Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har barn

[Alindra2000]

Har träffat en kille som har en 4 årig dotter. Han har henne varannan vecka och hon är en riktigt tokmysig tjej som är lättsam på alla sätt (bortsett från att hon inte alls är lika morgontrött som jag ) Jag har sagt att jag absolut inte vill träffa någon som har barn, inte för att jag på något sätt har emot barnet utan att jag hoppas på att kunna lämna stan inom en snar framtid. Å de blir ju väldigt svårt med tanke på att det finns en mamma som knappast lär vilja göra ett stadsbyte bara för att de råkar passa mig....

Nu låter det säkert som ett "lyxproblem", jag har ju träffat en kanonkille med en liten kanontjej som dessutom fungerar utmärkt med mina hundar. Tycker jättemkt om båda men för mig är detta inte ngt jag tar lätt på, å jag skulle ju flytta??

Ni som träffat någon som har barn.. Va hade ni för funderingar? Va ni också lite oroliga för ngt?

Ska tillägga att jag sagt precis som det är till honom så döljer inget och försöker vara så ärlig och tydlig det bara går, så han är med i mina funderingar osv.

 

[vindvissla]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Varför ville du flytta från stan? Kan du ändra på det? Kompromissa?

Min sambo har barn sen tidigare, hon var 11 när vi lärde känna varann. Det har varit upp och ner och just nu är det ner men tjejen är 18 nu så det är liksom inte barnproblem på samma sätt längre. Lycka till med förhållandet!

 

[Hyacinth]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Jag har haft det, och kände efteråt att ALDRIG igen, eftersom jag inte hade egna barn.
Han bodde inte med dem, och de hade riktigt taskig relation, vilket antagligen var problemet.

 

[EmmaTruelove]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Min sambo har barn sen innan å det har funkat väldigt bra sen dag ett jag tänkte inte att nåt va jobbigt kanske va lite svårt dehär med barn osv jag va ju inte van vid det då, men tyckte snabbt de va super mysigt o började länga efter eget o nu har vi med ett barn ihop..men vrf vill du lämna stan? De går ju inte o flytta långt då det e nån viss mil som gäller mellan mamman å pappan för barnet.

 

[Hyacinth]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Fast det där är ju sant enligt regelverket, men i praktiken kan man flytta hur man vill.

 

[Alindra2000]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Varför ville du flytta från stan? Kan du ändra på det? Kompromissa?

Njaa.. De är väl mest att jag tycker den är stressig, ondöigt dyr och framförallt att jag känner att jag om jag själv får barn hade velat att dem skulle få växa upp i en lite lugnare stad.

Hade väl velat kunna ha häst igen osv och det är inte speciellt troligt att de blir så speciellt snart i alla fall om man bor kvar här.

Samtidigt är de ju inte så att man kan välja vem man blir kär i och nu är de ju han som inte kan flytta så då får jag ju fundera på om det är något jag kan leva med. Innan hade jag nog faktiskt undvikt att träffa ngn som i detta fall, men som sagt.. de va inget val jag gjorde utan jag föll ändå.

 

[Alindra2000]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Jag har haft det, och kände efteråt att ALDRIG igen, eftersom jag inte hade egna barn.
Han bodde inte med dem, och de hade riktigt taskig relation, vilket antagligen var problemet.

Ok, ja i detta fall har de jättebra kontakt. Hans x verkar väldigt vettig och han har som sagt dottern på halvtid. Dessutom är dottern en jättego tjej så henne umgås jag gärna med mycket.

Så problemet ligger väl främst i att mina flyttplaner försvinner, i mina ögon är de inte något litet problem heller.. Men samtidigt vill jag ju inte strunta i den som fått mig att må bra igen efter en tid som varit mindre bra.

Tjaa.. det känns lite som något som inte går att planera helt enkelt, jag försöker vara logisk som jag brukar kunna vara och bestämma mig för att det är krångligt. Men den här gången fungerar visst inte min planerande sida alls..

Får väl se det positiva i det hela också, eftersom jag själv verkligen vill ha barn i framtiden så vet jag redan nu att han är en väldigt bra pappa

 

[Siiiia]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Det jag funderade mest på när jag träffade min sambo var rädslan över att barnet skulle komma i kläm på något sätt. För mig var det ett lika stort beslut att blanda in hans tidigare barn som att få ett eget barn.

Jag ville helt enkelt vara säker på min relation med mannen innan jag blandade in hans barn. Jag var skiträdd för att få en stor roll i barnets liv och sedan skulle det spricka bara för att min relation med mannen inte höll. Både för min egen del och framför allt för barnets.

Andras barn har man inte rätt till och andras barn har inte rätten till en.

Så jag träffade inte hans barn över huvudtaget de första 8-9 månaderna (minns inte helt tiden) Och när jag väl började träffa barnet så var det som en vän till pappan. Barnet var då 4 år. Vi flyttade ihop efter 1 1/2 år ungefär och då fanns barnet redan från början hos oss varannan vecka.

Åren har gått, allt fungerar nu jätte bra.

Så var mina tankar kring allt när det begav sig. Jag hade inga egna barn och massor av tankar gick till att försöka göra allt så bra som möjligt för detta barn.

Oron över att våga ta till sig och riskera att mista den man håller kär har följt med genom åren. Det är inte för en nu som jag känner mig trygg i allt. Nu har jag en bra relation med barnets mamma (har tagit några år att bygga upp såklart). Och jag är säker på att bonusbarnets plats i min familj kommer att kvarstå oavsett om pappan finns med i bilden eller inte (folk kan ju faktiskt dö också, tragedier händer).

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Har du eller har haft en partner som hade barn sen innan? (du som inte själv har

Jag hade en sambo för ca 7 år sen som hade två barn de var nog 4 och 7 när jag flyttade tror jag.

Iallafall han vägrade skaffa fler barn så hela förhållandet kändes ganska bortkastat då jag visste att jag någongång skulle vilja ha egna barn.
Dessutom kände jag mig ofta utanför då han använde barnen mot mig för att få som han ville.
Men detta var inte på långa väger ett sunt förhållande överhuvudtaget. Han var ett riktigt svin som bara brydde sig om sig själv.