häst som knäckt självförtroendet

[Totte36]

Har ni erfarenheter av att ha ägt en häst eller ponny som gett ert självförtroende en rejäl sänkning. Vad var det för häst och hur löste ni situationen?

 

[Sessiagh]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Ack ja!
Köpte en gång en ardennervalack på 165 cm över havet som var helt underbar vid provridning. Lugn och sansad. Vad jag inte visste då var att han förmodligen fått lite lugnande.... säljaren var ökänd, stor hästhandlare i Skåne, som jag inte hade kännedom om. Då.
Ett par dagar efter att han kommit hit förvandlades den stora trygga ardennerhästen till en veritabel dödsmaskin i boxen. Det var med risk för eget liv man närmade sig honom från marken. Förutom att hela porten rök åt skogen lyckades han trycka in hela sidoskärmen på min volvo. Bara för att han inte ville gå dit man ledde honom....
Inget bet på den hästen. Han var alltför smart.

I ridning och körning var han helt kanon, men på marken behandlades alla kvinnor som små irriterande flugor. Kom det däremot en man i närheten var han snäll som ett lamm. Riktigt inställsam, till och med. Jag insåg att problemet nog faktiskt kunde ha sin grund i att han blivit hanterad av äldre "hästkarlar" (missförstå inte nu, jag menar den gamla stammen ardennergubbar häromkring som säger noll och slår en liten knytnäve i pannan på hästen när den inte uppför sig). Inget dalt och inga mjuka röster, typ.

Jag som alltid hållit på med hästar och sett varje problem som en intellektuell utmaning (mitt ansvar att klura ut felet och åtgärderna) gick helt bet på denna häst. Jag som hanterat bråkiga och otrygga hästar, dominanta hästar mm vågade inte ens leda ut honom ur boxen till slut. Det fick min man göra (som har noll hästvana!).

Hästen såldes och hamnade i slutändan hos en man. Frid och fröjd. Mitt hästsjälvförtroende fick sig en rejäl knäck och det tog lång tid för mig att reparera. Jag gick länge omkring och tyckte att jag inte visste något alls om hästar och dessutom inte borde syssla med dem.

Den episoden lärde mig oerhört mycket, dels vad man bör kontrollera innan man köper en häst och dels hur viktig kemin är mellan ägare och häst. Den ardennern talade ett hästspråk på en dialekt jag absolut inte kunde förstå. Min kunskap sträckte sig inte så långt att jag skulle kunna jobba med honom. Ibland går ens egen säkerhet före viljan att kommunicera med hästen. I detta fallet blev det så för mig. (Fast jag känner det än idag som ett misslyckande)
/Sessiagh

 

[Chine]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Min förra häst var så svår att hon höll på att få mej att sluta totalt med allt vad ridning heter. Det var inget kul längre.
Problemet var lastningen och att jag aldrig kunde hänga med på något pga att vi aldrig visste hur lång tid det skulle ta att få in henne i trailern.
Jag löste det genom att sälja henne och köpa en annan häst helt enkelt (naturligtvis sa jag att hon var extremt svårlastad till köparna och priset var däefter också).

 

[Madick]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Köpte ett fullblodssto som visade sig inte riktigt passa för ridning. När hon mådde helt bra i både kropp och huvud var hon suverän, men oftast var det nåt som inte stämde och hon blev totalt livsfarlig. Sista gången jag red henne ramlade vi ner i ett djupt dike, jag underst. USCH!

Lånade ut 1½ år och lånade själv en annan häst (supersnäll valack). Det slutade med att jag sålde tillbaka stoet till uppfödaren efter utlåningstiden. Det finns ingen mening att fortsätta med otäcka hästar, det finns så många man passar bättre ihop med.

 

[Totte36]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Har själv en häst som fungerar toppen...ibland. Och då åker självförtroendet upp som en raket. Jaaa...vi har lyckats!!! Men sen kommer de dåliga dagarna. Huvudet uppe i vädret, stress, stallmodig, sur...och då är man tillbaka i källaren igen och undrar vad man håller på med och är det värt all tid, pengar och kärlek man öser över hästen. Det är så mycket kul jag skulle vilja göra med min häst, men måste anpassa mig hela tiden. Skulle också vilja sälja, men tror att hon är svårsåld. Ponny som storleksmässigt passar en tolvåring, men som absolut inte är en barnhäst.

 

[Riley]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Har själv en häst som fungerar toppen...ibland. Och då åker självförtroendet upp som en raket. Jaaa...vi har lyckats!!! Men sen kommer de dåliga dagarna. Huvudet uppe i vädret, stress, stallmodig, sur...och då är man tillbaka i källaren igen och undrar vad man håller på med och är det värt all tid, pengar och kärlek man öser över hästen. Det är så mycket kul jag skulle vilja göra med min häst, men måste anpassa mig hela tiden.

Precis så känner jag med min nuvarande och första/enda häst.
Jag har mått dåligt av och till av att ha henne under de här tre åren, och det har blivit många hysteriska tårar på kudden när allt gått åt skogen och man känt sig helt värdelös.
Har varit extra jobbigt med tanke på att det är första hästen, som bara borde innebära positiva saker, tycker jag.
Nu ska vi dock få hjälp av en person som arbetar med "problemhästar", så jag hoppas att det vänder.

 

[kopparberg]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Jomen, det har hänt mig två gånger.

Första gången i slutet på 80-talet, köpte en valack som hade rejäl talang men var duktigt "för mkt" för mig!
Hade honom ett år, tappade självförtroendet helt. Skrället var begåvat, sålde honom till en ung ryttare som vill jag minnas tävlade 1,40 med honom.
Fick flera år senare höra att hästen hos nya ägaren fick ett öknamn, "hoppmaskinen utan hjärna". Och det skriver jag under på!

Köpte efter honom min fina gammelpålle, långt ifrån samma talang, lite lat men ändå ett hjärta utav guld! Honom ägde jag från -89 till han 26 år gammal dog förra året.

Andra gången var ett halvblod som jag köpte som 1-åring. Syntes tidigt att han hade talang i både hopp och dressyr. Första åren var han bara en inte "allt för lätt häst", men det fungerade och vi utvecklades och jag hade kul.
Men när hästen var ungefär 12 år började han förvandlas till en . Vet inte hur och varför jag orkade i flera år, men till slut visste jag att jag var helt värdelös som ryttare, inte kunde hantera hästar, samt hade fått livslånga fysiska men pga hästens beteende.
Till slut hade jag noll känslor för hästen jag tidigare älskat högt! Han var ett kräk som bara kostade pengar! Gjorde mig av med honom, och när jag något år senare fick höra han var död kände jag ingenting! Bara lättnad att han inte lyckades skada någon allvarligt!

Bestämde mig för att sluta med hästar, hade glömt att det fanns någon glädje med hästägande?! Blev övertalad att köpa en ny häst, och det har jag inte ångrat! Ridningen är kul igen och hästen jag köpte är en underbar individ! Men det har tagit lång tid att hitta tillbaka, men nu känns det som värt allt slit!

 

[engelsett]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Jo jag känner igen mig. Det som var förlösande för mig var en sak som John Moore sa på en clinic; " Många människor ger sina hästar fler chanser än vad de ger sitt äktenskap". Jag kände att jag gett "oss" för många chanser utan att det gick särskilt bra alls och varken jag eller hästen mådde bra. Som tur var hittade jag en jätteduktigt tjej som ville ha henne och hästen blev underbar, jag brukade rida henne emellanåt och det var en helt annan häst! Jag minns första gången vi galopperade ute i skogen utan att jag flög av och jag var så glad att jag hade tårar i ögonen. Det var lycka! Att bygga upp självförtroendet tog lite tid för mig, men har haft stor hjälp av PNH och av min nuvarande häst som är trygg och helt fantastisk, jag är aldrig rädd med honom. Jag ångrar inte en sekund att jag bytte häst även om jag just då kände mig rätt usel som människa. Men det ska ju vara kul det här med hästeriet, för det mesta i allafall och den där klumpen i magen tär på psyket och för mig var det inte värt det. Har man gjort det man kan och det inte räcker måste man vara ärlig nog att inse det, för allas bästa.

Hm. nog svammel från min sida för idag och lycka till!!!

 

[Raline]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Köpte ett korsnings sto (halvblod/connemara) när jag var 16, vi va ute efter en snäll, lugn och inte så stor familje häst, hittade denna och hon var precis vad vi letade efter! Hon var inte igång men vi slog till, när hon sedan började komma upp i kondition så började hon bocka och stegra (ordentligt undersökt så det var inget som gjorde ont) det var REJÄLA bocksprång varvat med att stå rätt upp
Hade ute olika tränare som tillockmed dessa förundrades över hennes smidighet och styrka.
Vi höll på med denna häst i ett år sedan sålde vi henne vidare till en tuff tjej som fortortfarade har kvar henne, men hästen bråkar fortfarande
Vi fick senare veta att hästen hållt på så här även hos tidigare ägare.

Efter mina turer med henne svalnade mitt hästintresse ganska mycket, för det var inte kul att rida när man riskerade att flyga av varje gång
I samma veva som vi sålde stoet blev en halvblods valack hos några bekanta till salu, mina föräldrar köpte honom trots att jag eg inte va så sugen på att rida förtillfället, troligtvis hade jag blivit lite rädd och feg, men efter första ridturen hemma på honom var jag såld, han va ju inte så farlig

Han fick mig tillbaka i sadeln och vi har nu ett väldigt speciellt förhållande

Hade jag inte fått honom så hade jag nog inte ridit idag!

 

[Leteng]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Jo tack, inte personligen men min dotter. Hon fick en ponny som ärligt talat inte var riktigt klok. Säljarna, en ridskola, talade inte om för oss att han var helt olämplig som ridhäst. Ärligt vill jag säga att alla, inklusive han, hade mått bättre om han fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Helt utan någon som helst anledning kastade han av sin ryttare så det sjöng om det. Man kunde skritta på lång tygel tillsammans med andra hästar, ingentig som skrämde någon allt var lugn och plötsligt drar han iväg i full fart och bockar i vilda språng tills ryttaren var av. Sedan ställde han sig lugnt och tittade. Detta kunde han göra i alla situationer. På träningar, tävlingar, ensamritter, tillsammans med andra hästar, i skritt, trav eller galopp. Vi såg inget som helst mönster eller anledning till beteendet. Vi undersökte honom från topp till tå utan att finna något. Bytte sadel, lät honom vila, red mycket, red lite - ja, allt. Han blev något bättre efter 2 år, men man vågade aldrig slappna av en sekund på honom. Det gick också något bättre om man red lite i skogen - typ skogsmulle. Därför sålde vi honom till två tjejer som skulle ha en skogsponny - något som vi ångrar djupt. Vi har nu fått reda på att han vandrat land och rike runt och gud vet vad han blivit utsatt för. Vi önskar verkligen att vi sett till att fått honom utdömd som olämplig. Kanske hade han ont någonstans som ingen kunde hitta, eller var han psykiskt sjuk på något sätt. I vilket fall som helst var han livsfarlig - MEN snäll att hantera på marken
Tyvärr sänkte han också min dotters självförtroende till noll som hon egentligen aldrig har hämtat sig från trots att det gått ganska många år.

 

[Kiwifrukt]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Mitt varmblod har i stort sett förstört mitt liv och min vardag totalt. Och jag vet att det inte är hennes fel från första början, men det känns otroligt jobbigt ändå.

Köpte henne i oktober förra året. Provred henne flera gånger, då hon var väldigt snäll och trevlig att både sköta och rida, lugn, trygg och nästan lite slö. Jag, som råkade ut för en ridolycka för 1½ år sen, är lite osäker efter det, och tyckte det var jätteskönt med en så lugn häst.

När hon kom hem till oss förvandlades hon till djävulen själv. Hon bockar, hon stegrar sig, hon försöker skena. Tog kontakt med förra ägaren med en gång, som bedyrade att hästen var Guds bästa barn och aldrig hade gjort hyss hos dem.
Veterinären kom ut och konstaterade att hästen hade ont i ryggen. Efter 4-5 behandlingar av en BRA equiterapeut och en specialutformad sadel är hästen fortfarande likadan. Hon blir bra några dagar efter sista besöket av equiterapeuten, sen börjar hon igen.

Efter lite detektivarbete fick vi veta att hästen gick under namnet "Monstret" i förra stallet. Hon skenade, bockade, försökte skava av ryttaren mot träd i skogen. När vi ringde upp säljaren igen för att konfrontera dem med detta säger de att "alla andra i stallet är avundsjuka på dem, och därför hittar på en massa lögner om den lilla ängeln." Jag har väldigt svårt att tro att verkligen ALLA kan ha så fel.
När vi sa att om de inte vill köpa tillbaka henne, så gör vi oss av med henne, hade de mage att fråga vad det var som inte funkade. Fast vi pratat med dem senaste gången, två dagar tidigare.

Den enda lösningen vi har på det problemet är att få hästen utdömd, eftersom den antagligen har jätteont någonstans i kroppen (ryggen, bakbenen, hovarna) och aldrig kommer få något drägligt liv hos varken oss eller någon annan.
Sen ska det dröja länge innan jag skaffar en egen häst igen...

 

[the_connemara]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Min mammas häst har en obehaglig vana att göra konstiga språng över hinder och sedan dyka ned med nosen i backen och bocka efteråt. Hon har skrämt mig både från att hoppa och rida stora hästar. Lösning: Jag hoppar henne inte och jag sätter mig bara på stora hästar i situationer jag vet jag klarar av - dvs jag håller mig oftast till ponnyer Ponnyer har en helt annan rygg o gång, de kan flyga o fara precis hur de vill men de skrämmer mig aldrig.

Min egen fick lite spel i vintras under klippningen och blir numera helt schizo om man så bara startar en liten trimmer i stallet. En fläskläpp senare så har jag nu gett upp att vänja honom. Lösning: tänker inte försöka klippa utan lugnande och van klippare.

I samband med klippningen fick min lilla kamin oxå rätt mkt för mkt energi och var helt galen i ridhus där han inte visste åt vilket håll han skulle flyga när han var så överpigg o stressad (ute var all energi positiv och gick framåt-uppåt dvs inga problem). Lösning: Skritta fram vid hand och hålla i en halsrem under framridningen som bäst skedde i galopp.

Hingst som var stökig, knödde och lättade i fram när man ledde gjorde att jag blev rätt mesig med att stå på marken (dessutom har jag alltid föredragit att sitta på om hästen stökar). När han dessutom började gå på mig när jag sa åt honom så fick jag nog. Lösning: ägarna hanterade honom på marken. Sedan har jag ägnat mycket tid på marken med min egna häst som är helt ljuvligt följsam även om han står på två ben, honom blir jag aldrig rädd för.


Överlag så ser jag inget nöje alls med att vara rädd. Så de hästarna eller det arbetet som inte passar mig låter jag bli. Varför ägna massa tid åt att bearbeta rädsla (i rimlig mån) när man kan ägna sig åt det som är kul och funkar

 

[the_connemara]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Har själv en häst som fungerar toppen...ibland. Och då åker självförtroendet upp som en raket. Jaaa...vi har lyckats!!! Men sen kommer de dåliga dagarna. Huvudet uppe i vädret, stress, stallmodig, sur...och då är man tillbaka i källaren igen och undrar vad man håller på med och är det värt all tid, pengar och kärlek man öser över hästen. Det är så mycket kul jag skulle vilja göra med min häst, men måste anpassa mig hela tiden. Skulle också vilja sälja, men tror att hon är svårsåld. Ponny som storleksmässigt passar en tolvåring, men som absolut inte är en barnhäst.

En häst som inte beter sig normalt har ont. Hittar man inte orsaken är det bäst för alla att ta bort den.

Beteendet du beskriver låter inte normalt. Vad säger vana hästmänniskor utan tidigare erfarenhet av hästen om beteendet? Kan de hantera det bättre?

 

[Mysen]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Suck, det har jag. Köpte en jättego relativt ung ponny som var en riktig drömhäst i mina ögon. Hon började testa mig redan från början med nån liten bockning då och då men jag lyckades reda ut det. Efter några månader blev det mer och fler konstiga ryck, ngn bockning, ngn oväntad rusning osv och jag började bli rädd. Veterinärundersökte henne och hon visade hälta efter böjprov. Vila och sedan en igångsättning som var allt annat än trevlig med mkt överskottsenergi. För att göra en lång historia kort: jag blev mer och mer rädd och efter ytterligare några omgångar hos veterinären med behandlingar visade det sig att hon hade pålagringar och togs bort. Tyvärr röntgade inte vet från början annars kanske mitt självförtroende funnits kvar och dessutom hade hästen sluppit lida.
Lösning: Jag hade redan innan sista hältan bestämt mig för att försöka sälja henne bara hon blev ordentligt igångsatt. Nu hann hon aldrig bli det innan hältan visade sig på nytt. I mitt fall hade jag nog aldrig lyckats få tillbaka självförtroendet på samma ponny.
Nu har jag en annan ponny som jag delar med någon. Vi valde en riktigt snäll framför hög ridbarhet. Jag har smugit igång, skrittat 10 minuter en dag, provat trav en annan, hållt mig till ridhus och nu - efter 5 månader - vågar jag rida ut kortare svängar utan att hjärtat sitter i halsgropen. Det känns härligt!

 

[Totte36]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Har alltid misstänkt att det måste vara något som stressar upp henne, men hon är i fin form, inga synliga hältor och ryggen är problemfri, så det känns svårt att ta kontakt med veterinär. Våra tränare tycker hon är en pigg häst med mycket trevlig hoppteknik. Våra vana hästkompisar ger tips om att inte ge upp och fortsätta träna henne att ta förhållningar ute. Att vara konsekvent. Ska be en riktigt duktig ryttare prova rida henne så snart hon kan för att få ett utlåtande. Anser hon att hästen är för svårriden kommer jag att fundera på ett slut. Går hästen perfekt med en annan ryttare, då blir hon till salu. Mitt tälamod och ork är snart slut.

Alla ni som skriver om era upplevelser: Det värmer att se att fler varit i samma sits.

 

[Gurkmeja]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Här är en till med liknande erfarenheter. Köpte en osedd häst för några år sedan som på beskrivningen lät perfekt för mig. Ha! Han var supermager=snäll och när han ätit upp sig blev han ett anfallande monster som var farligt att rida. Han blev okontaktbar och stegrade sig och kastade sig framför bilar.
Lilla jag (inte så liten kanske, 178 cm) blev vettskrämd efter ett tag och darrade av skräck när jag skulle hantera honom.
Efter åtta månader gav jag upp och lämnade tillbaka honom. Puh! Det var det bästa jag kunde ha gjort!
Man kan inte reda upp något när man är för rädd! Det blir bara en ond cirkel.
Sedan hade jag "rehabilitering" på en snäll fjording i ett år. Då släppte skräcken och jag vågade köpa min drömhäst- min underbara fyraåring som då var tre. Han brallar lite ibland och kan slänga sig iväg när han blir rädd, men det är ok. Jag blir inte rädd. Skönt.

 

[the_connemara]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Det låter jättebra att du tänker låta henne ridas av någon annan ryttare. Visa hästar passar man dessutom bara inte ihop med, och det är inte värre än så Bara att hitta någon annan som man trivs med och låta nuvarande häst hamna hos en ryttare som passar den bättre.

Så fort man börjar "tvinga" sig själv till att "traggla" med problem tycker jag man hamnat fel. Ridning ska vara positivt och är det inte det så kommer knappast hästen uppleva det som positivt heller. Visst ska man inte ge upp för minsta lilla men viljan att fortsätta och lösa problemen tycker jag alltid ska finnas där.

 

[gaah_70]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Egentligen är det mest människor som sänkt mitt självförtroende ...

Min första häst var alldeles för svår för mig på olika sätt, men jag kämpade på ändå.
Tills folk i min omgivning började berätta att jag inte hade någon koll, att jag inte kunde rida att hästen ju inte alls lyssnade på mig etc etc.

Inte en enda var hygglig och berättade för mig hur jag skulle göra i stället, utan bara vad jag gjorde som var fel.

Till slut hade de ju övertygat mig om att jag var precis usel och inte borde ha någon häst. Och då blir man rädd och osäker, och en smart häst utnyttjar ju det direkt. Så då började det gå sämre och sämre, och det var inte kul längre.

Mitt knep var att avskärma mig från alla hästmänniskor!
Jag flyttade till eget stall.
Jag slutade rida med andra - red alltid själv. Då kunde jag kliva av när jag blev rädd eller hästen började balla ur utan att få skit och kommentarer för det.
Den enda som fick se mig tillsammans med hästen var min ridlärare, som var väldigt uppmuntrande och lärde mig massor.

Nu är jag och hästen bästisar och folk får säga vad de vill för vi har KUL!!!

 

[kopparberg]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Det där känner jag igen! Att vilja "smygrida" alltså! Mina vänner var mycket förstående när jag hade problem med min förra galning till häst, men jag kände ändå att jag var i vägen, störde osv när jag red. Så det var lugnast att vara själv, precis som du skrev du ville vara!

En och annan trodde ju i mitt fall att det tex bara var att "bryt av till skritt och börja om", "sluta bråka med honom då?!" och sådana saker, och det kändes ju extra jobbigt!
Jag hade GÄRNA saktat av till skritt och gett honom lång tygel! OM det gått! Men han vägrade ju stanna precis som han vägrade sluta göra luftsprång, rycka tyglarna ur händerna på mig osv!
Och "bråka" i mitt fall var tex att gå ett varv på volten om hästen ville följa fyrkanten, jag valde gångart osv.

Dessutom så vågade jag till slut inte träna för någon annan än de två tränare jag haft i flera år, skämdes för att visa upp en så tokig häst! För det såg ju ut som om jag var en total sopa att rida, hade skämt bort hästen kopiöst, alternativt en kombination av båda.

Tex så ansåg nya ägaren att hon gjort ett fynd och att jag var en konstig prick som var så missnöjd med hästen?! Tills hon haft honom ett tag och fått upp honom i kondition! Numera så är hon en av de få som verkligen förstår hur det känns att äga den hästen!

Vad kul det är nu med en normal häst jag stolt kan ta med ut på träning och tävling!
Även om det inte alltid går bra så skäms jag inte numera!

 

[Totte36]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Så sant så. Det är ju inte bara hästen som trilskas och testar. Det jobbiga är ju ofta vad omgivningen säger eller det man tror att omgivningen tycker.