Sv: "Hästgalna tanter/gubbar" - vad håller ni på med?
Jag red som 12-13-åring. Sen såg jag inte en häst förrän jag red en grannes nordsvensk 22 år senare. Efter 2 ridturer var jag fast, men en hingst kanske inte var förstahandsvalet så jag hittade en gammal tinker att låna.
Efter ett par månader köpte jag en varmblodstravare som var snäll men tyvärr väldigt rädd för vatten.
Vi flyttade till gård 7 månader senare och fick då lära oss allt från början.
men med intresserad och händig sambon så löser sig allt
Efter 3 år och 2 sladdisar så insåg jag att hästen var för nervös för mej och vice versa, så jag tänkte lägga av med hästeriet. Hästen såldes men skulle stå kvar en månad. Inom 2 veckor stod en ny häst på stallplan
. MEN efter sladdisarna var jag superfeg och fick ångest efter 5 minuter på den nya, så den fick sambon.
Samma dag första hästen hämtades åkte vi och hämtade en D-ponnytant, som var perfekt för livrädda matte.
Efter 1 år kände jag att jag var redo för nya utmaningar och hade turen att sälja D-ponnyn till hennes uppfödare som inte sett henne på 15 år.
Hem kom en kallblodstravare, som jag dock fick ännu mer ångest av.
Men för ca 2 månader sen har all ångest och rädsla försvunnit, och vi kan nu rida utan magont och spagettiben
Jag och sambon skogsmullar och nu har även 19-åriga sonen flyttat hit från pappan och börjat rida med mej