M
Madeleine Nilsson
Ja, jag kan ju skriva lite om bakgrunden i fall det kan vara till nån hjälp. Jag köpte mitt islandssto för snart ett och ett halvt år sedan. (Hon är nu snart 12 år) Innan dess hade jag ridit henne ungefär ett år på ridskolan där hon stod. Där gick hon först på vanligt 3-delat bett och remontgrimma. Ett tag hade hon rakt bett, men det funkade ej så bra, så de bytte tillbaka. Hon lade ofta tungan över bettet och bet i det.
När jag fick hem henne använde jag 3-delat och remontgrimma. Allt var bra förutom att hon bet i bettet. Vi kollade munnen på henne och vet. raspade bort en vass kant + rekommenderade att jag skulle börja rida på hackamore, så att hon ej skulle få skador på tänderna.
Alltså red jag enbart på hackamore i ett halvår ungefär, sedan provade jag 3-delat igen, en storlek mindre dock. Det är ju bra att variera sig i utrustningen. Först provade jag att rida utan nosgrimma, men detta gick verkligen inte alls. Hon struntade fullsändigt i om jag tog i tyglarna. Det var inte så att hon stack, det gick bara inte att få stopp på henne. Så jag gav upp och satte på hackamoret igen. Man vill ju inte behöva slita i tyglarna, utan använda vikten mer. På hackamore lyssnar hon verkligen på vikthjälperna!
Men senare så provade jag att ta på remontgrimman när jag red med bettet och det funkade jättebra! Förutom att hon bet på det då, men sen dess har jag varierat med vanligt 3-delat, 3-delat i syntet m. äpplesmak och hackamoret, (ska även prova rakt igen.) och hon har så smått börjat bita mindre på bettet allt eftersom.
Biter det gör hon när man tar lite hårdare i henne-inte jättehårt alltså, hon är rätt känslig i munnen.
Så till frågorna. Det att hon biter, vad kan det bero på egentligen? Munnen är det inget fel på eftersom vi kollat det noga. I början tänkte jag mest att det var nåt hon börjat med för länge sedan och som sen utvecklats till en dålig vana. Men så kom jag på en sak idag. Hon är extremt passtaktig, 5-gångare. När jag fick henne töltade hon ingenting och det var jättesvårt med traven. Men nu har hon blivit så mycket bättre. Traven är mycket starkare och hon har börjat tölta mer och mer och samtidigt som tölten kom bet hon mindre och mindre på bettet. Hon är fortfarande spänd, men inte alls som förr. Kan det ha med det att göra? Att hon var spänd i ryggen och gick på framdelen osv. och hon nu har blivit mer avslappnad? Var bara en idé jag fick. Nån som kan komma på någon annan orsak?
Sen var det det med nosgrimman. Varför går det inte att rida utan? Jag har den ju inte för att hon gapar eller så, det gör hon inte. Helst skulle jag vilja rida utan nosgrimma, det är ju bäst för hästen. Remontgrimman har jag nu för jag anser det vara den bästa nosgrimman. (Jag sätter den inte för hårt.) Jag har provat att rida med en "rem" under hakan istället (de är väl mest till för att bettet ej ska glida igenom munnen på hästen?), men det går inte heller. Någon som vet vad det kan bero på? Kan det vara så att hon inte är van att gå utan nosgrimma? Låter rätt konstigt ändå.
Jag vill ju kunna rida hästen med så lite "hjälpmedel" som möjligt!
Det här blev mog lite långt, men jag tänkte att det är bäst att förklara så mycket som möjligt på en gång! Hoppas nån orkar läsa och svara!
När jag fick hem henne använde jag 3-delat och remontgrimma. Allt var bra förutom att hon bet i bettet. Vi kollade munnen på henne och vet. raspade bort en vass kant + rekommenderade att jag skulle börja rida på hackamore, så att hon ej skulle få skador på tänderna.
Alltså red jag enbart på hackamore i ett halvår ungefär, sedan provade jag 3-delat igen, en storlek mindre dock. Det är ju bra att variera sig i utrustningen. Först provade jag att rida utan nosgrimma, men detta gick verkligen inte alls. Hon struntade fullsändigt i om jag tog i tyglarna. Det var inte så att hon stack, det gick bara inte att få stopp på henne. Så jag gav upp och satte på hackamoret igen. Man vill ju inte behöva slita i tyglarna, utan använda vikten mer. På hackamore lyssnar hon verkligen på vikthjälperna!
Men senare så provade jag att ta på remontgrimman när jag red med bettet och det funkade jättebra! Förutom att hon bet på det då, men sen dess har jag varierat med vanligt 3-delat, 3-delat i syntet m. äpplesmak och hackamoret, (ska även prova rakt igen.) och hon har så smått börjat bita mindre på bettet allt eftersom.
Biter det gör hon när man tar lite hårdare i henne-inte jättehårt alltså, hon är rätt känslig i munnen.
Så till frågorna. Det att hon biter, vad kan det bero på egentligen? Munnen är det inget fel på eftersom vi kollat det noga. I början tänkte jag mest att det var nåt hon börjat med för länge sedan och som sen utvecklats till en dålig vana. Men så kom jag på en sak idag. Hon är extremt passtaktig, 5-gångare. När jag fick henne töltade hon ingenting och det var jättesvårt med traven. Men nu har hon blivit så mycket bättre. Traven är mycket starkare och hon har börjat tölta mer och mer och samtidigt som tölten kom bet hon mindre och mindre på bettet. Hon är fortfarande spänd, men inte alls som förr. Kan det ha med det att göra? Att hon var spänd i ryggen och gick på framdelen osv. och hon nu har blivit mer avslappnad? Var bara en idé jag fick. Nån som kan komma på någon annan orsak?
Sen var det det med nosgrimman. Varför går det inte att rida utan? Jag har den ju inte för att hon gapar eller så, det gör hon inte. Helst skulle jag vilja rida utan nosgrimma, det är ju bäst för hästen. Remontgrimman har jag nu för jag anser det vara den bästa nosgrimman. (Jag sätter den inte för hårt.) Jag har provat att rida med en "rem" under hakan istället (de är väl mest till för att bettet ej ska glida igenom munnen på hästen?), men det går inte heller. Någon som vet vad det kan bero på? Kan det vara så att hon inte är van att gå utan nosgrimma? Låter rätt konstigt ändå.
Jag vill ju kunna rida hästen med så lite "hjälpmedel" som möjligt!
Det här blev mog lite långt, men jag tänkte att det är bäst att förklara så mycket som möjligt på en gång! Hoppas nån orkar läsa och svara!