Jag tycker att det är jättesynd att det har blivit så oerhört mycket hets kring mat och motion och jag är helt övertygad om att det stjälper minst lika mycket som det hjälper.
Med det sagt tränar jag ganska hårt 3-4 dagar i veckan och tänker ganska mycket (mer än jag skulle vilja) på vad jag äter på en vardaglig basis. Jag har noll problem med att äta snabbmat, godis, chips och liknande med jämna mellanrum MEN jag har insett att det måste vara planerat för att jag ska kunna njuta fullt ut av det. Kommer det spontant så får jag nästan alltid resonera med mig själv och ett styck dåligt samvete för att kunna njuta av vad det nu är som dykt upp. Jag kommer liksom på mig själv med att mer eller mindre omedvetet hitta på en massa anledningar till varför just jag är värd t.ex. choklad just denna tisdagen. Det tror jag inte alls är sunt, och det är garanterat ett resultat av dagens samhälle med all sin hälsohets. Jag har blivit mycket bättre på att ha en avslappnad inställning till mat jämfört med ett par år sedan, men jag är inte i mål än. Jag tror tyvärr att min hjärna alltid kommer att ha kvar lite av den där "mat+skam"-kopplingen som utvecklades redan under tonåren och inte har blivit bättre av de senaste 10 årens utveckling i samhället.
Träningen är betydligt mindre komplicerad för mig, vilket jag tror beror mycket på det @Philosophia är inne på. Jag gillar att träna, jag gillar att känna mig stark, jag har hittat en träningsform jag mår bra av och har råd med, jag har bra självförtroende när det kommer till träning och jag har haft en stabil träningsrutin i flera år nu - så för mig är det inte någon stor grej. Sedan vad detta gillandet beror på är en annan femma - det kan mycket väl vara ett resultat av att ha vuxit upp i ett hälsohetsande samhälle. Hur jag hade varit utan det är svårt att säga.
Jag försöker att dra mitt strå till stacken och säga ifrån när jag hör någon uttrycka något som eldar på denna hets (exempel: konfronterade min vän när hon sa att hon "nog inte borde beställa efterrätt" när vi var ute och åt häromveckan, eftersom jag märkte på henne att hon verkligen ville). Jag försöker att vara medveten om vilka delar av mitt liv jag delar med mig av till vilken publik (exempel: skriver/pratar nästan aldrig om min träning förutom i träningstråden här på Buke). Jag försöker att uppmuntra folk att fokusera mer på hur saker känns, inte hur de ser ut/får dem att se ut. Lite så, typ.
Känner igen mig så mycket i det du skriver.