som är enkelt att mäta. T ex betygsresultat. Men mäter registrerade slutbetyg det vi är intresserade av? Det är det som är min poäng.
Men visst prissätter vi vård och omsorg, Vi, dvs de som företräder oss väljer vilken nivå det är rimligt att vårda. Man avstår från olika typer av vård för man anser dem vara för dyra, ineffektiva eller på annat sätt inte passande in i mallarna.
 
Och det är ju det som är frågan, vad är "tillräckligt bra"? .

Tillräckligt bra är det man hela tiden jobbar med att tillsammans definiera för att bli både bättre och effektivare. Det beror dessutom helt på situation, men det är lämpligt om man har överenskomna rutiner att följa för var gränsen går och hur mycket man får frihet att arbeta med investeringar för nästa års leveranser. Jag arbetar med de frågorna dagligen och ett av de största problemet är att få människor att inte agera perfektionistiskt utan att inse att tillräckligt bra är alldeles klart.

Jag tror att det fungerar olika inom olika branscher och är lättare eller svårare att definiera. Pratar man jordgubbsplockning är det ganska lätt att definiera. Antal plockade liter med godkända jordgubbar. Det är ganska ointressant hur många minuter det tog att plocka dem. Pratar man kyllager är det ganska lätt att definiera, när lastbilarna är packade, lagret förberett för nästa dag och städat - är det klart. Oavsett hur lång tid det tog att göra det. Osv. Tiden att utföra en arbetsuppgift är inte särskilt ofta väl kopplat till vad det är värt för arbetsgivaren.

Stämpelklocka är inget bra att mäta värdet av arbetet på, i många fall.

Arbetstidsregler kan man ha även om man inte låter det styra utbetald lön.
 
Men visst prissätter vi vård och omsorg, Vi, dvs de som företräder oss väljer vilken nivå det är rimligt att vårda. Man avstår från olika typer av vård för man anser dem vara för dyra, ineffektiva eller på annat sätt inte passande in i mallarna.

Ja? Det är inte det jag skriver om heller. Jag skriver om mätbarhet, inom vården och inom andra verksameter. Moster Asta ska bo på företag A:s äldreboende, och få god omvårdnad efter sina behov. Detta har kommunen köpt. Hur mäter kommunen vad som är god omvårdnad?
 
Tillräckligt bra är det man hela tiden jobbar med att tillsammans definiera för att bli både bättre och effektivare. Det beror dessutom helt på situation, men det är lämpligt om man har överenskomna rutiner att följa för var gränsen går och hur mycket man får frihet att arbeta med investeringar för nästa års leveranser. Jag arbetar med de frågorna dagligen och ett av de största problemet är att få människor att inte agera perfektionistiskt utan att inse att tillräckligt bra är alldeles klart.

Problemet uppstår ju när arbetet inte ger ett synligt (och mätbart) direkt utslag i verksamhetens effektivitet. Hur mäter man t ex en HR-specialists effekt på verksamhetens leveranser? Det kan bli jättebra av att ta första bästa som kliver in genom dörren, det kan också bli katastrof trots 3 omfattande intervjuomgångar, referenstagning m.m. När är rekryteringsarbetet för perfektionistiskt? Och vad är prestationen för arbetare A, i en rekryteringsprocess där ganska många är inblandade från start till mål?

Jag håller med dig om att det fungerar olika bra inom olika verksamheter, jag ser absolut att det fungerar väldigt bra på vissa ställen. Min kritik mot det synsätt på prestation vs arbetstid i förhållande till lönen som sprider sig, är att det införs även på de ställen som kanske inte är lika lämpliga innan det är definierat hur det ska tillämpas. Det blir väldigt dogmatiskt.
 
jag jobbar varannan vecka 50 timmar o näst 20 ....( natt) funkar skitbra :D
(medelålders kärring i sin bästa ålder )
 
Ja? Det är inte det jag skriver om heller. Jag skriver om mätbarhet, inom vården och inom andra verksameter. Moster Asta ska bo på företag A:s äldreboende, och få god omvårdnad efter sina behov. Detta har kommunen köpt. Hur mäter kommunen vad som är god omvårdnad?
Där har du ett problem, men det är väl som vis alla andra tjänster man köper, blir man inte nöjd byter man leverantör. Alltså är det upp till de folkvalda att sätta en blåslampa i ändan på sina avtalstecknare att de gör täta uppföljningar på de avtal man tecknat.....
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp