EjanKolifejan
Trådstartare
Det är nu 5e sommarn jag har min häst, och varje år så går hon på bete under juli månad på samma ställe, på en jättefin gård med mycket mark och bete och många hästkompisar som hon kommer bra överens med. Ett riktigt hästparadis helt enkelt!
Men samtidigt går jag med urdåligt samvete, jag vet inte varför! Jag vet att hästen har det BRA där och trivs (??), och jag försöker åka dit så gott som varje dag och pyssla med henne och ta en och annan ridtur (brukar rida 2 veckor och så får hon vila 2 veckor under tiden vi är där).
Jag känner ju min häst efter alla dessa år, och jag uppfattar henne som "deppig" när hon är där. Hästkompisarna i hagen står bara vid ingången till hagen och glor mest hela dagarna vilket min häst också gör bara för dem andra gör det. Dessutom är hon helt slö och matt i blicken, hon ser liksom ledsen ut, något som inte är likt henne då hon är en väldigt pigg och vaken häst vanligtvis. Till saken är den att det är bara i hagen som hon är sådan. Så fort jag tar ut henne därifrån så blir hon sitt vanliga jag igen, dvs vaknar till och ja ser spöken lite här och var, för det är sådan som hon är helt enkelt!
Hon är dessutom ingen sådan häst som kommer till en direkt i hagen, hon står gärna kvar och väntar tills man själv går in i hagen och hämtar henne. Men när hon står på betet så kommer hon springandes så fort hon får se mig....
Kan det vara så att hon egentligen inte trivs?? (vilket jag absolut tror att hon gör?)
Eller kan det vara så att hon inte äter tillräckligt och verkar så slö just därför? (Hon ÄR dålig på att äta, jag stödutfodrar henne och hon har inte fallit ur men det kan ändå vara en bidragande faktor?)
Eller är hon slö för hon äter FÖR mycket?
Eller kan det vara alla insekter som finns där? Hemma har vi inte alls lika stort problem med blinningar och flugor osv som vi har där. Hon är jättekänslig mot blinningar och sådant dessutom....
Jag vet inte, någon som har några funderingar?
Min häst är inte sig själv iallafall, och ja det har vart ungefär samma sak varje år vi stått där.
(men hon är sitt vanliga glada och pigga jag när vi är ute på ridturer!!!)
Men samtidigt går jag med urdåligt samvete, jag vet inte varför! Jag vet att hästen har det BRA där och trivs (??), och jag försöker åka dit så gott som varje dag och pyssla med henne och ta en och annan ridtur (brukar rida 2 veckor och så får hon vila 2 veckor under tiden vi är där).
Jag känner ju min häst efter alla dessa år, och jag uppfattar henne som "deppig" när hon är där. Hästkompisarna i hagen står bara vid ingången till hagen och glor mest hela dagarna vilket min häst också gör bara för dem andra gör det. Dessutom är hon helt slö och matt i blicken, hon ser liksom ledsen ut, något som inte är likt henne då hon är en väldigt pigg och vaken häst vanligtvis. Till saken är den att det är bara i hagen som hon är sådan. Så fort jag tar ut henne därifrån så blir hon sitt vanliga jag igen, dvs vaknar till och ja ser spöken lite här och var, för det är sådan som hon är helt enkelt!
Hon är dessutom ingen sådan häst som kommer till en direkt i hagen, hon står gärna kvar och väntar tills man själv går in i hagen och hämtar henne. Men när hon står på betet så kommer hon springandes så fort hon får se mig....
Kan det vara så att hon egentligen inte trivs?? (vilket jag absolut tror att hon gör?)
Eller kan det vara så att hon inte äter tillräckligt och verkar så slö just därför? (Hon ÄR dålig på att äta, jag stödutfodrar henne och hon har inte fallit ur men det kan ändå vara en bidragande faktor?)
Eller är hon slö för hon äter FÖR mycket?
Eller kan det vara alla insekter som finns där? Hemma har vi inte alls lika stort problem med blinningar och flugor osv som vi har där. Hon är jättekänslig mot blinningar och sådant dessutom....
Jag vet inte, någon som har några funderingar?
Min häst är inte sig själv iallafall, och ja det har vart ungefär samma sak varje år vi stått där.
(men hon är sitt vanliga glada och pigga jag när vi är ute på ridturer!!!)
