Hästägare som inte kan läsa häst - hur illa är det i Sverige?

På en ridklubb fanns det en tjej som alltid red svåra hästar, grejen var att de hästarna var bara svåra när hon red. Jag har inte sett henne misshandla dem men hört av andra att hon provocerat och sedan spöade dem för att de "skulle lära sig", det enda de lärde sig var att människor var opålitliga och eftersom hon var en stor mobbare vågade andra inte säga ifrån. Jag avskydde henne efter vårt första möte och den avskyn höll i sig upp i vuxen ålder och den nya klubben jag red på dit även hon flyttade.

Om en häst inte gör som man vill så förstår den antingen inte vad man menar eller så skapar det smärta/obehag/oro hos hästen. Ingen häst gör det för att jävlas. Jag har sett för många hästar spöas och har fått ta hand om spöade hästar att jag idag skulle hellre använda spöet på ryttaren som slår. Ett korrekt använt spö är en hjälp, ett felaktigt ett tortyrredskap.

Om hästen gör fel beror det på någonting, oftast på den som hanterar den.
 
På en ridklubb fanns det en tjej som alltid red svåra hästar, grejen var att de hästarna var bara svåra när hon red. Jag har inte sett henne misshandla dem men hört av andra att hon provocerat och sedan spöade dem för att de "skulle lära sig", det enda de lärde sig var att människor var opålitliga och eftersom hon var en stor mobbare vågade andra inte säga ifrån. Jag avskydde henne efter vårt första möte och den avskyn höll i sig upp i vuxen ålder och den nya klubben jag red på dit även hon flyttade.

Om en häst inte gör som man vill så förstår den antingen inte vad man menar eller så skapar det smärta/obehag/oro hos hästen. Ingen häst gör det för att jävlas. Jag har sett för många hästar spöas och har fått ta hand om spöade hästar att jag idag skulle hellre använda spöet på ryttaren som slår. Ett korrekt använt spö är en hjälp, ett felaktigt ett tortyrredskap.

Om hästen gör fel beror det på någonting, oftast på den som hanterar den.
Just att hästen måste förstå och förmå är jätteviktigt. Och man måste så klart hela tiden sträva efter att utbilda ryttare/hanterare så de så friktionsfritt, trevligt etc som möjligt kan hatera hästen.
Men det kan vara något helt annat att själv kunna hantera hästar och få dem att funka med en själv och att kunna utbilda dem så de funkar för andra.
Som tränare måste man ta hänsyn till vem man utbilda hästen åt. En av de första hästarna jag utbildade var jag så stolt över hur känslig och lyhörd den blivit och hur man liksom knappt behövde göra ngt mer än tänka för att hästen skulle svara när jag haft den heltid ett tag.
Det blev ju helfel sen när matten skulle rida och kanske inte satt i balans, kanske gjorde lite grövre hjälper etc. Där fick jag en viktig läxa. Jag gjorde ju bara så deras kommunikation blev sämre. Jag fick backa och trubba av hästen lite. Sen funkade det fint för dem.
Jag hade utbildat den för mig och inte för uppgiften egentligen, som var med någon annan. Det är skitviktigt när man utbildar hästar att utbilda den för uppgiften/framtida ryttare. För att hästen ska slippa missförstånd.

Jag har jobbat med en del importer som folk upplevt vara livsfarliga att rida iom att de "oprovocerat" rest sig. När man sen ska kika på det så ser man att hästen är riden med lite andra tygelhjälper. De får då panik när svenska ryttaren som är skolad a la TR håller mer tryck i yttertygeln än den är van vid. Just för att det trycket betyder också flytta dig bort från tygeln, dvs sväng inåt/lägg balansen i manken mer inåt, inom andra skolor. Att både tvingas tappa balansen och bli "blockerad" utåt är skitjobbigt för ett flyktdjur. Det triggar en del hästar väldigt.
Rider man dem som de är vana vid och ser till att inte helt stänga in dem med yttertygeln funkar de fint.
Men många tränare här har inte haft vana av sådana hästar och man tror de är tokiga, skadade etc. Och är man inte insatt i andra kulturer, system etc så kan man ha svårt att fatta varför hästen reagerar som den gör och på vad.
 
Nu har jag inte tränat hästar med morot men jag känner absout igen detta från hundar, speciellt energiska arbetsnarkomaner.

Alltså om man tränar med belöning kan man få dem att vilja göra något samtidigt som de inte vill göra det. Vilket leder till en frustrerad hund, skall, pip, hopp osv. Ibland kan hunden verka göad för ett otränat öga men den är stressad och frustrerad.

Ju mer motiverande belöning, desto mer ansvar behöver man ta.

Man kan inte slappna av och tänka att man är snäll och respektfull bara för att man väljer förstärkning framför bestraffning.
Så sant.
Människor blir inte heller mindre stressade av att få godis eller högre lön om arbetet i sig har krav som man känner att man inte kan uppnå.
 
Inom R- så är det så att något måste vara tillräckligt obehagligt för att hästen ska uppskatta att det försvinner. Det behöver inte vara något gräsligt på något vis alls (även om det förstås kan vara det): men det måste vara åtminstone lite grann störande, så pass så att det är uppskattat när det upphör. Detta eftersom det är just lättnaden från det obehaget som förstärker beteendet som fick obehaget att upphöra.



R- behöver inte innebära direkt obehag. Det kan ju vara så att hästen lärt sig att det är önskvärt att lyda signalerna och att de upphör när man är nöjd. Alltså att hästen samarbetar snarare än undviker obehag.

Om man spelar dataspel så kan man få uppleva tydpiga exempel på R-, alltså att man kämpar för att en signal ska upphöra. Även om signalen aldrig lett till direkt obehag och utan att signalen gör att man tycker mindre om spelet. Det kan tvärt om vara riktigt kul när det är svårt!

Eller om du ska placera något på rätt höjd och tar hjälp av ett hjälpmedel som piper snabbare och snabbare ju närmare du kommer och går över till ett långt pip när du är rätt.
Stötvisa pipet är positivt på så sätt att det hjälper dig med det du vill gör men du försöker ändå undvika det för att det är så du hamnar rätt. Det är R- men du vill ändå ha det.

För mig blir det lätt fel om man i första hand analyserar efter kategori av förstärkning. Jag ser hellre att man läser av djuret och försöker förstå vad djuret vill uppnå i det stora hela. Typ av förstärkning spelar in men också instinkter och harmoni i vardagen. nivån av energi och frustration. Och när det gäller hundar och hästar så är viljan att samarbeta ofta en stor del.
 
R- behöver inte innebära direkt obehag. Det kan ju vara så att hästen lärt sig att det är önskvärt att lyda signalerna och att de upphör när man är nöjd. Alltså att hästen samarbetar snarare än undviker obehag.

Om man spelar dataspel så kan man få uppleva tydpiga exempel på R-, alltså att man kämpar för att en signal ska upphöra. Även om signalen aldrig lett till direkt obehag och utan att signalen gör att man tycker mindre om spelet. Det kan tvärt om vara riktigt kul när det är svårt!

Eller om du ska placera något på rätt höjd och tar hjälp av ett hjälpmedel som piper snabbare och snabbare ju närmare du kommer och går över till ett långt pip när du är rätt.
Stötvisa pipet är positivt på så sätt att det hjälper dig med det du vill gör men du försöker ändå undvika det för att det är så du hamnar rätt. Det är R- men du vill ändå ha det.

För mig blir det lätt fel om man i första hand analyserar efter kategori av förstärkning. Jag ser hellre att man läser av djuret och försöker förstå vad djuret vill uppnå i det stora hela. Typ av förstärkning spelar in men också instinkter och harmoni i vardagen. nivån av energi och frustration. Och när det gäller hundar och hästar så är viljan att samarbeta ofta en stor del.
Exakt, jag hade nog uppfattat det som att många hästar är intresserade av att samarbeta med människor och tycker de får ut någonting av det, redan innan godisaspekten kommer in.

Tyvärr eller inte verkar det ju inte finnas några hästar som inte har gått den genetiska vägen från tamhäst, ett visst nålsöga för ca 5 000 år sedan (minns inte exakt). Enligt senaste artikeln fanns väl många olika linjer där hästar har varit tama, men att efter en viss punkt verkar praktiskt taget alla komma från en viss linje med starkare rygg och mer människovänlig attityd.

Att de som hundar och andra husdjursraser gärna binder till människa. Hund till individ, häst mer till människa, mindre till individ av människa. Hundar har man ju sett tydligen att efter en viss ålder så binder de hårdare till en människa än till sina likar, liksom söker en människa (flertalet inte alla antar jag, tappat bort artikeln). Med hästar så verkar ju fångar i USA som inte är vana vid hästar kunna rida in hästar som levt fritt som mustang hela livet på bara ngt år, tror inte det hade gått med zebror. Det måste ju finnas någonting de känslomässigt får ut av interaktionen.
 
Bra jämförelse, zebror är väl "ökända" för att inte vara lämpliga att tämja. Jag tror också att zebror är som åsnor? Dvs funkar inte alls med tryck och eftergift.

Mustangerna jag har träffat har dock "hög integritet", dom gillar människor men med urskiljning, dom gillar inte alla så att säga och man kan råka förolämpa dom om man inte "pratar bra häst" (med resultat att dom undviker en). Då går dom hellre iväg och gör sin egen grej, så intressant är inte människan. Men den egenskapen finns ju inom flera andra tamhästraser och alla mustanger är ju förvildade tamhästar.
 
Vet inte om jag är bra på det men jag försöker. Oftast tänker jag att göra nått till något positivt kan inte skada och så försöker jag själv vara lugn. Nöjja mig med små framsteg och använda triggerstapling.

Men jag tror jag tänker för mycket nuförtiden på hästarnas välfärd. Märker att jag inte ens kan ha häst just nu för jag hittar inget stall/lösdrift där de har de så som jag anser är rätt.

Men ja, åter till ämnet.
Hade en häst alla sa var SÅ snäll för han stod alltid "lös" grimma grimskaft hängande i gången men han var på helspänn.... eller jag tyckte jag såg det direkt. Hans kropp var inte mjuk och avslappnad.
Hörde sen att han sparkat någon som gick förbi och han har många fysiska problem tyvärr
 
Ett fel jag ofta ser på buke men även överallt där man hanterar djur är att man använder uteslutningsmetoden på fel sätt.

Hästen har inte ont för den klagar inte på den rörelsen i en annan situation. Eller hästen har inte ont, det vet jag för en vet kollade på den en gång. Eller sadeln är inga problem för den är nyutprovad eller använd i många år utan problem.

Speciellt om ett problem bara uppstår ibland blir det ofta så att ägaren tolkar det som trams eller olydnad.

Om man kan läsa sitt djur är det bättre att läsa djuret än att försöka med mänsklig logik.
 
Antagligen för att det var längesedan det lärdes ut på ridskolorna. Det är verkligen som natt och dag jämfört med när jag gick på ridskolan på slutet av 70 talet. Min syster som är 14 år yngre än mig fick inte ens lära sig tekniken hur man tar sig upp på en häst på ett korrekt sätt. (Detta var innan palltiden).Jag var med en gång för att lära henne och jag fullkomligt gapade över den dåliga disciplinen. Hästar huller om buller, vissa gick ut samtidigt som andra skulle tränga sig in. 😱 Kaos i stallet där okunniga föräldrar skulle ge sig på att sadla bland gap och skrik och spring 🤦‍♀️.Detta på en av Sveriges största ridskolor. Den enda som reagerade på kaoset var ju jag, för alla andra verkade detta scenario naturligt.

Visst, man hade verkligen inte samma tänk generellt om hästarnas behov osv på den tiden men hur man beter sig runt en häst och i ett stall var verkligen guld att få lära sig. Vi lärde oss aldrig hårda tag utan mer tydlighet och struktur. Militärt säkerhetstänk. Ja det funkar än idag. Guldsystem för icke hästfolk som det faktiskt var i militären att få lära sig att kunna hantera hästar utan att skapa kaos.

Det här!
Har sett precis samma när jag var med sambons son nu när han red på ridskola. Jag blev stressad och nu när du skriver detta inser jag ju precis vad som var skillnaden från när jag gick på ridskola.
Våra föräldrar fick inte vara med inne hos hästarna heller utan då fick man be stalltjejerna om hjälp.
Det var hur man höll avstånd, hur man gick in till en häst, beteendet i stallet mm

Men nu när jag var med i lokala ridklubbens stall i våras blev jag illamående över hur högljutt det var i stallet, mängden människor, in och ut bland hästar.
Där finns även många hästar som bits/sparkas... de gick sambons son och förklarade vilka som bits mm. Väldigt ljust i stallet med och gångar på båda sidor om box/spilta (ja vissa står i spiltor där....)
 
Det här!
Har sett precis samma när jag var med sambons son nu när han red på ridskola. Jag blev stressad och nu när du skriver detta inser jag ju precis vad som var skillnaden från när jag gick på ridskola.
Våra föräldrar fick inte vara med inne hos hästarna heller utan då fick man be stalltjejerna om hjälp.
Det var hur man höll avstånd, hur man gick in till en häst, beteendet i stallet mm

Men nu när jag var med i lokala ridklubbens stall i våras blev jag illamående över hur högljutt det var i stallet, mängden människor, in och ut bland hästar.
Där finns även många hästar som bits/sparkas... de gick sambons son och förklarade vilka som bits mm. Väldigt ljust i stallet med och gångar på båda sidor om box/spilta (ja vissa står i spiltor där....)
Åh herregud, så är det tack och lov inte på vår ridskola! Där är en väldig disciplin dels på folks beteende kring hästarna och ett enormt säkerhetstänk både kring hantering och ridning.
 
Åh herregud, så är det tack och lov inte på vår ridskola! Där är en väldig disciplin dels på folks beteende kring hästarna och ett enormt säkerhetstänk både kring hantering och ridning.
Ja de är väldigt bra på själva ridningen dock. Går sakta fram och de är teori varje gång.
De galopperar inte o hoppar innan de kan rida ok i trav och har ledare vid ridning.
 
Personligen avskyr jag kollektivstall för det är tyvärr allt för många som varken har välhanterade/uppfostrade hästar eller som själva kan hantera hästar säkert. Jag föredrar privatstall med en närvarande stallägare och tydliga, vettiga, regler vad som gäller och ett fåtal som hanterar hästarna = fasta rutiner.

I stall ska det oavsett vara lugnt, det var något som trummades in när jag var liten att stallet var hästens hem och där ska det var lugn och ro.
 
Personligen avskyr jag kollektivstall för det är tyvärr allt för många som varken har välhanterade/uppfostrade hästar eller som själva kan hantera hästar säkert. Jag föredrar privatstall med en närvarande stallägare och tydliga, vettiga, regler vad som gäller och ett fåtal som hanterar hästarna = fasta rutiner.

I stall ska det oavsett vara lugnt, det var något som trummades in när jag var liten att stallet var hästens hem och där ska det var lugn och ro.
Håller med. Hade haft väldigt svårt att stå i kollektivstall.
 
Personligen avskyr jag kollektivstall för det är tyvärr allt för många som varken har välhanterade/uppfostrade hästar eller som själva kan hantera hästar säkert. Jag föredrar privatstall med en närvarande stallägare och tydliga, vettiga, regler vad som gäller och ett fåtal som hanterar hästarna = fasta rutiner.

I stall ska det oavsett vara lugnt, det var något som trummades in när jag var liten att stallet var hästens hem och där ska det var lugn och ro.
Kollektiv med lösdrift tycker jag funkar. Där ingen hanterar ens häst och man inte behöver hantera andras. Men kollektiv med box... Herregud vilka stolpskott det finns som tycker att man ska kunna marschera fram och mer eller mindre kasta på grimman.
 
Kollektiv med lösdrift tycker jag funkar. Där ingen hanterar ens häst och man inte behöver hantera andras. Men kollektiv med box... Herregud vilka stolpskott det finns som tycker att man ska kunna marschera fram och mer eller mindre kasta på grimman.

Håller med.
Var en gång jag fick reda på att en inhyrd slagit min häst med grimman i huvudet. Sen hade hon varit svår att fånga.... då blev hen arg för det o lämna henne ute själv. Hästen hade skenat i panik i hagen o dragit av en sko +lite hov 😔
 
Det där med borstning är så intressant! Jag har alltid haft hästar som uppskattat att bli borstade, speciellt i samband med pälsfällning, tills jag skaffade welshen. Första åren envisades jag med att "plåga" henne med borstning, men det var aldrig en rolig/trevlig stund för oss. Nu i våras fick hon vara ifred under pälsfällningen och jag borstade henne endast när jag var tvungen pga körning och då endast där utrustningen låg an. Mycket nöjdare ponny som dessutom klarade av fällningen hur bra som helst utan min hjälp.

Så då har jag såklart dåligt samvete över hur jag varit tidigare. ;)


Det är verkligen intressant. Jag går på ridskola men hyr också häst där jag rider och har gått flera NH-kurser för jag tycker det är viktigt att kunna läsa av hästar. Den hästen jag rider mest är verkligen ingen häst man står och gosar med i evigheter. Han har ett väldigt tydligt sätt att visa att det är bra med borstning nu, när han vänder bort huvudet från mig då vet jag att det är dags att avbryta. Ibland hinner jag inte borsta klart det behöver ju vara rent där sadeln och sadelgjord ska ligga såklart och hovarna behöver man ju kratsa.

Om jag behöver borsta mer så går jag ut från boxen en stund och låter honom vara ifred en stund och kan sen gå in och borsta klart. Blir en mycket mer harmonisk och lugn stund genom att jag gör så. Han kan också vara väldigt irriterad under pälsfällning.
 
Jag kan med gott självförtroende säga att jag kan läsa av en häst bra.
Sen hur man bemöter det kanske inte är perfekt. Man får prova sig fram och se vad som fungerar bäst för sin häst.
 
Vilken intressant tråd! Jättespännande att läsa om för&emot med diverse teorier!

Jag är nog rätt traditionell i min hästhantering, har aldrig använt klicker eller någon namngiven metod, även om jag tycker det är intressant att ta del av olika teorier och inte är främmande för att själv använda nya metoder om jag hittar ett användningsområde.

För att svara på själva huvudfrågan i tråden så tror jag tyvärr att det är rätt dåligt med kunskapen om att läsa häst även i Sverige. Jag tror att det finns lite för få möjligheter att lära sig detta- det är knappast man lär sig i någon högre grad via ridskolan, där eleverna nuförtiden ofta bara vistas i anslutning till ridlektionen och sällan verkligen hanterar och umgås med hästarna. Ridskolehästar är vanligen lugna och förutsägbara och kräver inte så himla korrekt läsning heller. Ofta är det den grunden folk har att stå på då de skaffar sin första häst och plötsligt ska ansvara för inte bara ridning utan även allt runtomkring hästen och hela dess mående. Klart det blir en del misstag!

Någon skrev tidigare att hen uppfattade den moderna hästmänniskan som medveten om sina brister och villig att ta hjälp, och det tycker jag stämmer. Ibland blir det dock kanske lite absurt när precis all möjlig expertis ska kallas in vid minsta sår eller konstigt beteende från hästen- bättre än att folk gör fel och att hästen får lida såklart, men en hel del "utryckningar" hade tveklöst kunnat undvikas med mer hästkunskap&hästkännedom.

Väldigt många ridproblem tycker jag också handlar om att folk inte kan läsa och känna in sin häst.
 
Läste också det i morse och tycker det är intressant. Kan själv känna att jag är en av dom som nog kan läsa av rädsla/stress/missnöje hyfsat men inte alltid hanterar det bra.
Lite eftersom det är så svårt att riktigt veta vad som stressar hästen. Och i felsökandet provar man sig fram och ibland fastnar man i mönster man rotat hos sig själv.
Samma med barn känner jag ibland. Jag kan egentligen veta att min 5 åring mest vill hitta sätt att kontrollera tillvaron och testa sig fram. Men hanterar det fel ändå. Fast jag vet. Fast vi är samma art...

Och jag tror det är många i stallen som antingen är tvärsäkra och kör sin metod, eller osäkra och aldrig tar ett beslut- eller pendlar där emellan.
Någonstans är det väl viktigt att man vågar göra fel och förlåta sig för det och sen vara ödmjuk nog att prova annat.
Jag tycker att djuren märker när vi försöker, även om det blir lite tokigt ibland.
 
Håller med.
Var en gång jag fick reda på att en inhyrd slagit min häst med grimman i huvudet. Sen hade hon varit svår att fånga.... då blev hen arg för det o lämna henne ute själv. Hästen hade skenat i panik i hagen o dragit av en sko +lite hov 😔
Där jag var så satte hon grimman runt halsen istället. Människan kände inte hästen och det var en 3 årig unghäst... Hon sprang iväg utan människa med grimskaftet runt bakbenen. 3 timmar senare kom jag och skulle behandla hennes ögonskada. Då hittade jag henne i hagen med det spektaklet runt sig.
 

Liknande trådar

Träning Jag börjar tröttna på att få se och höra om alla dessa hästar i vårt land som far illa pga försummelse från ägarna,brist på kunskap...
2
Svar
25
· Visningar
2 779
Senast: tuffer
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp