Grinigt ungsto

[sommarvind]

Mitt ardennersto som är ca 2,5 år har sedan föl varit väldigt kaxig, så kaxig så att hon vaktat ligghallen, vaktat mat och gjort utfall. Detta gjorde hon när hon var 6 månader. Vi blev tack och lov av med det beteendet ganska omgående.

Men jag är ju lite bortskämd med överdrivet gosiga hästar, våra andra hästar kommer alltid fram i hagen, och riktigt ber om att bli klappade. Men inte hon, hon går gärna undan när man kommer, och ser ofta väldigt grinig ut om man närmar sig för att klappa henne. Ser grinig ut om man råkar ha några ärenden i hagen när hon äter med mera.

Det har blivit att man har låtit henne vara ignorerat henne och då har hon kommit fram. Det är på hennes villkor hela tiden, och man får bara klappa en ynka kort stund.

Sedan har hon en god sida också och det är att hon är arbetsnarkoman, hon är väldigt positiv när vi är ute och tömkör i skogen med mera. Men just det där sociala goset är hon inte mycket för.

Är de någon mer än jag som har erfarenheter av surpuppor?

 

[mooi]

Sv: Grinigt ungsto

Mitt sto hade (har fortfarande) tufft humör när hon var liten. Hon bestämde sig för att hon hatade grepen och försökte man mocka ut nån stackars bajshög när hon var inne i boxen så anföll hon grepen (obs, inte människan som höll i grepen -utan hon hoppade efter, och bet grepen). Det har vi kommit över idag och hon tittar bara såhär på grepen idag och ser till att den sköter sig. Samma om man mockar i hagen när hon är där, då kan hon utmana skottkärran och i nästa stund mysa med "mockaren".
När vi vande henne vid täcke så blev hon jättearg och det höll i sig ett tag, och sen från en dag till nästa så gick hon från att bitas och sparkas till att inte röra ett öra...
Idag kan hon se rätt grinig ut (och på förra stallet jagade hon ut folk ur boxen), men där vi står nu är hon en favorit bland de andra i stallet trots att hon ser ut såhär -för de har genomskådat henne och vet att det gömmer sig en mjukis därinne och nu är inte "smeknamnet" Satmaran längre (som på förra stället), utan hon kallas för Prinsessan eller Ers Majestät. XD

 

[nevin]

Sv: Grinigt ungsto

Mitt kallblodssto är en surpuppa, går man in i hagen eller boxen till henne ser hon mest ut som om om man vore lort under foten...

Hon gillar att bli klappad. En minut. Sen vänder hon baksidan till och hotar att kicka, eller så går hon helt enkelt bara från mig. Jag brukar tala om för henne att det är fel att hota, men sen bryr jag mig inte mer, vill hon inte kela behöver hon inte.

 

[sommarvind]

Sv: Grinigt ungsto

Jag tycker personligen det är väldigt tråkigt, med det bistra humöret

 

[Fragile]

Sv: Grinigt ungsto

Om hon gillar att arbeta kan du nog få hennes hjärta (du får bara ca 10% dock )
Ta ut henne och se till att hon får jobba några gånger i veckan så ska du se att hon mjuknar sen och kommer tränga sig före de andra för att ha dig för sig själv. Sen kanske hon inte vill mysa så mycket, eventuellt efter arbete

Jag hade ett riktigt surkart som skrämde andra i stallet genom att flyga upp mot boxväggen, bita mot gallret i boxen o skrapa tänderna mot det. Hon gillade inte så mycket borsta/mysa utan att arbeta
Sen efter arbete brukade jag tvångsmysa och efter vi lärt känna varandra retades jag med henne och höll fast henne för att tvångspussa men hon brukade faktiskt se ganska oberörd ut

 

[Hoarfrost]

Sv: Grinigt ungsto

En valack jag höll på med mycket för ett par år sedan var så. Tjurig som bara den och hotade/bet i luften samt försökte trycka upp folk i väggen om de ville gosa eller rykta honom, i övrigt jättemysig att rida och en arbetsnarkoman.
Jag brukade helt enkelt ignorera honom så mycket det bara gick och självklart säga till honom om han var påväg att göra något väldigt dumt, men att han högg i luften och såg ut som att han hatade världen och alla i den när jag var inne hos honom ignorerade jag.

Brukade helt enkelt bara gå in och sätta på honom grimma, sen sätta fast honom i grimskaftet i boxen (trots alla hot) och sen borsta, sadla, tränsa och gå ut. Efter två tre år slutade han tjura eftersom han förstod att jag bara gjorde det "nödvändiga och inte en massa gos-tjafs". Jag pratade inte med honom, tittade knappt på honom och klappade inte, bara borstade mekaniskt. Efter ytterligare något år förstod han att gos ibland kunde vara bra, speciellt om man fick hjälp att klia rumpan Men det skulle ändå vara på hans villkor, bara om han själv vände rumpan till och tittade bakåt på en med förväntansfull blick.