Hästlivet gör att jag snart går in i väggen...

Beet

Trådstartare
För ungefär 1 1/2 år sedan började planerna om att jag och min syster skulle renovera barndomsstallet hos grannen och ställa dit vår häst där, plus ta hand om två ponnyer som ägaren till stallet skulle ta på foder. Sagt och gjort renoveringen sattes igång och samtidigt fick andra intresset för stallet vilket gjorde att idag är stallet fullt med flera hästar och människor. Renoveringen höll på hela sommaren och det var väl mest jag, min syster och vår snälla fader som renoverade upp allting och även byggde en lösdrift där meningen var att vår häst och vår kompis häst skulle stå i ena lösdriftsdelen och ponnierna i andra. Som tack för detta fick vi stå där gratis plus att vi sköter om ponnierna.

Ett år har nu gått och det må ha varit det sämsta året i mitt hästliv. Intrigerna i stallet har varit katastrofala och stallregler som har bestämts från början (gemensamt) har ändrats hela tiden eller inte funkat alls. Jag och min syster känner ju tyvärr ett ofrivilligt ansvar i detta stall eftersom det är vi som renoverat det och känner stallägaren bäst (något vi från början sa att vi inte ville vara några "stallchefer"). Detta har gjort att jag dragits med in i tjafs som jag inte alls har med att göra och bestämmer saker jag inte vill göra, jag får köpa nytt om något går sönder, tömmer alltid sopporna, jag som storstädar och det är mig stallägaren vänder sig till när det är något, eller om det är något han bör veta så säger alltid jag det. Fast än jag blivit tillsagd av andra i stallet att släppa taget så känns det helt omöjligt. Jag har blivit ett jävla kontrollfreak över stallet och minsta lilla grej nu känns som en jättegrej. Det är absolut inte så att jag går runt och gnäller på andra, det är skötsamma (tack och lov) personer i stallet, men ansvarskänslan försvinner inte för det.

Inte nog med att jag känner att jag fått ett helt stall att se till så fick jag även stallägarens barn på "köpet". Stallägaren är duktig på att låta barnen vara med mig i stallet. För ett år sedan var det okej, barnen behövde hjälp att få komma igång med sina ponnier och fast än dom egentligen var/är alldeles för små för att ha hand om egna ponnier, så är dom jätteduktiga som försöker. Dock förstår inte barnens förälder vilket jobb det är att ha barn runtomkring sig i stallet alldeles för ofta. Ett år har nu gått och för ena barnet minskade intresset för sin ponny då avramlingar skedde allt för ofta och ponnyn blev även väldigt sjuk i vintras och har sen dess varit väldigt upp och ner ( fick diagnos cusching, har astma, bronkit, soleksem och haft fångkänningar). Jag och min syster som egentligen "bara" skulle se till att dessa två ponnier hade mat, vatten, rent i sin lösdrift, fick skor och vaccinationer, har även blivit ridlärare, barnvakter, får ge mediciner till ena ponnyn varje dag ( som ska göras resten av livet), fått åka in och ta ut veterinär ex antal gånger, åka till ridhuset med ponnierna och barnen och även hjälpa barnen i stallet. Detta har gjort att jag snart inte pallar mer.

Jag har svårt att säga nej och ta på mig för mycket, barnen har kommit till det stadiet att det bara är roligt att vara i stallet om jag och min syster är där. Det finns inte på kartan att barnen skulle ta och mocka lösdriften eller ta egna intiativ. Dom är på mig som iglar och jag har jättesvårt att säga åt andras barn. Den senaste månaden har jag dock verkligen försökt att vara mer bestämd, jag har pratat med föräldern om att barnen måste ta lite mer ansvar för sina ponnier och jag samlar mod till mig att även ta ett långt snack med h*n också, som inte alls förstår hur mycket det är jag gör. Jag vet att jag bara blir dum mot barnen som låter mig göra som jag gör. Jag tycker det är sjukt jobbigt att gå till stallet nu och behöva känna allt detta som jag känner. I våras mådde jag rent ut sagt skit och jag grät i stort sett varje dag, både i stallet (inte synligt) och hemma. Detta mående har kommit tillbaka nu och jag VET att jag måste ta tag i det hela och sätta ner foten... Men hur gör man? Jag orkar inte ens ta tag i det för så slut är jag.

Ingenting blev som jag trodde att mitt drömstall skulle bli. Jag vill inte ha nått ansvar, jag vill inte ta hand om ponnierna mer och jag vill inte ha ansvar för barnen jämt när dom är i stallet. Jag har aldrig tillbringat så lite tid på min häst (eller from i våras) mina hästar. Jag vill tillbringa den tid och energi jag gör för att gå runt och älta, hjälpa, ängsla med mera till mina hästar. Det är inte kul att gå till stallet längre, jag ser alltid till att ha så lite att göra där så jag kan gå därifrån nu.

Hur svårt ska det vara att prata med stallägaren? Jag vet att h*n kommer tycka jag är fånig då h*n inte förstår hur mycket jobb det faktiskt är och det kommer h*n heller aldrig att göra för intresset finns inte där att ta reda på det.


Jag hag börjat kolla efter annat stall bara lite sådär, plötsligt fick jag napp och nu står jag mellan valet och kvalet. Vad gör jag egentligen? Flyr jag problemen som faktiskt kan lösas väldigt lätt, eller är det meningen att jag faktiskt ska flytta?

Anledningen till mina tvekningar (och min systers) är att stallet vi står i nu, står vi i gratis. Stallhyran är på 800:- (endast kallhyra) per häst. Det blir alltså 1600:- vi gör allt detta för. Jag pluggar och min syster har precis köpt en villa som renoveras för fullt. Dessa pengar är då ganska stora för oss, men i längden känns det som en jävla pissumma som jag skulle kunna se ifrån.

Ja vad vill jag med den här tråden egentligen, bara få skriva av mig, få ut lite aggretioner jämte mot mig själv och stallägaren. Våga ta ett intiativ till att säga upp kontraktet och sluta ta hand om ponnierna...
 
Flytta! Jobba livet ur sig gratis åt andra är inte meningsfullt. Ja du jobbar gratis, om du slog ut tiden på det du "tjänar" blir det en skitsumms, inte värt det! Tiden du sparar kan du granterat hitta ett extrajobb som finansierar en dyrare stallplats.
 
Som jag ser det:

Säg att du inte vill mer längre än att bara vara inhyrd + betala hyra/slippa allt arbete du gör nu för att lägga ner din tid på din egen häst endast plus ev gemensam skötsel (typ fodringar eller vad ni gör gemensamt) eller ta ert pack och flytta.

Häst ska vara kul och det är både nog tidskrävande som det är och kostsamt..Tid och pengar man bör hålla till sig själv.

Ska ni stå kvar, bör ni för fridens skull tydligt göra upp i avtal vad som är gemensamt och inte. Så att ni har gränsdragningar att gå efter och hur var och en ska förhålla sig i fortsättningen, med tanke på att det redan föreligger risk för konflikt.

Är stallet kollektivt? Om det är, så är det extremt viktigt för att det ska fungera att alla gör lika arbete men arbetsbördan får inte heller bli för stor.
 
Senast ändrad:
Flyttade ifrån stallet "hemma" till en fin anläggning jag egentligen inte har behov av än, någrakm bort för att få må bra i stallet. Fick betala 1400 mer i månaden och det är mycket i en studentekonomi men SÅ HIMLA VÄRT för att faktiskt kunna hämta psykisk energi i umgänget med hästarna.
 
Jag skulle utan tvekan flyttat. Tror tyvärr inte att allt kommer att bli bra för att du sätter ned foten - det har pågått för länge. Kanske skulle det bli bättre under en kort tidsperiod men sedan är det nog lätt att allt faller tillbaka i gamla vanor.. Och som någon annan sa, så mycket tid som du lägger ned gör du gratisjobb för betydligt mer än 1600 kr/månad.
 
Ta ett snack med stallägaren. Säg att det har gått iväg för dig, att du är tvungen att flytta om det inte går att hitta en lösning. För jag tycker nog att stallägaren bör ta problemet på allvar, det kommer ju att bli mycket mer jobb för stallägaren om du flyttar och ponnys och stallordning i sin helhet hamnar på stallägaren.
 
Du har svårt att säga nej och inte kan sätta gränser för hur mycket du vill och och klarar av när det gäller arbetet i ditt stall.
Så länge du är kvar i det stallet kommer du fortsätta ta på dig samma uppgifter/ansvar du har nu. Du kommer inte kunna bryta det mönstret.

Om du ska få glädje av din hästintresse igen, så måste du flytta.
Hästarna ska inte vara en börda. Hästarna ska vara till vår glädje.
 
TS skrev:
Jag hag börjat kolla efter annat stall bara lite sådär, plötsligt fick jag napp och nu står jag mellan valet och kvalet. Vad gör jag egentligen? Flyr jag problemen som faktiskt kan lösas väldigt lätt, eller är det meningen att jag faktiskt ska flytta?

Det låter verkligen inte som om problemen är lättlösta. Tvärtom.
 
Visst kan det vara nyttigt att inte fly ifrån sina problem, men det låter som att stallägaren tycker att det är superbekvämt att kunna ha dig som kombinerad stallslav och barnvakt. Det är nog inte så säkert att hen ändrar sig.

Men jag hade nog skrivit ner vilka krav jag hade på ett papper (för jag är konflikträdd och blir väldigt känslosam och glömmer vad jag ska säga när jag konfronterar folk) och sen sagt att om stallägaren inte kan ta ansvaret för stallet enligt dessa punkter så flyttar jag.

Sen kan du flytta och känna nöjd över att du faktiskt gjorde ett försök :).
 
Jag håller med övriga i tråden: på vilket sätt är problemen lättlösta? Flytta människa, för din egen skull. Det kommer inte bli bättre utifrån beskrivning och i ärlighetens namn har du ju bidragit till att redan ha förankrat en kultur med stallägaren och är rejält insyltad så att bryta det och "bygga om" utifrån hur den dessutom beskriver dig själv som person, lär inte vara särskilt lättåtgärdat.
Jag hade flyttat.
 
Dags att sätta stopp och våga säga nej. Ta ett möte med stallägaren. Ha med en lista på vad du gör idag och förklara för ägaren att detta inte är ok. Tala om hur du vill ha det dvs fungerande schema som du inte är ansvarig för. Bli en vanlig inackorderad. Känns det redan nu som om du ändå kommer att få ta hand om barn och sjuka hästar så flytta.
Det ska vara skönt att gå till stallet. I vissa stall kan man sälja tjänster. tex en fodring kostar 50 kr. Då kan man själv avgöra om det är värt pengarna och dessutom få betalt för de tjänster man gör extra.
 
FLYTTA! Herregud du kan inte vända situationen själv.. Det kommer inte att gå. Om du skulle försöka skulle de se ut såhär i den bästa av världar:

-Du försöker prata med.. eh.. alla.. om situationen, säga ifrån, sätta gränser osv.
-Alla respekterar dig och försöker ändra sig/hjälpa till.
-Folk har ändå svårt att inte rådfråga/be dig om hjälp etc eftersom du är den som haft mest koll
-Du får bekräftelse och känner dig viktig av allt detta så du hjälper ändå till/ger råd/tar ansvar än du behöver och har betalt för
-Du kommer på dig själv med att ännu en gång beklaga dig inför nära och kära och inser att du än en gång måste göra något åt saken, men att det inte hjälpte att säga till
-Du börjar må ännu sämre och ångrar att du inte tog chansen på det andra stallet

Alltså OM saker skulle bli fantastiskt mycket bättre, vad skulle krävas då? Ibland måste man så att säga "kill your darling" - avsluta något som skulle bli superbra men som inte riktigt blev som du tänkt. Ibland får man inse sina begränsningar och att det är tungt att ta hand om EN häst själv med allt vad det innebär. Att dessutom ansvara för barn och deras ridning etc.. herregud så tungt.
 
Utifrån ditt första inlägg försöker jag hjälpa dig att strukturera upp ditt liv. Lösningarna får du hitta själv.

....... Som tack för detta fick vi stå där gratis plus att vi sköter om ponnierna. ....... Det enda ansvar du har .
....... Fast än jag blivit tillsagd av andra i stallet att släppa taget så känns det helt omöjligt. ....... Gör som du blir tillsagd .
..... Inte nog med att jag känner att jag fått ett helt stall att se till så fick jag även stallägarens barn på "köpet"....... Inget ansvar du har se punkt 1.

.... Jag har svårt att säga nej ...... Fortfarande ditt problem, du äger detta problems själv.


.. Men hur gör man? Jag orkar inte ens ta tag i det för så slut är jag. ... Vila, ta en paus, två veckor från stallet kanske.

Ingenting blev som jag trodde att mitt drömstall skulle bli.... SÅ är det alltid , sänk förväntnngarna


...Hur svårt ska det vara att prata med stallägaren? Inte svårt , vila och gör det sedan

.... Jag hag börjat kolla efter annat stall bara lite sådär,-....Ja vad vill jag med den här tråden egentligen, bara få skriva av mig, få ut lite aggretioner jämte mot mig själv och stallägaren. Våga ta ett intiativ till att säga upp kontraktet och sluta ta hand om ponnierna...

Ta det lite lugnt nu och skörda det arbete du sått. Du har gjort mycket arbete , ta det nu lite lugnt och njut och låt andra jobba.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 791
Senast: ameo
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
19
· Visningar
2 415
Senast: Mia_R
·
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 047
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 408

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Mål och Planer 2025
  • Retrievertråden

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp