grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

[bigganl]

Jag satt och funderade på detta när jag var ute och skrittade i kylan.
Min erfarenhet är att många ryttare har mycket lättare för en viss typ av hästar. Tex det finns de som alltid funkar jättebra ihop med hästar som i vanliga fall är lite sega/slöa (flegmatiska), men med dessa ryttare på ryggen blir de mycket mera aktiva. Sen finns det de som har mycket lättare för stressade/oroliga/energiska hästar. Med de ryttarna på ryggen hittar hästarna lugn och balans.
Först tänkte jag att det helt enkelt beror på hur man är som människa. Men sen insåg jag att jag själv inte alls är likadan som person nu som när jag var tonåring, (rätt länge sedan) ändå har jag alltid haft lättare för en sorts hästar. Både då och nu. Det har inte förändrats även om jag har förändrats. Min ridning har ju också utvecklats betydligt under åren, men ändå är det samma sorts hästar som jag har lättast för.
Vad är det egentligen hos ryttare som gör att det är så här?
Vad har ni för tankar och funderingar kring detta? Intressant att höra vad ni tänker.

 

[pollan]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Hästen är en spegel av sin ryttare.

Kolla tex om du är på ngn träning. när man tänker efter är häst+ryttare läskigt lika varandra

 

[Mtv]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Jag tror att det handlar ganska mycket om vad ryttaren tänker om hästen. I ett bra ekipage känner sig ryttaren trygg, gillar läget och känner sig harmonisk. Sedan handlar det väl om sättet att rida, tex är det bekvämare för en person med drivande sits att rida på en "latare" häst, än om en lugn, "stilla" ryttare rider på samma häst. Har man lite drivande sits är det kanske inte jättekul att sitta på en "galning", eftersom hästen gasar på då.

 

[bigganl]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Men med tanke på hur ryttare utvecklas genom åren.... Sättet att rida förändras mycket med tiden. Jag har hållt på i över 30 år och jag rider ju väldigt annorlunda nu jämfört med tex 25 år sen. Ändå är det samma sorts hästar jag har lättare för. Nu har jag gjort det extra svårt för mig själv genom att skaffa en häst som är raka motsatsen till det, men det är en utmaning jag ville ha.
Trots att jag rider så annorlunda nu mot då måste det ju vara någonting i mitt sätt att rida eller sitta som påverkar. Jag får inte ihop det riktigt.

 

[bigganl]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Hästen är en spegel av sin ryttare.

Kolla tex om du är på ngn träning. när man tänker efter är häst+ryttare läskigt lika varandra

Men det var just det jag menar inte alls stämmer i min fundering. Jag rider helt annorlunda nu mot vad jag gjorde för 25 år sen. Jag är annorlunda som person också, (från tokig tonåring till medelålders tvåbarnsmor) Ändå är det precis samma sorts hästar jag har lätt för. Det har inte varit någon skillnad på det trots att både jag och min ridning blivit så annorlunda.
För övring är inte jag och min häst speciellt lika faktiskt. Lika envisa är vi, men annars har vi mycket olikheter. Vi kompletterar varandra ganska bra.

 

[sweet_knorven]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Fast är du säker på att du ändrats så mycket som person? Jag tänker som så att precis som hästar kan vara lata, heta, pigga osv osv så kan människor ha olika aktivitetsgrad osv osv. Och det är en sak som jag tror aldrig ändras, varken hos människa eller häst. Det är ens personlighet. Så även ifall du har ändrat åsikter, blivit klokare med åren och tycker att du har lugnat dig om du var en hetlevrad och aktiv person förr så har du fortfarande kvar drag av den personligheten. Din "ursprungliga" personlighet kan ha mattats av (eller förstärkts) men du har fortfarande kvar den.

Jag hoppas att det inte blev alltför flummigt och svårläst, orkade inte läsa igenom det.

 

[Sessiagh]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Det var en väldigt intressant frågeställning du tar upp, jag har undrat detsamma ibland. Varför funkar man bättre med en viss typ av häst? Jag behöver inte gå längre än till mig själv, generellt har jag svårt för varmblodiga hästar men lättare för kallblodiga. Jag förklarar det för mig själv genom att påstå att mitt temperament och läggning inte går så bra ihop med varmblodiga hästar. Även om jag också ändrat ridstil, mognat (hrm) i livet, fött barn etc och nu är 40 år så är mitt temperament detsamma. Jag har lätt för att stressa upp mig och har låg tröskel för ilska. En varmblodig häst upplever jag mer trogen urtypen av häst med lägre tröskel för flykt etc. "Hästinstinkterna" är mer utpräglade än hos kallbloden. Däremot är jag ruskigt envis och har en ängels tålamod och kan vara dunderenvis mot åsnelika kallblod.
Låt mig jobba med ett stressat varmblod och katastrofen är ett faktum. Låt mig jobba med ett envist kallblod och det brukar funka super.

Men samtidigt kan man inte dra alla över en kam. Jag har ett underbart irish cob sto här hemma som är mitt allt. Hon är säregen och har en ängels tålamod med mig. Det finns ingen häst som lärt mig så mycket som hon vad gäller "hästspråket". Jag har en inackodering, också ic, som är mer motvalls käring bara för att det ska vara så och hon får mig att skratta varje dag. Sen har jag min unghäst (tinker) på 4 år ute på foder för vi två funkar inte alls. Trots att han är född i stallet! Vi två är på ständig kollisionskurs men med fodervärden är han en ängel. Denna unghäst har lite "skarpare" drag än tinkern/ic´n normalt brukar ha och är ruskigt smart. Jag är för korkad för honom, helt enkelt.

Sen har jag två shettisar, en som är ett hår av hin och som är min älskling. Som jag avgudar denna lilla lömska man! Den andra shettisen kom som äldre hit och är rädd för sin egen skugga. Honom når jag inte fram till. Så ens personlighet spelar stor roll.

Jag brukar säga som så: vill du veta hur du mår så gå ut till din häst och denne talar om det för dig. Vill du veta vad du är för sorts människa så gå ut i en hästflock och bli bedömd. Genom att ha häst rannsakar man sitt innersta och ifrågasätter reaktionerna på sitt handlande. På så vis är hästen en utmärkt psykoanalytiker genom att bara bemöta en. För hästen kan man ju inte spela roller eller teater.
/Sessiagh

 

[pollan]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Men det var just det jag menar inte alls stämmer i min fundering. Jag rider helt annorlunda nu mot vad jag gjorde för 25 år sen. Jag är annorlunda som person också, (från tokig tonåring till medelålders tvåbarnsmor) Ändå är det precis samma sorts hästar jag har lätt för. Det har inte varit någon skillnad på det trots att både jag och min ridning blivit så annorlunda.
För övring är inte jag och min häst speciellt lika faktiskt. Lika envisa är vi, men annars har vi mycket olikheter. Vi kompletterar varandra ganska bra.

Men det är ju just det.
Vi kan ta ett ex att du alltid gillat lite "hetare" hästar. Det kan bero på att du alltid innerst inne är samma person. För det är du ju!

Om vi tar en het och "hispig" häst och så sätter sig en stirrig och hispig ryttare sig upp på den så förblir den som den var. sätter sig en lugn ryttare upp så blir hästen faktiskt nästan alltid lugnare.

Men altså kolla på ngn träning (hopp träningar syns det väldigt mkt på) ryttarna och hästarna är läskigt lika varandra. Spec de som har haft sina hästar lite längre...

Men sedan kan man ju gilla stora/små/heta/lata hästar efter sin ridstil.

Äsch, bara mina funderingar/tankar kring det hela.

 

[Ranger]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Jag funderade på om det går en röd tråd genom de hästar på ridskolan som jag gillar mest. Delvis gör det nog det. De kräver alla en extra portion tålamod och lugn i spiltan/boxen, vilket passar bra ihop med min personlighet. Samtidigt är de trygga, stabila "arbetshästar" med ganska mycket "motor" när man väl är uppe på ryggen. De gör oftast vad man ber dem om, men kan busa till ibland. Ganska snälla bus. Inte som de hispiga hästarna med nerverna på utsidan. Nervknippena har jag lustigt nog valt bort trots att de kanske passat bra med min lugna personlighet. Fast det har nog lite med självförtroendet att göra. Ännu så länge känner jag mig inte säker nog att rida ALLA hästar. Därför blir det ofta favorit i repris

 

[Asa_S]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Jag tycker att det viktigaste när jag rider är att hästen väntar på vad jag vill. En het häst kan jag vänta ut och ev då få lugnare, en flegmatisk häst - ja, kan jag inte lära den att använda sin egen motor så kommer jag inte så långt med den...

Sedan som personlighet tar jag nog ändå hellre en överlugn intelligent häst än en överhet som inte går att nå.

 

[Trani]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Jag tror att det kan ha att göra med ens egen inställning och förväntningar. Alltså man tycker bättre om och tror sig passa bättre med en viss typ av hästar, och då sitter man upp med inställningen att man passar ihop med hästen. Och som bekant så spelar inställning ("state of mind") väldigt stor roll i djurhantering. Tror man att det kommer gå bra att rida en häst så går det automatiskt bättre än om man tror att det inte ska gå bra.

 

[Elizette]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Jag tror att det är något som man växer in i... jag har sedan mitt första ridläger vid 10 års ålder blivit tilldelat lite tokigare hästar, ponnys som busar och gör en lite bock rackabajsare vid galoppfattningar & dyl.

För att sedan gåöver till att köpa först ett elizar hbl ( halvtokig lite primmadonna, såg ut som ett fbl ) till att sedan köpa en 5 årig angloarab som gärna stod på två ben hellre än fyra

och dessa red jag i nästan 10 år frammåt, med de blod, svett och tårar som hör till lite halvknäppa hästar. Men viss tusan har jag lärt mig utav det. Det rör mig knappt i ryggen om en häst hoppar eller skuttar omkring, eller om den nästan taktar istället för skrittar för jag har vant mig och lärt mig vilka taktiker som brukar fungera (a den hårda vägen)

Jag har vant mig vid att när man spänner magmusklerna lyssnar hästen med en halvhalt, öppnar jag höften vill jag ha galopp, sträcker jag på mig får jag samling. osv.

jag har absolut tålamod med en häst som blir för ivrig, som inte förstår vad jag menar och som är lite all over the place.

Men sätt mig på ett bastant hbl som inte lyssnar på små hjälper och som har lite egen motor - jag har för det första inte muskler att driva en sådan häst frammåt ( har aldrig behövt använda sådana muskler ) sen vet jag inte vad det finns för trix för att få dom mer pigga och frammåt, och sen tycker jag själv att det är sååååååå tråkigt, och det märker nog även hästen illa kvickt.

Tror inte att jag kommer att ta mig an "problem" hästar som står på två ben, är svårridna med konstigt humör hela livet, men tror aldrig att jag nöjer mig med något mindre än uppmäksam, lyhörd och KÄNSLIG.

 

[Belethien]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Fast är du säker på att du ändrats så mycket som person? Jag tänker som så att precis som hästar kan vara lata, heta, pigga osv osv så kan människor ha olika aktivitetsgrad osv osv. Och det är en sak som jag tror aldrig ändras, varken hos människa eller häst. Det är ens personlighet. Så även ifall du har ändrat åsikter, blivit klokare med åren och tycker att du har lugnat dig om du var en hetlevrad och aktiv person förr så har du fortfarande kvar drag av den personligheten. Din "ursprungliga" personlighet kan ha mattats av (eller förstärkts) men du har fortfarande kvar den.

Jag hoppas att det inte blev alltför flummigt och svårläst, orkade inte läsa igenom det.

*halvt kl*
Jag håller med här. Bara för att åsikter och erfarenheter ändras så ändras inte du i grund och botten, du är fortfarande samma människa.
Man rider också ofta hästar som är som du p.g.a. att du kan relatera till hur hästen tänker och reagerar i vissa situationer. Det handlar om en lättare förståelse mellan häst och ryttare och man väljer den som är mest lik en själv p.g.a. att det underlättar kommunikationen.
Jag och min egna häst är jätte lika varandra! Hade jag varit häst hade jag definitivt varit henne. Jag klarar av att rida andra hästar med annat sinnelag, ex. sega hästar, men de hästar är inte de jag skulle vilja köpa och ha resten av deras liv p.g.a. att jag inte känner den rena kontakten mellan oss som jag känner med min häst.

 

[karini]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Låter som en beskrivning av precis de hästar jag också gillar; pigga, med mkt egen motor och som lyssnar på små hjälper.
Skulle heller aldrig klara en häst som man behöver driva mkt.

Har funderat på det här med hästars personlighet lite innan och nu slog det mig att varför jag älskade förra medryttarponnyn så mycket var säkert för att vi hade samma personlighet; hon hoppade lätt till om det hände något plötsligt men inte för att hon egentligen blev rädd utan mer för att hon var så vaken på omgivningen. Blir jag skrämd så rycker jag också till!

Diskuterade det här med en tjej vars fullblod jag var den första ryttaren förutom henne att rida och hon berömmer mig för att våga rida hennes knasiga häst. Men jag fattar inte alls vad hon menar, hennes häst är verkligen inte farlig, bara väldigt framåt, pigg och oerhört känslig.

Men jag tror också på Tranis påstående att det har med förväntningar att göra. Min nuvarande medryttarhäst har jag inte trott mig passa ihop med eftersom hon inte är lika framåt och kräver mer ridning. Men i vintras bestämde jag mig för att verkligen ge henne en ordentlig chans och efter en lektion så har vi verkligen hittat varandra. Men jag skulle aldrig köpa den typen av häst ändå.

 

[bigganl]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Så även ifall du har ändrat åsikter, blivit klokare med åren och tycker att du har lugnat dig om du var en hetlevrad och aktiv person förr så har du fortfarande kvar drag av den personligheten.

hi, hi. Kände du mig eller?? visst var jag hetlevrad som 17 när jag var yngre. Humöret åkte berg och dalbana hela tiden. Inte alls så idag.
Men visst kan det vara så som du säger. Att kärnan i pérsonligheten alltid finns kvar. Och jag var ju inte hetlevrad i sadeln förstås.
Den tekniska utvecklingen i ridningen kanske helt enkelt inte spelar så stor roll i sammanhanget?
Jag satt och funderade ännu mer på detta igår när jag var ute och skrittade på den stenfrusna vägen.
De som fashinerar mig mest är egentligen de ryttarna som får de flegmatiska hästarna att bli energiska och mycket mera aktiva. (dit hör inte jag)
På en känslig/orolig/stressad häst borde det påverka positivt när ryttaren är följsam, mjuk och stabil så den inte stör. Det är inte så konstigt att hästen då hittar lugnet. Men på hästen som har mindre energi borde det vara precis lika viktigt med samma saker. En ryttare som gör för mycket stör mera och då hindrar det energiflödet. Jag undrar ändå vad det är i ridningen eller sitsen som påverkar så olika.
De ryttare jag mött eller känner som har den förmågan att få energin att flöda på de flegmatiska hästarna, de är väldigt lugna personer. Inte såna med massor av energi själva.
Jag får nog vända och vrida på detta lite till när jag är ute och rider idag igen.

 

[bigganl]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Även om jag också ändrat ridstil, mognat (hrm) i livet, fött barn etc och nu är 40 år så är mitt temperament detsamma. Jag har lätt för att stressa upp mig och har låg tröskel för ilska. En varmblodig häst upplever jag mer trogen urtypen av häst med lägre tröskel för flykt etc. "Hästinstinkterna" är mer utpräglade än hos kallbloden. Däremot är jag ruskigt envis och har en ängels tålamod och kan vara dunderenvis mot åsnelika kallblod.
Låt mig jobba med ett stressat varmblod och katastrofen är ett faktum. Låt mig jobba med ett envist kallblod och det brukar funka super.

Det låter som en klockren beskrivning av mig själv, förutom att jag inte har så lätt för att bli arg nuförtiden.
Jag har lätt för känsliga hästar. speciellt de som är stressande eller oroliga av någon anledning blir lugna och stabila. Trots att vi är så lika passar vi ändå på olika typer av hästar.
Jag antar att det inte är så enkelt. Det är nog många faktorer som påverkar. Men visst är det lite intressant att fundera över.

 

[bigganl]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Jag rider gärna vilken sorts hästar som helst. Det slog mig bara att de som det är lättast med, liksom fungerar av sig själv är ganska lika varandra. Att rida olika typer av hästar är så nyttigt.
För mig var det helt klart en utmaning att skaffa en häst som är motsatsen till vad jag har lätt för. Det är inte lätt alla dagar, men det är en härlig känska när vi hamnar rätt. Min inställning är givetvis positiv. Jag vill ju lyckas bra med min egen häst. Men ibland är det svårt för jag har inte känslan naturligt för det typen av häst. Det kommer inte av sig själv helt enkelt.
(Som tur är har jag en underbar tränare som lotsar oss vidare.)

 

[lakrits]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Jag tror att det har med ryttarens trygghet i sig själv och ryttarens självkänsla. En häst läser av människan vid första ögonkastet och i samma stund får den en uppfattning om ryttaren/människan.

En ryttare som är trygg i sig själv och i sin ridning kan oftast rida vilken häst som helst, har sett det många gånger.

Jag själv är en ganska mesig person, av olika orsaker, och jag rider inte vad som helst.Däremot ser jag ganska snart vad hästen är för individ och känner jag att den individen passar mig så brukar det gå bra.

Jag har ridit allt från pigga hästar, tröga hästar och äger en av varje själv. Båda fungerar jättebra trots att dom är så olika.

 

[Lyset]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

Intressant fundering! Först tänkte jag att jag kan rida både slöa och pigga hästar men frågan är ju djupare än så. Visst kan man anpassa sin ridstil efter hästen, men i grunden är det för min del hur påverkbar hästen är. Vissa hästar är "hårda i psyket" och bryr sig egentligen inte. Vi hade en haflinger här och han var stenhård, samarbetade bra när det passade honom men jag kände hela tiden att jag egentligen inte rådde på honom. Han var väl inte så imponerad av min ledarskapsförmåga. Vet dock att han var knepig även hos folk som klarar det mesta.

Jag trivs bäst med hästar som är uppmärksamma på mig. Då förstår man varandra efter en tid och då får man ut det man vill ur hästen. Sen har det inte någon större betydelse hur mycket eller lite energi kusen har, det löser sig när häst och ryttare "når" varandra.

Jag beskrivs ofta som lugn till min personlighet och det hjälper till när hästen är prillig, men kan även få fart på sävliga kallblod. Får jag välja så blir det dock en med egen motor och som jag har direktkontakt med!

 

[Centaur]

Sv: grubbleri...Varför ryttare har lättare/svårare för vissa typer av hästar.

lata eller heta vet jag inte, rider nog båda och lika bra. men trivs ju bäst med hästar där jag sliper jobba ihjäl mig eftersom jag inte är så stark. har mest ridit lite knepiga hästar men även lugna slöa hästar och om jag tyckt om dom eller ej har nog mer berodd på andra saker - som hur lydiga dom är och hur dom är i munn och att sitta på.

det som dock är väldigt tydligt är att jag väljer komplicerade hästar!! som gärna har mkt blod och nerv och är känsliga, mjuka och reaktionssnabba. alla mina hästar är så, även om jag inte sökt efter problemhästar så har dom visat sig vara knepigare än jag kanske trott. ju svårare ju bättre verkar det som. och jag har precis samma mönster när det gäller män.

jag tror det beror på att jag har tiden och känslan att ge den typen av häst trygghet och självkänsla och låta dom läka ut sina tidigare rädslor.. och bygga upp sin kropp sakta men säkert. i mer prestationsinriktade händer skulle dom brytas ner fullständigt. tycker också det blir betydligt mer intressant, jag skulle bli helt uttråkad av att ha en vanlig fjording tex., eller ett helt lugnt och okomplicerad halvblod som aldrig hittade på nåt bus. det är verkligen inget för mig. jag vill ha hästar som tänker mkt och är intelligenta. om man tänker på hempflings indelning så har jag en ren pegasus (vilket är en mkt sällsynt typ), en minister och en som förmodligen kommer bli pegasus när han är klar med sin utveckling.

på många sätt liknar nog mina hästar på mig.. jag är också snabb i vändingarna, tänker och filosoferar mkt, psykisk stark men ändå väldigt mjuk och känslig till sättet.

så jag tror nog att man dras till djur som speglar en själv.