hanhundar tillsammans?

[ako]

Är ju ganska nybliven hundägare, har en Springerhane på snart fem år som vi haft i ett år (omplac p g a skiljsmässa, trevlig, trygg hund med bra vardagslydnad förutom att han är het på springande harar...) o har därför ännu inte speciellt stor erfarenhet av hundar och hundproblem. Som tur är, är vår hund överlag glad, snäll och okomplicerad, och vi trivs utmärkt med honom.

Till problemet: En kompis till mig köpte en shiba-hanvalp förra vårvintern. Alldeles i början var vår hund skeptisk till den lille, men under våren, sommaren och hösten kom de bra överens. Vi trodde och hoppades att de skulle komma att gå bra ihop även när den lilla blev könsmogen, eftersom de känt varandra sedan lillen var valp (i efterhand kanske korkat att tro, men man lär av sina misstag).

Vår plan var att hjälpa varandra med hundvaktning etc under veckodagar, och att hundarna skulle vara mycket hemma hos oss (oss =mig o min sambo) eftersom det oftast är någon hemma här, kompisen (shiba- matten) har sin häst hemma hos oss och vi dessutom bor på vägen till hennes jobb.

Tyvärr verkar det inte som om den planen funkar längre, för de senaste månaderna har de rykt i hop rejält flera gånger, och det är oftast min hund som börjar. Till saken hör ju oxå att de är ganska olika i storlek, och dessutom äupplever jag det som om deras mkt olika rtastillhörihghet och utséende gör det svårt för dem att kommunicera/läsa av varandra. Det går bra om vi är ute med dem, då bryr de sig knappt om varandra (tyvärr leker de inte med varandra, men det går fint att vara ute och gå med båda osv), men inne blir vår hund allt som oftast arg på den andre, som såklart blir arg tillbaka. Han uppskattar m a o inte att den andre kommer in i hans hus, hans revir. I morse morrade han när han fick syn på lillens matte, som han uppenbarligen kopplar i hop med den andre hunden. Detta är en hund som jag ALDRIG tidigare har sett ha agg mot människor, och som jag gladeligen skulle låta sova i mina barns säng (om jag haft barn)...

Har pratat med tränaren om detta och prövat hans råd att säga ifrån ordentligt, vilket ju funkar så tillvida att det håller sig lugnt om vi är med och har kontakt med hundarna. Vågar dock inte lämna dem ensamma utan uppsikt alls.

För mig känns det inte som om vi kan ha dem tillsammans mer, annat än under sträng uppsikt. Detta känns ju jättetrist, då kompisen ju måste hitta en ny dagmatte, och allt blir mycket osmidigare för henne, men vad ska man göra?

Vad har ni för erfarenheter? Är det vanligt att hanhundar inte funkar i hop, trots att de känt varandra sedan den ena var valp?

Vet egentligen inte vad jag förväntar mig för svar, ville mest skriva av mig och hemskt gärna höra andras erfarenheter...

Tack, tack!

 

[mimmipigg]

Sv: hanhundar tillsammans?

Springern har lätt till morrningar min gamling morrade i alla lägen både av glädje och ilska.
Två hanhundar måste i regel mäta sig med varandra och ju närmare varandra de är i ranghöjd desto mer gruff.
Blir det inte regelrätta slagsmål med blodvite låt dem hållas och se hur det utvecklar sig. Det ser och låter oftast värre än vad det är. Unghunden behöver förmodligen få lite mothugg så att han begriper att äldre hundar som regel har förtur.
En unghund är precis som en tonåring, tror att de är störst bäst och vackrast och behöver lite mothugg för att veta var skåpet ska stå.
Är springern kuperad? Är den det kan den ha lite svårt att visa sina känslor har den svansen i behåll är det väldigt lätt för den att kommunicera.

 

[karlsson]

Sv: hanhundar tillsammans?

Det är inte ovanligt. Har själv en hanhund som inte gillar andra av samma kön. Han har inga avsikter att starta något slagsmål, men fixar inte att konfrontera andra hanhundar fysiskt helt enkelt.

Jag resonerar som så - varför ska han behöva det då? För varje gång han får prova slåss kanske vi är steget närmare ett problem. Jag är alldeles för okunnig för att mixtra med detta själv, och ser ingen anledning till det heller.

När du skriver "tyvärr leker de inte med varandra" känner jag igen mig lite från hur jag var förut... Numera har jag totalt ändrat åsikt. Hundar leker ju med varandra för att de vill det, och om de inte vill det bör de få låta bli?

Även om jag förstår och håller med om att det är lite trist när man har bekanta med hund, och som du säger planerar att hjälpas åt med hundpassning... Då vill man ju gärna att de ska tycka om varandra också.

 

[Pigan]

Sv: hanhundar tillsammans?

Fungerar oftast men det kan vara problem på vägen dit. För 8 år sedan var vi i samma sits som du. Vuxen irländsk setter, 3 år då familjen utökades med GD-valp. Dessa hade jättekul tillsammans. (Både jag och maken har låååång hunderfarenhet och av många raser där vi oftast haft mer än en hund samtidigt).

Nå så måste vi tyvärr flytta och samtidigt (ungefär) infaller könsmognaden för GDn. Första gången lyfte nästan köksbordet då de valde att ryka ihop där under. Eftersom husse "anföll" fick han ett nyp (litet i en finger) vilket resulterade i två skamsna hundar. Konfikterna mellan de här två hanarna trappades upp under en period (och husse fortsatte gå emellan med ett par mindre nyp som följd - han stoppar in händerna där han får tag och det innebär inte alltid bakbenen så som man alltid får lära sig . Grunden var att GDn - som nybliven könsmogen hane - försökte klättra på rangstegen OCH att vi inte markerat rangen tillräckligt tydligt .

Vi fick under en period dela dem inne. Precis som för dig gick det bra att gå ut med dem tillsammans. När våra egna ideer på lösningar tog slut tog vi hjälp av en skicklig instruktör. Därefter har det fungerat dem emellan - en konflikt uppstod därefter men då behövde vi bara ryta till så tog det slut. Vi befäste att vi var ledarna och de accepterade rangordningen även när vi åter flyttade till ett för dem (och oss) bättre boende.

I efterhand kan vi konstatera att trots att vi var och är mycket hundvana blev vi hemmablinda - vi missade signalerna och vi missade att vara tydliga i våra signaler. Trots - eller på grund av - att vi båda har lång vana och haft många hundar tog vi hjälp - det finns alltid de som kan mer. Ingen tyckte det var fel av oss och det var inte ett dugg pinsamt att be om hjälp - vi kom inte längre själva.

Sedan september 05 finns bara GDn kvar av dessa två då settern somnade in 12,5 gammal , men under alla år (med undantag för dessa få månader vid könsmognaden) fungerade det dem emellan MEN det ställde stora krav på oss att få det att fungera.

För dig finns dessutom "problemet" att den ena hunden kommer på besök då och då. Han hör därmed inte hemma i flocken. Dock är jag ganska övertygad - kan inte vara helt övertygad då jag inte träffat hundarna - att det kan komma att fungera igen. Hormonerna lugnar sig, konflikter kan och ska lösas, ranordningar befästas vilket också innebär att ni ska befästa er position som flockledare. Hade jag varit i er sits hade jag försökt få hjälp av någon utomstående, duktig instruktör som kan iaktta er och hundarna och ge tips på sådant man blir hemmablind på. Då tror jag ni kan ha goda förhoppningar om att det skulle fungera och ni ahr alla blivit en erfarenhet rikare vilket aldrig är fel. Lycka till!!

 

[ako]

Sv: hanhundar tillsammans?

TACK allihop för era svar!!! Bra att få höra andras tankar o erfarenheter. Ska försöka övertala instruktören som jag gått kurs för att komma hit. Har mkt gott förtroende för honom.

Springern är inte kuperad, utan har en fin, yvig svans.