Häst med mental låsning

[Lobelia]

Det här med smärtminne är väldigt omdiskuterat. Den senaste forskningen jag läste (som jag tyvärr inte minns var det var så jag kan inte länka) visade att smärtminne hos häst inte finns. Det är också min egen erfarenhet, även efter svåra skador är hästarna precis som innan när de väl är friska igen.

Jag skulle gärna vilja se den forskningen. Min erfarenhet talar emot att det stämmer. Med tanke på att jag personligen haft smärtminne (när kroppen undvikit rörelser som min hjärna vet är totalt smärtfria) och sett hästar sgera som de har det samma, undvikit göra saker de vetat gjorde ont tidigare och man fått övertala dem att testa. Vår och hästarnas överlevnad har byggt på att lära sig vad som men ska undvika genom att lära sig vad som är farligt/smärtsamt. Smärtminne ligger mycket nära i mekanismen.

Nu är jag inte övertygad om att hästen är frisk, jag skulle testat stark smärtstillande för att se om det blir bättre, det låter på mig som det mycket vär kan vara smärta. Med tanke på att vi inte kan tala med hästarna så de kan tala om vad som gör ont, så behöver vi lyssna på dem och deras signaler. Det som mest talar mot smärminne (oavsett om det existerar eller inte) är att hästen skulle omprogrammerats gansk snabbt om man gått uppför backar utan smärta. Efter några vänder eller 10 skulle hästen inset logiskt att det inte är farligt och "istadigheten" försvunnit.

 

[TinyWiny]

Jag skulle gärna vilja se den forskningen. Min erfarenhet talar emot att det stämmer. Med tanke på att jag personligen haft smärtminne (när kroppen undvikit rörelser som min hjärna vet är totalt smärtfria) och sett hästar sgera som de har det samma, undvikit göra saker de vetat gjorde ont tidigare och man fått övertala dem att testa. Vår och hästarnas överlevnad har byggt på att lära sig vad som men ska undvika genom att lära sig vad som är farligt/smärtsamt. Smärtminne ligger mycket nära i mekanismen.

Nu är jag inte övertygad om att hästen är frisk, jag skulle testat stark smärtstillande för att se om det blir bättre, det låter på mig som det mycket vär kan vara smärta. Med tanke på att vi inte kan tala med hästarna så de kan tala om vad som gör ont, så behöver vi lyssna på dem och deras signaler. Det som mest talar mot smärminne (oavsett om det existerar eller inte) är att hästen skulle omprogrammerats gansk snabbt om man gått uppför backar utan smärta. Efter några vänder eller 10 skulle hästen inset logiskt att det inte är farligt och "istadigheten" försvunnit.

Som jag skrev minns jag inte var jag läste det så jag kan inte länka.

Jag som har levt med väldigt svår smärta i hela kroppen i många många år har inget smärtminne alls. Jag gör det jag kan göra och testar nya saker varje dag nu när jag äntligen är påväg åt rätt håll. Visst stoppar det ibland men då provar jag på ett annat sätt istället Det svåraste var att lära sig gå igen, den där mekanismen var borta i så många år att jag verkligen fick fundera men det gick det med Nu går benen av sig själva igen

Det är stor skillnad på att lära sig vad som är smärtsamt och smärtminne. Att det gör ont att ta i eltråd lär sig de flesta snabbt men att någon med ett brutet ben inte skulle gå igen när benet är läkt, då handlar det om något helt annat. Då handlar det om rädsla.

 

[Mia_R]

Det är stor skillnad på att lära sig vad som är smärtsamt och smärtminne. Att det gör ont att ta i eltråd lär sig de flesta snabbt men att någon med ett brutet ben inte skulle gå igen när benet är läkt, då handlar det om något helt annat. Då handlar det om rädsla.

Ja, rädslan för att det ska göra ont = smärtminne. Att ha värk i hela kroppen går inte att jämföra med att det gör ont om jag hoppar ner från en höjd, ständig värk är molande, värk vid fysisk påfrestning kommer när man utsätter sig för fysisk påfrestning och vet man att det kan göra ont så tar man inte gärna i av rädsla för att det kan göra ont.

 

[Lobelia]

Som jag skrev minns jag inte var jag läste det så jag kan inte länka.

Jag som har levt med väldigt svår smärta i hela kroppen i många många år har inget smärtminne alls. Jag gör det jag kan göra och testar nya saker varje dag nu när jag äntligen är påväg åt rätt håll. Visst stoppar det ibland men då provar jag på ett annat sätt istället Det svåraste var att lära sig gå igen, den där mekanismen var borta i så många år att jag verkligen fick fundera men det gick det med Nu går benen av sig själva igen

Det är stor skillnad på att lära sig vad som är smärtsamt och smärtminne. Att det gör ont att ta i eltråd lär sig de flesta snabbt men att någon med ett brutet ben inte skulle gå igen när benet är läkt, då handlar det om något helt annat. Då handlar det om rädsla.

Smärtminne handlar givetivs om rädsla och att minnas vad som är smärtsamt och det är min övetygelse att det är besläktat, men inte samma sak nödvändigtvis. Det blir knappast något smärtminne av att ha nosat på ett staket, fått en stött och hoppat undan, upprepat några gånger och sedan undvika staket men en hälsosam respekt. Smärtminne av staket kan jag snarare tänka mig att en häst får som fastnat i ett staket och fått många stöttar innan den kommit loss och sedan tvärvägrar att gå i närheten av ett staket.

Jag tror knappast man drabbas av smärtminne av att ha mycket ont under en längre tid, det måste förknippas med specifika händelser och troligen ofta räddsla. Jag kan givetvis inte bevisa att det finns smärtminne hos hästar, men angående din undersökning så är det generellt svårt/omöjligt att bevisa att något inte existerar. Det man möjligen kan göra är att bevisa att det så under vissa givna omständigheter med vissa individer. Det ligger i experiments/undersökningars natur.

Har häststackaren tvingats dra trots att det gjort ont och det bara skett i backar så lär minnet vara förknippat med människa och backar, men det mer akuta borde klinga av ganska snabbt med bättre minnen och bli gradvis bättre om smärtan är borta, åtminstone om hästen inte blir paniskt rädd eller blockerad.

Jag har drabbats av problem med smärtminne vid två tillfällen eller kanske tre.
Den första gången gällde en blindtarmsinflamation i kombination med hosta. Varje gång jag hostade gjorde det ont och jag avpassade hostningen för minsta möjliga smärta. Det dröjde länge innan jag hostade normalt trots att logiken sade att det inte gjorde ont. Lite tveksamt med smärtminne men jag tror det var det.

Gång två envisades jag med att träna Aikido halvskadad. I vissa situationer behövde jag skydda min skadade fot (vid fall) och det dröjde läääänge efter skadan var läkt innan lyckades anväda foten normalt. Jag var logiskt inte rädd för smärta men jag kände hur kroppen inte gjorde vad jag ville utan fortsatte att skydda benet med felaktiga fall. Det tog 2-3 veckor att lära in "felet" och några månader att arbeta bort det.

Gång tre var en sträckning i magmusklerna. Det gick bra att rida men inte att sitta av efter lektionen. Det tog ett par försök och ordentlig smärta, nära att svimma, det var jämförbart med att medvetet sticka en kniv i magen. Kort gjorde det att jag fortfarande många år efteråt utan smärtor alls har kvar i huvudet att det kan göra ont och ogillar att sitta av trotts att jag absolut 100% vet att det inte längre gör ont - jag hade inga problem innan händelsen. 2-3 månader efteråt vågade jag knappt sitta av utan assistans trots att jag definitivt inte hade ont längre.

 

[TinyWiny]

Ja, rädslan för att det ska göra ont = smärtminne. Att ha värk i hela kroppen går inte att jämföra med att det gör ont om jag hoppar ner från en höjd, ständig värk är molande, värk vid fysisk påfrestning kommer när man utsätter sig för fysisk påfrestning och vet man att det kan göra ont så tar man inte gärna i av rädsla för att det kan göra ont.

Nej det gör det såklart inte. Smärtan av att hoppa ner från en höjd eller att ta i är en piss i missisippi jämfört med den smärtan jag alltid kände. Ständig värk är verkligen inte alltid molande. Den var skärande, huggande, stickande, brännande och totalt kompakt. Smärtan när någon rörde vid mig var om jag inte var förberedd så stark att jag kunde svimma. Bet jag ihop och totalfokuserade kunde jag ge någon en snabb lös kram men det kostade i dagar efteråt. Att stå upp gjorde så ont att det verkligen inte gick att uthärda mer än någon sekund i taget. Molvärk gör inte att någon blir oförmögen att gå eller ta hand om sig själv, att hen aldrig kan sova mer än max 1 timme och 20 minuter för att sedan vara tvungen att ta sig ur sängen för att smärtchocken av att ha legat ner "så länge" är så stark. Molvärk gör inte en människa döende och inte heller i behov av sådana enorma mängder opiater jag var tvungen att ta för kapa topparna för att kunna överleva nästa minut.

Människor är olika. Vissa är rädda för allt medans andra inte är det. Jag var mer rädd för att inte kunna röra mig än för att det skulle göra ont. Att göra det man kan handlar inte om att man inte är rädd utan om envishet och en vilja att leva.

 

[Lobelia]

Nej det gör det såklart inte. Smärtan av att hoppa ner från en höjd eller att ta i är en piss i missisippi jämfört med den smärtan jag alltid kände. Ständig värk är verkligen inte alltid molande. Den var skärande, huggande, stickande, brännande och totalt kompakt. Smärtan när någon rörde vid mig var om jag inte var förberedd så stark att jag kunde svimma. Bet jag ihop och totalfokuserade kunde jag ge någon en snabb lös kram men det kostade i dagar efteråt. Att stå upp gjorde så ont att det verkligen inte gick att uthärda mer än någon sekund i taget. Molvärk gör inte att någon blir oförmögen att gå eller ta hand om sig själv, att hen aldrig kan sova mer än max 1 timme och 20 minuter för att sedan vara tvungen att ta sig ur sängen för att smärtchocken av att ha legat ner "så länge" är så stark. Molvärk gör inte en människa döende och inte heller i behov av sådana enorma mängder opiater jag var tvungen att ta för kapa topparna för att kunna överleva nästa minut.

Människor är olika. Vissa är rädda för allt medans andra inte är det. Jag var mer rädd för att inte kunna röra mig än för att det skulle göra ont. Att göra det man kan handlar inte om att man inte är rädd utan om envishet och en vilja att leva.

Det handlar inte om att värdera vilken smärta som är värst eller att förringa din smärta.

 

[Lovisaleonora]

Sedan justeras ju rörelsemönstret för att undvika smärta, men ofta sitter detta avvikande mönster kvar även efter att smärtan försvunnit.

 

[mackan]

Dessutom blir det svårt att ekvivalera hästar med människor ang smärta.
En häst är ett flyktdjur som så långt det är möjligt döljer sina problem.
De tänker heller inte "mänskligt logiskt" att "jag har lite ont på x ställe så viktigt att jag tar det lugnt så jag följer inte med i springet i hagen" .
För en häst att agera så att den inte följer med och i största möjliga mån ger sig "normal" så är den riktigt illa däran .

Människor analyserar sina problem i analys/konsekvens och riskerar inte dö för att de har ont/är lite skadade för de kan kommunicera var de har ont och konsultera läkare .

Som kort sammanfattat .

Det dummaste resonemanget jag vet gällande hästar är "den springer i hagen och har öronen framåt så den verkar inte ha så ont/vara så besvärad".

 

[the_connemara]

Det här med smärtminne är väldigt omdiskuterat. Den senaste forskningen jag läste (som jag tyvärr inte minns var det var så jag kan inte länka) visade att smärtminne hos häst inte finns. Det är också min egen erfarenhet, även efter svåra skador är hästarna precis som innan när de väl är friska igen.

Precis det där har jag också hört från en källa jag inte minns (men köpte det inte rakt av). Reagerar hästen har den ont, punkt konstaterades där. Men jag funderar på hur smärtminne är kopplat till obehag? Det kan de ju "förvänta" sig. Väl? De känner ju igen situationer o kan lära sig undvika obehag även innan direkt korrigering. Nu blir jag lite snurrig dock

Sorry. 2:a på den.

 

[TinyWiny]

Precis det där har jag också hört från en källa jag inte minns (men köpte det inte rakt av). Reagerar hästen har den ont, punkt konstaterades där. Men jag funderar på hur smärtminne är kopplat till obehag? Det kan de ju "förvänta" sig. Väl? De känner ju igen situationer o kan lära sig undvika obehag även innan direkt korrigering. Nu blir jag lite snurrig dock

Sorry. 2:a på den.

Att lära sig att undvika obehag handlar nog mer om inlärning och överlevnad än om smärtminne tror jag. Visst är det en typ av smärtminne men inte den typen som syftas på här. Jag ser iallafall skillnad på att en häst inte petar på eltråden gång på gång än att en häst inte skulle våga röra sig igen för att det har gjort ont tidigare. Jag tror att kroppen är så komplicerad att både vi och hästarna kan skilja på de två sakerna och inse att i ena tillfället är det onödigt, smärtan/obehaget ger inget positivt om de petar på eltråden men den smärtan som uppstod när de hade vrickat sig försvann och de måste röra sig för att överleva. Om man jämför med sadeltvång blir det tydligt tycker jag. En häst med sadeltvång spänner sig vid sadling/uppsittning/ridning men är i normalfallet, utan sadel, precis som vanligt. Hen vet att det kommer göra ont när sadeln kommer på precis som hen vet att eltråden kommer göra ont och då försöker de undvika det som gör ont. Det ser jag inte heller som ett smärtminne för det är ju en realitet att det gör ont.

 

[Alexandra_W]

Min busade och brallade i hagen. Reda i alla gångarter men fanns inget driv, ingen motor. Och ffa började han anfalla. Riktigt otäck i temöeramentet blev han, från världens snällaste till grinig, och anföll regelrätt flera ggr. Inga sura miner vid ridning men kunde rusa iväg framåt några steg som om bakskygg.

Det tog nästan ett år. Han var nära slås ut pga lynnesfel. Tre vet sa fysiskt inga fel. Sattes på smärtis bara för att bevisa att det inte var smärta.

Det var smärta...

Han hade en grym inflammation i ena bakknäet. Röntgen ren. Ua på böjprov. Ohalt i longering och ridning på alla underlag. Lite mer motor vid bedövning. Ultraljud visade FUL knäledsinflammstion.

Så. Underskatta aldrig knän. En annan jag hade. Vartenda jävla ligament i knäna var trasigt. Ohalt (men rörde sig trist). Ohalt på böjprov. Däremot var hela knäskålen instabil.

På slutet, trots att ligamenten läkte fint, så han hade så ont att han stod och försökte sparka bort det onda, försökte hugga sig själv i knäna. Ryggen såg helt off ut pga avlastning. Men han busade i hagen...

Få knäna ultraljudade.

OM det inte är några fel - så skulle jag låta hästen slippa. Låta den vara glad hagtomte. Prova igen om ett år med att promenera i snöre i backe. Med mkt godis och beröm.

 

[Alexandra_W]

Förtydligande till TS. Jag skulle ultraljuda först. SEN sätta på smärtis om ul inte visade ngt. Iom att den haft magsår - så jag skulle försöka undvika smärtis i första läget när ett ul ger så bra svar ang bakknän

 

[skuggi]

Om hästen tränats mycket i backar så sätter jag ändå en hundring på veterinärt och gissar på bakknäna viket en del vet har svårt att böja fram så åk till en annan vet än den du varit hos som säger att din häst inte har ont.

Det var min absolut första tanke också.