Sv: Har blivit rädd för min unghäst...
Jag känner också igen mig i det du skriver.
För mer än två år sedan, när mig häst var fem, så började hon 'spöka'. Hon var hemsk att ta in/ut från hagen och ställde sig och for omkring som ett troll.
Jag har också ridit in och tränat mycket unghästar och alltid varit väldigt tuff.
En dag gick hon helt plötsligt runt med mig och jag skadade mig rejält. Hon fick stå en månad och sedan skickade jag henne till min tränare i två månader. Sedan var det dags för mig att sitta upp på henne igen. Då hade jag provat att rida andra hästar några gånger innan och inte alls varit rädd. Men hon satte stor nervositet i mig. Jag funderade på att sälja och la till och med ut henne på annons men ändrade mig sedan.
Vägen tillbaka tillsammans med den här hästen har varit lång men nu börjar jag äntligen känna mig trygg på henne. Jag reagerar inte panikartat så fort det händer nått.
Jag har tränat mig mentalt och verkligen försökt vara stark.
Minns en dag förra vintern när det var tö och det därav rasade snö från ridhuset... Jag var alldeles nipprig av tanken att rida där innan men så plötsligt hände något och jag ändrade mig. Jag Orkade inte vara rädd längre och bestämde mig för att inte Själv reagera på snön. Och hästen vinklade bara ett öra när det rasade från att förut ha exploderat.
Då insåg jag Hur mycket en nervös/rädd ryttare faktiskt överför till sin häst.
Men jag kan även tillägga att hästen är extremt energikänslig och 'ballar ur' så fort hon får för mycket MJ. Hon blir spänd och okontaktbar och allmänt hemsk. Havre och betfor är helt uteslutet. Så det kan jag få ågren över nu i stället... om vi inte har analys på grovfodret från dag ett så jag kan räkna på foderstaten.
Vad går din häst på för MJ?
Ett annat problem som kom sommaren efter olyckan var att hon helt plötsligt gick från självlastande till 'vägrar gå på'. Min hovslagare och tillika NH-tränare hjälpte mig med verktygen och idag har jag en mycket lugnare och tryggare häst.
Jag är fruktansvärt glad över att jag har tagit mig igenom det här men jag har blivit mycket harigare. Eller ska jag säga att jag inte längre utsätter mig för dumdristiga situationer.
Jag har övergett tävlingshoppningen och övergått till dressyr men hoppar då och då eftersom hästen älskar det.
Ehrlichia (eller anaplasma som det nu heter)är ett alternativ som såklart tål att kollas upp för att utesluta möjligheten men jag tycker att hästen rimligtvis borde uppvisa fler symptom i så fall. Men den
behöver inte göra det.
Jag hoppas att du kommer fram till en lösning som fungerar bra för dig. Om du väljer att fortsätta med unghästen, se till att ha någon som är duktig på den mentala biten i närheten. Det är superviktigt att 'tänka rätt'.
Lycka till!