MacVetaren
Trådstartare
Hej Bullen... Jag är en kille på 28+ som har ett problem...
Jag tror jag är kär i en tjej som bor långt bort, och då menar jag långt bort. Jag bor i mellersta Sverige och hon i norra. Gott och väl 100 mil alltså.
Vi träffades som så många andra på nätet. Genom ett annat forum. Vi har småpratat lite över telefon och SMS:at till varandra en alldeles för lång tid utan att ha träffats.
Jag har försökt att förtränga henne, glömma henne. Men det går inte. Nu har vår kontakt pågått i ett år cirka, och vi har ännu inte träffats. Jag vill träffa henne, men jag är livrädd att jag ska skrämma iväg henne.
Själv är jag en ensam, blyg och ganska tystlåten kille som inte är direkt erfaren med relationer. Jag kan inte påstå att jag ser speciellt bra ut och dessutom är självförtroendet i botten, och då menar jag på havets botten, 6 km ner typ.
Jag försöker strypa mina känslor, men det går inte. Och jag är så otroligt rädd att misslyckas.
Hur gör jag, vad ska jag göra? Förtränga eller försöka?
Jag har tidigare haft ett förhållande då det var cirka 20 mil mellan oss. Och det fungerade bra, men nu är avståndet mycket längre. Plus att vi knappt känner varandra än.
Jag vet att vi absolut inte är ihop, och mycket kan hinna skita sig, men hur ser ni på långdistans-förhållanden? Vad har ni för erfarenheter? Borde jag försöka?
Jag tror jag är kär i en tjej som bor långt bort, och då menar jag långt bort. Jag bor i mellersta Sverige och hon i norra. Gott och väl 100 mil alltså.
Vi träffades som så många andra på nätet. Genom ett annat forum. Vi har småpratat lite över telefon och SMS:at till varandra en alldeles för lång tid utan att ha träffats.
Jag har försökt att förtränga henne, glömma henne. Men det går inte. Nu har vår kontakt pågått i ett år cirka, och vi har ännu inte träffats. Jag vill träffa henne, men jag är livrädd att jag ska skrämma iväg henne.
Själv är jag en ensam, blyg och ganska tystlåten kille som inte är direkt erfaren med relationer. Jag kan inte påstå att jag ser speciellt bra ut och dessutom är självförtroendet i botten, och då menar jag på havets botten, 6 km ner typ.
Jag försöker strypa mina känslor, men det går inte. Och jag är så otroligt rädd att misslyckas.
Hur gör jag, vad ska jag göra? Förtränga eller försöka?
Jag har tidigare haft ett förhållande då det var cirka 20 mil mellan oss. Och det fungerade bra, men nu är avståndet mycket längre. Plus att vi knappt känner varandra än.
Jag vet att vi absolut inte är ihop, och mycket kan hinna skita sig, men hur ser ni på långdistans-förhållanden? Vad har ni för erfarenheter? Borde jag försöka?