Sv: Gueriniere - nån som läser nu?
Bara för att jag inte har något annat för mig medan jag väntar på att förkylningshostan ska ge sig (hur många Noskapin kan man förresten ta...?) så gick jag och hämtade boken. Då ska vi se:
Sjutusen hästar var kalkylerade för slaget men det blev ca 4000 till slut och varje häst bar 85 kilo.
Sidan 36:
"Hästarna var en viktig fråga för kungen [Karl XII]. Han skrev till och med brev och påtalade vikten av att de utfodrades på rätt sätt. Den 30 mars påminde han om att trosshästarna inte skulle "medan de äro hemma i qwarteren niuta så starcka portioner som Ryttare- och Dragonhästarne, utan istället för det at desse niuta både höö och hafra, efter fourageordningen , så skola Tråsshästarna allenast niuta höö till des gräs blifwer; men på tåg niuta de lika med andra tiensthästar". Det vari nte sparsamhetsiver som fick kungen att skriva hur hästarna skulle utfodras. Det var istället en påminnelse om att se till att hästarna inte missköttes, vilket var en risk med så många djur samlade och när man inte kunde vara säker på att samtliga djurskötare hade den rätta kunskapen. Det Karl XII var orolig för var korsförlamning, något som särskilt trosshästar kunde råka ut för."
Författaren beskriver sen vad korsförlamning är och hur man hanterar kraftfodergivan för att minska detta men om det är modern kunskap eller dåtida kan jag inte svära på och ni vet ju vilket samband det är.
Sid 38:
"Frisenheim skrev nya brev till kungen. Uttagningen skulle leda till ruin för landet, hästarna skulle inte komma fram i tid och när de kom fram skulle de vara i så dåligt skick att det skulle vara i det närmaste odugliga..."
Alltså använde man inte gärna utmattade hästar?
"Hästar rymde, hästar var halta och lämnades kvar efter vägen och hästar dog.---- Att avmarschen blev två veckor försenad var illa på mer än ett sätt. Dels fick man börja ta av provianten --- dels var man tvungen att ge sig iväg med hästar som var trötta och slitna efter att, i vissa fall, ha gått genom halva Sverige."
Att hästarna var i så dålig kondition som de var när de anlände inför slaget beskriver Frisenheim så här:
"Att de så ringa brukas kunna äro orsakerna:
1o Att det synes såsom i landet de sämsta hästarna wore med flit till denna expedition utsökta, emedan de woro merendels öfwer allt helt eländiga när de ankommo;
2o hafwa de större delen haft med sig de odugligaste sadlar och säckar som funnits, medelst hwilka förra hästen under de små bördorna af 8 à 10 lispund på hwardera blifwit sönderbruten och de senare warit så små att man med största beswär har sig af dem kunnat betjäna;
3o hafwandes och allmogen warit så tredsk att de gärna låtit hästarna farit illa, brytas och förderfwas ja och alldeles förloras, på det de skulle slippna snart hem igen;
4o och många under wägen hemifrån bortrymt från häst och allt hwarmedelst man försport att många hästar lupit här och där wilse i skogarna, som man till en del ej utan största möda låtit hopsamla, att de kunnat brukas och då har felats säck, sadel och dräng."
sid 42, ur ett brev från samtliga bönder av Offerdals tingslag:
"Huru hästarna är sönderbrutna, förkörda och söndersträckta, de vet Gud bäst, och väl var rättsinnig Människa, den lytta hästar uttager till krigs- och Granadeurs hästar, de övriga av skjutz utpinade, så att vi, arma Bönder, ej förmår föra en tapp hö i ladorna, eller mer röra med plogen upp våra åkrar."
Sid 72 (under själva slaget):
"Av de hästar som kom tillbaka till Duved var det dock inte många som dög någonting till, de flesta var förstörda. Av 650 hästar var det bara 152 som kunde utföra lättare arbete, de övriga sändes hem. Hur många hästar som dog under marschen finns inga siffror på men Armfeldt skriver själv att bland skjutshästarna hade en stor del dött av sjukdom orsakad av betet. Att de utarbetade hästarna skulle haft svårt att tåla det kraftiga fjällbetet eller att de skulle kunna få kolik av kallt vatten är möjliga orsaker till besvären, men det var sådatns om ryttarna var uppmärksamma på så det borde inte ha varit något problem. Att vattnet och betet kunde vara förgiftat av döda lämlar var däremot besvärligare att skydda sig emot och inte något man hade räknat med."
Sid 82:
"Hästsamlingarna i Duved fortsatte nämligen en bra bit in på hösten, just för transporterna. De nya hästarna behövdes eftersom de hästar som kom i retur från Norge ofta inte kunde användas på grund av småskador, hälta och brytsår."
Ja, det var det som speciellt tog upp hästsituationen och för mig så verkar det som att intentionerna var goda men att det sprack i praktiken och att det VAR en mycket tuff strapats, inte bara för hästar utan för allihop. Men attityden mot hästen verkar har varit att de skulle skötas väl för de var viktiga.
/Camilla
