Under hela min barndom, från det att jag lärde mig skriva, så stod en häst överst på min önskelista. Det kom aldrig någon häst, jag tror att mina föräldrar dels tyckte att det blev för dyrt och dels tyckte att det skulle ta för mycket tid från familjen (inte bara min tid, utan förmodligen mammas också) och att det skulle göra oss alltför bundna att ha häst, inte kunna åka på semestrar som vi (de) ville osv. Nu är mina föräldrar borta sedan länge, men jag frågade dem faktiskt aldrig, inte ens sedan jag blivit vuxen, varför vi aldrig köpte någon häst. Min mamma var ju också hästintresserad och red, så det hade varit fantastiskt, kan jag tycka såhär i efterhand, om vi hade haft en häst tillsammans.
Hästen kom sedan när jag blev vuxen (26) - då köpte jag faktiskt häst ihop med mamma. Tyvärr blev just den hästen inte riktigt vad vi hoppades på, så han såldes efter drygt ett år, och sedan hade vi båda medryttarhästar ett tag innan mamma tyvärr gick bort ett par år senare. Först när jag själv fyllt 30 och själv fått barn köpte jag min första riktigt egna häst. Jag hade honom sedan i 18 år och min dotter lärde sig rida på honom. Nu har vi 7 hästar i familjen (för många, minst en ska säljas) och min dotter och jag bor på egen gård. Så det går att få ett bra hästliv trots att man inte får någon häst när man är 12.
Det jag skulle råda dig att göra är att gå på ridskola, bli medryttare, hjälpa till med andras hästar, lära dig så mycket du kan. Då är du "redo" om föräldrarna skulle ändra sig, eller när du själv är vuxen och har inkomst så du kan köpa din första häst. Lycka till!
