Har ni skaffat hund när ni haft små barn?

[Bambi]

Innan jag blev gravid hade jag anmält intresse för en liten Cavalier king charles-valp från kommande kull. Valp var planerat, men inte barn när det även visade sig vara tvillingar (människobarnen alltså, valparna var ännu fler ) fick jag pausa hundplanerna så länge.

Jag funderar på att ta en vuxen hund istället för en valp. Samma ras och inom rassällskapet, ingen problemhund från Blocket eller så. Jag har haft hund i många år men funderar över när det kan vara lämpligt/ok med tanke på barnen. Våra flickor är ungefär 1,5 år nu.

Erfarenheter eller tankar?

 

[giovanna]

Jag tänker att det beror på hunden, hur barnen är och hur mycket energi du har .
Att det finns tillräckligt med tid för den nya hunden så att du inte blir stressad för att hinna med.

 

[FengurLaugar]

När vi fick första barnet hade vi redan hund. När andra barnet var bara någon månad gammal gick han bort pga skada. Vi skaffade sen någon månad efter en valp. Då var äldsta barnet 3,5 år och andra var 8 månader.

Det har funkat jättebra och vi ångrar inget. Men som sagt det beror ju helt på om man känner att man har tid och energi för en hund Vi hade hund sen innan så vi visste inte om något annat än att ha hund med småbarn.

 

[Madick]

Innan jag blev gravid hade jag anmält intresse för en liten Cavalier king charles-valp från kommande kull. Valp var planerat, men inte barn när det även visade sig vara tvillingar (människobarnen alltså, valparna var ännu fler ) fick jag pausa hundplanerna så länge.

Jag funderar på att ta en vuxen hund istället för en valp. Samma ras och inom rassällskapet, ingen problemhund från Blocket eller så. Jag har haft hund i många år men funderar över när det kan vara lämpligt/ok med tanke på barnen. Våra flickor är ungefär 1,5 år nu.

Erfarenheter eller tankar?

Vi skaffade hund när yngsta var 1 år, han var 10 veckor när han kom hem till oss och de har liksom vuxit upp tillsammans. Funkar suveränt bra och 2 åringen har ett mer naturlig handlag med djur än sina större syskon som växte upp utan djur.

 

[Monkie]

Innan jag blev gravid hade jag anmält intresse för en liten Cavalier king charles-valp från kommande kull. Valp var planerat, men inte barn när det även visade sig vara tvillingar (människobarnen alltså, valparna var ännu fler ) fick jag pausa hundplanerna så länge.

Jag funderar på att ta en vuxen hund istället för en valp. Samma ras och inom rassällskapet, ingen problemhund från Blocket eller så. Jag har haft hund i många år men funderar över när det kan vara lämpligt/ok med tanke på barnen. Våra flickor är ungefär 1,5 år nu.

Erfarenheter eller tankar?

Jag skaffade en Cavaliervalp när jag hade småbarn. Det var inga som helst problem, en väldigt lätt hund att ha att göra med. Jag var dock väldigt! noggrann med att hunden kunde gå undan när den ville. Den var inte jätteförtjust som vuxen i mindre barn som stojade och sprang runt henne, jag såg hur brydd hon var och undvek faktiskt mindre barn hon inte kände.

Jag älskade verkligen den hunden! Dock hade jag inte skaffat en igen på grund av alla hälsoproblem.

 

[Bambi]

Jag skaffade en Cavaliervalp när jag hade småbarn. Det var inga som helst problem, en väldigt lätt hund att ha att göra med. Jag var dock väldigt! noggrann med att hunden kunde gå undan när den ville. Den var inte jätteförtjust som vuxen i mindre barn som stojade och sprang runt henne, jag såg hur brydd hon var och undvek faktiskt mindre barn hon inte kände.

Jag älskade verkligen den hunden! Dock hade jag inte skaffat en igen på grund av alla hälsoproblem.

Det är nog mest det där med att gå undan jag funderar på. Vi har ju två små barn och bor i lägenhet, så kanske skulle hunden inte få tillräckligt utrymme här.

Ja, cavalierer är så rara hundar. Jag hade kontakt med uppfödare som hade haft många friska hundar och satsade på sundhet. Men man kan ju aldrig veta förstås. Fick din problem, med hjärtat då eller?

 

[Bambi]

Vi skaffade hund när yngsta var 1 år, han var 10 veckor när han kom hem till oss och de har liksom vuxit upp tillsammans. Funkar suveränt bra och 2 åringen har ett mer naturlig handlag med djur än sina större syskon som växte upp utan djur.

Ja, barn som har djur omkring sig brukar nog bli duktiga på att umgås med djur på ett avspänt sätt! Så har jag upplevt både min egen uppväxt och vänner som har barn+hund nu.

Hade jag haft min förra hund kvar (collie, blev 11 år) så hade jag ju känt henne och läst av situationerna. Det blir en annan sak med en ny hund, tänker jag, och två små barn.

Vad har era hundar tyckt om 1-2-åringar? Finns det någon ålder som är bäst tro, men tanke på barnen? För hundens bästa men även för att inte ta risker för barnen heller.

 

[Bambi]

När vi fick första barnet hade vi redan hund. När andra barnet var bara någon månad gammal gick han bort pga skada. Vi skaffade sen någon månad efter en valp. Då var äldsta barnet 3,5 år och andra var 8 månader.

Det har funkat jättebra och vi ångrar inget. Men som sagt det beror ju helt på om man känner att man har tid och energi för en hund Vi hade hund sen innan så vi visste inte om något annat än att ha hund med småbarn.

Jag har inte jättemycket tid eller energi, men har valt en behaglig ras har haft collie innan, bland annat, och trivs med hundar som är nöjda när man spenderar mycket tid tillsammans och motionerar men inte kräver jättemycket specifikt jobb/träning.

Men tid är en viktig fråga förstås. Det behöver jag fundera mer över. Att ha hund kan faktiskt vara uppiggande ibland också, har jag tyckt. Man blir tvungen att komma ut och röra på sug mer vare sig man har lust eller ej, och ofta känns det väldigt bra när man väl gjort det

 

[Raderad medlem 19815]

@Bambi jag hade en vuxen hund när jag fick 2 barn med 2 års mellanrum. Jag bor med barnens pappa, i lägenhet på 3 vån utan hiss. När andra barnet kom höll det på att ta knäcken på mig. En faktor kan vara att jag verkligen försökte ge hunden den aktivering och stimulans hon behövde vilket ju faktiskt är tidskrävande.

Hunden är en väldigt aktiv och krävande borderterrier och innan barnen kom var vi ute jättemycket på både helger och vardagskvällar, det var hajkande i skogen, samt en massa spårande och lydnadsträning på klubben (vi tävlade en del också). Hunden var helt enkelt mitt stora intresse.

Jag personligen tyckte det var jobbigt att kombinera med barn. Ett barn var väl ok, men två... Man var liksom aldrig ledig. På kvällarna var det antingen långpromenad med hunden eller ta hand om barnet. Det krävdes en del planering under föräldraledigheten om man ville komma iväg och göra nåt kul, rodda sovande barn, vagn i källaren, långpromenad, själv kunna vila lite etc. Under min andra föräldraledighet hade jag faktiskt dog walker... Det var knepigt att vara själv de gånger pappan var bortrest att få ihop allt.

Nu bor hon sen snart två år tillbaka hos mina föräldrar där hon har det superbra.

Precis vad du ville höra eller hur?

 

[Emor]

Vi köpte valp när yngsta dottern var 9 månader, hade vuxna hundar när äldsta föddes. Numera bor här en vuxen hund och "valpen" som blivit en bit över året. Går hur bra som helst. Vi bor förvisso i hus, men det är inte ens på 90 kvm så det är inget speciellt stort ute. Vi har valt att låta hundarna ha burar där de kan stängas undan ffa om vi får barn på besök som inte respekterar gränser. Fungerar bra.

 

[Raderad medlem 19815]

En annan fråga, som du säkert tänkt på men jag ändå lyfter, är hur ni tänker att hunden ska tillbringa sina dagar när er föräldraledighet är slut.

 

[Emor]

Däremot så skulle jag ljuga om jag säger att det blir sådär jättemycket träning i övrigt än vardagslivet, promenader och något il då och då. Men det beror lika mycket på brist på prioritering hos mig som alla andra projekt i livet som ska få plats just nu. Vi hinner ha hund, men sällskapshund som är nöjd med promenader och hålla koll på gårdens djur.

 

[Kattennizze]

Nej, min sista hund dog när min äldste son var ca 1 år och sen blev det fler barn men ingen mer hund. Jag bor numera i lägenhet med tre trappor utan hiss så någon hund kommer jag inte att skaffa förrän om 10 år kanske. Det är för mycket jobb tycker jag, jag orkar inte.

 

[Ferrari]

Innan jag blev gravid hade jag anmält intresse för en liten Cavalier king charles-valp från kommande kull. Valp var planerat, men inte barn när det även visade sig vara tvillingar (människobarnen alltså, valparna var ännu fler ) fick jag pausa hundplanerna så länge.

Jag funderar på att ta en vuxen hund istället för en valp. Samma ras och inom rassällskapet, ingen problemhund från Blocket eller så. Jag har haft hund i många år men funderar över när det kan vara lämpligt/ok med tanke på barnen. Våra flickor är ungefär 1,5 år nu.

Erfarenheter eller tankar?

Jadu. Jag skaffade valp när min yngsta var 2,5 och den stora 5,5. Jag var färdig med barnafödande.. skaffade en hund som skulle tåla mycket och alltid ha ork för att leka med barnen. Så blev en terrierkorsning. Helt perfekt hund för oss, lagom stor (40cm och 9 kg), mild i psyket men mycket go.

Och så blev jag gravid igen.... väntar nu en liten inom närmsta dagarna. Hunden är 1 år. Vi bor på sjunde våningen i lägenhet. Har lite lätt ångest inför hur det ska gå men på något sätt får det lösa sig. Största fördelen är att sambon jobbar natt. Så är egentligen mest meckigt på morgonen som jag ser det att få både barn och hund redo för morgonpromenad

 

[Monkie]

Det är nog mest det där med att gå undan jag funderar på. Vi har ju två små barn och bor i lägenhet, så kanske skulle hunden inte få tillräckligt utrymme här.

Ja, cavalierer är så rara hundar. Jag hade kontakt med uppfödare som hade haft många friska hundar och satsade på sundhet. Men man kan ju aldrig veta förstås. Fick din problem, med hjärtat då eller?

Min är åtta år nu. Tyvärr var jag tvungen att omplacera då jag separerade och var tvungen att börja jobba heltid dagtid. Hade inte råd med hunddagis heller . Hunden vantrivdes med att vara hemma ensam hemma och fick inte ihop det . Hon klarade sig från allt utom två öroninflammationer. Dock var jag väldigt orolig att hon skulle få syringomyeli och för hjärtat. Alltid.

Jag tyckte att det underlättade enormt med trädgård när jag hade valp och även vuxen hund i kombination med småbarn.

Lycka till

 

[FengurLaugar]

Hade vi bott i lägenhet tror jag inte vi hade skaffat hund när barnen var så här små. Men vi bor på landet på gård så mycket att aktiveringen och rastningen görs utanför dörren utan större ansträngning.

 

[giovanna]

Det jobbiga med småbarn är att de är hårdhänta med hunden, de kan ju inte kontrollera sina rörelser så bra utan kan lugga, dra i öron osv.
Vi hade ju Alfons (hund) när I föddes och han lärde sig att det kunde komma ett nyp om han inte aktade sig, något som tyvärr fortfarande sitter i nu när I närmar sig fyra år.
Trots att det alltid funnits plats för honom att gå undan och att vi föräldrar alltid sagt ifrån om barnet varit närgånget så är Alfons inte alls förskjuts i I.
Han är i och för sig av en ras som inte precis är barnkär så det påverkar väl också kanske

 

[Bambi]

@Bambi jag hade en vuxen hund när jag fick 2 barn med 2 års mellanrum. Jag bor med barnens pappa, i lägenhet på 3 vån utan hiss. När andra barnet kom höll det på att ta knäcken på mig. En faktor kan vara att jag verkligen försökte ge hunden den aktivering och stimulans hon behövde vilket ju faktiskt är tidskrävande.

Hunden är en väldigt aktiv och krävande borderterrier och innan barnen kom var vi ute jättemycket på både helger och vardagskvällar, det var hajkande i skogen, samt en massa spårande och lydnadsträning på klubben (vi tävlade en del också). Hunden var helt enkelt mitt stora intresse.

Jag personligen tyckte det var jobbigt att kombinera med barn. Ett barn var väl ok, men två... Man var liksom aldrig ledig. På kvällarna var det antingen långpromenad med hunden eller ta hand om barnet. Det krävdes en del planering under föräldraledigheten om man ville komma iväg och göra nåt kul, rodda sovande barn, vagn i källaren, långpromenad, själv kunna vila lite etc. Under min andra föräldraledighet hade jag faktiskt dog walker... Det var knepigt att vara själv de gånger pappan var bortrest att få ihop allt.

Nu bor hon sen snart två år tillbaka hos mina föräldrar där hon har det superbra.

Precis vad du ville höra eller hur?

Haha, ja, både positiva och negativa erfarenheter är välkomna

Ras är ju en väldigt central fråga i det hela. Jag har själv haft borderterrier så jag vet vad en sådan kräver. I sina unga dagar promenerade vi 3-4 h om dagen, tränade lydnad på brukshundsklubben 2 kvällar i veckan plus hemmaträning. Collien var nöjd med att vara där jag var, medan borderterriern ständigt nosade efter nya offer... På väg till och från stallet drog den lilla både mig (på cykel) och collien på släp

Vi jobbar mycket hemifrån. Men saker kan ju ändras så det är ju också viktigt att tänka på.

 

[Raderad medlem 19815]

På väg till och från stallet drog den lilla både mig (på cykel) och collien på släp

Haha! De är underbara.

 

[Roheryn]

Vi hade hund när dottern föddes, och det tyckte jag var utmärkt! Hunden fick MER tid av mig än innan, tack vare föräldraledigheten, och sedan fortsatte jag att jobba deltid i princip hela hundens liv... Skulle ha jättemycket svårare att skaffa hund nu med heltidsjobb och dotter som går på gymnasiet!

Jag har haft hund stor del av mitt liv, flera olika typer av hund (pudel, schnauzer, terrier), och jag tycker att det de alla haft gemensamt är en stor önskan att få vara med, få delta i familjens liv. Och under en föräldraledighet (och kanske efterföljande period med deltidsarbete för den ena eller båda föräldrarna) tycker jag att jag haft stor möjlighet att erbjuda hunden det. Själv älskar jag dessutom långpromenader och utflykter, så det har varit naturligt för mig att ta med både hund och barn på det!

Sedan skall man ju kanske vara medveten om att just åldern 1-2 år är den ålder då det kanske är svårast att få ett barn (eller två!) att ta hänsyn till en hund. Full rörlighet, enormt mycket nyfikenhet, men inte så mycket förstånd ännu, och inte så lätt att "prata med". Dessutom inte så motoriskt välutvecklat, så lätt att små händer råkar vara för hårdhänta....

Att hunden skall ha en "fredad plats" i hemmet tycker jag är självklart, och som förälder och hundägare är man skyldig att se till att det blir så - genom att handgripligen lyfta barnet/barnen därifrån, om nödvändigt! Barngrind(ar) och/eller kompostgaller kan vara lämpliga hjälpmedel för det!