Sv: Halskotpelare/nacken?
Jag märkte det egentligen inte själv, men förstod när vi fick diagnosen varför hästen betett sig på ett visst vi (återkommer till det).
Men det var i samband med ett besök kring en hältutredning som veterinären (som sett hästen flera ggr förr) utbrast: Men hur går han?!? Jag tyckte mest "va, vadå, som vanligt?". Vet gjorde en rad neurologiska tester (ställa benen i kors, dra i svansen när de skrittar, backa, svänga i snäva cirklar, putta till när hästen går och täcka för ögonen på hästen) och konstaterade att han hade ataxi båda fram och lite på ena bak. Jag erkänner att jag vägrade "gå med på det", hästens favorit var (och är) att klampa rakt ut i skogen, gärna på kalhyggen. Säker på foten som en bergsget. Aldrig varit snubblig eller så. Klart han inte hade ataxi!
Då tog veterinären hästen och visade mig, och det blev otroligt tydligt när synen täcktes för och man såg hur han verkligen "letade" efter golvet med hovarna, inte hade en aning om var det var. Och när benen ställdes i kors och han inte märkte det utan höll på att stå på näsan när han försökte gå iväg normalt och trasslade in sig i sina egna ben.
Efter att ha fått diagnosen och fått allt kring vad det innebär förklarat för mig föll en hel del saker på plats. Jag och hovslagaren hade "alltid" (jag har haft honom sen han var ett knappt år, hästen) skämtat om att hästen ofta stod helt kajko när hoven släpptes ner i samband med skoning. Som Charlie Chaplin, eller extremt inåttåad,eller med en hov vriden inåt osv. Jag förstod också varför han verkligen INTE vill gå i vattenpölar, och varför han varit så grymt "fjantig" att rida när snön töade och det var omväxlande snöfläckar och omväxlande barmark (han formligen klättrade på snövallar för att slippa gå på vägen). Varför han varit så "tramsig" med underlaget helt enkelt. Han var inte tramsig, han försökte bara undvika det han övht inte kunde bedöma om det var säkert eller ej. Jag fick också svar varför han var markskygg.
Han har haft andra problem men jag tror inget av det eg har med ataxin att göra, mer än det att han landar tå först vilket naturligtvis sliter på lederna.
I början efter diagnosen var jag lite nervös, ledsen och orolig, men jag måste erkänna att idag tänker jag ytterst sällan på det. Jag tog beslutet att inte hoppa honom när vi fick diagnosen, absolut inte över fasta hinder. Detta var dock inget vet krävde eller tyckte behövdes. Avgörande är att han får full frihet att röra huvudet och se. Han har hoppat diken osv innan diagnosen, och löshoppat efter så jag tror eg inte det är minsta problem. Jag red honom heller inte i mörker, men har nu provat rida i ficklampssken utan problem.
TVÅ gånger har han gjort rejäla snubbel med mig, så han gått ner på knä. Båda på plan väg. Läskigt men två ggr på lika många år får anses vara okej. Dock så om han är ofokuserad - då blir han snubblig. Ena vurpan var när han var irriterad på bromsar och slog med huvudet och höll på för dem. Dvs inte såg sig för. Andra vurpan var i galopp, och han såg något spännande i skogen, fokuserade på det och trasslade sig i sina egna ben.
Om man inte vet om att han har ataxi är det inget man tänker på, om man vet om att han har det ser man det ganska lätt om man tittar efter det dock.
Tillägg: Efter att jag fick diagnosen slutade jag ju se "tramsigheten" med vattenpölar och underlag som just trams. Och lät honom oftast få välja själv, titta noga osv. Bad om små saker, för att lära honom att om matte sa att ett underlag var okej så var det okej, att jag aldrig någonsin skulle lura honom. Jag tvingar honom heller aldrig, inte ens nu. Men nu litar han väldigt mycket på mig när det kommer till underlag, och ibland får JAG hindra honom från att klampa på ut på ett underlag JAG inte är helt säker på är okej. Han tycker fortfarande inte om vatten (antagligen för att han inte ens med synen kan avgöra var fan marken är då), men han går i vatten om jag säger det är okej. Oftast får han slippa dock, ser ingen vinst i att han ska gå i vattenpölar bara för att. Töfläckar osv är inga problem längre, han får så lång tygel så han kan ta ner näsan och kolla på det bara.
