Har du förvånat dig själv?

[EmmaBovary]

Jag trodde aldrig att jag skulle bli så vänster som jag blivit. Var liksom med i MUF när jag var yngre, sedan har jag förvisso kvar många av de liberala värderingarna som att jag är för avkriminaliserande av både droger och sexköp, och jag vill gärna skydda individen från statliga övergrepp (som övervakning...). Först upplevde jag det som att det politiska landskapet inte tillät "liberala excesser" som att vara socialliberal eftersom att om man inte röstar åt vänster så innebar det för stark beröring till rasister och andra sorters inskränkande av friheter. Nu är det ju ännu värre än då, så egentligen hade det kunnat räcka med den förklaringsmodellen för mitt skifte, men jag har även ändrat mig helt gällande fördelningspolitik och insett hur naiv jag varit när jag var yngre och mest fokuserade på frihetsfrågor. Så nu ser jag mig helt enkelt som vänsterliberal.

 

[Hoarfrost]

Jag är mest förvånad över att jag inte ändrats alls.

 

[Septicemia]

Jag har nog alltid trott att skulle jag skaffa en liten hästgård på landet så fort det bara gick. Hästarna såldes för drygt 10 år sedan pga studier och flytt, jag tänkte att det var en tillfällig paus. Nu, när möjligheten ändå funnits några år, så trivs jag bra i lägenheten i stan och hästlivet känns inte särskilt lockande. Det trodde jag aldrig att jag skulle känna. Längtan efter fler husdjur har på det stora hela lagt sig.

Kanske blir det häst igen längre fram men just nu är det väldigt skönt att inte vara bunden och att kunna lägga pengar på annat än foder och veterinärräkningar.

 

[Luzzan]

Jag är förvånad av att jag tycker det är kul och leda träningspass och blir peppad ju fler som kommer. Det var verkligen inte självklart att jag skulle tycka det var roligt och givande när jag började med det nyligen

 

[Tranan]

En sak till som jag är jätte förvånad över.
Hur stor skillnad det är mellan kvinnor och män på jobbet när det kommer till att acceptera mig.
Alla tjejer på jobbet har bara tagit emot mig och inte gjort något deal av det.
medans männen har svårare med det hela.

men det känns bra att de bara accepterar mig.

 

[Palermo]

En sak till som jag är jätte förvånad över.
Hur stor skillnad det är mellan kvinnor och män på jobbet när det kommer till att acceptera mig.
Alla tjejer på jobbet har bara tagit emot mig och inte gjort något deal av det.
medans männen har svårare med det hela.

men det känns bra att de bara accepterar mig.

Det är jag förvånad över att du är förvånad över.

 

[EmmaBovary]

Jag trodde aldrig att jag skulle bli så vänster som jag blivit. Var liksom med i MUF när jag var yngre, sedan har jag förvisso kvar många av de liberala värderingarna som att jag är för avkriminaliserande av både droger och sexköp, och jag vill gärna skydda individen från statliga övergrepp (som övervakning...). Först upplevde jag det som att det politiska landskapet inte tillät "liberala excesser" som att vara socialliberal eftersom att om man inte röstar åt vänster så innebar det för stark beröring till rasister och andra sorters inskränkande av friheter. Nu är det ju ännu värre än då, så egentligen hade det kunnat räcka med den förklaringsmodellen för mitt skifte, men jag har även ändrat mig helt gällande fördelningspolitik och insett hur naiv jag varit när jag var yngre och mest fokuserade på frihetsfrågor. Så nu ser jag mig helt enkelt som vänsterliberal.

Svarar mig själv och lägger till att jag är förvånad över att jag liksom tycker att vänsterpartiet inte är tillräckligt vänster emellanåt, såklart en naturlig tanke för många, men jag såg det inte komma för egen del. Att jag även tycker att de borde vara mer liberala i vissa frågor förvånar mig dock inte.

 

[fejt]

Jag har aldrig haft så fasta övertygelser om mig själv att jag blivit förvånad över hur livet blivit. Tvärtom. Jag tycker väldigt illa om att låsa fast mig själv eller andra i någon slags uppfattning om hur saker är eller borde vara. Att jag ändrar åsikt eller väljer/väljer bort saker är inget som förvånar mig. Det är naturligt och odramatiskt. Mitt liv är nu och hur det kommer att se ut i framtiden tänker jag inte så mycket på.

 

[Oh_really]

Jag är förvånad över att jag "hårdnat" väldigt mycket med åldern (43). Som jag såg på mig som 20-åring så tänkte jag nog att jag är typen som lätt kan bli utbränd, då jag alltid varit ganska känslig och alltid behövt återhämta mig och vila från intryck ofta. Nu har jag jobbat heltid i 20 år i en ganska tuff miljö och presterar år efter år. Hjärnan är plastisk och föränderlig, och min teori är att jag utsatts för stress så ofta att jag tidigt lärt mig vilka tankemönster som fungerar, och vilka tankemönster som skadar mig. Men vila är fortfarande väldigt viktigt.

 

[manda]

Att jag bott nästan ett decennium i Indien. Jag har aldrig velat åka till Indien!

Jag valde mellan att bli flygledare och logoped. Valde det senare och är glad över det då jag kan se mig själv utvecklas åt ett väldigt annorlunda håll än jag nu gjort med flygledaryrket. Det hade liksom kultiverat andra aspekter av mig, delar som jag idag inte alls saknar att de fallit bort.

Att jag äger en bil. Trodde verkligen jag ägt min sista bil när jag blev hästlös men livet bestämde annorlunda.