Alexandra_W
Trådstartare
Jag har tacksamt nog varit ganska förskonad från hosta.
Den enda tidigare jag haft var min K, som efter en lunginfl som föl och sen en felbehandlad bakteriell luftvägsinfektion också det som föl blev 'dammkänslig'. Kunde inte stå på halm eller äta hö, då hostade hon. Även i välventilerat kallstall. Fanns dock inget behov att ge halm ute heller så inte provat det. Med spån + silage var hon helt symptomfri.
Lillen stod ju 4 månader drygt på boxvila. Välventilerat kallstall, men tyvärr så roade han sig med att gräva i sin box. Stod på permanentbädd med spån från början, men fick sen efter halva tiden halm, för att ha mer att pyssla med och förhoppningsvis sluta gräva. Det funkade bra i en månad, sen började han gräva i halmen med.
Sista tiden på spån så hostade han 1 - 3 ggr i början på promenaderna. Hörde honom aldrig hosta innan, inte ens när jag ströade (vilket jag ju var tvungen att göra med honom inne).
När han började gräva i halmen med kastade jag ut den, och han fick växelströbädd med dammavskiljt spån. Jag tog upp hostan med vet, då hade den pågått kanske en månad men inte blivit sämre utan var oförändrad. 1-3 host i början av promenaderna, vissa dagar inget alls, aldrig mer. Vet fick höra hostan själv med. Vet var inte så bekymrad och ansåg att det var dammhosta men skulle ge sig när han fick komma ut, men bra att byta ut halmen som tänkt.
Han stod dock kvar på kliniken en natt, och kliniken är ju varmstall. Inte dammigt eller så, men varmstall och jag har KALLstall, mkt välventilerat. Och på kliniken hade han stått på spån och fått halm och silage att äta (precis som hemma). Och han hade hostat och hostat och hackat och hackat på morgonen, alldeles förtvivlat. Dvs det var lite värre däran än det verkade, kallstallet tog bort symptomen.
Så, efter att ha hört honom hosta, undersökning osv så blev ordern 3 v medicinering med slemlösande (acetylsystein) och inhalation av kortison (flutide evohaler). Och 'ingen halm'.
Han fick börja komma ut i hage i samband med att hostbehandlingen sattes in, men det tog ändå nästan till slutet av behandlingen innan jag såg minsta skillnad. Kom upp rätt bra med slem av det slemlösande (rann ur näsborrarna). Under behandlingen åkte han transport till kliniken ett par ggr, och han hostade då i transporten och ffa när han lastats ur och kommit in till kliniken, tung 'djup' hosta och 5 - 10 ggr. Enligt vet tyvärr helt i linje med dammhosta, liten luftvolym i släpet, och de har huvudet 'uppe' och får inte upp slemmet ordentligt.
Nu så sen 2 v är medicineringen slut, och jag har knappt hört honom hosta alls sen dess. Några gånger nu och då närmsta veckan efter behandlingsslut (ej varje dag) hostade han när han gick ut till hagen. Sen dess inte alls. Aldrig inne.
Förhoppningsvis kommer han inte bli hosthäst 'för livet', men risken finns han alltid kommer vara extra dammkänslig, det får ju dock framtiden utvisa. Jag är lite bekymrad dock att det trots medicineringen tog såpass 'lång' tid innan han blev besvärsfri, med tanke på att K som var mkt mer känslig än honom aldrig någonsin reagerade hos mig när det var bara spån + silage, och dessutom blev besvärsfri utan medicin mkt snabbt bara halm + hö togs bort.
Haken är att han *verkligen* borde/behöver äta halm för viktens och ättidens skull.. Frågan är om halm UTE kan vara okej för en hosthäst? Eller drar de i sig damm och sporer och djävelskap även då? Han 'mördar' gärna sitt grovfoder genom att krafsa/sparka i det, och kan köra ner nosen och putta runt i det för att hitta det godaste - som alltid är i botten
Så, någon som vet hur det är med sporerna/etc i halm, är det lika illa även om de kör ner nosen i det ute? Och vad har ni med hosthästar för erfarenhet? Det är som sagt i dagsläget inte säkert Lillen blivit hosthäst 'på riktigt', men tills motsatsen är bevisad och det är så kort tid han varit symptomfri - och det under synnerligen gynnsamma förutsättningar, så anser jag honom som det tills vidare.
Den enda tidigare jag haft var min K, som efter en lunginfl som föl och sen en felbehandlad bakteriell luftvägsinfektion också det som föl blev 'dammkänslig'. Kunde inte stå på halm eller äta hö, då hostade hon. Även i välventilerat kallstall. Fanns dock inget behov att ge halm ute heller så inte provat det. Med spån + silage var hon helt symptomfri.
Lillen stod ju 4 månader drygt på boxvila. Välventilerat kallstall, men tyvärr så roade han sig med att gräva i sin box. Stod på permanentbädd med spån från början, men fick sen efter halva tiden halm, för att ha mer att pyssla med och förhoppningsvis sluta gräva. Det funkade bra i en månad, sen började han gräva i halmen med.
Sista tiden på spån så hostade han 1 - 3 ggr i början på promenaderna. Hörde honom aldrig hosta innan, inte ens när jag ströade (vilket jag ju var tvungen att göra med honom inne).
När han började gräva i halmen med kastade jag ut den, och han fick växelströbädd med dammavskiljt spån. Jag tog upp hostan med vet, då hade den pågått kanske en månad men inte blivit sämre utan var oförändrad. 1-3 host i början av promenaderna, vissa dagar inget alls, aldrig mer. Vet fick höra hostan själv med. Vet var inte så bekymrad och ansåg att det var dammhosta men skulle ge sig när han fick komma ut, men bra att byta ut halmen som tänkt.
Han stod dock kvar på kliniken en natt, och kliniken är ju varmstall. Inte dammigt eller så, men varmstall och jag har KALLstall, mkt välventilerat. Och på kliniken hade han stått på spån och fått halm och silage att äta (precis som hemma). Och han hade hostat och hostat och hackat och hackat på morgonen, alldeles förtvivlat. Dvs det var lite värre däran än det verkade, kallstallet tog bort symptomen.
Så, efter att ha hört honom hosta, undersökning osv så blev ordern 3 v medicinering med slemlösande (acetylsystein) och inhalation av kortison (flutide evohaler). Och 'ingen halm'.
Han fick börja komma ut i hage i samband med att hostbehandlingen sattes in, men det tog ändå nästan till slutet av behandlingen innan jag såg minsta skillnad. Kom upp rätt bra med slem av det slemlösande (rann ur näsborrarna). Under behandlingen åkte han transport till kliniken ett par ggr, och han hostade då i transporten och ffa när han lastats ur och kommit in till kliniken, tung 'djup' hosta och 5 - 10 ggr. Enligt vet tyvärr helt i linje med dammhosta, liten luftvolym i släpet, och de har huvudet 'uppe' och får inte upp slemmet ordentligt.
Nu så sen 2 v är medicineringen slut, och jag har knappt hört honom hosta alls sen dess. Några gånger nu och då närmsta veckan efter behandlingsslut (ej varje dag) hostade han när han gick ut till hagen. Sen dess inte alls. Aldrig inne.
Förhoppningsvis kommer han inte bli hosthäst 'för livet', men risken finns han alltid kommer vara extra dammkänslig, det får ju dock framtiden utvisa. Jag är lite bekymrad dock att det trots medicineringen tog såpass 'lång' tid innan han blev besvärsfri, med tanke på att K som var mkt mer känslig än honom aldrig någonsin reagerade hos mig när det var bara spån + silage, och dessutom blev besvärsfri utan medicin mkt snabbt bara halm + hö togs bort.
Haken är att han *verkligen* borde/behöver äta halm för viktens och ättidens skull.. Frågan är om halm UTE kan vara okej för en hosthäst? Eller drar de i sig damm och sporer och djävelskap även då? Han 'mördar' gärna sitt grovfoder genom att krafsa/sparka i det, och kan köra ner nosen och putta runt i det för att hitta det godaste - som alltid är i botten
Så, någon som vet hur det är med sporerna/etc i halm, är det lika illa även om de kör ner nosen i det ute? Och vad har ni med hosthästar för erfarenhet? Det är som sagt i dagsläget inte säkert Lillen blivit hosthäst 'på riktigt', men tills motsatsen är bevisad och det är så kort tid han varit symptomfri - och det under synnerligen gynnsamma förutsättningar, så anser jag honom som det tills vidare.
