Han vill inte ha barn

[modig2017]

Jag vet inte hur jag ska tänka... Han är tillsammans med vill inte ha barn med mig. Han har ett barn sen tidigare, när vi träffades vill han ha fler barn och den dörren är nu stängd, han vill inte ha fler barn, får egentligen bara på varför att han inte vill och orkar.

Jag älskar honom även om det svajar en del. Jag har alltid velat ha barn.

Nu är den stora frågan: ska man lämna relationen och hoppas att man hittat någon ny som vill ha mig och ha barn, eller ska man stanna i en relationen och ändå ha någon att leva med? Mitt huvud bara snurrar och jag får inte stopp på det...

 

[Blyger]

Barn är en dealbreaker för mig.

Jag hade känt mig lurad och ledsen och troligtvis övervägt att lämna relationen.

Ni kanske inte håller ihop resten av livet ändå, och du får väl fundera på om det är värt att vara barnlös om ni skulle göra slut när du är för gammal för att gå egna barn.

 

[stjarnhimmel]

Jag vet inte hur jag ska tänka... Han är tillsammans med vill inte ha barn med mig. Han har ett barn sen tidigare, när vi träffades vill han ha fler barn och den dörren är nu stängd, han vill inte ha fler barn, får egentligen bara på varför att han inte vill och orkar.

Jag älskar honom även om det svajar en del. Jag har alltid velat ha barn.

Nu är den stora frågan: ska man lämna relationen och hoppas att man hittat någon ny som vill ha mig och ha barn, eller ska man stanna i en relationen och ändå ha någon att leva med? Mitt huvud bara snurrar och jag får inte stopp på det...

Jag tänker att det är en svår fråga som bara du kan svara på dvs om du inte kan få båda- vad vill du ha helst?
Om du väldigt gärna vill ha barn men stannar i relationen och inte får barn- hur kommer du känna då?

 

[cirkus]

Solklar dealbreaker för mig. Inte så mycket barngrejen utan det att han ändrat sig (jäkla tur att ni inte HAR barn och han har ändrat sig) i en så viktig fråga.

För mig är en relation inte viktigare än mitt välmående och mina livsval nånsin.

Jag tänker lite på en vän till mig som så gärna vill ha katt. När hon och hennes snubbe bodde i lägenhet så tyckte han att de inte skulle ha katt förrän de bodde i hus och katten kunde vara ute, Sen flyttade de till hus - då tyckte han att de inte skulle skaffa katt för att hon var gravid. Ungen blev stor och nu är katt uteslutet - vad ska man med en katt till liksom säger han. Jag tycker han är en idiot och har lurat henne - hade han sagt från början att katt är uteslutet hade hon kunnat fatta beslut utifrån det. Nu är hon ledsen och kattlös.

 

[Kilauea]

Solklar dealbreaker för mig. Inte så mycket barngrejen utan det att han ändrat sig (jäkla tur att ni inte HAR barn och han har ändrat sig) i en så viktig fråga.

För mig är en relation inte viktigare än mitt välmående och mina livsval nånsin.

Jag tänker lite på en vän till mig som så gärna vill ha katt. När hon och hennes snubbe bodde i lägenhet så tyckte han att de inte skulle ha katt förrän de bodde i hus och katten kunde vara ute, Sen flyttade de till hus - då tyckte han att de inte skulle skaffa katt för att hon var gravid. Ungen blev stor och nu är katt uteslutet - vad ska man med en katt till liksom säger han. Jag tycker han är en idiot och har lurat henne - hade han sagt från början att katt är uteslutet hade hon kunnat fatta beslut utifrån det. Nu är hon ledsen och kattlös.

Håller med i vartenda ord.

TS: jag skulle bryta förhållandet om jag var du. Om du inte hittar nån annan inom en snar framtid (vet ju inte hur gammal du är) så går det ju att skaffa barn ändå om man vill.

 

[Guldaskig]

Jag har gjort slut med en partner en gång pga att han ändrade sig angående barn. Ångrar det inte en sekund och väntar nu barn nummer två med en annan, mycket bättre, partner

 

[modig2017]

Barn är en dealbreaker för mig.

Jag hade känt mig lurad och ledsen och troligtvis övervägt att lämna relationen.

Ni kanske inte håller ihop resten av livet ändå, och du får väl fundera på om det är värt att vara barnlös om ni skulle göra slut när du är för gammal för att gå egna barn.

Ja, ska jag vara ärlig så känner jag mig nog lite lurad...

 

[Jenka]

Solklar dealbreaker för mig. Inte så mycket barngrejen utan det att han ändrat sig (jäkla tur att ni inte HAR barn och han har ändrat sig) i en så viktig fråga.

För mig är en relation inte viktigare än mitt välmående och mina livsval nånsin.

Jag tänker lite på en vän till mig som så gärna vill ha katt. När hon och hennes snubbe bodde i lägenhet så tyckte han att de inte skulle ha katt förrän de bodde i hus och katten kunde vara ute, Sen flyttade de till hus - då tyckte han att de inte skulle skaffa katt för att hon var gravid. Ungen blev stor och nu är katt uteslutet - vad ska man med en katt till liksom säger han. Jag tycker han är en idiot och har lurat henne - hade han sagt från början att katt är uteslutet hade hon kunnat fatta beslut utifrån det. Nu är hon ledsen och kattlös.

Fast samtidigt måste man ju få lov att ändra sig tänker jag... Bättre att han är ärlig. Men självklart leder det till en skitjobbig situation.

Ts, jag håller med om att det bara är du själv som kan komma fram till hur viktigt barn är för dig. För min del var det en sån sak jag inte hade velat vara utan.

 

[modig2017]

Jag tänker att det är en svår fråga som bara du kan svara på dvs om du inte kan få båda- vad vill du ha helst?
Om du väldigt gärna vill ha barn men stannar i relationen och inte får barn- hur kommer du känna då?

Den frågan du ställer till mig är en fråga jag ställer mig nästan varje dag... Ena dagen så tänker jag att jag för nöja mig med bonusen, andra dagen tar jag omvägar förbi skyltfönster med barnkläder eller smsar till bonusen att hen får komma ut för att jag är framme så jag slipper träffa hens nykläckta syskon...

 

[modig2017]

Jag har gjort slut med en partner en gång pga att han ändrade sig angående barn. Ångrar det inte en sekund och väntar nu barn nummer två med en annan, mycket bättre, partner

Poängen är ju att man ska hitta någon som vill ha mig och ha barn. Jag tänker (tyvärr) lite ”den som skriker efter mycket missar ofta hela stycket” eller vad man ska säga, att jag lika gärna kan bli helt ensam, istället för att iaf ha en partner och bonusbarn

 

[Guldaskig]

Fast samtidigt måste man ju få lov att ändra sig tänker jag... Bättre att han är ärlig. Men självklart leder det till en skitjobbig situation.

Ts, jag håller med om att det bara är du själv som kan komma fram till hur viktigt barn är för dig. För min del var det en sån sak jag inte hade velat vara utan.

Självklart får en ändra sig! Men i det fallet ändrade jag också min inställning till partnern. Det gick inte att bygga vidare därifrån sen...

 

[modig2017]

Håller med i vartenda ord.

TS: jag skulle bryta förhållandet om jag var du. Om du inte hittar nån annan inom en snar framtid (vet ju inte hur gammal du är) så går det ju att skaffa barn ändå om man vill.

Jo det är sant. Har faktiskt tänkt tanken, men jag har en ADHD-diagnos och jag vet inte hur vården ställer sig till sånt i utredningar kring att man vill skaffa barn själv..
Det är ju iof lätt att kolla upp

 

[ako]

Barn är ju ett stort livsval och om man verkligen vill ha barn så tror jag att risken är stor att man senare i livet kommer att känna sig ledsen över att man inte ens har fått försöka få det.
När du skriver låter det lite som att du mest är rädd att bli ensam - inte som om just den mannen du i dag lever med är Din Stora Kärlek. Nu vet jag ju inte hur gammal du är i dag, men chansen är ju större att träffa någon lämplig man om du inte väntar allt för länge med att lämna nuvarande- även om det självklart inte behöver ske på stört heller.

Någonstans får ju mannen också lite skylla sig själv om han blir dumpad tänker jag. Självklart får man ändra sig, men att det kommer en konsekvens av det är ju faktiskt inte konstigt.

Lycka till med ditt beslut!

 

[cirkus]

Fast samtidigt måste man ju få lov att ändra sig tänker jag... Bättre att han är ärlig. Men självklart leder det till en skitjobbig situation.

Ts, jag håller med om att det bara är du själv som kan komma fram till hur viktigt barn är för dig. För min del var det en sån sak jag inte hade velat vara utan.

Såklart får man ändra sig - men jag tycker det är konstigt att inte ta upp det redan när tanken dyker upp och självklart har en sån ändring stora konsekvenser

 

[escodobe]

Poängen är ju att man ska hitta någon som vill ha mig och ha barn. Jag tänker (tyvärr) lite ”den som skriker efter mycket missar ofta hela stycket” eller vad man ska säga, att jag lika gärna kan bli helt ensam, istället för att iaf ha en partner och bonusbarn

Hade jag varit dig hade jag dumpat snubben och inseminerat mig.

 

[Vogue]

Hade jag varit dig hade jag dumpat snubben och inseminerat mig.

Eller dumpat honom och träffat någon ny? Varför inseminera sig om man inte behöver?

 

[escodobe]

Eller dumpat honom och träffat någon ny? Varför inseminera sig om man inte behöver?

För att inte behöva stressa fram ett förhållande. Det går ju lösa på egen hand istället för att behöva ta risken att "nöja sig" med någon, bara för att säkra upp fortplantningen.

 

[Vogue]

För att inte behöva stressa fram ett förhållande. Det går ju lösa på egen hand istället för att behöva ta risken att "nöja sig" med någon, bara för att säkra upp fortplantningen.

Fast varför ska hon nöja sig med någon? Då kan hon ju lika gärna stanna kvar. Att hitta en ny man som inte ljuger om barn är ingen omöjlighet, det är klart att hon ska satsa på det först.
Insemination är väl sista utvägen om hon tex närmar sig 40.

 

[Blyger]

Fast varför ska hon nöja sig med någon? Då kan hon ju lika gärna stanna kvar. Att hitta en ny man som inte ljuger om barn är ingen omöjlighet, det är klart att hon ska satsa på det först.
Insemination är väl sista utvägen om hon tex närmar sig 40.

Vi har väl ingen aning om ts ålder?

Håller dock med @escodobe att inseminering är ett alternativ om man känner att den biologiska klockan börjar ticka iväg.

 

[escodobe]

Fast varför ska hon nöja sig med någon? Då kan hon ju lika gärna stanna kvar. Att hitta en ny man som inte ljuger om barn är ingen omöjlighet, det är klart att hon ska satsa på det först.
Insemination är väl sista utvägen om hon tex närmar sig 40.

Varför är det klart att inseminering är det sista alternativet?
Det finns gott om kvinnor som skaffar barn på egen hand.