har blivit rädd

[cristobal]

Sv: har blivit rädd

Oj, nu blev det svårt, man blir ju så fäst vid sin häst, men det låter klokt att fatta ett sånt beslut. Säkerheten måste ju komma först, och min häst kanske blir gladare av att någon som inte är rädd rider henne.

 

[mag]

Sv: har blivit rädd

fast för mig verkar all den här hanteringen funka.. Har åter igen haft ett dressyrpass i paddocken.. ja det är ju det enda jag gör nu för tiden men det gör susen, hon är mycket lugnare och jag känner ingen som helst oro där. Visst hoppar hon för saker där med, men det klarar jag av. Sen mår den hästen bra av att få jobba och använda huvudet, jag rider mycket krångliga vägar, mycket över bommar och mycket lösgörande övningar och hon blir liksom mer tillfreds med sig själv än när vi "bara" far fram i skogen. Idag kändes det nästan som jag snart skulle våga mig utanför paddocken

 

[Yrla]

Sv: har blivit rädd

Har inte läst tråden noga, men tänk på att det här problemet är något hos dig själv just nu inte hos hästen. Vi människor kan också få vår tröskel sänkt och bli "tittiga" inför ridningen. Då spelar det till slut ingen roll vilken häst det är för har man väl börjat 'inbilla' sig tar man med sig det till andra sammanhang.

Jobba med din egen rädsla etappvis genom utmana den! Rangordna farorna (som du själv tänker dig) och gör ett träningsprogram på några veckor med läskigare och läskigare saker, till du känner dig mer säker.

Var beredd på att det kommer att ta på dina egna krafter eftersom det blir en stor anspänning, så ta små pass i taget (men se till så att hästen blir av med ev överskottsenergi på annat sätt/korrigera foderstaten).

 

[fullblodsaraben]

Sv: har blivit rädd

Hoppas de löser sig för dig. Jag blev avslängd för ett och ett halvt år sedan så pass illa så jag bröt armen. Fick åka ambulans och ligga på sjukhus. Ett halvår senare sa doktorn att jag kunde så smått börja rida igen (om jag lovade att inte ramla av igen) och de var fruktansvärt. Men hästar har varit mitt största intresse i hela mitt 30 åriga liv så jag bestämde mig för att försöka igen. Dock på en annan häst.
Började med att min syster gick med på korta turer. De tog ganska lång tid men nu har jag helt kommit tillbaka. Blev dock tvungen att byta häst för att jag skulle fixa de. Nu är jag så tacksam att jag blev peppad att fortsätta med hästar för vad är ett liv utan dom.
Så hoppas att du löser det. Lycka till.

 

[FridaW]

Sv: har blivit rädd

med förra hästen vurepade jag ordentligt ett par ggr, jag hade änglavakt sista gången, kunde lika gärna brutit ryggen efter det fixade jag inte att rida honom mer, blev livrädd direkt och spände mig massor, jag bytte in honom mot min vackra Munroe och det är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv, tros sing ringa ålder har hon gjort mig till en säker o glad ryttare som tycker detär kul att komma ut till stallet igen.
Kom ihåg att ridning ska vara roligt, det finns inget värre än att vara rädd.

Usch det hade jag inte klarat av att göra Kan inte tänka mig ett liv utan min häst, fast hon har vurpar, halkat, gått om kull, skenat och många andra grejer med mig på

 

[emm]

Sv: har blivit rädd

Jag vet precis hur du känner dig, jag ramlade av min häst för några år sedan och skadade foten så illa att jag fick gå med kryckor i flera veckor.. Jag ville inte rida på ett bra tag efter det, hade till och med funderingar på att sluta helt. Men jag insåg att både ridningen och min häst betyder för mkt för mig för att bara lägga av. Idag har jag fortfarande lite problem med foten ibland, men ridningen går hur bra som helst och jag är inte ett dugg rädd!
Hoppas det ordnar sig för dig också!

 

[mirjada]

Sv: har blivit rädd

har gjort två ordentliga vurpor de sista veckorna. Inte gjort mig illa och blev aldrig rädd då, men nu en vecka efter har det blivit jobbigt. tänker på allt som kunnde hänt och allt som "kan hända" Min häst är lite nervig, men det har aldrig varit några större problem, utan lite trevligt att hon är så vaksam och allert. Men nu känns det obehagligt, när hon studsar för allting. Speciellt trafiken nu , hon har aldrig varit speciellt rädd för bilar, men nu är de farliga. Har promenerat henne i fyra dagar nu på vägar och så länge jag går med henne är det inga som helst problem, har även kört mycket nh under promenaderna. Men i dag ska jag upp på henne och jag är nervös... Jag som alltid älskat långa skogssvängar ensam med min häst. Rida istallet går inte just nu , hela paddocken är full med snö, så vi måste helt enkelt ut på vägen. Nån som kan peppa mig

Jag tror att hästen reagerar på din nervositet och inte på bilarna (efter som att du skriver att detta inte varit nått problem tidigare).
Jag har fått en häst på mig och har 52% kotkompression på 3 kotor och en deformerad ryggmärgskanal och ortopeder mm säger att tillslut kommer jag troligast att hamna i rullstol då detta tillstånd till slut kommer att göra skador på nerverna och i sin tur då göra att kännsel mm förvinner framförallt i mitt ena ben.
Trots detta rider jag, trots att jag VET att om jag skulle ramla av så skulle det kunna betyda att det är rullstol som gäller.
Jag kanske ska tillägga att jag har en arab. En väldigt lugn arab men det händer fortfarande saker och det går fort när det väl händer.
Ibland så får jag perioder då jag bara går och tänker att jag kommer att ramla av och hamna i rullstol = många negativa tankar. Min häst reagerar med att bli ännu mera spännd och tittig ännu hetare och galnare än vanligt. Då brukar jag göra raka motsatsen till vad alla andra gör... Jag rider barbacka! Har denna negativa period varit mycket lång och/eller intensiv börjar med ett ställe där både jag och hästen är trygg, runt stallet i hagen eller nått sånt och sedan utökar jag området och tiden efter som det känns bra och hela tiden barbacka. Detta botar mina negativa perioder...
Gör inget som inte känns bra då blir du spännd och hästen nervös och då blir allt bara dåligt och ännu svåare att komma till rätta med.
Lycka till! och ge inte upp...

 

[Fossing]

Sv: har blivit rädd

Kämpa på! Jag har inga tips som de andra inte redan gett dig, men jag håller tummarna!
Jag vet precis hur det känns, fick rida en rodeohäst på ridskolan sent i höstas. Han bockade redan i framskrittningen, kastade sig fram och tillbaka och stegrade sig. Till slut kände jag att jag inte klarade av det, så jag svalde min stolthet och hoppade av. Är glad att jag gjorde det och att jag inte satt kvar och blev mer och mer rädd! Fortfarande kan jag vara lite nervig när jag rider en ny häst, men jag försöker att slappna av så gott det går.

 

[Travanti]

Sv: har blivit rädd

Hua,känner igen mig. Men det har gått i perioder,min förra häst va så trafikrädd att det inte gick att rida henne tillslut. Och nu fick jag hem en ny häst för några dagar sedan,som ska vara trafiksäker. Men jag har inte vågat rida honom än för att det sitter i så. I morgon bitti ska jag äntligen försöka våga,men jag skyller alltid på något,som idag,då regnade det för mycket.Undra vad det är i morgon (hoppas innerst inne på orkan eller snöstorm) Men genom att läsa lite i denna tråden har jag bestämt mig!

 

[schelin_j]

Sv: har blivit rädd

Jisses jag hade kunnat skriva ditt inlägg! Har också trillat av nyligen (och en gång i slutet av hösten) och är nu alldeles skakig när jag skall rida. Skulle gärna ta en paus för att hitta tillbaks till den där "jag vill verkligen rida igen" känslan som jag hittade efter förra avramlingen men nu är min hästs ägare (jag är medryttare alltså) på BB så det är bara jag som rider. Eller rider och rider förresten - fega jag tar mest promenader med hästen vilket resulterar i att hon just nu är oerhört pigg (ja överaktiv och galen då...) allmänt studsig och busig och spritter till för precis allt som dyker upp längs vägen. Hus, bilar, skotrar, människor i skogen - ja allt är spännande och läskigt just nu för hästen och jag blir alldeles knäsvag varje gång hon spritter till. Jag ramlade av för att sadelgjorden gick av och då blev hästen förstås jätterädd och tokskenade så rädslan i mig triggas av varje gång hon rycker till...

Vet inte hur man skall komma ur det men antar att det är till att rida och rida och rida för att till slut inse att det var ju inte så farligt. Önskar bara att jag hade sällskap på mina ridturer och att någon mer kunde rida så att hon inte hann bli så tokpigg. Hästen bor ju cirka 6 mil bort så jag KAN inte åka dit så ofta heller... Stackars skruttan går mest i hagen just nu.