Hälsotrassel (igen!)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag ställde mig på vågen häromdagen.
...
(Tänk att en sådan liten handling kan få såna följder...)

Det visade sig att jag hade gått upp 6 kg !!! på bara 4 veckor.
Jag blev alldeles bedrövad och nästan rädd. Väldigt omskakad i alla fall. Trodde inte mina ögon, trodde inte att det var sant, var tvungen att ställa mig på vågen flera gånger – men siffrorna envisades...

Det känns inte sannolikt, inte ens möjligt! Jag började fundera...
Jag har haft semester de senaste 4 veckorna, och backade bandet i huvudet. Jag har nog ätit nån liten onyttighet nästan varje dag. Nån efterrätt på restaurang här, nån GB-glass där, nån bulle till fikat på besök hos bekanta. Och jag har druckit ett par glas vin till maten kanske 2-3 ggr per vecka. Men samtidigt har jag både gått hundpromenader på 1-2 timmar per dag samt jobbat i trädgården och gjort andra aktiviteter. Och jag har inte ätit regelrätt lunch under den här perioden utan bara något litet - kanske lite kvarglömd sallad, en macka eller nån soppa.

Jag började kolla upp kalorier – även fast jag inte gillar och tror på det sättet att mäta på. Men bara för att.
Ett glas vin innehåller lite drygt 100 kcal. En kanelbulle kanske 200 kcal. En Magnum classic 260 kcal.
Sen räknade jag ut att för att ÄTA upp mig 6 kg på 4 veckor så skulle jag behöva äta 2000 kcal EXTRA per dag. Om jag räknar lite grovt med att jag behöver 2200 kcal per dag som grund, så skulle det innebära att jag skulle behöva snitta på 4200 kcal PER DAG - varje dag! - under dessa veckor, för att gå upp så mycket...

Nu har jag ju inte kört någon matdagbok under semestern, men när jag gick på LCHF förut så förde jag kostdagbok och räknade ut att jag lyckades snitta på 2800 kcal per dag. Och då kämpade jag som ett djur med att äta MYCKET fett.

Med tanke på det så känns 4200 kcal per dag omöjligt. Helt stört jäkla omöjligt. Det är något som är fel. Riktigt jättemycket jättefel! Det börjar bli riktigt läskigt!... :cry:

Det började förra året. Då körde jag en månad då jag drog ner på maten/kalorierna. Det har hjälpt förut när vikten har krupit uppåt, och vänt siffrorna neråt till min vanliga vikt igen. Men det hade ingen effekt den här gången. Då ilsknade jag till lite och körde LCHF i jag tror att det var 2-3 veckor. Mer orkade jag inte, för trots att jag åt strikt så vägrade kroppen gå in i ketos. Jag mådde bara fruktansvärt uruselt pissdåligt istället. Gick inte ner ett gram. Så då satsade jag stort och la upp en hälsoplan som jag följde under 4½ månad. Strikt diet och regelbunden schemalagd träning. I slutet av den perioden kunde jag bara förtvivlat konstatera att jag hade fortsatt gå upp i vikt. Och nu under sommaren har det alltså bara exploderat.

Somliga tänker nog att jag är en såndär som förtränger, som tjuväter och inte låtsas om det. Men det enda jag kan säga är att det är jag inte. Jag är väldigt noga med vad jag äter. Är känd bland vänner och bekanta för att vara den som alltid äter så nyttigt. Äter inte kött heller.

Det är nånting som är jätteknas med min kropp. Jag känner inte igen den. Flera symptom har tillkommit bara under senaste året. Jag har en lång lista på ohälsosymptom nu, men mina blodvärden är på tipptopp, så det är meningslöst att söka läkare (been there, done that). Speciellt inte för viktproblemen, för det har jag redan fått ta storskit för hos en av läkarna jag var hos, när jag råkade nämna nånting om vikten... "DU FÅR VÄL BANTA PRECIS SOM ALLA ANDRA!!!!!!" :(

Jag kom att läsa en bok under semestern. Den var som en uppslagsbok över mitt mående. Jag har sällan känt mig så träffad. Boken handlade om hypotyreos (sköldkörtelproblem) och vävnadshypotyreos, dvs hypo2 - som av den etablerade sjukvården räknas som en humbugdiagnos som inte finns.

Min mamma, morbror och mormor har/hade hypotyreos och går/gick på Levaxin. Tillsammans med mina symptom så tyckte jag redan för flera år sedan att det kunde indikera att jag också hade något fel på sköldkörtelhormonerna, så jag gick till läkare. Jag tror att jag var hos 4 olika läkare, men eftersom mina värden är bra så säger de bara att jag är frisk, att de inte kan hjälpa mig. Så jag strök hypotyreos lite ur listan. Började istället på egen hand leta runt bland en massa andra diagnoser för att se var jag kunde höra hemma. Jag har läst om och försökt sätta mig in i fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, MS, EDS, mm, mm, men inte riktigt känt igen mig i något av dem. Så dök den här boken upp framför mig, och jag sträckläste.
Där hittade jag mig själv. ”Det är ju jag – det är mig de beskriver!”

Blev nästan förbannad. Det som gjorde mig mest upprörd var att läsa om vad obehandlad hypotyreos kan leda till i det långa loppet. Att mina symptom sänker min livskvalitet för mig just nu är en sak, men att de kan innebära att jag kör min kropp rätt in i ännu större katastrofer har jag inte riktigt tänkt på eller insett tidigare...

Jag känner mig rådvill. Började leta efter möjligheten att självmedicinera med sköldkörtelhormoner. Jag har tagit del av flera patientberättelser och det verkar ändå vara en sån oenighet inom vården hur man ska medicinera – vissa läkare verkar vara av en åsikt och andra av en helt annan – så det kan ju knappast vara någon större katastrof om man sköter det själv enligt den vanligast rådande praxis... Blev även lite fascinerad och road av hur oerhört ”förbjudet” det anses i vårt samhälle att självmedicinera. Men hittade också intressanta argument emot, som ändå gjorde att jag vill tömma alla andra alternativ först innan jag ger mig in på det.

Så jag är tillbaks till att jag bor i en kropp som jag fullständigt tappat kontrollen över och som verkar skena vilt åt helvete.
Nu är min uppgift att försöka bota sköldkörtelproblem med alternativa egenvårdsmetoder.
Jippi. :meh:
Låter ju... eeeeh... enkelt...
:arghh:
 

Innan du freakar ut ännu mer kan du prova att byta batterier i vågen och väga dig på nytt (på morgonen innan du ätit, och kontrollväg gärna med en annan våg. (också med fräscha batterier) Jag har fått lindrig chock tidigare pga plötslig viktstegring som berott på att vågen ballat ur och vägde fel pga kassa batterier.

Inte för att förminska problemet, utan för att det kan vara värt att kolla för att kunna utesluta.
 
Jag ställde mig på vågen häromdagen.
...
(Tänk att en sådan liten handling kan få såna följder...)

Det visade sig att jag hade gått upp 6 kg !!! på bara 4 veckor.
Jag blev alldeles bedrövad och nästan rädd. Väldigt omskakad i alla fall. Trodde inte mina ögon, trodde inte att det var sant, var tvungen att ställa mig på vågen flera gånger – men siffrorna envisades...

Det känns inte sannolikt, inte ens möjligt! Jag började fundera...
Jag har haft semester de senaste 4 veckorna, och backade bandet i huvudet. Jag har nog ätit nån liten onyttighet nästan varje dag. Nån efterrätt på restaurang här, nån GB-glass där, nån bulle till fikat på besök hos bekanta. Och jag har druckit ett par glas vin till maten kanske 2-3 ggr per vecka. Men samtidigt har jag både gått hundpromenader på 1-2 timmar per dag samt jobbat i trädgården och gjort andra aktiviteter. Och jag har inte ätit regelrätt lunch under den här perioden utan bara något litet - kanske lite kvarglömd sallad, en macka eller nån soppa.

Jag började kolla upp kalorier – även fast jag inte gillar och tror på det sättet att mäta på. Men bara för att.
Ett glas vin innehåller lite drygt 100 kcal. En kanelbulle kanske 200 kcal. En Magnum classic 260 kcal.
Sen räknade jag ut att för att ÄTA upp mig 6 kg på 4 veckor så skulle jag behöva äta 2000 kcal EXTRA per dag. Om jag räknar lite grovt med att jag behöver 2200 kcal per dag som grund, så skulle det innebära att jag skulle behöva snitta på 4200 kcal PER DAG - varje dag! - under dessa veckor, för att gå upp så mycket...

Nu har jag ju inte kört någon matdagbok under semestern, men när jag gick på LCHF förut så förde jag kostdagbok och räknade ut att jag lyckades snitta på 2800 kcal per dag. Och då kämpade jag som ett djur med att äta MYCKET fett.

Med tanke på det så känns 4200 kcal per dag omöjligt. Helt stört jäkla omöjligt. Det är något som är fel. Riktigt jättemycket jättefel! Det börjar bli riktigt läskigt!... :cry:

Det började förra året. Då körde jag en månad då jag drog ner på maten/kalorierna. Det har hjälpt förut när vikten har krupit uppåt, och vänt siffrorna neråt till min vanliga vikt igen. Men det hade ingen effekt den här gången. Då ilsknade jag till lite och körde LCHF i jag tror att det var 2-3 veckor. Mer orkade jag inte, för trots att jag åt strikt så vägrade kroppen gå in i ketos. Jag mådde bara fruktansvärt uruselt pissdåligt istället. Gick inte ner ett gram. Så då satsade jag stort och la upp en hälsoplan som jag följde under 4½ månad. Strikt diet och regelbunden schemalagd träning. I slutet av den perioden kunde jag bara förtvivlat konstatera att jag hade fortsatt gå upp i vikt. Och nu under sommaren har det alltså bara exploderat.

Somliga tänker nog att jag är en såndär som förtränger, som tjuväter och inte låtsas om det. Men det enda jag kan säga är att det är jag inte. Jag är väldigt noga med vad jag äter. Är känd bland vänner och bekanta för att vara den som alltid äter så nyttigt. Äter inte kött heller.

Det är nånting som är jätteknas med min kropp. Jag känner inte igen den. Flera symptom har tillkommit bara under senaste året. Jag har en lång lista på ohälsosymptom nu, men mina blodvärden är på tipptopp, så det är meningslöst att söka läkare (been there, done that). Speciellt inte för viktproblemen, för det har jag redan fått ta storskit för hos en av läkarna jag var hos, när jag råkade nämna nånting om vikten... "DU FÅR VÄL BANTA PRECIS SOM ALLA ANDRA!!!!!!" :(

Jag kom att läsa en bok under semestern. Den var som en uppslagsbok över mitt mående. Jag har sällan känt mig så träffad. Boken handlade om hypotyreos (sköldkörtelproblem) och vävnadshypotyreos, dvs hypo2 - som av den etablerade sjukvården räknas som en humbugdiagnos som inte finns.

Min mamma, morbror och mormor har/hade hypotyreos och går/gick på Levaxin. Tillsammans med mina symptom så tyckte jag redan för flera år sedan att det kunde indikera att jag också hade något fel på sköldkörtelhormonerna, så jag gick till läkare. Jag tror att jag var hos 4 olika läkare, men eftersom mina värden är bra så säger de bara att jag är frisk, att de inte kan hjälpa mig. Så jag strök hypotyreos lite ur listan. Började istället på egen hand leta runt bland en massa andra diagnoser för att se var jag kunde höra hemma. Jag har läst om och försökt sätta mig in i fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, MS, EDS, mm, mm, men inte riktigt känt igen mig i något av dem. Så dök den här boken upp framför mig, och jag sträckläste.
Där hittade jag mig själv. ”Det är ju jag – det är mig de beskriver!”

Blev nästan förbannad. Det som gjorde mig mest upprörd var att läsa om vad obehandlad hypotyreos kan leda till i det långa loppet. Att mina symptom sänker min livskvalitet för mig just nu är en sak, men att de kan innebära att jag kör min kropp rätt in i ännu större katastrofer har jag inte riktigt tänkt på eller insett tidigare...

Jag känner mig rådvill. Började leta efter möjligheten att självmedicinera med sköldkörtelhormoner. Jag har tagit del av flera patientberättelser och det verkar ändå vara en sån oenighet inom vården hur man ska medicinera – vissa läkare verkar vara av en åsikt och andra av en helt annan – så det kan ju knappast vara någon större katastrof om man sköter det själv enligt den vanligast rådande praxis... Blev även lite fascinerad och road av hur oerhört ”förbjudet” det anses i vårt samhälle att självmedicinera. Men hittade också intressanta argument emot, som ändå gjorde att jag vill tömma alla andra alternativ först innan jag ger mig in på det.

Så jag är tillbaks till att jag bor i en kropp som jag fullständigt tappat kontrollen över och som verkar skena vilt åt helvete.
Nu är min uppgift att försöka bota sköldkörtelproblem med alternativa egenvårdsmetoder.
Jippi. :meh:
Låter ju... eeeeh... enkelt...
:arghh:

Ett kort svar på ditt långa inlägg: Enligt Livsmedelsverket bör medelålders kvinnor äta 1800 kcal/dag för att ligga kvar på nuvarande vikt. Om du äter 2400 istället är det inte så konstigt om du går upp i vikt.
 
Jag har en kompis som under att tag haft problem med omotiverade viktuppgångar. Hon har varit hos doktorn och testat sköldkörteln, hon har inte tillräckligt eller vad man ska säga avvikelser för att börja medicinera utan får komma på kontroller. Just nu har vikten skenat upp och läkaren vill fortfarande avvakta med att sätta in medicin.
Hon fick rådet att under de kommande sex månaderna lägga om kosten och äta det som kallas paleo diet. Enligt läkaren finns en chans att det återställer värdena så att hon slipper besvär och medicinering.
Kan ju vara värt att prova.
 
Du kan gå med i sköldkörtelföreningen för någon hundralapp. De kan ge dig tips på läkare i Norge eller Finland. I övriga västvärlden jobbar man annorlunda kring sköldkörtelproblematik både vid diagnosticering och medicinering.

Du kan också testa ta tempen när du vaknar varje dag i en månad.
Undertemp är ett diagnoskriterie utomlands.
Du kan också göra blodprov via Blodkollen för att se hur sköldkörtelhormon ser ut hos dig.

Jag fick gå i flera år i Sverige utan rätt hjälp. Jag blev satt på diverse psykmediciner, var sjuk jämt, vansinnigt trött/utbränd etc.
Jag sökte vård utomlands och diagnosticerades med sköldkörtelpaj och obalans i fler hormoner(via blodprov främst).
Nu får jag en medicin med både naturlig grishormon sas, liothyronin poch levaxin. Jag mår ENORMT mycket bättre.

Hoppas du hittar hjälp!
 
Nu har jag ju inte kört någon matdagbok under semestern, men när jag gick på LCHF förut så förde jag kostdagbok och räknade ut att jag lyckades snitta på 2800 kcal per dag. Och då kämpade jag som ett djur med att äta MYCKET fett.

Ursäkta att jag plockar ut ett citat så här, det var bara något jag inte kunde släppa... LCHF innebär inte att man ska äta så mycket kalorier man kan, inte på några vägar. Bara att man bli mätt på mycket mindre än man normalt blir, runt 1200-1600 kcl är normalt per dag. Fett mättar mycket mer än kolhydrater, man behöver färre, inte fler. Eller, ja, så är det oftast, tanken är så också. Sen kanske du upplevde det annorlunda, det vet ju inte jag. Alla är ju olika.
Jag vill bara inte att du tror att 2800 kcl per dag är någon norm för LCHF, det är det verkligen inte!

Nu var det här inte poängen med ditt inlägg, jag förstår verkligen chocken av att gå upp så mycket på så kort tid. Vilken panik!! Det är nog som du säger, något är verkligen inte rätt i din kropp - jag hoppas att du hittar en lösning!
 
Fett mättar mycket mer än kolhydrater, man behöver färre, inte fler. Eller, ja, så är det oftast, tanken är så också. Sen kanske du upplevde det annorlunda, det vet ju inte jag. Alla är ju olika.
Förlåt men jag måste bara tillägga att det i studier inte är bevisat att fett mättar bättre än kolhydrater även om jag vet att det ofta påstås av LCHF-förespråkare. Däremot gör protein att man är mätt längre.
 
Nej, kanske studier inte visar det. Jag vet bara hur jag själv mår och eftersom TS testade... Men jag låter det var osagt! Det är bara mina egna personliga erfarenheter.
2800 kcl lät bara väldigt mycket på en dag, inget jag själv skulle kunna äta på lchf.
 
Skulle det inte kunna vara binjurarna som år trötta och utmattade i stället? Brukar vara ungefär samma symptom som Sköldkörteln men inte ge samma utslag på test av tyronin.

För egen del försöker jag äta antiinflammatoriskt för att hjälpa min kropp. Av den sorten som beskrivs i Food Pharmacy (bok). Det hjälper min kropp att orka mer.
 
Angående det där med vågen. För mig är det rätt vanligt att jag kan pendla 5kg mellan två veckor. I mitt fall hänger det ihop med vad jag ätit dagen innan, hur mycket vätska som finns i kroppen osv.
Det bästa är som någon ovan skrev, att kontrollväga sig.
 
Jag ställde mig på vågen häromdagen.
...
(Tänk att en sådan liten handling kan få såna följder...)

Det visade sig att jag hade gått upp 6 kg !!! på bara 4 veckor.
Jag blev alldeles bedrövad och nästan rädd. Väldigt omskakad i alla fall. Trodde inte mina ögon, trodde inte att det var sant, var tvungen att ställa mig på vågen flera gånger – men siffrorna envisades...

Det känns inte sannolikt, inte ens möjligt! Jag började fundera...
Jag har haft semester de senaste 4 veckorna, och backade bandet i huvudet. Jag har nog ätit nån liten onyttighet nästan varje dag. Nån efterrätt på restaurang här, nån GB-glass där, nån bulle till fikat på besök hos bekanta. Och jag har druckit ett par glas vin till maten kanske 2-3 ggr per vecka. Men samtidigt har jag både gått hundpromenader på 1-2 timmar per dag samt jobbat i trädgården och gjort andra aktiviteter. Och jag har inte ätit regelrätt lunch under den här perioden utan bara något litet - kanske lite kvarglömd sallad, en macka eller nån soppa.

Jag började kolla upp kalorier – även fast jag inte gillar och tror på det sättet att mäta på. Men bara för att.
Ett glas vin innehåller lite drygt 100 kcal. En kanelbulle kanske 200 kcal. En Magnum classic 260 kcal.
Sen räknade jag ut att för att ÄTA upp mig 6 kg på 4 veckor så skulle jag behöva äta 2000 kcal EXTRA per dag. Om jag räknar lite grovt med att jag behöver 2200 kcal per dag som grund, så skulle det innebära att jag skulle behöva snitta på 4200 kcal PER DAG - varje dag! - under dessa veckor, för att gå upp så mycket...

Nu har jag ju inte kört någon matdagbok under semestern, men när jag gick på LCHF förut så förde jag kostdagbok och räknade ut att jag lyckades snitta på 2800 kcal per dag. Och då kämpade jag som ett djur med att äta MYCKET fett.

Med tanke på det så känns 4200 kcal per dag omöjligt. Helt stört jäkla omöjligt. Det är något som är fel. Riktigt jättemycket jättefel! Det börjar bli riktigt läskigt!... :cry:

Det började förra året. Då körde jag en månad då jag drog ner på maten/kalorierna. Det har hjälpt förut när vikten har krupit uppåt, och vänt siffrorna neråt till min vanliga vikt igen. Men det hade ingen effekt den här gången. Då ilsknade jag till lite och körde LCHF i jag tror att det var 2-3 veckor. Mer orkade jag inte, för trots att jag åt strikt så vägrade kroppen gå in i ketos. Jag mådde bara fruktansvärt uruselt pissdåligt istället. Gick inte ner ett gram. Så då satsade jag stort och la upp en hälsoplan som jag följde under 4½ månad. Strikt diet och regelbunden schemalagd träning. I slutet av den perioden kunde jag bara förtvivlat konstatera att jag hade fortsatt gå upp i vikt. Och nu under sommaren har det alltså bara exploderat.

Somliga tänker nog att jag är en såndär som förtränger, som tjuväter och inte låtsas om det. Men det enda jag kan säga är att det är jag inte. Jag är väldigt noga med vad jag äter. Är känd bland vänner och bekanta för att vara den som alltid äter så nyttigt. Äter inte kött heller.

Det är nånting som är jätteknas med min kropp. Jag känner inte igen den. Flera symptom har tillkommit bara under senaste året. Jag har en lång lista på ohälsosymptom nu, men mina blodvärden är på tipptopp, så det är meningslöst att söka läkare (been there, done that). Speciellt inte för viktproblemen, för det har jag redan fått ta storskit för hos en av läkarna jag var hos, när jag råkade nämna nånting om vikten... "DU FÅR VÄL BANTA PRECIS SOM ALLA ANDRA!!!!!!" :(

Jag kom att läsa en bok under semestern. Den var som en uppslagsbok över mitt mående. Jag har sällan känt mig så träffad. Boken handlade om hypotyreos (sköldkörtelproblem) och vävnadshypotyreos, dvs hypo2 - som av den etablerade sjukvården räknas som en humbugdiagnos som inte finns.

Min mamma, morbror och mormor har/hade hypotyreos och går/gick på Levaxin. Tillsammans med mina symptom så tyckte jag redan för flera år sedan att det kunde indikera att jag också hade något fel på sköldkörtelhormonerna, så jag gick till läkare. Jag tror att jag var hos 4 olika läkare, men eftersom mina värden är bra så säger de bara att jag är frisk, att de inte kan hjälpa mig. Så jag strök hypotyreos lite ur listan. Började istället på egen hand leta runt bland en massa andra diagnoser för att se var jag kunde höra hemma. Jag har läst om och försökt sätta mig in i fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, MS, EDS, mm, mm, men inte riktigt känt igen mig i något av dem. Så dök den här boken upp framför mig, och jag sträckläste.
Där hittade jag mig själv. ”Det är ju jag – det är mig de beskriver!”

Blev nästan förbannad. Det som gjorde mig mest upprörd var att läsa om vad obehandlad hypotyreos kan leda till i det långa loppet. Att mina symptom sänker min livskvalitet för mig just nu är en sak, men att de kan innebära att jag kör min kropp rätt in i ännu större katastrofer har jag inte riktigt tänkt på eller insett tidigare...

Jag känner mig rådvill. Började leta efter möjligheten att självmedicinera med sköldkörtelhormoner. Jag har tagit del av flera patientberättelser och det verkar ändå vara en sån oenighet inom vården hur man ska medicinera – vissa läkare verkar vara av en åsikt och andra av en helt annan – så det kan ju knappast vara någon större katastrof om man sköter det själv enligt den vanligast rådande praxis... Blev även lite fascinerad och road av hur oerhört ”förbjudet” det anses i vårt samhälle att självmedicinera. Men hittade också intressanta argument emot, som ändå gjorde att jag vill tömma alla andra alternativ först innan jag ger mig in på det.

Så jag är tillbaks till att jag bor i en kropp som jag fullständigt tappat kontrollen över och som verkar skena vilt åt helvete.
Nu är min uppgift att försöka bota sköldkörtelproblem med alternativa egenvårdsmetoder.
Jippi. :meh:
Låter ju... eeeeh... enkelt...
:arghh:
Såg att du är 45 år. Själv är jag 3 år äldre. Har ända fram tills för något år sedan ätit ungefär som jag velat, även om mina portioner inte är jättestora, utan att gå upp i vikt. Men helt plötsligt sa det bara "poff". Det är väl en rätt "typisk" sak någonstans kring den här åldern, att ämnesomsättningen ändrar sig pga förändringar i hormoner, osv?
 
Ursäkta att jag plockar ut ett citat så här, det var bara något jag inte kunde släppa... LCHF innebär inte att man ska äta så mycket kalorier man kan, inte på några vägar. Bara att man bli mätt på mycket mindre än man normalt blir, runt 1200-1600 kcl är normalt per dag.
Tack, det var intressant info! :)
Lite kuriosa: Det var några år sedan nu, men först gick jag på typ viktväktardiet under en längre period med snålt med fett, ca 1400-1600 kcal per dag har jag för mig, men fortsatte bara gå upp i vikt. Sedan testade jag LCHF och landade alltså på i snitt 2800 kcal per dag, och då gick jag ner ca 1-2 kg per vecka! Det var verkligen sista spiken i kistan på mitt förtroende till att uttryck som "det handlar bara om hur många kalorier man äter jämfört med hur många man gör av med" skulle vara något som gäller för alla! ;):p Sen dess är jag för egen del inte så förtjust i kalorisnacket...:cool:
 
Tack, det var intressant info! :)
Lite kuriosa: Det var några år sedan nu, men först gick jag på typ viktväktardiet under en längre period med snålt med fett, ca 1400-1600 kcal per dag har jag för mig, men fortsatte bara gå upp i vikt. Sedan testade jag LCHF och landade alltså på i snitt 2800 kcal per dag, och då gick jag ner ca 1-2 kg per vecka! Det var verkligen sista spiken i kistan på mitt förtroende till att uttryck som "det handlar bara om hur många kalorier man äter jämfört med hur många man gör av med" skulle vara något som gäller för alla! ;):p Sen dess är jag för egen del inte så förtjust i kalorisnacket...:cool:

Det finns studier som visar på att en balanserad kost där varje mål har en viss balans av kolhydrater, protein och fett inte höjer blodsockret på samma vis som om man äter mer kolhydrater/bara kolisar. När blodsockret går upp lägger man på sig mer.

Så zon-dieten tex är vad jag kör om jag inte medvetet slarvar.
Mer protein och fett än många andra äter..
 
@Masse @tuaphua & @Amanda_F - Tack för intressanta tips, ska kolla upp dem!

@bettysmatte - Visst är det så. Jag läste i en bok att rent biologiskt så är främsta meningen med våra kroppar att reproducera sig. När vi inte längre har förmåga till det så börjar kroppens funktioner att avta och packa ihop - helt enkelt för att det inte direkt finns någon biologisk mening för naturen att hålla oss vid liv längre. Jag tyckte att det var en jätterolig synvinkel på problemet! Här går alltså jag omkring och försöker hålla liv i en kropp som rent biologiskt håller på att packa ihop och sluta fungera! Inte undra på att det känns lite tufft! :laugh::D
 
Kan fö tillägga att även jag fått lägga om kosten för binjurar och sköldkörtel.
Finns mycket att läsa om kost och såna problem!
Mig hjälper det inte nog att slippa medicin. Men jag behöver iaf mindre dos.
 
Skulle det inte kunna vara binjurarna som år trötta och utmattade i stället? Brukar vara ungefär samma symptom som Sköldkörteln men inte ge samma utslag på test av tyronin.

För egen del försöker jag äta antiinflammatoriskt för att hjälpa min kropp. Av den sorten som beskrivs i Food Pharmacy (bok). Det hjälper min kropp att orka mer.
Förutom att man går ner i vikt av lågt kortisol då...

Högt kortisol går man upp av, den sjukdomen heter cushings.
 
Förutom att man går ner i vikt av lågt kortisol då...

Högt kortisol går man upp av, den sjukdomen heter cushings.
Nu har jag svårt att följa hur du tänker? Jag gick in i väggen med resultat att Binjurarna la ner och dessutom hade jag stora stresspåslag med kortisoldepåer på mage (försvann när jag slutade äta gluten och stressa). Men för det hade jag inte cushings... Men den här tråden handlar inte om mig så vi behöver inte ta det här.
 
Nu har jag svårt att följa hur du tänker? Jag gick in i väggen med resultat att Binjurarna la ner och dessutom hade jag stora stresspåslag med kortisoldepåer på mage (försvann när jag slutade äta gluten och stressa). Men för det hade jag inte cushings... Men den här tråden handlar inte om mig så vi behöver inte ta det här.

Om binjurarna lägger ner så kan du omöjligt ha kortisoldepåer på magen(vad nu ens det skulle vara?). Binjurarna lägger av så får kroppen för lite kortisol. Inte för mkt. Och av för lite kortisol så går man ner i vikt.

Om man går upp i vikt av för mkt kortisol så är det inte kortisol i fettet. Det bara bildas mer fett eftersom blodsockret blir högre av kortisolet.

Du verkar blanda ihop väldigt mkt? Du kan inte ha både binjurar som lägger ner OCH gått upp i vikt för att kortisolet är för högt.
Jag förstår inte riktigt hur du får ihop det?
 
Om binjurarna lägger ner så kan du omöjligt ha kortisoldepåer på magen(vad nu ens det skulle vara?). Binjurarna lägger av så får kroppen för lite kortisol. Inte för mkt. Och av för lite kortisol så går man ner i vikt.

Om man går upp i vikt av för mkt kortisol så är det inte kortisol i fettet. Det bara bildas mer fett eftersom blodsockret blir högre av kortisolet.

Du verkar blanda ihop väldigt mkt? Du kan inte ha både binjurar som lägger ner OCH gått upp i vikt för att kortisolet är för högt.
Jag förstår inte riktigt hur du får ihop det?
Fantastiskt att du vet mer om min kropp än vad mina läkare gör, utan att ha träffat mig. Grattis! (Sorry för OT TS)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 194
  • Artikel Artikel
Dagbok Saker och ting har ju sin gilla gång här i livet, så efter skilsmässan så har jag börjat fundera på döden… ;) Kanske hjälpte det till...
Svar
5
· Visningar
702
Senast: Soapbubble
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Många här har nog läst mina oändliga inlägg om min vikt, och jag har nu haft kontakt med en dietist och tänkte uppdatera lite i en...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
7 568
Senast: Kajsalisa
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
8
· Visningar
1 094
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp