Innan vi kastrerade vår hane så terroriserade jag alla hundsidor på nätet inkl denna, pratade med folk irl, tog kontakt med massor med hundägare som jag fått reda på hade kastrerad hanhund.
Absolut ingen av alla dessa påpekade det som du gjort att deras hund/hundar skulle blivit mer dominanta och sturska pg av kastreringen. Tvärt om. Naturligtvis så försvinner inte ett inlärt beteende/olat med kastrering och en del hade kastrerat sina hundar när de redan hade problem. Men jag träffade inte på en enda som ångrat att de kastrerat eller tyckte hunden blev "sämre/värre" - tvärt om.
Dessutom hade samtliga jag pratade med fått hundar som var ointresserade av löptikar. Äldsta hunden var 7 år om jag minns rätt.
Vår kille kastrerades när han var runt året och vi har inte märkt ett dugg skillnad på honom efter kastreringen, förutom att han ibland väljer att inte lyfta benet när han kissar samt att han numera har god aptit från att tidigare varit mycket svår med maten. Lekte häromdagen med en höglöpande tik och brydde sig inte ett dugg om dofterna.
Vi får hem vår nästa hund på onsdag, också en kille och även hans kulor kommer att ryka så småningom.
Ang ursprungsfrågan, 10 år då är ju hunden rätt gammal, men beroende på ras och om den får vara frisk, kan den ju ha många fina år framför sig.
Om hunden fungerat fint i alla år tidigare, hade nog jag avvaktat att kastrera hunden för att se om det var en engångsföreteelse. Helt enkelt för att slippa söva hunden i den åldern. Händer det igen och både hunden och vi lider av det skulle vi nog kastrera trots åldern. Måste ju vara skönt för hunden att slippa dessa hormoner som dansar polka i kroppen när det tar sig sådana "våldsamma" uttryck på gamla dár. Kan ju också vara läge att kolla upp så det inte är något som utlöser ett kraftigare hormonellt beteende som t.ex. tumör i hypofysen.
utan byter av varandra!
