M
Malinka
jag har tidigare skrivit en massa inlägg om min drygt 15 år gamla tant som efter att antagligen ha dragit omkull i hagen var halt på ena fram. Veterinären gjorde böjprov och gissade på vrickning i kotleden. Ingen svullnad eller värme dock. Hon fick quadrasol och vila.
Ingen förbättring, så han var ute igen två veckor senare och böjde runtom. Inget fel med några andra ben, men däremot en viss reaktion i knäleden. Reaktionen i kotleden var inte lika tydlig denna gång, men fanns helt klart kvar. Denna gång trodde han på en sträckning och ville att vi skulle försöka sätta igång henne långsamt. Jag tyckte inte alls att det kändes rätt, var ute och skrittade henne en gång, men tyckte att hon var sämre efter det.
Så vi åkte till strömsholm och gjorde hältutredning. Hon böjdes och visade liten reaktion men inte så stor både på knä- och kotled, precis som innan. Bedövades i hovleden- ingen förbättring. Bedövades i kotleden- viss förbättring. Då röntgades hon i kotleden och det fanns vissa pålagringar som såg ut att ha blivit aktiva igen, antagligen i samband med att hon eventuellt drog omkull och kanske vrickade till sig. Hon fick tuppkam-kortison och butta i tio dagar, och har haft boxvila sedan dess (snart tre veckor sedan). Jag tycker dock inte att jag ser någon som helst förbättring, tvärtom så tycker jag nu att hältan syns lite grann till och med i skritt.
Jag är rädd för att det är pålagringarna som är problemet, och att hon inte kommer bli bra mer alls. Det är min älskade tant, så hon får förstås stanna kvar hos mig, men tänk om hon blir ännu sämre?
Det jag har funderat på är om det kan vara så att hon har problem med knäleden också. Men borde inte buttan i sådana fall ha hjälpt mot det? Finns det något som man kan göra för att en häst med pålagringar ska kunna leva kvar utan att ha ont? Är dödsorolig för tanten
Alla svar välkomnas varmt, från en orolig matte.
Ingen förbättring, så han var ute igen två veckor senare och böjde runtom. Inget fel med några andra ben, men däremot en viss reaktion i knäleden. Reaktionen i kotleden var inte lika tydlig denna gång, men fanns helt klart kvar. Denna gång trodde han på en sträckning och ville att vi skulle försöka sätta igång henne långsamt. Jag tyckte inte alls att det kändes rätt, var ute och skrittade henne en gång, men tyckte att hon var sämre efter det.
Så vi åkte till strömsholm och gjorde hältutredning. Hon böjdes och visade liten reaktion men inte så stor både på knä- och kotled, precis som innan. Bedövades i hovleden- ingen förbättring. Bedövades i kotleden- viss förbättring. Då röntgades hon i kotleden och det fanns vissa pålagringar som såg ut att ha blivit aktiva igen, antagligen i samband med att hon eventuellt drog omkull och kanske vrickade till sig. Hon fick tuppkam-kortison och butta i tio dagar, och har haft boxvila sedan dess (snart tre veckor sedan). Jag tycker dock inte att jag ser någon som helst förbättring, tvärtom så tycker jag nu att hältan syns lite grann till och med i skritt.
Jag är rädd för att det är pålagringarna som är problemet, och att hon inte kommer bli bra mer alls. Det är min älskade tant, så hon får förstås stanna kvar hos mig, men tänk om hon blir ännu sämre?
Det jag har funderat på är om det kan vara så att hon har problem med knäleden också. Men borde inte buttan i sådana fall ha hjälpt mot det? Finns det något som man kan göra för att en häst med pålagringar ska kunna leva kvar utan att ha ont? Är dödsorolig för tanten
Alla svar välkomnas varmt, från en orolig matte.
