Jag har ridit alltifrån 10 till 18 km/h, detta på olika distanser, med de högsta farterna på distanser 80 och upp.
Jag tycker att du red ett alldeles utmärkt tempo på din 21 åring. När man har en häst i den åldern så handlar det ju bara om att ta sig runt och vara glada, pigga i slutändan och fulla av nya upplevelser.
När man har en yngre häst så kanske man ser det hela på ett lite annat sätt. Här handlar det om att utveckla sin häst till att vara hållbar nog till att kunna gå lite fortare på någon/några utvalda tävlingar per år. Jag tror dock på att man de första distanssäsongerna på sin häst skall fokusera på att genomföra i ett långsamt tempo (med långsamt kan man väl säga kanske upp till 13 km/h). Jag tror hellre på att man skall gå upp i distanserna istället och rida längre. När hästen har befäst många, långa och långsamma ritter, då kan man börja fundera på fort. När man bygger upp en distanshäst så är farten också något som kommer av sig själv. Man behöver alltså inte tänka att man skall tvinga hästen att gå snabbare nästa säsong - när man nu känner att den gav vad den kunde denna säsong - för det kommer bara av sig själv. Men som sagt farten bör sparas till bara några enstaka tillfällen per år, då man verkligen vill ge järnet och placera sig. Så om man ändå inte satsar på placering på en ritt så kan man ju hellre då bara träna hästen på att lära sig att sansa sig och njuta av alla de platser man får besöka i Sverige.
Sedan kan man kanske inte heller tänka sig att alla hästar kan utvecklas till en distanshäst som kan gå med högt tempo. Lika lite som alla hästar kan hoppa 1.50. Dock kan alla hästar gå många långsamma kilometrar, liksom alla hästar kan hoppa många låga hinder.
Så tänk inte att du måste rida fort. Visst är det ingen som står och klappar en på axeln om man kavat sig runt på ens en långsam 12 milare. Klappa sig och hästen på axeln får man göra själv. Och vara glad över sina framsteg.
Kanske borde man dock ge mer belöningar till genomförda ritter. Varför inte i form av plaketter/märken inom distansen där man får den när man ridit sin först 8,12 milare i ett maxtempo. Så att gå upp i distanser ger både belöning - i form av en trevlig plakett till boxväggen - och leder in ekipage till farter som är önskvärda när man debuterar på en distans. Kanske kan man även dela ut dessa under själva prisutedelningen med för att ge den där klappen på axeln. Visst får då vinnarekipagen vänta lite längre, men varför inte, alla behöver väl inte ha så bråttom hem efter, det kan väl få vara lite mer pompa och ståt än vad det är idag. Där vi samlas och ser varandra mer, gör tävlingsplatsen lite mer livad och glad även efter ritten. De flesta hästar mår bara bra av att få ledas runt bland allt liv och rörelse efter en ritt, snarare än att fort lastas och köras hem. Tja...vid ihärdigt regn kan man ju göra undantag.