Håller snart på att bli galen....

V

valentino-95

Jag håller som sagt snart på att bli galen på min dotter som blir 7 år om 1 månad.
Hon lyssnar inte på oss för fem öre, hon går helt i sin egen lilla värd känns det som.
Säger man till henne att hon tex ska sluta bråka med hunden så är det som att hon inte hör det hon bara fortsätter med det.
Och i bland så överdriver hon något fruktansvärt i stället som tex i går vid matbordet så vägrade hon sätta sig vid bordet utan skulle stå bredvid bordet och hoppa, och min man sa till henne flera gånger att hon skulle sätta sig, och vist sätter sig dottern men hon vinklar in benen under sig och pladask så sätter hon sig på golvet där hon står och säger: NU sitter jag.
Och jag frågar henne i fall hon ska sitta på golvet och får till svar: JA men han sa ju att jag skulle sätta mig. Försöker då förklara att man kan väll inte sitta på golvet och äta mat utan man ska sitta vid matbordet och äta, får till svar: JA men han sa att jag skulle säta mig och då gjorde jag det.
Det slutatde med att vi va tvugna att skicka in henne på sitt rum för hon bara mothugg med all vi sa till henne och så började hon bara att skrika och sket totalt på att lyssna på oss, väl inne på sitt rum så skrek hon och kastade omkring saker överallt och så målade hon på sitt golv osv osv och hon gav sig inte heller, hon bara begärde att NU skulle hon minnsan äta för hon ville han mat, och allt skulle bara vara så som hon ville. Både jag och mannen försökte gå in till henne några ggr och försökte prata med henne men fick bara till svar: JAG hör inte vad ni säger för jag lyssnar inte på er.
Vi försökte i alla fall få kontakt med henne men hon bara skrek, tittade bort eller la sig raklång på golvet och sparkade och höll för öronen.
Detta är bara ett ex av problem vi har med henne och kan till lägga att det finns JÄTTE många andra saker som hon håller på med.

Så snälla har ni några förslag på vad man kan göra, eller har ni några liknade problem som ni kan berätta om ?
Jag skulle vara jätte tacksam för i fall ni då kunde svara på detta.
Eller ev ge mig råd i fall det finns någonstanns man kan få hjälp med detta.
Jag har varit i kontakt med Familjecentrum men dom kan inte hjälpa mig med detta.
Har även varit i kontakt med ProAros i våran kommun och dom kan inte heller hjälpa oss, vem ska man då ta kontakt med ???

Hon har tyvärr en pappa som dricker och hon är hos han varannan helg och även han har träffat en ny kärlek i sitt liv, så som jag har gjort.
Och exet pratar tyvärr en massa skit om både mig och min nya man till våran dotter.
Jag svarar på det hon berättar om att det har pappa sagt och sen säger jag att det kommefr du att förstå när du blir lite äldre vad som är sant och fel av allt hon får höra.
Kan även säga att jag har ALDRIG sagt något illa om hennes far till henne för jag tycker att hon ska inte behöva lyssna på sånt som vi vuxna har oss i mellan.

Visst hon är ju inte jobbig dygnet runt men just nu känns det verkligen som att det måste hända något för det går inte att fortsätta så här.

Oj nu blev detta långt men jag var bara tvungen att få skriva av mig och ev få rad vart jag kan vända mig.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Jadu... Har genomgått en mildare variant med den idag 10åriga dottern. Vi genomled det hela.

Barn nummer 2 som inte är vårt biologiska barn, är sju resor värre, hon fyller 6år nu och vi kan inte ha det så här längre. Ska till BVC för 6års koll om någon vecka och då ska vi ta upp allt runt denna lilla tjej. Det ligger andra saker bakom också bla så ser vi mycket i henne som vi även ser i hennes biomor men som vi inte kan sätta ord på eftersom ingen mer än vi ser dem tillsammans. Men det finns något där.

Jag känner så väl igen det du beskriver, har provat pratat med barnet, sätta hårt mot hårt, hålla barnet (holding) men nej det fungerar helt enkelt inte. Vi får låta henne skrika dryga timmen innan hon ger sig och då kan hon ha precis som du skriver ritat och förstört saker.
Nu har detta blivit lite bättre och det händer inte lika ofta som det gjorde förrut men vi hade en episod för 2 dagar sedan, och något stämmer helt enkelt inte.

Men vi kommer iallafall att kräva att få prata med någon, psykolog/kurator eller likn. Vi ger oss inte förrän vi fått hjälp.

Har skolan något stödteam eller likn? Barnet gick i skolan? Har du provat där i såfall att prata med kurator eller psykolog?

Jag har inga råd att ge men du är inte ensam!

Kram Coop
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Jag har en dotter i samma ålder som din och har sett liknande tendenser här, om än kanske inte riktigt lika illa.
Man brukar ju tydligen kalla just denna ålder för "lilla tonåren" och ska jag vara ärlig så ser jag en hel del paralleller med uppkäftiga tonåringar, med selektiv hörsel (hör bara det de vill höra).

Vi brukar sätta vår "lilla tonåring" på en plats där det är tråkigt(på golvet i badrummet, hallen eller liknande) tills hon lugnat ner sig och går att kommunicera med igen. För oss fungerar det bra.

Antar att Er dotter, liksom vår, går i förskoleklass nu?
En av mina kusiner betedde sig som ett monster när han kom hem från skolan, när han började. Det var egentligen inte alls likt honom, men en dag fick föräldrarna svar på frågan om varför han gjorde så - "jag måste ju få avreagera mig någonstans, någongång, eftersom jag måste vara snäll och stillsam hela dagarna i skolan"... Tänkvärt...
Jag brukar försöka ha detta citat i bakhuvudet när vår egen dotter kommer hem från skolan och beter sig som om hon ätit ett halvt kilo taggtråd med huggormssås till lunch.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Hejsan !

Tack för ditt svar.
Vi har även försökt det där med att hålla fast henne vi höll på i 3½ timma en gång och ja det hjälpte inget alls hon blev bara värre, spottade, klöste, drog en i håret, bet osv osv, tillslut bara rann svetten om henne men det brydde hon sig inget om.
Hon går i förskolan och dom har sagt att hon kan även vara sån i skolan, hamnar lätt i konstiga situationer, men att dom tyvärr inte har något hjälp man kan få i från dom = för liten skola = finns inga resurser tyvärr, fick bara rådet att kontakta Familje centrum vilket vi har varit till och dom kunde inte ge flera råd än det vi har försökt redan med :(

Funderar i fall man kan kontakta BUP själv om detta för detta är olidligt för alla här hemma.
För hon är riktigt odräglig.

Jag är i alla fall glad att ni svara på mitt inlägg, just det här att få se att vi inte är ensamma om detta problem, för det känns nästan som att vi är det, men så är inte fallet.

Vi har tom gjort tester på henne i fall hon ev skulle vara något bokstavsbarn men så va inte fallet heller tyckte dom som kolla henne.

Men tack för ditt svar.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Har ni kollat så att ingen är elak mot henne i skolan? Eller kanske att hon själv har tagit en mer bestämmande roll där och prövar er för att se om ni också ger med er? Någon av er kanske kan sitta med någon dag i skolan och se hur det går till och kanske kan hitta en anledning där om det kom i samband med förskolan.

Jag har inga egna barn men detta är mina spontana tankar om vad som kan ha hänt.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Har själv en numera tämligen utåtagerande 7åring men det är nog ett fall av lilla tonåren skulle jag gissa+ att hon har ett trauma i bakgrunden.

Jag har gått med henne till BUP sen det hände och mycket av hennes beteende påminner om din tjejs (dock BARA när jag är med) och det tycker de bara hör till åldern. De ska igenom den. Ta det som en förberedelse på tonåren ;) (vi har funderingar på ett kloster eller nåt tills hon är 22:p)

Hon kan bli helt uppstressad och sen fungerar INGENTING. Jag har också prövat det mesta. Jag är ju utbildad på barn och arbetar med barn med specialbehov, men det är en HELT annan sak med ens eget barn!
Många föräldrar på mitt jobb som har barn i 'vanliga' grupper/klasser har samma problem med sina 6-7åriga flickor framför allt, så du behöver inte känna dig ensam! Även om det är tufft.
Jag hoppas ni får hjälp, det gäller bara att aldrig ge upp på dem. :)
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Hejsan !

Vi har även prövat på detta med att sätta henne på tråkiga ställen men hon bryr sig inte ett dugg om det i alla fall = hon kan hålla på och skrika och ligger på golvet och sparkar i timmar i alla fall *suck*.

Har även hört att just denna ålder är en liten tonårs ålder, men man känner sig så maktlös när det är så här dag ut och dag in = varje dag så gott som är det alltid något.

Det stämmer att hon går i förskolan nu :)
Det var ju mycket tänkvärt det en av dina kusiner sa.
Men tyvärr kan hon även få dessa utbrott även på förskolan, vi = jag och min man har pratat med dom om detta och tyvärr säger dom att det inte finns några resurser på skolan som kan va med och kolla upp detta riktigt.
Men dom jobbar på det säger dom att försöka kunna få hjälp med detta.
I och med att fortsätter det så här så kommer det inte att fungera när hon börjar riktiga skolan = 1:an. I och med att då blir det ju bara 1 lärare och inte som på förskolan 5 stycken som kan hjälpa till.

Ja vi får se vad detta slutar med, men vi = jag och min man kommer inte att ge upp i första taget ;)
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Jag hade nog försökt få till en ny utredning om ett barn som agerar på det där sättet, för att få en second opinion, en ny bedömning om ifall det finns några "diagnoser" bakom beteendet.

Bra att ni inte ger upp! Lycka till! Och kom ihåg att krama dottern och påminna henne om att ni älskar henne även när hon beter sig som hon gör.

En annan fråga, har hon syskon hemma? Hur beter hon sig mot dem? Och hur beter de sig?
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Hej! Jag har inte barn själv, förutom ett i magen, så jag förstår om du bortser från detta inlägg.

Men en fundering från mig är: Finns det konflikter som ni helt enkelt kan strunta i att ta? Jag menar, en sjuåring vet ju egentligen att man inte ska sitta på golvet och äta. Kan man låta henne hållas med sådana dumheter så att man slipper hamna i ett evigt tjatande? Jag förstår att hon inte kan få hållas med att bråka med djuren, t ex. Men jag undrar ändå om det kan finnas vissa situationer där ni kan lägga uppfostrandet helt åt sidan ett tag?

Sen är det säkert rätt att försöka få henne utredd och kanske behövs mer professionell hjälp. Jag vet inte. Men jag tänker på en kompis till mig som har trillingpojkar. Hon har helt slutat säga åt dem att inte kasta mat på varandra när de äter, t ex. Resultatet är att de kastar precis lika mycket mat på varandra som tidigare, men hon har slutat vara arg hela tiden och relationen har förbättrats.

Jag fattar ju också att det måste finnas gränser etc men under vissa trotsiga perioder kanske man med gott samvete kan lägga gränssättandet på is och lägga mer tid på att bygga relationen genom andra slags samtal hemma.

Ja, kanske var detta dumheter. Förlåt i så fall. Jag förstår att du är trött och hoppas att det går bra för er.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Hej! Jag har inte barn själv, förutom ett i magen, så jag förstår om du bortser från detta inlägg.

Men en fundering från mig är: Finns det konflikter som ni helt enkelt kan strunta i att ta? Jag menar, en sjuåring vet ju egentligen att man inte ska sitta på golvet och äta. Kan man låta henne hållas med sådana dumheter så att man slipper hamna i ett evigt tjatande? Jag förstår att hon inte kan få hållas med att bråka med djuren, t ex. Men jag undrar ändå om det kan finnas vissa situationer där ni kan lägga uppfostrandet helt åt sidan ett tag?

Sen är det säkert rätt att försöka få henne utredd och kanske behövs mer professionell hjälp. Jag vet inte. Men jag tänker på en kompis till mig som har trillingpojkar. Hon har helt slutat säga åt dem att inte kasta mat på varandra när de äter, t ex. Resultatet är att de kastar precis lika mycket mat på varandra som tidigare, men hon har slutat vara arg hela tiden och relationen har förbättrats.

Jag fattar ju också att det måste finnas gränser etc men under vissa trotsiga perioder kanske man med gott samvete kan lägga gränssättandet på is och lägga mer tid på att bygga relationen genom andra slags samtal hemma.

Ja, kanske var detta dumheter. Förlåt i så fall. Jag förstår att du är trött och hoppas att det går bra för er.

Då jag själv lika gärna hade kunnat skrivit denna tråd så vill jag i mitt fall iallafall pointera att om det vore en så enkel lösning som att bara se åt ett annat håll, så hade vi inte haft detta problem. Problemet är mycket djupare än så och det är tär på barnet och familjen.

Vissa saker är givna att man absolut inte gör och dessa saker tummar man inte på. Tex som du skriver att barnen kastar mat på varandra, skulle inte förekomma i min värld, vad händer om barnen skulle få för sig att göra samma sak någon annanstanns, man kan inte se åt ett annat håll för ett sådant beteende. Man får välja sina fajter men man ska inte tumma på grundläggande saker och vett.

Man blir rädd för vad barnet kan ta sig för när det blir så här. Barnet hamnar i en annan värld och kör sitt rejs. Därför blir det ibland så att det går sönder tapeter, det ska hoppas ut genom fönster, det ritas och klipps sönder saker. Problemet är så mycket djupare att man måste söka hjälp för att hjälpa barnet och familjen att orka vidare för det är fruktansvärt jobbigt.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Jag har varit med på skolan några gånger och just dom gångerna har det gått bra i skolan, vist några småsaker inträffa det väll men det va inget som utmärkte just våran dotter utan det va andra inlandade då med, så tyvärr gav inte det så mycket och fröknarna sa också dom gångerna att det va bra dagar.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Ja det är väll kanske bara att stå ut och fälja med vågorna när dom kommer.

Men fick ni mycket hjälp i från BUP ?
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Jag hade nog försökt få till en ny utredning om ett barn som agerar på det där sättet, för att få en second opinion, en ny bedömning om ifall det finns några "diagnoser" bakom beteendet.

Bra att ni inte ger upp! Lycka till! Och kom ihåg att krama dottern och påminna henne om att ni älskar henne även när hon beter sig som hon gör.

En annan fråga, har hon syskon hemma? Hur beter hon sig mot dem? Och hur beter de sig?


Ja man ska kanske ta och göra en ny utredning på henne, hon har redan gått igenom välldigt många utredningar, men det var för ett litet tag sen, så ja vem vet, det kanske kan vara något att ta tag igen ??

Näää vi ger iunte upp i första tagent fast det tär en massa krafter i från en just nu, men men bara att stå ut och bita ihop lixsom.

Jag talar om för henne varjke dag att jag älskar henne och min man säger också att han älskar henne, så det är vi inte snåla med ;)

Hon har fått en ny halv storebror på pappans sida nu from i julas och sdka få en lillle bror nu i slutet på Feb på min sida.
Men dessa problem har hon ju haft i många år tyvärr.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Det skulle inte fungera här tyvärr i fall vi skulle göra så :(
Då skulle det inte gå att handskas med henne alls för hon är sån att får hon toppen på lillfingret så PANG så tar hon alla 10 fingrarna med det samma och då tar det ännu längre att få henne att lyssna.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Jo vi ska ta kontakt med BUP snarast.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Jag håler med dig, det är fruktansvärd tärande detta.
Men som sagt var vi ska försöka göra allt för att lösa detta :)
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Hur länge har ni varit skilda? Har alla förändringar kommit slag i slag?
Alltså, skilsmässa, nya hem, nya partners, nya syskon osv. Kan detta tidsmässigt kopplas till problemets uppkomst?
Hur som, ta kontakt med BUP och starta en utredning, eventuellt behöver ni en remiss från barnhälsovården.
Sen ska ni be om ett åtgärdsprogram i skolan och det ska vara klart i god tid innan skolstart så att flickan kan gå in skolvärlden med lugn och trygghet annars är det bättre att hon står över ett år innan hon börjar skolan. Skolan måste ställa upp med de resurser som behövs, men det är väldigt svårt att få dem att göra det.
 
Sv: Håller snart på att bli galen....

Hur länge har ni varit skilda? Har alla förändringar kommit slag i slag?
Alltså, skilsmässa, nya hem, nya partners, nya syskon osv. Kan detta tidsmässigt kopplas till problemets uppkomst?
Hur som, ta kontakt med BUP och starta en utredning, eventuellt behöver ni en remiss från barnhälsovården.
Sen ska ni be om ett åtgärdsprogram i skolan och det ska vara klart i god tid innan skolstart så att flickan kan gå in skolvärlden med lugn och trygghet annars är det bättre att hon står över ett år innan hon börjar skolan. Skolan måste ställa upp med de resurser som behövs, men det är väldigt svårt att få dem att göra det.

Hejsan !

Hon har varit så här i några år och det har inte kommit slag i taget, utan vi har tampas innan med detta problem också innan skilsmässan. Så tyvärr har det inte så mycket med det att göra, tänk va lätt det skulle ha varit i fall det hade varit så :) Då viste man ju vad allt detta skulle ha berott på.
Vi har varit skilda i 1 år och 2 månader.
Vi har begärt om som ni kallar det ett åtgärdsprogram men som jag skrivit innan så finns det inga sånna resurser på denna lilla skola = har jag bara fått som svar :(
Har varit i kontakt med rektor och vist han skulle se vad han kunde hjälpa till med, men sa att jag inte skulle ha för stora förhoppningar i och med att det inte finns pengar och resurser för dessa problem.
Ahhha tack ska se hur det är med detta med BUP och i fall man måste ha en remiss jag har hört att man måste ha remiss, men är det så så ja då får dom attans hjälpa mig med en remiss :)
För jag vill gå till botten med detta.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 964
Senast: Anonymisten
·
Övr. Hund Hej! Jag har 2 tikar ( fransk bulldog) den ena är 9 år kastrerad & hon har bott med mig sedan hon var 8 v. Den andra tiken är en rescue...
Svar
3
· Visningar
784
Senast: animalasia
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 151
Senast: Sassy
·
Hundavel & Ras Jag är en relativt vanlig och normal person, är utbildad inom hund och är väldigt seriös med hunderiet. Blir därför otroligt förvånad...
2
Svar
35
· Visningar
4 518
Senast: hollypolly
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp