the_connemara
Trådstartare
Fått hem en 4-åringt connemara sto för två-tre veckor sedan. Hon har bara flyttat från grannen där hon är uppfödd och det är bara jag som ridit henne tidigare (inte så mkt dock).
Hon är rätt pigg/het och kan få lite stirryck för sig, både med ryttare och från marken. Eftersom hon är extremt mån om att göra rätt hjälper det inte alls att på ngtvis bestraffa henne utan mest att bara tålmodig och lugnt tillrättavisa.
Skrittat ut henne barbacka ngra helger (inte hemma på veckorna) just i syfte att hon ska lära sig koppla av och bara gå en runda i skogen utan att stirra upp sig. Gjort endel halter eftersom hon inte brukar kunna bara stå och slappna av. När hon velat gå så har jag bara stannat henne igen, inget krav på att hon ska stå på samma ställe än utan bara att hon tillslut ska stå still och slappna av ngrlunda och sedan brukar hon skritta i väg lugnare.
Samma om hon börjar småtrava (takta är ok än så länge, så länge det inte bli för mkt åt trav hållet. Jag sa kunna sitta still och hon ska inte gå så mkt på tårna att hon börjar trava minsta lilla jag rör mig) jag gör halt och börajr skritta när hon står lugnt och då brukar hon skritta vidare. Travar hon då så gör jag omedelbart halt och väntar lite längre den gången.
Men i helgen fick hon verkligen jätteryck. Ok, hon har mkt lätt för att sätta baken under sig, dvs hon reser sig lätt eller försöker skjuta av mig under lite skutt alt backar en bra bit. Det går att parrera och när hon väl stannar så får hon stå där hon står. Skulle jag börjar flytta henne till exakt plats så skulle hon koka över totalt med tanke på hur mkt hon reagerar över "normala" tillrättavisningar tills hon åtm stannar.
Iaf. Ca 1 km hemifrån började mammas knashäst gnägga som en galning OCH de körde en stor traktorn på fältet bredvid vägen :smirk: Gjorde sina vanliga skutt osv men tillslut så blev det verkligen för mkt. Hon tog verkligen i och SKULLE ha av mig, hade jag haft sadel hade jag garanterat åkt i backen. Helt tossig. Det värsta var när hon först gjorde ett jätte hopp rakt upp (som vanligt) och sedan ett rejält luftsprång, landade och gjorde ett och landade i galopp ut på fältet. Då blev jag arg och röt till på henne. Så gör man faktiskt inte alls under ngra omständigheter.
Hon är mkt känslig i munnen och jag tar nästan aldrig i henne för att bromsa och därför får man bara de här "framåt-sprången" ytterst sällan, tror bara hon gjort så en gång innan o det var ngn av de första ridturerna när hon ännu inte lärt sig stanna o så där.
Men ja, tips? Jag tror lixom eg på det här att bara ta det lugnt och vänta ut henne men när hon går så långt som hon gjorde i helgen, man kanske ska markera tidigare? Det är inte så att jag blir rädd men jag vill ju inte lära henne ngt dumt. Vet att det säker kommer ta mkt tid men ja, måste jag markera mer eller ska jag bara låta tiden lösa det?
Ang hästen allmänt så funkar hon kanon när hon är lugn. Är alltid mkt mkt uppmärksam, får massor med beröm och det går hon mkt bra på, man kan oftast snacka henne lugn och till skritt sas. Det är när hon går över gränsen och man måste börja ta lite i henne och lägga till skänkeln för att parrera sidvärts o ibland framåt, då kan det bli för mkt.
Tänkte först börja skritta lite på kort tygel för att få lite mer bra känlsa av tygel/skänkelkontakt just nu men ja vet inte. Jag tycker lixom hon ska kunna "bara gå" först. Dessutom så funkade hon bra på marken i trav innan, då har hon inga problem med bettet o skänkeln som sådant utan det är just att man ska PÅVERKA henne på ngt vis när hon är uppstrirrad. Blir samma effekt av skänkel och grimma/bett och om man leder.
Ja, är jag för snäll eller vad? Och hur ska jag göra nästa gång om hon tar till sådana cp-skutt?
Hon är rätt pigg/het och kan få lite stirryck för sig, både med ryttare och från marken. Eftersom hon är extremt mån om att göra rätt hjälper det inte alls att på ngtvis bestraffa henne utan mest att bara tålmodig och lugnt tillrättavisa.
Skrittat ut henne barbacka ngra helger (inte hemma på veckorna) just i syfte att hon ska lära sig koppla av och bara gå en runda i skogen utan att stirra upp sig. Gjort endel halter eftersom hon inte brukar kunna bara stå och slappna av. När hon velat gå så har jag bara stannat henne igen, inget krav på att hon ska stå på samma ställe än utan bara att hon tillslut ska stå still och slappna av ngrlunda och sedan brukar hon skritta i väg lugnare.
Samma om hon börjar småtrava (takta är ok än så länge, så länge det inte bli för mkt åt trav hållet. Jag sa kunna sitta still och hon ska inte gå så mkt på tårna att hon börjar trava minsta lilla jag rör mig) jag gör halt och börajr skritta när hon står lugnt och då brukar hon skritta vidare. Travar hon då så gör jag omedelbart halt och väntar lite längre den gången.
Men i helgen fick hon verkligen jätteryck. Ok, hon har mkt lätt för att sätta baken under sig, dvs hon reser sig lätt eller försöker skjuta av mig under lite skutt alt backar en bra bit. Det går att parrera och när hon väl stannar så får hon stå där hon står. Skulle jag börjar flytta henne till exakt plats så skulle hon koka över totalt med tanke på hur mkt hon reagerar över "normala" tillrättavisningar tills hon åtm stannar.
Iaf. Ca 1 km hemifrån började mammas knashäst gnägga som en galning OCH de körde en stor traktorn på fältet bredvid vägen :smirk: Gjorde sina vanliga skutt osv men tillslut så blev det verkligen för mkt. Hon tog verkligen i och SKULLE ha av mig, hade jag haft sadel hade jag garanterat åkt i backen. Helt tossig. Det värsta var när hon först gjorde ett jätte hopp rakt upp (som vanligt) och sedan ett rejält luftsprång, landade och gjorde ett och landade i galopp ut på fältet. Då blev jag arg och röt till på henne. Så gör man faktiskt inte alls under ngra omständigheter.
Hon är mkt känslig i munnen och jag tar nästan aldrig i henne för att bromsa och därför får man bara de här "framåt-sprången" ytterst sällan, tror bara hon gjort så en gång innan o det var ngn av de första ridturerna när hon ännu inte lärt sig stanna o så där.
Men ja, tips? Jag tror lixom eg på det här att bara ta det lugnt och vänta ut henne men när hon går så långt som hon gjorde i helgen, man kanske ska markera tidigare? Det är inte så att jag blir rädd men jag vill ju inte lära henne ngt dumt. Vet att det säker kommer ta mkt tid men ja, måste jag markera mer eller ska jag bara låta tiden lösa det?
Ang hästen allmänt så funkar hon kanon när hon är lugn. Är alltid mkt mkt uppmärksam, får massor med beröm och det går hon mkt bra på, man kan oftast snacka henne lugn och till skritt sas. Det är när hon går över gränsen och man måste börja ta lite i henne och lägga till skänkeln för att parrera sidvärts o ibland framåt, då kan det bli för mkt.
Tänkte först börja skritta lite på kort tygel för att få lite mer bra känlsa av tygel/skänkelkontakt just nu men ja vet inte. Jag tycker lixom hon ska kunna "bara gå" först. Dessutom så funkade hon bra på marken i trav innan, då har hon inga problem med bettet o skänkeln som sådant utan det är just att man ska PÅVERKA henne på ngt vis när hon är uppstrirrad. Blir samma effekt av skänkel och grimma/bett och om man leder.
Ja, är jag för snäll eller vad? Och hur ska jag göra nästa gång om hon tar till sådana cp-skutt?
Senast ändrad:
