Gueriniere - nån som läser nu?

Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

du tror inte att folk hr testat sig fram genom århundradena o kommit fram till ngt gott?

tycker iofs inte att det lilla jag har läst särskiljer sig, men en hel del förbättringar har nog skett.

man hade inte sdn kommunikation som vi har idag där vi kan utbyta idéer.

Sen verkar det som om en del tycker att allt gammalt var bättre:cool: jag tillhör inte dem:angel:

glöm inte att det bara var förunnat män- att rida fram tills för några decennier sedan.

de är trots allt både starkare o stelare än oss.- måste jag skriva att det finns undantag:crazy:
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Men dom red inte hästarna i form! Hur sjutton höll dom?! ;)

Nä, inte i form, men jag tror banne mig deras hästar höll för långritter ändå.;) Höll dom i manen??? Med ena handen på pilbåden kanske...
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Skrönor som ingen kan verifiera tar jag med 10 nypor salt.

tror du att man prioriterade hästarna vid svält eller pest?
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

förr var hästen en stridsmaskin- bara o bodde i källaren.

Den var ryttarens livförsäkring, och bodde knappast i källaren. Det kunde ta 10-12 år att utbilda en häst för strid och det kostade - redan på den tiden gjorde man investeringar och såg till att vårda dem.

Men när Napoleon kom in i bilden och uppfann kavalleriet blev det annat - massutbildning av hästar och ryttare. Ridkonsten försvann.
 
Senast ändrad:
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Förresten, när vi ändå är inne på ämnet så kanske det finns någon mer påläst som kan bekräfta/dementera:

För ett par hundra år sen så var det väl vanligt att hästarna levde betydligt längre?
Att någon av de stora mästarna t ex hade en häst som blev över 40, att det var vanligt att en och samma häst följde med under hela rid-/stridskarriären?

Nej, jag kan inte verifiera eftersom jag inte minns namnet.
Men BB berättade på senaste kursen om en häst som gick i arv från far till son (kungar, alltså). Han namngav också dem kung som köpte en hingst för samma summa som han skulle kunna köpa en hel landsby för (med människor, gårdar, hästar, kor osv) och sedan lämnade den för utbildning hos sin ryttmästare. Hästen skulle utbildas, om det så tog åtta eller tio år spelade ingen roll.

Immer
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Ok men när kriget var slut o det rådde stor fattingdom- vad hände då.

Gustav lV Adolf hade väl kusar eller var det Karl Xll:angel:
finns det ingen svensk litteratur?
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Jag har precis läst "Armfeldts karoliner" av Anders Hansson vilket är en bok byggd helt och hållet på fakta, dvs gamla dokument som han i sitt jobb har tillgång till.

För att klara slaget mot Trondheim behövdes ett enormt antal hästar (kommer inte på rak arm ihåg hur många, men det var totalt 6-7000 soldater, hur många som var ryttare vet jag som sagt inte, men det krävdes ju många hästar för att dra proviant också).

Dessa hästar togs fram ur närområdet (mellansverige) till största del, dvs det var inte arméhästar enbart (de räckte inte till) och kort sagt kan man säga att för den som fick sin häst "inkallad" som draghäst var det katastrof. Dels blev de utan sin "traktor" i minst ett halvår, dels var de flesta som kom tillbaka odugliga då de dragit sönder sig. Hästarna som gick under ryttare togs väl om hand även då man hade stor brist på mat, faktum är att 90 % (min procentuella uppskattning) av arbetet under slaget var att samla foder till hästarna, under resten förflyttade man sig eller krigade.

Visserligen frös en enorm mängd hästar ihjäl tillsammans med sina ryttare under just det slaget men det märks i dokumenten från tiden att hästar var dyrbara och skulle hållas väl.

/Camilla
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

:)

Bara för att jag inte har något annat för mig medan jag väntar på att förkylningshostan ska ge sig (hur många Noskapin kan man förresten ta...?) så gick jag och hämtade boken. Då ska vi se:

Sjutusen hästar var kalkylerade för slaget men det blev ca 4000 till slut och varje häst bar 85 kilo.

Sidan 36:
"Hästarna var en viktig fråga för kungen [Karl XII]. Han skrev till och med brev och påtalade vikten av att de utfodrades på rätt sätt. Den 30 mars påminde han om att trosshästarna inte skulle "medan de äro hemma i qwarteren niuta så starcka portioner som Ryttare- och Dragonhästarne, utan istället för det at desse niuta både höö och hafra, efter fourageordningen , så skola Tråsshästarna allenast niuta höö till des gräs blifwer; men på tåg niuta de lika med andra tiensthästar". Det vari nte sparsamhetsiver som fick kungen att skriva hur hästarna skulle utfodras. Det var istället en påminnelse om att se till att hästarna inte missköttes, vilket var en risk med så många djur samlade och när man inte kunde vara säker på att samtliga djurskötare hade den rätta kunskapen. Det Karl XII var orolig för var korsförlamning, något som särskilt trosshästar kunde råka ut för."

Författaren beskriver sen vad korsförlamning är och hur man hanterar kraftfodergivan för att minska detta men om det är modern kunskap eller dåtida kan jag inte svära på och ni vet ju vilket samband det är.

Sid 38:
"Frisenheim skrev nya brev till kungen. Uttagningen skulle leda till ruin för landet, hästarna skulle inte komma fram i tid och när de kom fram skulle de vara i så dåligt skick att det skulle vara i det närmaste odugliga..."

Alltså använde man inte gärna utmattade hästar?

"Hästar rymde, hästar var halta och lämnades kvar efter vägen och hästar dog.---- Att avmarschen blev två veckor försenad var illa på mer än ett sätt. Dels fick man börja ta av provianten --- dels var man tvungen att ge sig iväg med hästar som var trötta och slitna efter att, i vissa fall, ha gått genom halva Sverige."

Att hästarna var i så dålig kondition som de var när de anlände inför slaget beskriver Frisenheim så här:
"Att de så ringa brukas kunna äro orsakerna:
1o Att det synes såsom i landet de sämsta hästarna wore med flit till denna expedition utsökta, emedan de woro merendels öfwer allt helt eländiga när de ankommo;
2o hafwa de större delen haft med sig de odugligaste sadlar och säckar som funnits, medelst hwilka förra hästen under de små bördorna af 8 à 10 lispund på hwardera blifwit sönderbruten och de senare warit så små att man med största beswär har sig af dem kunnat betjäna;
3o hafwandes och allmogen warit så tredsk att de gärna låtit hästarna farit illa, brytas och förderfwas ja och alldeles förloras, på det de skulle slippna snart hem igen;
4o och många under wägen hemifrån bortrymt från häst och allt hwarmedelst man försport att många hästar lupit här och där wilse i skogarna, som man till en del ej utan största möda låtit hopsamla, att de kunnat brukas och då har felats säck, sadel och dräng."

sid 42, ur ett brev från samtliga bönder av Offerdals tingslag:
"Huru hästarna är sönderbrutna, förkörda och söndersträckta, de vet Gud bäst, och väl var rättsinnig Människa, den lytta hästar uttager till krigs- och Granadeurs hästar, de övriga av skjutz utpinade, så att vi, arma Bönder, ej förmår föra en tapp hö i ladorna, eller mer röra med plogen upp våra åkrar."

Sid 72 (under själva slaget):
"Av de hästar som kom tillbaka till Duved var det dock inte många som dög någonting till, de flesta var förstörda. Av 650 hästar var det bara 152 som kunde utföra lättare arbete, de övriga sändes hem. Hur många hästar som dog under marschen finns inga siffror på men Armfeldt skriver själv att bland skjutshästarna hade en stor del dött av sjukdom orsakad av betet. Att de utarbetade hästarna skulle haft svårt att tåla det kraftiga fjällbetet eller att de skulle kunna få kolik av kallt vatten är möjliga orsaker till besvären, men det var sådatns om ryttarna var uppmärksamma på så det borde inte ha varit något problem. Att vattnet och betet kunde vara förgiftat av döda lämlar var däremot besvärligare att skydda sig emot och inte något man hade räknat med."

Sid 82:
"Hästsamlingarna i Duved fortsatte nämligen en bra bit in på hösten, just för transporterna. De nya hästarna behövdes eftersom de hästar som kom i retur från Norge ofta inte kunde användas på grund av småskador, hälta och brytsår."

Ja, det var det som speciellt tog upp hästsituationen och för mig så verkar det som att intentionerna var goda men att det sprack i praktiken och att det VAR en mycket tuff strapats, inte bara för hästar utan för allihop. Men attityden mot hästen verkar har varit att de skulle skötas väl för de var viktiga.

/Camilla
 
Senast ändrad:
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Ursäkta min kassa historiekunnighet igen (selektivt minne! ;) ), men vilken tid gäller det här?
Vi i Sverige har väl aldrig haft annat än den "nya" typen av stridshästar, dvs när man ville ha snabbare hästar och snabbare utbildning? :confused:
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Vilket engemang:banana:

ta mixturen istället- funkar bättre- på mig.
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

I den här tråden diskuterar vi Gueriniere om någon har missat det....
Och jag skrev just att vi ska ta de GODA sakerna från den gamla tiden och anamma dem igen. INTE de dåliga. Dvs hur man kan utbilda hästar på ett korrekt och för hästen logiskt sätt. Läs boken vi talar om och återkom gärna när du har fler synpunkter på att det de gjorde var helt felaktigt och dåligt. Var för övrigt och tittade på en GP-Special förre helgen med Sveriges Elitryttare. Inte så kul att beskåda framridningen.... AJ:cry:

(Annars kanske man kan snegla åt indianderna, som red utan vare sig sadel, bett eller sporrar förr i tiden.)

Jag svarade på ditt inlägg, inget annat. Jaha, de goda sakerna förr, ja det fanns nog, men det finns goda saker i dag också.

Min reflexion när jag läste inläggen i tråden är att man kan tolka som man tycker precis som med andra skrifter där det inte går att fråga författaren. Bibeln, marx, osv osv folk har tolkat i evigheter men kommit till olika slutsatser beroende var de står själva. Så det finns inga sanninar att hämta i den boken som diskuteras nu heller, intressant ur historiskt perspektiv men inga sanningar eftersom det är öppet för tolkning i så hög grad.
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Men det är väl ganska självklart egentligen med tanke på vad som krävdes av dem och vilka resurser man hade då. Visst var hästarna värdefulla för dem, representerade pengar och var en hjälp självfallet då inga bilar mm fanns. Men det var ett hårt liv och många tålde det inte, man förbrukade hästar.

Men det betyder inte att de behandlades så väldigt väl, med dagens mått mätt, det var trots allt hårda tider för alla och det var mycket man inte hade kunskap om trots att många vill romantisera gångna tider. Hästar hade inte ens de allra fattigaste och om de skulle ha det sköttes den säkert väl för att den var värd väldigt mycket.

Hästkunskapen var större än idag, på många sätt, men å andra sidan vet vi mer idag om andra saker som de inte kunde känna till då.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Ursäkta - mitt fel! Detta är 1719.

Jag vet inte vad du menar med "nya" typen av stridshästar?

Har ni läst Arn-böckerna? Många, även historiker, anse att Guillou har kommit rätt nära hur det kan ha varit och jag undrar var han har fått inspiration/kunskap om hästträningen i böckerna?`

/Camilla
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Men det betyder inte att de behandlades så väldigt väl, med dagens mått mätt
Och återigen (det här ÄR en evighetsmaskin) så är det inte så att alla hästar behandlas så väldigt väl idag heller. För många är det en förbrukningsvara medan det förr var en investering.

Idag har unga tjejer ridhästar (som ju inte är till nytta för fem öre på något sätt) som kostar runt 100 000 kr och de byter då hästen inte längre presterar det de vill på tävlingsbanan, eller så rids hästen fel och blir utdömd i förtid. Jag har flera exempel på detta bara här omkring och med tanke på hur lite hästar det är här så borde det andelsmässigt finnas väldigt många såna situationer runt om bara i vårt land.

/Camilla
 
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

Om man bara är van att rida med tygel så är det lätt att göra den tolkning du gör.

Det går ju att bromsa upp steget och lägga vikten bakåt med sitsen, ett måste om man skall kunna skola denna typ av häst.

Jag ska försöka att inte tolka ditt inlägg som ett antagande av hur jag rider eller mina ridkunskaper, jag antar att det inte var så du menade?...:)

Ja, det går att bromsa hästen med vikten/sätet, det går att rida helt utan tyglar med :idea:- men här talar G om att med handen ta upp huvudet för att hästen inte ska hänga i tygeln och ångvälta fram (eller?) och då utgår jag från det när jag tolkar hans text, inte hur jag brukar rida. Sen att jag försöker få en bild av det han menar genom min ridning är inte samma sak som att man rider just så. (eller är det kanske jag som oprovocerat går in i försvar:confused::angel::D)

Vikthjälper är det inte nåt han skriver om i detta kapitlet, eller har jag missat den paragrafen? Hjälp mig gärna hitta den isf :laugh:.

Bara sen en parentes: jag har haft en diskussion om detta med vikthjälper vid bromsning/gångartsbyten/etc av unghästen med min tränare. Hon menar att i början ska man försöka undvika att använda sig för mycket av dem (vikten), för det finns risk att den unga, oskolade hästryggen kan (för-)störas i onödan. Bättre då att bara "styvna till" eller "stanna upp" med sitsen och visa med handen. Att lära in en hjälp i taget etc.

Och här i tråden pratar vi om hästhuvudets position, vilket är ganska svårt att på unghästen reglera med sätet utan att ryggen blir överbelastad. Kanske är det det G mellan raderna talar om?

Jag tänkte komma till halt, halvhalt och ryggning här näst... Fortsätter där.

Jag har nu insett efter att ha läst mer i boken (och inlägg här) att lång och låg inte direkt är något G talar om. Så den funderingen ska jag sluta att fundera på när jag fortsätter diskutera hans text. För det kommer aldrig att visa sig hur han tänkte om detta "fenomen".
 
Fast där har han väl inte formgivit hästen alls? Vare sig i första eller andra fallet..

Även Helan påpekar samma sak... här är mitt svar till er:

Ja, du har antagligen rätt. Det har han nog inte. Jag använder mig av fel ord. Dumt att säga hög/låg/kort/lång FORM när det inte är FORM vi talar om här... :)
Tack!
 
Senast ändrad:
Sv: Gueriniere - nån som läser nu?

(Kookaburras fetstil i citat)
När hästen blir låg och tung i handen gör man ett uppresande tygeltag. Om huvudet kommer för lågt blir hästen nämligen framtung. Om man dock inte ger efter direkt när (eller snarare innan) hästen höjer huvudet blir hästen inte lättare i handen, det handlar inte om att förkorta tygeln och hålla ihop hästen utan förmå hästen att bära sig själv utan att lägga någon vikt i handen.
Ja, nu när jag har läst i kapitel 10 så ser jag att det är så här G oxå formulerar sig, ungefär.

Lång och låg förekommer inte i äldre ridlitteratur, det är inte mycket idé att leta (letar man tillräckligt länge kan man dock få bekräftelse för vilka åsikter som helst i äldre litteratur, jämför med bibeln). Problemet är att vi läser verken utifrån vår egen ståndpunkt och söker bekräftelse på personliga åsikter och på det som alla tar som självklara inslag i ridning i vår tid. Om man ska kunna tolka texten rätt och "läsa mellan raderna" måste man veta hur ridningen såg ut när boken skrevs och hur människorna tänkte och levde (vilket är nog så svårt). Alla skolor och inríktningar av dressyr påstår sig härstamma från Xenofon och Guerniere. Det centrala i dessa metoder är eftergift och lätthet, med målet en häst som går samlad och rest på hängande tygel, så att hästen ser ut som att han gör allting "av sig själv".
Ja, för jag hittar inte nånstans i boken om lång låg. Skulle vara intressant att försöka hitta tidigare texter om det... ? Jag försöker nog inte eg få bekräftelse för min ridstil i denna bok, mer försöker få en känsla för hur de kan ha ridit då, men som du säger kanske man måste gå djupare ändå.

Observera i texten att hästen utbildas för hjälperna först, böjs och höjs innan man över huvud taget börjar fundera på huvudets position! Numera vill man ofta ha hästen på tygeln i en ganska låg form och sedan höja successivt. Lösningen med den unga hästen i den gamla skolan är istället att arbeta korta pass med upprepade vilopauser emellan då han ju inte kan gå högt så länge utan att bli trött i musklerna. Att sitta och arbeta hästen lågt sätter hästen på framdelen, men var funktionellt på 1800-talet då målet var en fälthäst eller en häst passande för jaktridning, som ju inte skulle gå i samling. När dressyrridningen återupptogs i slutet av 1800-talet tog man inte tillbaka de gamla lärorna utan vidareutvecklade istället den nya fältridningen.

Ja, så kanske det är! Diskuterade lite av detta med min tränare med. Hon sa något liknande om detta.

Tack för ett fantastiskt bra inlägg! Mycket tänkvärd info!:bow:
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Radannons Hello everyone, this is not a fully related topic, but I hope you can help me. I'm a student of "Equine Sports and Business" from the...
Svar
0
· Visningar
325
Senast: Ponsa
·
Hundhälsa Det verkar ju numera generellt finnas en övertro på att blandraser är friskare än renras hos gemen man och nu pekar en studie på att så...
5 6 7
Svar
124
· Visningar
8 568
Senast: YlvaG
·
Övr. Barn Jag och barnen ska resa. Jag kollar på vilka dokument som behövs. Vissa länder kräver ju medgivande från den andra vårdnadshavaren. Vi...
Svar
14
· Visningar
2 004
Senast: Rosett
·
Kropp & Själ Läste en artikel och såg då detta. Finns det någon mer som över huvud taget hört talas om detta? Jag känner jag inte har en i närheten...
Svar
0
· Visningar
348
Senast: 95johsv
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp