Hårda underlag - vad tål en häst normalt?

skuggi

Trådstartare
Jag fick höra av en vän nyligt att "ni islandshästfolk" kör mycket hårdare(mer trav/tölt/galopp) på hårda underlag än "andra". Det fick mig att fundera, vad är hårt underlag för dig, hur hårt/fort/mycket rider du på hårda underlag utan att hästen tar skada?
Hur bedömer/avgör du vad som räknas som "för hårt att göra annat än skritta"?

Lägger frågan under hästvård eftersom det handlar om skador hästar kan få av för hård ridning på för hårda underlag. Om jag tänkte fel får moderator gärna flytta tråden.
 
Mina hästar går oskodda och jag inbillar mig att hårda underlag inte slår lika mycket i benen på dom som det skulle gjort om dom hade haft skor. Tänker mig att det blir vibrationer och sånt, men vad vet jag :o

Jag gör inte annat än skritta på hala och steniga underlag. Men är det asfalt, frusen grusväg eller liknande så brukar jag låta hästarna vara med och bestämma gångarten, typ "du får trava här om du vill men du behöver inte". Dom brukar ta några travsteg, antingen saktar dom in lite eller fortsätter. Funkar utmärkt för oss :up:

Variation är bra för hållbarheten, men man får se till att det inte blir för mycket och för ofta.
 
Hur hästen klarar hårda underlag beror på hur man byggt upp dem. En häst som är ovan att gå på hårt underlag måste sakta byggas upp genom att man skrittar och så småningom travar, naturligtvis balanserat i en god form. En häst som är van och väl uppbyggd klarar av hårda underlag mycket bra.
 
Vi travar lika mycket på asfalt och hårda grusvägar som andra underlag.

Hårt underlag stärker senor och ligament och för mig är det självklart att man ska stärka dessa delar.
Vi vänjer redan våra unghästar tidigt vid hårda underlag så när det är dags att rida in och köra mer så är senor och ligament ganska vältränade och sedan är det bara att utöka sträckor och tider.

På en tur på ca 6 kilometer är det alltså lika mycket mjuka vägar (skog, traktorväg, mjuka grusvägar) som hårda vägar (hård grusväg, steniga underlag, samt asfalt).
 
Aldrig annat än skritt på asfalt! Förrädisk underlag som kan vara halt som is för en skodd häst.

Har också intryck av att många islandsryttare inte verkar bry sig om underlaget. Det rids i högt tempo oavsett hur hårt eller fruset det är. Verkar vara en utbredd åsikt att isisar tål vad som helst... Jag tror inte de tål mer (men de har oftast väldigt hög smärttröskel!), det handlar nog mer om att "alla andra gör det så då gör jag det också".

Hårt underlag är bra för senor och ligament, men ger stor belastning på hästens leder och jag tycker det är väldigt onödigt att slita extra på dem genom att rida i hög hastighet på en frusen eller stentorr grusväg. Det är inte stärkande, det är nedbrytande. Jag rider mycket på grusväg men är det fruset eller sommarhårt är max hastighet lugn balanserad trav. Oftast är det mjukt i mitten eller på kanten så man kan rida där istället.
 
Aldrig annat än skritt på asfalt! Förrädisk underlag som kan vara halt som is för en skodd häst.

Har också intryck av att många islandsryttare inte verkar bry sig om underlaget. Det rids i högt tempo oavsett hur hårt eller fruset det är. Verkar vara en utbredd åsikt att isisar tål vad som helst... Jag tror inte de tål mer (men de har oftast väldigt hög smärttröskel!), det handlar nog mer om att "alla andra gör det så då gör jag det också".

Hårt underlag är bra för senor och ligament, men ger stor belastning på hästens leder och jag tycker det är väldigt onödigt att slita extra på dem genom att rida i hög hastighet på en frusen eller stentorr grusväg. Det är inte stärkande, det är nedbrytande. Jag rider mycket på grusväg men är det fruset eller sommarhårt är max hastighet lugn balanserad trav. Oftast är det mjukt i mitten eller på kanten så man kan rida där istället.
Hur
många isisar känner du personligen som tagit skada av ridning på hårt underlag.
 
Jag är väldigt mycket mer rädd för mjuka underlag, hala underlag och böjda spår (det senare mest pga min ridskicklighet) än hårda underlag.

Min häst är broddad dygnet runt sedan en tid tillbaka så nu är jag lite mer rädd för hårda underlag iom att brodden hämmar glidet. Är lite mer noga med att rida "i gruset" på en grusväg o undviker asfalt (eller broddar ur för asfalts-/enbart hårt underlagsträning).

Men "i gruset" i vägkanten o i mitten på en stenhård sommargrusväg rider jag i normal trav och kort galopp/trim utan problem. Har inte heller några problem med att låta hästen trava på helt lång tygel små bitar om 50-100 m om vi bara är ute o busar. Rider inte gärna en hel vanlig uteritt med all trav o galopp på sådant underlag om jag inte bara är ute och trimmar och rider rätt kort tempo, då är det ok.

En gräsväg (för mig grusväg med gräsremsa i mitten) rider jag i alla tempon på (med brodd!!!) generellt, det underlaget kan ju också variera en helt del men jag syftar ju på de bra då såklart.

Inga problem med att trava på asfalt men iom att vi har så mycket grusvägar här så ser jag inte mer behov av att trava där pga att ha fast underlag (så det är lite halt) utan håller oss till skritt.

Min häst är mycket väl inskolad på hårda underlag med mängder av avsutten skritt och trav sedan 2.5 års ålder då han kom till oss.
 
Jag fick höra av en vän nyligt att "ni islandshästfolk" kör mycket hårdare(mer trav/tölt/galopp) på hårda underlag än "andra". Det fick mig att fundera, vad är hårt underlag för dig, hur hårt/fort/mycket rider du på hårda underlag utan att hästen tar skada?
Hur bedömer/avgör du vad som räknas som "för hårt att göra annat än skritta"?

Lägger frågan under hästvård eftersom det handlar om skador hästar kan få av för hård ridning på för hårda underlag. Om jag tänkte fel får moderator gärna flytta tråden.

Jag märker att jag är försiktigare med mitt halvblod än med min Islandsgubbe. Islänningen blev ändå 30 år och var fräsch in i det sista. Vi red på väldigt varierande underlag i mer än skritt.
Halvblodet känner jag mer oro kring trots att han verkar vara rätt sund för sin ras. Han är inte lika tung som många andra och har bra vinklar.
Men jag är inte jättesugen att rida så mkt på vare sig väldigt hårt underlag eller för djupt.
Jag rider ibland på asfalt, hård grusväg, fruset grus etc. Jag håller mig gärna till skritt. Jag kan trampa för att få höra islagens takt bättre än på mjukt. Och jag kan trava lite lugnt på tygeln.
 
Kalla mig naiv men jag tror inte att jag tränar min häst tillräckligt många timmar per dag för att slita ut honom. Hos oss går en normal uteritt på anlagda ridvägar, grusvägar som ibland är hårda, skogsstigar och en asfaltsbit om man rider till ridhuset. Vi travar och galopperar när vi känner för det och där sikten är bra om det är en bilväg. Hästen kommer ifrån ett stall i England där vardagsmotion var skritt och trav på asfalt. Deras hästar höll ihop lika bra som alla andra jag träffat.

Personligen tror jag att runrunrunt i ridhuset varje dag sliter mycket mer.
 
En häst van vid hårdare underlag rider jag som vanligt i alla gångarter men det ska vara välbalanserat och med förnuft.
En ovan häst får ta det lugnare och försiktigare och vänjs in under en längre tid.

Har mycket asfalt och hård grusväg.
Min häst är 23 nu och har aldrig haft besvär.
Ingen av stallkompisarnas hästar heller.

Hör däremot om mer besvär hos de som nästan uteslutande rider på (för) mjukt underlag. Dvs ridhus/bana.
 
Kalla mig naiv men jag tror inte att jag tränar min häst tillräckligt många timmar per dag för att slita ut honom. Hos oss går en normal uteritt på anlagda ridvägar, grusvägar som ibland är hårda, skogsstigar och en asfaltsbit om man rider till ridhuset. Vi travar och galopperar när vi känner för det och där sikten är bra om det är en bilväg. Hästen kommer ifrån ett stall i England där vardagsmotion var skritt och trav på asfalt. Deras hästar höll ihop lika bra som alla andra jag träffat.

Personligen tror jag att runrunrunt i ridhuset varje dag sliter mycket mer.
Olika individer tål olika mycket innan de blir "utslitna", hårda underlag sliter säkert på "andra saker" än vad mycket böjda spår sliter på.
Det verkar också handla om vad hästen är van och tränad för (som allt annat) en häst som gått mycket på hårda underlag sedan uppväxten tål antagligen det mycket bättre än en som inte gjort det.
 
Kan bara tillägga att böjda spår inte sliter per automatik. Det sliter om man rider dem i obalans. Vilket många gör i form av att man inte förmår lägga mankens balans mer utåt och då få jämnare belastning på benen.
Det går utmärkt tom att rehab:a på böjda spår bara man kan balansera manken i sidled.
 
Jag har varit på ridbana ca 2 ggr de senaste 2 åren.. annars så rider jag i hage och på grusväg. Inte så mycket asfalt hemma då det är en 70 väg där folk kör som galningar, annars så både skrittar jag och travar på asfalt, travar dock inte i nedförsbacke då, rädd för att halka.
Men sen på grusväg så tar jag alla gångarter, är det väldigt hårt så blir det inte så mycket galopp. I ridhagen så rider jag mycket, har grusat upp hörnen så att man har bättre fäste, men broddar väldigt väldigt sällan, ska vara för hoppning efter regn eller snäva svängar. Men där så rider jag året om, man får bara anpassa tempo efter hur mjukt det är, är det så att man lämnar djupa hovspår så rider jag hellre på grusvägen för att inte förstöra ridbanan.

Är mer rädd för mjukt och tungt underlag. Det tror jag sliter mer att rida på dag ut och dag in. Men jag märker också att hästen blir glad över att få gå på en ordentlig ridbana efter att det varit väldigt torrt och hårt hemma, då orkar hon ta ut steget mer :).
 
Ibland travar jag på asfalt, inget som görs varje dag, och bara där jag vet att asfalten inte är hal.
Jag är sådan att jag tror på varierat underlag, att variation är bra. :)
 
Båda ytterligheterna är skadliga! :down:
Är man rädd om sin häst väljer man underlag som varken är stenhårda utan svikt eller för djupa och hala. Varför envisas med att galoppera på stenhårt underlag bara för att andra rider på djupa sandbanor? Det ena gör inte det andra bättre. Jag förstår inte hur ni tänker? :confused:

Jag rider som sagt massa på hårt underlag pga att jag rider ut mycket och vägarna här består till stor del av hårda grusvägar. Men mest skritt trots att hästen är väldigt van vid hårt underlag. Jag ser inte poängen i att öka slitaget på hans leder genom att rida i högt tempo på hårt underlag. Travar/galopperar istället i mitten eller kanten. Eller i spåren om det har regnat. Djupa underlag rider jag aldrig på, det är döden för senor och ligament. Ridbanan är fast men sviktande. Jag har aldrig haft slitage/överbelastningsskador på mina hästar. Min förra häst blev 28 år gammal (trots att han hade en hel del skador med i bagaget från innan jag fick honom), nuvarande är 18 och har lika torra fina ben som då han var 5. :)
 
Båda ytterligheterna är skadliga! :down:
Är man rädd om sin häst väljer man underlag som varken är stenhårda utan svikt eller för djupa och hala. Varför envisas med att galoppera på stenhårt underlag bara för att andra rider på djupa sandbanor? Det ena gör inte det andra bättre. Jag förstår inte hur ni tänker? :confused:

Jag rider som sagt massa på hårt underlag pga att jag rider ut mycket och vägarna här består till stor del av hårda grusvägar. Men mest skritt trots att hästen är väldigt van vid hårt underlag. Jag ser inte poängen i att öka slitaget på hans leder genom att rida i högt tempo på hårt underlag. Travar/galopperar istället i mitten eller kanten. Eller i spåren om det har regnat. Djupa underlag rider jag aldrig på, det är döden för senor och ligament. Ridbanan är fast men sviktande. Jag har aldrig haft slitage/överbelastningsskador på mina hästar. Min förra häst blev 28 år gammal (trots att han hade en hel del skador med i bagaget från innan jag fick honom), nuvarande är 18 och har lika torra fina ben som då han var 5. :)

Att hårt underlag stärker senor och ligament vet man men var står det att det sliter på lederna?
 
@skuggi jag tänker såhär : fart sliter och obalans sliter. Hårt stumt underlag i kombo med ngn eller bägge sliter ytterligare.

Jag tycker man känner väldigt väl på hästen när ett underlag inte bara är "hårt" utan hårt och stumt . Man känner att underlaget "tar stopp" i hästens rörelser - och givetvis sliter detta rejält på lederna .

En hård grusväg tex, är betydligt stummare än en asfalterad väg , asfalten har ett visst mått av svikt i sig .

Roadwork på Irland tex, är ett väl etablerat träningsupplägg där hästarna joggas på asfalt som del av träningen , i balans och väl avvägt tempo.

Det där att "stärka leder, senor och ligament" måste man även komma ihåg är en "sanning med modifikation" - det är en variabel som främst går att påverka på den unga ej färdigväxta hästen. På den vuxna hästen är det givetvis oavsett viktigt att kroppen är van vid olika varierande underlag för att inte orsaka slitage.

Vet inte om jag bidragit med svar på det du undrade men har försökt. Kort summerat tror jag inte frågorna (eller påståendet du fick från din bekant ) går att svara på rakt av då som Sagt många variabler finns med i bilden som spelar roll i huruvida något blir slitande på hästen eller ej. Den största variabeln anser jag, är ridning i obalans på ett dåligt underlag i kombo . Stumt eller för mjukt .
 

Liknande trådar

Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
17
· Visningar
1 766
Senast: mamman
·
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
4 483
Senast: Fiorano
·
L
Hästvård Hej! Vi har varit på hältutredning med min ena ponny och hon fick behandling för inflammation i BÅDA kotlederna OCH hovlederna fram...
Svar
14
· Visningar
2 200
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
8 499
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp