Min dotter tog hål i öronen när hon var sju år. Hon ville ta hål när hon var fem år och då lovade jag att hon skulle få göra det när hon var sju år om hon fortfarande ville det då. Då leker man inte i sandlådan på samma vis som när man är mindre och kan ta ett annat ansvar att man inte är där och pillar med smutsiga fingrar resonerade jag. Min dotter pratade inte mer om det så jag trodde att hon hade glömt det men på morgonen när hon fyllde sju var det det första hon sa när hon vaknade; -idag får jag ta hål i öronen mamma
Hon ville verkligen och jag förklarade hur det skulle skötas, att hon enbart fick ha små örhängen så att hon inte kunde fastna vid lek osv. och att det faktiskt gjorde ont att ta hål i öronen men hon ville och då fick hon det. Jag sviker ju inte ett löfte. Hon hade hål ett tag men sedan tröttnade hon och ville inte ha i örhänge längre och jag förklarade att risken var stor att det växte igen eftersom hon hade haft det så kort tid vilket de gjorde. När hon var tio år ville hon ta hål i öronen igen. Det fick hon självklart och de har hon kvar. I tonåren tog hon några hål till i öronen.
Däremot har jag sagt tvärnej till andra piercingar. Är det 18 år så är det 18 år som gäller. Samma med tatueringar. Jag ville inte att de skulle ångra sig när de blev vuxna. Jag anser helt enkelt inte att jag har rätt att bestämma huruvida de ska smycka sin kropp med något som inte går att ta bort/lämnar permanenta märken. Skulle de tröttna på vanliga hål i öronen så syns det minimalt utan örhänge i medans tungpiercing enligt forskning kan ge tandskador och piercingar på andra ställen än öronen ger tydliga ärr när de tas bort och det är ju inte så kul att ha ärr lite varstans. Särskilt inte i ansiktet helt i onödan.
Jag anser inte att hål i öronen har något med sex att göra och ville min dotter ha bikiniöverdel som liten så fick hon det men då köpte jag heller ingen bikini med typ trekants-bh utan med en topp till istället. Det tycker jag är okej på barn men inte något som ska likna en bh. Min dotter brydde sig minimalt vad hon hade på sig när hon badade bara hon fick bada. Det var först när hon faktiskt behövde en överdel som hon började intressera sig för det.
Att barn leker med smink tycker jag inte heller är något konstigt och att ha läppglans när man är 10-11 år någon gång när man vill känna sig extra fin tycker jag inte heller spelar någon roll. Däremot hade jag tagit mig en ordentlig funderare om mitt barn hade velat börja sminka sig varje dag i skolan vid 10 års ålder. Vad har jag gett för signaler och varför tycker hen inte att hen duger som hen är? Däremot hade jag inte kunnat bry mig mindre till en klassfest på fredagskvällen, det tycker jag är helt okej med lite mascara då. Samma sak när barnet kommer i tonåren. Det är ju endel utav att hitta den person man vill vara att sminka sig och experimentera med olika typer av kläder.
Jag har varit mycket tydlig med att min dotter inte får använda sådana kläder som sänder ut signaler hon inte kan stå för och/eller hantera. Hon ska inte ha korta, urringade toppar med kort kjol till som trettonåring men vill hon däremot ha det som sjutton-artonåring så säger jag inget för då inser hon själv vilka signaler hon sänder ut och hon kan också hantera det. Tyvärr måste jag säga för i en utopi så hade ett barn kunnat ha på sig vilka kläder som helst och vem som helst skulle kunna gå naken utan höjda ögonbryn men tyvärr fungerar inte vår värld så.
Jag tycker att det är ganska hög tid att börja prata med en åttaåring om sex för hellre att de får höra vad det är och vad det innebär för ansvar att ha sex ifrån sin förälder än ifrån klasskamrater, äldre kompisar som inte vet vad de pratar om och som vränger till allting eller skolans kliniska sexualundervisning där ingen ändå vågar fråga något. Mina barn har frågat när de har velat veta och jag har alltid sagt sanningen och de har vetat sedan de var riktigt små hur barn blir till. Jag blev riktigt irriterad på en dagisfröken som hade sagt som svar på varför hon inte hade några barn att bebisfröna var slut i affären för så säger man inte till barn. Man hittar inte på och ljuger. Sedan har ju inte barnen med att göra varför hon inte hade några barn men hon kunde sagt något annat än att bebisfröna var slut när hon kom till affären tycker jag
Ett ordentligt prat om preventivmedel har jag haft när de har varit tio-elva år för att det inte ska hinna komma in i tonåren när allt är pinsamt utan att de har vågat ställa de frågor de har haft. Man kan ju liksom inte vänta med det tills barnet är 13-14 år och gravid eller har fått en könssjukdom. Sedan får folk säga vad de vill men jag är inte så dum att jag tror att unga människor inte har sex om lusten faller på och möjligheten finns för det har de och då bör de också ha fullkomligt klart för sig vad som gäller och hur preventivmedel fungerar så att graviditeten aldrig ens blir ett faktum och inte att de har blivit smittade av någon könssjukdom heller. Jag har också tryckt på lite extra för min son hur enormt viktigt det är att han skyddar sig och inte litar på att tjejen han nyss träffat faktiskt äter p-piller. Jag har verkligen förklarat att det är lika mycket hans ansvar och för båda barnen har jag förklarat att det enbart är kondom som skyddar mot könssjukdomar.
Något som också är enormt viktigt är att prata med sina barn om är känslor. Att de är försiktiga med sina känslor och inte kastar sig huvudstupa in i relationer som faktiskt skadar dem utan att de är rädda om sig.
Vad mina barn har haft på sig har de fått bestämma själva så länge det inte har varit uppenbart "fel" kläder. Har de velat ha röd sommarklänning och rosa strumpbyxor mitt i vintern när de var små så har de fått ha det. Det går alldeles utmärkt att ta overallen utanpå det också. Har de velat ha något som kanske inte jag tycker är så snyggt (det har faktiskt aldrig hänt) så har det varit okej det också. Jag har alltid sagt till mina barn att de får göra vad de vill så länge de inte skadar sig själva eller någon annan och det gäller ju även kläder, smink, piercingar, tatueringar, kärlek och sex.
