Sv: Hanteringsproblem
Jag tror inte att det räcker med att säga åt hästen på skarpen. Hästen förstår inte vårat språk.. gör som hästar gör emot varandra.
Man ska inte vara rädd för att ex. slå till hästen, sparka den osv. Kanske låter väldigt hårt och rent elakt MEN det är så hästar gör emot varandra och jag tror nog att en häst spark ifrån en hästkompis känns betydligt mer än om en liten människa kommer och kickar till hästen.
Om någon häst skulle hugga efter mig så skulle jag hugga tillbaks på en gång. Men sen får man inte glömma att berömma när hästen gör rätt. Har man en väldigt sur häst, och när den väl har öronen framåt, lyssnar på dig osv. så skadar det inte med en liten klapp då och då..
Man måste vara konsekvent i sin hästhantering.. Jag själv har en häst som är väldigt bufflig och har tidigare rent av gått på mig. Men jag satte mig ner och funderade på "regeler", vad han får/inte får göra.. som ex. han får inte gå på mig, gå för nära och gå runt i stallgången när jag ska sköta honom, han ska stå stilla. Sen är det bara att följa sina regler konsekvent. Då får man en lätt hanterig häst, en glad häst och en trygg häst.
Sara jag förstår ditt resonemang, och det är verkligen viktigt, både för din säkerhet och din och hästens relation att alltid vara medveten om personligt utrymme.
Det är också sant att hästen tål en hel del fysiska tillrättavisningar om man ser hur det går till dememellan.
Faktum är dock att vi människor inte har en bråkdel av den styrka som hästen har, och den dag du möter en häst som inte accepterar dina försök att 'bitas', 'sparkas' etc., så blir situationen riktigt farlig. Anser hästen att du ska hålla dig på mattan så står du dig ganska slätt! Därför är det jätteallvarligt, tycker jag, att råda någon att tillämpa våld! Jag tror att jag har sett att du gjort det förut, t.ex. med stegrande häst har jag för mig. Själv använder jag aldrig våld, och då menar jag piskor som snärtar, knytnävar i huvudet på hästen, eller smisk på nosen t.ex. (Jag menar inte att just Sara använder hela det här registret!) Så fort du använder våld så betyder det att dina kunskaper att lösa situationen på ett lämpligt sätt tog slut.
Spö t.ex. Det är avsmalnande i ena änden och snärtar till hästen om du använder kraft. Är du arg eller vill visa hästen att han ska sluta med något, så har du ingen kontroll över vad som kommer ut i andra änden av spöt. Ett spö ska egentligen bara användas som förlängning av din arm eller ditt ben, men så fort du använder kraft så blir det något helt annat.
Jag använder en 'stick' som är lika tjock i båda ändarna. Det betyder att den energi min hand ger är den som min häst känner. Om du har en sådan ( t.ex kapa av en bit av en 150 cm bambupinne så att du har en ca 110-120 cm lång stick) tillgänglig i de situationer då du vet att du behöver bli längre och hårdare, så kan du börja omvända ert partnerskap till ett där hästen accepterar att du för yttersta talan.
Personligt utrymme går båda hållen. Du värnar om ditt, och respekterar hästens, d.v.s. du klampar inte heller in på hans och börjar kladda, borsta, sadla o.s.v. utan att hälsa först. Visar hästen motvilja till din beröring respekterar du detta, slutar, och hittar en annan approach. Relationen är tvåsidig, och respekt från hästen förtjänar du, och du får den inte genom att använda våld. Däremot, om hästen äventyrar din säkerhet kan du vara snabb att 'sparka' och 'bitas' med sticken. Den är lång (det bör även grimskaftet vara) och håller hästen på avstånd. Har du fått använda höga faser för att hålla hästen på avstånd, så glöm inte att balansera med en paus i fall han stannar upp och funderar på vad det var som hände! Vänta på att han tuggar eller slickar sig om munnen innan ni återgår till det du tänkt från början. Då har du vunnit ytterligare betydelsefulla poäng hos honom!
Man kan lägga in träning där man härmar hästens kroppsspråk med varningar innan träffen kommer. Till exempel helt naturligt på skogspromenaden eller till och från hagen. På det viset blir hästen lyhörd för vad du visar.
En sak till, en dominant häst tycker att det är fantastiskt givande med dominanslekar. Var säker på att 'vinna' leken innan du leker med, så att du inte avslöjar dina svagheter och förvärrar det hela!!! Ett exempel är hästar som slänger ut små hugg mot dig, och du smäller till den på nosen, d.v.s hugger tillbaka. Nafs-smäll-nafs-smäll-nafs-smäll...enda sättet att vinna den här vanliga hästleken är att se till att flytta den andres framben utan att flytta 'dina egna'...Att leka den här 'leken' resulterar ofta i en häst som älskar att vara med och nafsa! Han får ju självförtroende av att vinna! Att du nafsar tillbaka är ju precis vad han förväntar sig. Skilj dock på det här och när hästen visar att han inte vill vara med på det du gör. Då är det heller inte läge att 'visa vem som bestämmer', utan att sätta sig ner och fundera på varför hästen känner som han gör.
Bara för att vara extra besvärlig
så kan jag väl också få tillägga att jag tycker att regler ställer till det i ditt hästumgänge. Du behöver vara anpassningsbar i alla lägen och behandla varje häst, och varje situation, helt fördomsfritt och i nuet. En stolt och rättvis attityd kommer du långt med! Var så nätt du kan men så hård som nödvändigt. Och tänk på att skaffa goda ledaregenskaper om några saknas; kunnig, förtroendeingivande,klar, tydlig, rolig, rättvis, modig, provokativ, tålmodig, förstående, motiverad, glad, fantasifull, fokuserad, flexibel, lugn, respektfull...
Kram//Annika
