Ha-begär

Lite nu och då ramlar jag in på nån annonssida och blir förälskad i nån häst till salu. Eller så postar en bekant på fb ett inlägg om att den eller den unghästen är till salu. Ofta en kombination jag verkligen gillar och som jag genast känner ett enormt ha-begär för.

Finns det nån bot?

Är jag ensam i detta? Pratade med en kompis häromdagen och hen var totalt oförstående, då hen var nöjd med de hästar hen hade och aldrig nånsin kollade annonser. Hen är en sån person där hästarna alltid "trillar in" hos hen, så jag tror faktiskt aldrig att hen ens köpt häst på annons nu när jag tänker efter.

Alltså jag vet att jag har tre helt underbara hästar (och rent krasst skulle jag egentligen bara behöva en, möjligen två), men ändå uppstår det här ha-begäret. Suck...

 

[kolblakkur]

Nä, welshen är den sista jag skulle sälja.

Ok, men då hade jag nog dragit ner på de andra. Verkar vara en superbra marknad för fjordingar, folk söker ju hela tiden.

 

[Habina]

Ja herregud, jag behöver minst två hästar i veckan. Oftast mer.
Plöjer hästannonser nästan dagligen fast jag redan har 3 stycken i hagen och definitivt inte råd eller tid med fler.
Ganska nyligen gått från fyra egna plus en inhyst till enbart tre hästar och det ska bli så gudomligt skönt att bara ha dom tre i vinter.
Men ändå finns det där. Ha-begäret.

Det känns så skönt att jag inte är ensam i detta sjukdomstillstånd.

 

[Habina]

Ok, men då hade jag nog dragit ner på de andra. Verkar vara en superbra marknad för fjordingar, folk söker ju hela tiden.

Nä, ingen av de andra är säljbara heller. Den ena är rätt speciell att rida och den andra kräver specialskoning + en del annat smått och gott, så jag skulle inte lita på att de skulle få det bra hos någon annan.

 

[kolblakkur]

Nä, ingen av de andra är säljbara heller. Den ena är rätt speciell att rida och den andra kräver specialskoning + en del annat smått och gott, så jag skulle inte lita på att de skulle få det bra hos någon annan.

Det är lätt att man tänker så men jag är övertygad om att i de flesta hästar kan ha det lika bra hos någon annan eller till och med bättre - även mina egna

 

[SkorpSmulan]

Det känns så skönt att jag inte är ensam i detta sjukdomstillstånd.

Det jobbiga är att jag brukar trilla dit på riktigt och så hoppsan så är där en ny häst i hagen.
Men nu ska jag inte!
Faaast, min ena är ju långtidskonvalecent så att det hade ju varit roligt med en till ridbar

 

[Fruentimber]

Jag har ju precis blivit med gård med 10 ha mark (mest skog) men övertygar ständigt mig själv om att det INTE är nog för att ha häst på. Därmed basta.

Sen läser jag om lättfödda nordsvenskar, fjordingar och shettisar och så faller jag dit igen...

 

[lil-sis]

Jag har ju precis blivit med gård med 10 ha mark (mest skog) men övertygar ständigt mig själv om att det INTE är nog för att ha häst på. Därmed basta.

Sen läser jag om lättfödda nordsvenskar, fjordingar och shettisar och så faller jag dit igen...

Det räcker garanterat till en flock shettisar i olika färger

 

[Fruentimber]

Det räcker garanterat till en flock shettisar i olika färger

En liten färgglad bukett shettisar! Men de har jag ju inte mycket nytta av annat än att de är söta.

 

[lil-sis]

En liten färgglad bukett shettisar! Men de har jag ju inte mycket nytta av annat än att de är söta.

De kan köra ut ved från din skog. Du kan åka på utställningar och brukstävlingar och samla rosetter. Du kan ha ponnyridskola.

 

[Fruentimber]

De kan köra ut ved från din skog. Du kan åka på utställningar och brukstävlingar och samla rosetter. Du kan ha ponnyridskola.

Sshhh...

 

[kolblakkur]

En liten färgglad bukett shettisar! Men de har jag ju inte mycket nytta av annat än att de är söta.

Du kan köra dem

 

[Fruentimber]

Du kan köra dem

Ser jättemysigt ut men har aldrig haft körning som intresse.

 

[farin]

Varje gång jag drabbas (ofta... ) tänker jag på hur känslomässigt jobbigt det är när de skadar sig/blir sjuka...efter 40 år med häst så vet jag ju att de blir det, om inte denna vecka så nästa.
Om det inte hjälper åker jag till stallet och träffar mina stallkompisar med halta hästar, hästar med specialbehandling pga fång, nyligen behandlade hästar som promeneras... Det funkar för mig!

Och varför envisas autocorrect med att ändra häst till höst??? Jag skriver ju för bövelen aldrig höst!!

 

[Habina]

Det är lätt att man tänker så men jag är övertygad om att i de flesta hästar kan ha det lika bra hos någon annan eller till och med bättre - även mina egna

Fast problemet när man säljer är att man har inga garantier för att köparen följer de rekommendationer som tex veterinär förordat. Jag skulle aldrig stå ut med tanken att min häst far illa för att den sålts till någon som inte gör det som är bäst för hästen. Så det är en icke-fråga för mig.

 

[Habina]

Det jobbiga är att jag brukar trilla dit på riktigt och så hoppsan så är där en ny häst i hagen.
Men nu ska jag inte!
Faaast, min ena är ju långtidskonvalecent så att det hade ju varit roligt med en till ridbar

Ja, du kommer ju inte bli emotsagd av mig. Jag kommer peppa dig att köpa. Eller kanske låna på foder och så vips blir det att du köper den iaf.

 

[Habina]

Varje gång jag drabbas (ofta... ) tänker jag på hur känslomässigt jobbigt det är när de skadar sig/blir sjuka...efter 40 år med häst så vet jag ju att de blir det, om inte denna vecka så nästa.
Om det inte hjälper åker jag till stallet och träffar mina stallkompisar med halta hästar, hästar med specialbehandling pga fång, nyligen behandlade hästar som promeneras... Det funkar för mig!

Och varför envisas autocorrect med att ändra häst till höst??? Jag skriver ju för bövelen aldrig höst!!

Jag har genom åren varit förskonad mot alltför mycket sjuka och skadade hästar. Har två friska raser, så mycket beror så klart på det. Men ändå har jag haft nån typ av skada att pyssla om senaste åren, fast hästarna varierar vem som är skadad. 2017 var det hornhinnesår, 2018 var det en smäll på ett bakben som svullnade och i år är det hovbroskförbening som kräver sitt.

Däremot förstår jag inte hur de som har en häst, som ständigt skadar sig, orkar med... Jag skulle vara helt förstörd psykiskt om jag bara fick hålla på och promenera i all oändlighet utan att det verkar komma nån förändring i sikte.

 

[villhöver]

Däremot förstår jag inte hur de som har en häst, som ständigt skadar sig, orkar med... Jag skulle vara helt förstörd psykiskt om jag bara fick hålla på och promenera i all oändlighet utan att det verkar komma nån förändring i sikte.

Det är i detta stadiet man kan säga att sjukdomen börjar bli riktigt allvarlig. När man själv kan se hur vansinnigt det är, men inte kan låta bli utan ändå fortsätter.
Sjukdomen går i skov men tenderar att förvärras med tiden.

Mvh Kroniskt sjuk.

 

[SkorpSmulan]

Ja, du kommer ju inte bli emotsagd av mig. Jag kommer peppa dig att köpa. Eller kanske låna på foder och så vips blir det att du köper den iaf.

Om det hade varit maj nu då hade risken varit överhängande.
Tack och lov minns jag ännu hur jobbigt det var förra vintern.

 

[Alexandra_W]

Jag har ju precis blivit med gård med 10 ha mark (mest skog) men övertygar ständigt mig själv om att det INTE är nog för att ha häst på. Därmed basta.

Sen läser jag om lättfödda nordsvenskar, fjordingar och shettisar och så faller jag dit igen...

5 ha mark var åt hela helvetet för stort för tre lättfödda. Det var mer än tillräckligt för fyra fullblod.

Just sayin'..

Jag är helt botad. Har gått från flera i eget stall till en uppstallad. Halleluja är bara förnamnet. Och det lilla ömtåliga problembarnet till ponny med specialbehov delux mår superbt hos sin nya familj. Det var klippa navelsträngen som var svårt. Resten var faktiskt lätt. Och ffa att veta att han inte bara går som sällskap utan kommer I första hand, är nummer ett och får massa aktivitet gör att jag borde klippt navelsträngen för länge sen. Han har bättre liv där än som söt sällskapstomte hos mig. Eftersom han var mitt ständiga dåliga samvete eftersom jag inte hade tid.

Hålla igen en häst ordentligt, ha socialt liv och jobba heltid är mer än lagom.

 

[Hippocampus]

Däremot förstår jag inte hur de som har en häst, som ständigt skadar sig, orkar med... Jag skulle vara helt förstörd psykiskt om jag bara fick hålla på och promenera i all oändlighet utan att det verkar komma nån förändring i sikte.

Ja, det är man. Förstörd psykiskt. Det är ett rent helvete faktiskt. Men man har ju två val, antingen fortsätta eller ta bort.